Längtan och löfte

Ikväll kommer jag att tala om längtan och löftet som bl. a. Mose levde med under sin 40-åriga vandring i öknen. Visst är det så att vi i vårt inre ständigt har en längtan efter något mera. Djupast längtar vi nog efter en situation, där vi inte behöver vara rädda eller ängsliga och då kommer vi ju in på detta med frid!

Vår längtan behöver näring för att fortsätta, så att den inte förvandlas till bitterhet eller något annat destruktivt. Det är här löftet kommer in. Mose ser in i löfteslandet. Inte bara det land som han längtat efter utan det han och fäderna hade blivit lovat.

Jesus ger oss många löften och några av dem uppfylls redan under detta jordeliv, för att vi skall förstå att han står fast vid sitt stora löfte att vi alltid skall få vara hos honom.

Vad kan då löftesuppfyllande vara? När vi t. ex. ber så får vi svar. Ja, nej eller vänta. Förvånansvärt ofta får vi konkreta bönesvar.

- Man ber att människor skall komma till kyrkan och så kommer de!

- Man ber om att finna förlorade saker och så dyker de upp.

- Man ber om vägledning och så öppnas en möjlighet som man inte trodde fanns.

Ja, det sker mycket om man bara vill lyssna in Guds röst. Din och min längtan kommer en dag att bli uppfylld, när den längtar efter Gud och det han har att ge. Men tills dess är vår kallelse att leva våra liv så bra som möjlig på denna jord. Kristus vandrar med oss hela vägen. Det har han lovat!

Joachim - som både längtar och är nöjd, och som vet att bönesvar finns

Enkät - 2 (Vilken bibelöversättning läser du?)

Av de 40 svar som kom in var det två översättningar som dominerade. Folkbibeln fick 17 procent och bibeln 2000 fick 12 procent. Detta är naturligtvis ett allt för litet underlag för att dra för stora slutsatser. Men helt klart är att folkbibeln är ett viktigt komplement till den bibelöversättning som finns i våra psalmböcker m.m.

Många äger en bibeln men läser inte i den. T. ex. alla konfirmandbiblar som delats ut under åren. Den som köper sig en folkbibeln har nog ambitionen att läsa den, inte att den skall ligga och bli dammig.

Vidare kan man utläsa av enkäten att det finns någon som läser 1917 - års översättning! Det handlar nog om känsla och tradition och hur viktigt språket är för att förmedla ett innehåll.

Du som ännu inte har fått någon rutin i bibelläsandet och då som en naturlig följd inte insett vikten av det. Börja med evangeliet enligt Markus. Läs ett kort avsnitt och gör det regelbundet!

Det finns många paralleller till vanlig fysisk träning. Det är många gånger svårt att komma igång, men när man väl har fått en positiv rutin vill man inte vara utan det. Dessutom känns det väldigt bra efteråt.

Joachim - som gillar enkäter som inte är för komplicerade

Bön

Är mycket imponerad av Australiens parlament som håller fast vid bönens betydelse. Läs länken, så förstår du vad jag menar.

http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/australiens_parlament_haller_fast_i_bon_0_7205.news.aspx

På något sätt har vi i vårt samhälle tappat något väsentligt. I vår strävan efter att vara alla till lags är ingen snart nöjd. Muslimerna vet inte vem de skall ha dialog med om det inte finns kristna som står stadigt. Våra systerkyrkor (katoliker och ortodoxa) vill att vi skall våga vara tydliga i vår tro. Ja, så här kan man resonera. Det är viktigt vilken grund man står på och på vilken man bygger. Detta gäller även ett lands gemensamma ideologi. Under lång tid har man hävdat att Sverige är ett kristet land. Men man kan fråga sig på vilket sätt? Var ber man offentligt Herrens bön förutom i kyrkan? Hur märker folk i allmänhet att detta land är kristet?

Om vi nu inte är det, vad är vi då och vilken värdegrund har vi istället? Detta kanske låter som dumma frågor, men jag tycker att de är viktiga. Inte minst viktigt är det i min dialog med vänner från andra länder och med en annan konfession. Det är viktigt att veta var man själv står!

Är vi som kallar oss för kristna för oengagerade i samhällsdebatten? Har vi blivit passiva av rädslor för vad andra skall tycka och tänka? Eller bryr vi oss inte, så länge vi själva, på individplan, har det bra?

Jag, som gärna far till Israel, ser ju hur konflikter uppstår när olika grupper kommer samman. Men är det så mycket värre än den likgiltighet man i vissa fall kan märka av i vårt eget samhälle. Här dör inte människor av bomber (möjligen av skottskador i gängbråken i Göteborg), men här dör människor i ensamhet. Människor blir i vårt samhälle lätt kostnadskrävande utgifter.

Jag förstår att man i Australien fortsätter med bönen Fader vår för den uttrycker att Guds vilja skall ske och inte vår egen. Den uttrycker att den förlåtelsen som vi vill ha och behöver, att den skall räckas vidare till andra. Missar vi denna gudomliga källa, som uttrycks i bönen, var skall vi då i dessa orostider vända oss?

Joachim - som tycker att Australien är för långt borta men har ett vist parlament.

Med mera kort

På COOP kan man skaffa sig ett "Med mera" kort. Det handlar om erbjudanden och att se över sina inköp. Alla affärer har någon form av system. Våra plånböcker rymmer rätt många kort idag; Stadium, Granngården, ICA, Hemköp, Dressman etc. Alla vill åt våra intjänade pengar och vi vill ju naturligtvis få så mycket som möjligt för dem.

Nu gäller det också för handlarna att tjäna pengar under storhelgerna. Ibland tänker jag på att de (handlarna) borde vara tacksamma för Jesus som gett oss julen och påsken!

För mig är Bibeln lite av en "Med mera" bok. Ju mer man läser och tar till sig det som står i den desto mer upptäcker man vilka fantastiska gåvor Herren vill ge en, helt gratis, och faktiskt dagligen gör! Här handlar det inte om lite futtig rabatt på en utvald produkt under en veckas tid. Här handlar det om nåd (gratis), hela livet och gäller i evighet!

Kanske har vi människor blivit så blasé på det som är gratis, och som är det för länge, att vi inte tar notis om det? Men Guds nåd går inte att förtjäna eller köpa. Den måste tas emot. Här är omvändelsens nödvändighet! Jesu börjar sin undervisning med att påtala att Guds rike är nära, omvänd er och tro på evangeliet.

Förhoppningsvis kan denna Alla helgons helg bli en väckaklocka för många, att det eviga livet finns där, hos Gud, men man måste i Jesu namn ta emot det! Tron är svaret på Guds gåva och den gåvan är värd mer än allt annat, trots att den är gratis.

Joachim - som gillar det som är gratis (smålänningen, ni vet)

Ledighet

I över tjugo år har jag varit ledig på tisdagar. För min del har det varit utmärkt. Helgens händelser m.m. läggs till handlingarna på måndagen och man grovplanerar resten av veckan. Fast så ser ju inte verkligheten riktigt ut. Vem vet att man är ledig på en tisdag? Då skulle man stänga av telefoner mm. och det kan man ju inte göra.

Det jag vill komma till är just fenomenet ledighet. När man är ledig eller har semester eller tar ut kompdagar är det då ens riktiga liv och det andra är plikter och något nödvändigt för att just ha ledigt? Ja, så verkar många resonerar om man tänker på hur man talar om helgerna och att mycken tid gå till att planera ledighet och semester. Och det finns också denna känsla när man talar om pensionen.

Men skulle man inte kunna vända på resonemanget. Jag måste vara ledig för att klara av det väsentliga, nämligen mitt arbete. Många timmar per dygn, dessutom de mest aktiva, läggs på jobbet. Då är det väl det som är det viktiga i min tillvaro?

Visst är svaret, oavsett hur man resonerar, många gånger pengar och meningsfullhet. Vi behöver alla en inkomst. Hur kul är det att vara ledig och inte har pengar. Många i vårt samhälle ägnar ju sin lediga tid till just konsumtion, handla eller resa. Sedan längtar man efter mening. Att gå till ett arbete eller vara ledig, men samtidigt sakna något meningsfullt är nedbrytande. Till slut tror jag det dessutom handlar om relationer till jobbarkompisar och andra man möter genom sitt arbete eller vännerna på fritiden. Fungerar det har man harmoni i tillvaron om inte, mår man inte väl.

Därför är det kämpigt för den som blir arbetslös eller går i pension. Det påverkar ens ekonomi, det meningsfulla i ens liv samt ens relationer. En sund kristen församling kan inte råda bot på allt detta, men ganska mycket. Vår himmelske Fader strävar efter att vi skall ha sunda relationer och hitta en mening i tillvaron. Tro är mycket av en relation och svarar på ett grundläggande behov vi har.

Tänk en församling, där vi möts på vår ledighet på söndagen och sedan möts i vårt arbete de andra dagarna. Tänk en församling där de sjuka och de som är utan arbete möts av andra som är friska och som har möjligheter. Det vore välsignat! Det låter som en stor vision. Och jag tror Guds helige Ande och Jesus också vill detta !

Joachim - tur man är ledig ibland så man hinner tänka efter ... ...

Alla Helgona tiden

Vi närmar oss, numera en av de stora kyrkogångshelgerna, Alla Helgona helgen. De flesta förknippar helgen med död och sorg. Man tänker på anhöriga som dött, gravar som skall smyckas och göras fina. Kanske tänder man ett ljus. Det är en helg då väldigt många rör sig på kyrkogårdarna och våra kyrkogårdsanställda har fullt upp med löv och annat.

Men det som är lätt att glömma bort är helgonen. De personer som i kyrkans historia lyfts fram som Kristi goda och heliga lärljungar. De dog för sin tro och har genom detta visat på något väldigt väsentligt.

Min mor dog för över tjugo år sedan. Det första jag gjorde som präst var att urnnedsätta henne på kyrkogården i Helsingborg. Men för mig var det ju viktigt i den situationen att vara medveten om hur min tro såg ut! Vad jag tror, när det gäller liv och död. Tror jag på ett evigt liv och i så fall vad bygger jag den tron på? Det är här helgonen kommer in. Moder Teresa och Fader Pius är helgon från vår egen tid och det finns mycket fakta om dem. Deras tro och liv inspirerar mig. De är för mig goda föredömen i en djungel av så många idoler (grekiskt ord, som för övrigt betyder avgud) som visar på en, i många fall, nedbrytande livsstil: en liberal drogkultur, ett moraliskt levene, där man byter ut människor som man byter kläder. I alla fall kan man få den bilden när man läser veckotidningarna.

Det är ju min tro som gör att jag vet att min mor har det gott hos Gud.

Det är ju min tro som gör att jag vet att Gud tröstar den som gråter.

Det är ju min tro som gör att jag vet att Jesus har besgrat döden och gjort den om intet.

Denna tro hade jag ju med mig när jag bar min mors urna.

Vi behöver förebilder för vår tro och det är inte så lätt för gemene man att hitta i dagens samhälle. Att tala om helgon verkar för en del vara främmande. Det är desto viktigare att då lyfta fram dem. Vi skall inte endast gå med ett önsketänkande om ett evigt liv och en himmel. Gud vill som en himmelsk Fader att vi skall vara förvissade om att han är med oss. Jfr. den jordiske föräldern. Vill inte den att barnen skall vara trygga? Som pappa vill jag inte att mina barn skall önska att jag håller dem kära. Jag vill att de skall vara övertygade, därför vill jag ibland att de skall stanna upp och lyssna när jag kommer med bekräftelsen.

Stannar du också upp i Alla helgona tid och försök att lyssna, för Herren vill bekräfta dig!

Joachim - som tänker på alla dem som saknar någon i alla helgonatid

"Hjärnsläpp"

Du har säkert både en och annan gång råkat ut för det som i dagligt tal kallas för "hjärnsläpp" eller blackout. Tillståndet då ens hjärna bara tycks lägga av och man hittar inte orden eller glömmer bort varför man gick in i ett rum eller vad man letar efter. Ja, det kan var många orsaker. Igår fick jag ett sådant i gudstjänsten när jag skulle säga åt församlingen vid själva nattvardsfirandet, att "nu är allt tillrett". Jag kom inte på ordet! "- Nu är allt till .. ..

Nu har detta hänt mig ett antal gånger, så det är inte så genant längre. Men det händer något med en när man tappar kontrollen, för det är ju den man inte har i dessa situationer. Förutom att det kan vara lite obehagligt och att man kan bli röd om kinderna, så är det faktiskt ganska nyttigt, både för en själv och andra.

Man blir lite ödmjukare och andra inser att det är okey att göra misstag. Det som är viktigt är att man inte slarvar! Misstag kan ske, men det skall inte vara slarv eller oaktsamhet.

Själavården som jag vill få fram är att man behöver ibland hjälp med att inte ta sig själv på så stort allvar. Människor som inte har lite distans till sig själva kan bli ganska jobbiga för sin omgivning.

Vi slipas genom det vi går igenom och "att göra bort sig" är viktigt ibland.

Nu önskar jag dig en riktigt bra vecka. Skulle du göra bort dig och få en "blackout" så är detta inte hela världen. Gud älskar dig likväl!

Joachim - som gärna vill ha en sund distans

23 efter Tref - förlåtelse utan gräns?

Funderar på söndagens tema som är förlåtelse utan gräns och att man som evangelietext (tredje årgången) valt Herrens bön - Fader vår.

När jag sitter här, så blir det så tydligt att bönen som Jesus lär sina lärjungar, när han står där på bergsluttningen i Galliléen, hör samman med de tio budorden.

Bönen Fader vår består av sju mindre böner varav de första tre hör samman med vår relation till Gud, som en förutsättning för vår relation till andra människor.

Detsamma gäller budorden, att de första tre handlar om Gud medan resten handlar om vår relation till varandra.

Ta ex. inledningen på bönen. "Fader vår som är i himlen, helgat varde ditt namn".

Ordet helga hör samman med att avskilja något/någon. (Jfr. helga vilodagen).

Det första budordet är att man inte skall ha några andra Gudar jämte Gud själv.

Det är ett svårt budord, för tänker man på hur man prioriterar sin tid, sina pengar så kommer mycket långt före Gud. Hur ser min bön ut? Mitt bibelläsande? etc. Den första delen i Fader vår handlar ju trots allt om att jag vill att fadern skall bli helgad. Hur gör jag om jag inte prioriterar det? Vad är det egentligen jag helgar?

Vi kan gå mot slutet av Herrens bön, "Inled oss inte i frestelse". En bra bön när man går förbi COOP's godisavdelning, där man sålt lösviktsgodis för 29 kronor kilot! Hela livet består av så många frestelser. Snart känns det som att varenda tv-program tar upp någon form av just frestelse: tjäna och vinna pengar, nya livskamrater etc. Det bygger på att vi inte skall vara nöjda. Naturligtvis är det inte fel att längta efter mer och vilja förändring, men det blir lätt begär!

De två sista buden av de tio handlar just om att inte ha begär till det som man inte har rätt till. Begär startar ofta just med frestelser. Detta är för min egen del otroligt svårt. Hela tillvaron är ju lite av ett kaos för många människor just nu. Man lever i en tillvaro som är orolig. Det är då lätt att tankarna kommer. Guds fiende får många möjligheter:

- Tänk om man hade samma låga ränta på lånen som en annan. (Avundsjukan som grund för begär)

- Tänk man gjort det fyndet som någon annan gjort eller den resan.

- Tänk om man hade så fin relation till vänner och släktingar som ... ...

- Tänk att de alltid tycks ha så roligt.

- Tänk ... ... ...

Jesus vill något annat i våra liv. Han vill kärlek och frid och att vi alla skall känna ett värde. Då finns också gränserna utsatta. Funderar på vad som händer med dig när du ber Fader vår. Förstår du att Guds vilja med ditt liv är den bästa och att det gäller att i tro ta till sig detta. När Jesus lär ut bönen Fader vår handlar det om att han vill hjälpa människor vidare. Han ser deras/vår nöd och att de/vi också är i ett desperat behov av förlåtelse. Han vill visa på ett sunt förhållande mellan människan och Gud och mellan människor sinsemellan.

Joachim - som för det mesta faktiskt är riktigt nöjd!

Mer marknadsföring

Det är intressant att se hur man kan synas på olika sätt. Här ser du två reklamkampanjer. Det ena är från Stockholm som spinner på vår nya teknik och något som finns i allas medvetande i och med bredband och mobiltelefoni.

Den andra bilden är tagen i somras i London och den är mera direkt på. Jesus säger att han är uppståndelsen och livet och den som tror på honom skall leva.

Två väldigt påkostade reklaminsatser. Förutom att vi som redan är kristna kan tycka att det är modernt och lite roligt, så måste man försöka utvärdera det hela.

Hjälper detta människor i deras sökande? Blir man verkligen mer positiv till kristendomen och kyrkan eller är det något vi bara inbillar oss? Förblir kristendomen seriös eller tenderar den att bli alltför ytlig? Är det kanske så att folk blir verkligen "väckta"? Man blir omskakad och blir på nytt varse om sin innersta längtan och kanske också den oro som man mättat men så mycket annat.

Ja, frågor kan ställas och kanske är det tillräckligt för att ha reklam!

Men visst är det roliga och tänkvärda inslag i allt annat.

Joachim - en bild säger mer än ... ...

Stil och form

Skall idag fara in till Göteborg och träffa Nina Nordström på firman "Vidd". Hon har fått uppgiften att ta fram förslag på en gemensam logotyp för Kungsbacka - Hanhals församlingar. Syftet är att lyfta fram det gemensamma, samtidigt som det skall visa på det lokala engagemanget. När man ser denna logga skall man förstå att det händer något positivt i Kungsbacka - Hanhals. Och att den vision som båda församlingarna har skall var en slags "garant" för denna logga. Visionen, "Att alla människor i Kungsbacka - Hanhals skall få en personlig tro på Jesus Kristus," är så viktigt!

Tar man sedan med tanken på "Bring a Friend" - att ta med sig en vän, så vidgas perspektivet ytterligare.

Med denna bakgrund skall alltså Nina komma med förslag på logga. Det är en grannlaga uppgift som handlar om form, färg och typsnitt. Den kommer att vara ett led i pastoratets marknadsföring det närmaste året. Kyrkan lever i världen, där många vill ha uppmärksamhet. Viktigt för oss som vill utgöra Kristi kropp, hans heliga eller hur man nu vill beskriva kyrkan och dess gemenskap, är hur vi syns och gör vår röst hörd i samhällets brus. Kyrkan är inte bara byggnaden, den är så mycket mer! Framför allt är den en gemenskap av människor som vill var nära hörnstenen i denna andliga byggnad.

I den första kyrkan användes också logga, så det är inget nytt! Då användes bl. a. fisken som var ett "tecken" på att man var en kristen. Du kanske har sett den på någon bil?

Hur skulle du vilja "marknadsföra" kyrkan om du gavs möjlighet till detta? Kom gärna med dina synpunkter!

Joachim - som vill att evangeliet skall nå ut till människor och att detta inte görs av sig självt

Känsloliv

Har precis avslutat en begravning med minnesstund och funderar på hur vi fungerar känslomässigt. Präster, musiker och sångare kan frambringar rätt mycket känslor, inte minst i samband med en svår situation. Men vad är rätt? Om jag som präst broderar ut texten så blir det kanske både salvelsefullt och sentimentalt. Det kan bli riktigt negativt! Men om en musiker gör detsamma, så kanske man säger: -vad vackert!

Sedan kan man gå vidare på andra områden i livet. Och visst är det mycket som vill påverka vårt känsloliv. Ibland är det bra, men ibland är det hemskt. All reklam, trender och attityder har ju med känslor att göra. Det finns pengar att tjäna om man kan frambringa rätt känslor hos människor.

Men när är man då sig själv? När är känslolivet i harmoni och balans?
För grunden i det som en präst eller någon annan gör i kyrkans miljö och sammanhang måste ju vara att lyfta fram själva livet något mera. Jag vill ju inte frambringa massa känslor för att de skall ha ett egenvärde, utan jag vill rikta fokuset på Jesus Kristus, som Frälsaren. Och att detta kan ske på ett naturligt, äkta sätt!

Tack Gud för vårt känsloliv. Hjälp oss, så att det inte spelar oss ett spratt, utan bygger upp oss och det liv som vi lever. I Jesu namn. Amen

Joachim - som ibland känner för mycket

Matnyttigt?

Har i kväll hunnit med att både fira mässan och lyssna till Hans Weichbrodt, som talar om Jesus som förebild (Fil. 2) och dessutom vara på COOP's invigning. Nu är jag mätt fast jag visserligen inte handlade något på COOP, gjorde bara den första inventeringen.

Det är intressant med hunger och behovet av att bli mättad. Vanlig fysik hunger mättar vi flera gånger om dagen. Frukosten är viktigast enligt expertisen! Men även själen mättar vi med diverse saker. Jag tänker på upplevelser i form av bio och resor mm. Men hur mättar vi vår andliga hunger egentligen? Hans Weichbrodts gåva är att bl.a. undervisa på ett sådant sätt att han mättar andlig hunger.

Den andliga hungern kräver sin föda och jag tror att det är många som är andligt anorektiker i vårt samhälle eller så är man andligt fet på någon slags andlig fastfood. Men hur ser ditt näringsintag ut? Det handlar ju inte om var andra äter och när. Det handlar inte heller om hur andra äter eller vad.

Lika lite som vår kropp kan bli mätt på det en annan människa äter kan mitt inre inte bli mätt för att en annan människa ger sin tro näring. Här handlar det om personligt ansvar och att vi är olika. Men likväl har vi det gemensamt att den sanna andliga födan för en kristen måste kunna härledas till Kristus själv.

Joachim - som för det mesta ständigt är hungrig

Dåligt samvete

Tillhör du de människor som titt och tätt lider av dåligt samvete? Man själv beklagar sig ibland och säger att man inte haft tid, glömt bort eller kommer med någon annan undanflykt. Det jag mest brukar känna dåligt samvete för, är att jag inte följer upp sorgehus och andra som kämpar i den utsträckning jag vill. Då kommer den där inre rösten och säger du kunde åtminstone ringt!

Samtidigt säger det sunda förnuftet att man hinner inte med allt och alla. Men då är frågan var man sätter gränserna? Och så kan man få lite samvetsnöd för det, att man likväl gör fel.

Medvetet spetsar jag till det något och jag har lärt mig under årens gång att det inte hjälper att ha dessa känslor inom sig. Jag tror nämligen att de inte alltid kommer från Gud! Det är någon annan som vill få mig att känna mig värdelös och full med brister.

Men naturligtvis ger också Gud mig anledning till att jag behöver skärpa till mig. Men då visar han mig också en väg och ger mig kraft och tid till det!

Hur beter vi oss mot människor som uttrycker sitt dåliga samvete? Det händer relativt ofta att det kommer fram folk som ber om ursäkt för att de inte varit i kyrkan på länge. Det är ju ett val de gjort och då behöver de ju inte ha samvetsnöd, då är det ju bara att välja annorlunda!

Likadant gäller det människor som börjar närma sig kyrkan men drar sig undan eftersom det i kyrkan och i dess närhet lätt kan bli uppenbart, att man är "syndig". Och håller man sig på avstånd så behöver man ju inte känna det, tror man?! Som om kyrkan är orsak till det som man skäms över? Det är ju den enskilde människans egna tankar, ord och gärningar. Det som kanske kan ske i kyrkan är att det blir mer uppbart vad som är rätt och och vad som leder till glädje och liv.

Min vän. Gå inte med dåligt samvete, som du inte kan göra något åt! Och där du kan förändra, gör det! med Guds hjälp.

Joachim - som ber om urskiljning att se vad som är sunt och osunt.

Ondskan

I kväll har vi talat om ondskan på Alphakursen. Vi brukar försöka få in detta ämne efter helgen, då vi talat om den helige Anden och då vi brukar ha det ganska gott. Guds fiende gillar inte när människor talar om Gud och den helige Anden och dessutom mår bra och bli berörda.

Han vill förstöra och skapa tvivel, vilket han är väldigt bra på! För övrigt är den Onde mindre begåvad. Han ägnar sig bara åt att fördärva det Gud har gjort. Djävulen skapar inget själv utan måste alltid utgå från något som Gud gjort.

Tar man t. ex. andens frukter: kärlek, glädje och frid så kommer den onde med likgiltighet och hat, sorg och lidanden samt oro och ångest. Relationer vill han bryta och han vill att vi skall utnyttja varandra och skvallrar om sådant som gör andra illa.

Det handlar om en kamp där vi inte har möjligheten att stå vid sidan och se på. Antingen kämpar vi för det goda (mot det onda) eller så går vi den ondes vägar, oftast omedvetet, men ibland väldigt medvetet när det gagnar oss själva.

Det handlar inte om vad andra tycker eller hur onda eller goda andra är. Det handlar om dig! Troligtvis hamnar du i den där otrevliga positionen, att även du gör den ondes gärningar. Men ha förtröstan! Det är ju därför Jesus är vår Frälsare! För i oss själva kan vi inte stå emot det onda. Vi behöver Guds rustning som aposteln talar om (Efesiebrevet 6 kap.) - Sanningen som bälte, rättfärdighetens pansar, villighetens skor, trons sköld, frälsningens hjälm samt Andens svärd.

Det onda / den onde finns i ditt liv och att både nonchalera honom eller ägna honom överdrivet intresse är osunt. Var mån om att sträva efter det som är gott i allt det du tänker, talar och gör. Gör det med den helige Andes hjälp, för i oss själva är vi för svaga! Och kom ihåg, den onde börjar alltid med att så tvivel i ditt liv! Så gjorde han med Eva (-skulle Gud sagt...) och så gjorde han med Jesus (-om du är Guds son...).

Joachim - som är helt övertygad om att Jesus besegrat djävulen och döden, men att den onde ändå är fruktansvärt jobbig, dålig förlorare!

Vad är rimligt?

När man begrundar den mänskliga kroppens alla organ så kan man inte låta bli att bli fascinerad. Att somliga anser att slumpen är den stora orsaken bakom allt är för mig helt obegripligt. Ändå hävdar många detta, att det är ödet eller slumpen.

Det jag kan hålla med om är att det skett en utveckling. T. ex. är vi generellt längre nu än vad vi var för några hundra år sedan. Men även utvecklingen måste ju någon hålla i och styra eller är alla orsaker som sker styrda av slumpen?

Oftast tar man ögat som exempel på kroppens fantastiska funktioner eller handens möjligheter till olika aktiviteter. Men ta hela vårt reningssystem som vi har inbyggt i kroppen med njurar, lever och urinblåsan. Muskler som öppnar och stänger och slaggprodukter som inte kroppen vill ha kvar. Sedan är det så fascinerande att de inre organen växer från det lilla barnet till den vuxna kroppen. Tänk om levern fick för sig att växa i en annan takt eller något annat.

Nu har vi bara lyft fram den mänskliga kroppen. Om man då betänker att detta sker varje dag, flera tio tusentals gånger, att en ny människokropp föds. Eller ta resten av naturen med alla djur och växter. Vänd sedan blicken ut i rymden och stanna upp lite. Just förhållandet mellan den lilla insekten, min kropp och det stora universumet är så mäktigt. Att man sedan kan minnas vad man var med om som liten, och även planera framtiden hör också till sådant man verkligen kan begrunda och som hör till vår existens!

Vad är rimligt? Att detta är en slump? Det råkade liksom bara bli så komplicerat och dessutom i en sådan mångfald?!

För mig är det rimliga Gud och då en Gud som lever! Tänk att han dessutom landat på detta jordklot i mänsklig gestalt, i sin son Jesus Kristus. Egentligen är det sistnämnda inte så märkligt om man sagt ja till det andra.

Vad är rimligt för dig? Tänk noga över ditt svar för det borde påverka hela till förhållningssätt till skapelsen, andra människor och inte minst till dig själv. Hur ser du på dig själv, som en människa av Gud skapad eller som ett resultat av slump?

Joachim - som filosoferar över naturens fantastiska sätt att berätta om Gud

22 eft Tref - Frälsningen

Så här står det i dagens (22 eft Tref) episteltext:

"Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor. Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus". (2 Petr. 1:5-8). (Folkbibelns övers.)

Flera begrepp här är relativt tunga: dygd, självbehärskning, uthållighet, gudsfruktan. Dessa personliga egenskaper talar man inte särskilt ofta om, därför att det är något obekvämt. Snarare är det så att det som inte är lättillgängligt och enkelt det hoppar man över, då letar man hellre efter alternativ. Det skall ju vara lätt att handla och ta sig fram. Det skall vara lätt att städa och sköta sitt jobb. Det skall vara lätt att kommunicera med dator och mobil. Och det skall också ibland vara lätt att tro, annars är det liksom något fel på Gud, kyrkan eller församlingen.

Samtidigt är det man kämpat för i livet kanske det som är mest värdefullt för en. En lång utbildning, som man klarat av, ett avancerat arbete som man kämpat för, en långresa, en förbättrad relation med en annan människa, en sak som man sparat länge till och som man äntligen kan inskaffa etc.

När det gäller tron är det inte alltid så lätt. Det finns inga givna mönster. Men många gånger kan det faktiskt vara lättare att komma till tro än att bli bevarad i den. Det är som förälskelse och kärlek. Förälskelsen går i bästa fall över i sann bestående kärlek. Den nyvunna tron behöver komma över i en vardagsnära tro som genomsyra hela ens liv - helgelsen. Många, det kan vara konfirmander, alphadeltagare, ett dopfölje mm, kan bli berörda men hittar sedan inte en fortsättning. Här behöver vi hjälpa varandra, men också inse vårt eget ansvar.

Vill man vinna det bästa måste man på något sätt vara beredd att offra något. Mannen som hittade skatten i åkern var beredd att sälja allt för att få den! Det kan ju egentligen inte vara särskilt lätt, att sälja allt.

Det mest sorgliga är kanske alla de som en gång varit berörda, men sedan säger att kyrkan och tron inte var något för dem. Det handlar djupast sett om att tron är en relation och när den inte underhålls, så dör den. Och en splittrad relation är svår att hitta tillbaks till. Kanske kan man i detta perspektiv förstå apostelns uppmaning ovan. Vill man någon annan något gott, kan man inte alltid vara bekväm. Aposteln offrade allt sitt eget!

Joachim - som funderar på att light (lätt) produkter oftast inte är nyttiga

Bedömd

Några satt häromdagen och ansåg att jag var lite som en pingstvän (Det kan ju stämma om man tänker på att jag är vän med Anden). Andra anser att man är tydlig. Andra tycker att man bör vara si och så, eller handla på ett annat sätt. Många ger en dock bekräftelse som bygger upp och vägleder. Trots allt är det väldigt intressant med bedömningar. Vi människor tar oss ofta friheten att ha en bestämd uppfattning om andra människor. Detta sker verkligen på gott och ont! Tyvärr är det relativt ofta destruktivt, inte minst för en själv, men även för den man talar om. Men ibland är det uppbyggligt, för det handlar om genuin omtanke.

Vad händer med personen man bedömmer. Ja, då skall man komma ihåg att det jag säger eller tänker om någon påverkar också mina handlingar. Tänkar jag då negativt, så blir jag lätt negativ! Därför hör syndabekännelsens tre delar ihop - tankar, ord och gärningar.

När Jesus bedömer oss handlar det om vad som finns i våra hjärtan! Han bedömer vårt handlande och om vi frågar efter hans vilja. Han bedömer oss med sitt kärleksmått och inte för att växa själv, såsom fallet ofta är för oss. Vi vill ofta gärna bli större genom att förminska andra. Vi har lättare för att se bristerna hos den andre än hos själva - flisan och bjälken.

Det viktigaste är att man ständigt påminner sig om syftet med det man säger. Vad skulle Jesus sagt och gjort är alltid en bra måttstock.

Fortsätt att bedömma andra, men gör det med kärlek! Risken annars är att man skadar någon, kanske sig själv t o m. Som offentlig person måste man tåla att bli bedömd. Det handlar många gånger inte om något personligt utan mera om den roll man har. Tänk bara på de stackars presidentkandidaterna i USA. De skulle tydligen redan i fem års ålder funderat på sin kandidatur!

Joachim - som blir bedömd som modern för att han bloggar, trots att bloggandet pågått ganska länge?

Miljöombyte

Skall idag fara med alphadeltagarna till Lärjungagården i Torestorp. Ett gammalt ålderdomshem som är upprustat och som idag blivit en enklare konferensanläggning. Vi, kursdeltagare och ledare, kommer att vara här ett dygn. Det kommer att bli tre föredrag om den helige Anden. Vem är Anden? Vad gör Anden och hur kan jag bli fylld av Anden? Detta "alpha-dygn" tillhör höjdpunkterna på året eftersom Gud verkligen känns så nära.

Att byta miljö från det vardagliga till något annat är ibland väldigt viktigt. Speciellt om man skall vara fokuserad. Miljöbyte innebär att man tar bort flera saker som annars binder upp en: hushållsapparater och andra tekniska prylar, saker som "måste" göras, telefoner, trädgårdsarbete och hushåll, höga av papper på jobbet etc.

Under semestern, då vi ofta ägnar oss någon form av miljöbyte, märker vi av hur välsignat detta är. Vi kopplar av för att kunna koppla på något annat. Och en av de goda konsekvenserna är att vi oftast ännu mer uppskattar vår invanda miljö efteråt. Man ser det vardagliga med lite nya ögon.

Dessa "mekanismer" sker både i vårt yttre liksom i vårt inre liv. Att andligt göra en "miljöresa" är nyttigt för att se det som finns hemma, inom en själv. Efter helgen på Lärjungagården brukar konsekvenserna bli att man har fått en ny eller förnyad relation till den tredje personen i gudomen. Vanligtvis har inte vuxna fått särskilt mycket undervisning om Hjälparen, Livgivaren och allt vad vad nu Guds helige Ande kallas för. Men det är ju Anden som gör gudsordet i bibeln levande, som hjälper oss att tro m.m. och har man inte tagit detta till sig är det inte särskilt lätt att växa i sin tro.

Miljöbytet underlättar och stärker gemenskapen i gruppen och till vår levande Gud.

Vi ber dig Herre, välsigna denna helg och låt din helige Ande röra vid oss alla. Amen.

Joachim - som utan Anden inte förmår särskilt mycket

Tecken och under

Många vill se under för att kunna tro. Du kanske tillhör dem som säger, att om bara du fick uppleva ett under skulle du tro på Gud. Ett under, typ att någon blev frisk eller något annat övernaturligt sker.

Det som blev väldigt tydligt för mig häromdagen är att man lägger fokus på det Gud skall göra istället för på honom själv. Jesus måste liksom upp till bevis. Skulle du som människa vilja ha ett sådant bemötande? Att det du gör är viktigare än du själv. Att du skall upp till bevis för att visa om du duger.

När vi frågar efter under handlar det troligtvis egentligen om tro. Varför inte be om tro på en gång om vi nu verkligen vill tro. Jag inbillar mig ibland, kanske felaktigt, att man begär sådant som leder till att man slipper att tro. Man vill helst leva vidare sitt liv som man alltid gjort med möjligtvis lite gudomlig knorr. Men man är djupast sett ganska rädd för att komma till tro för det kanske innebär konsekvenser som är jobbiga. Vi är ju alla lite kontrollfreak!

Vill man verkligen tro, så söker man sig till ställen där det finns tro och så får man be om den gåvan. - Herre, hjälp mig med att tro.

Personligen är jag övertygad om att Gud vill ge tro till dem som vill ta emot den gåvan. Men det kan vara svårt och man kan behöva hjälp från andra. Därför engagerar jag mig t ex i Alpha arbetet mm. Dessa kurser har vuxit fram just för att det är ett så stort behov för nutidsmänniskan att finna en tro. Och man vet egentligen väldigt lite om vad kristen tro handlar om.

Och om Gud vill använda sig av under, så gör han det. Vill han använda en annan människa så gör han det. Jag tror t o m han kan använda sig av en blogg! För Gud är inget omöjligt! Han väljer det sätt som passar dig bäst! Bara du är lyhörd!

Det viktiga är att vi inte låser fast Jesus och Gud vid några villkor eller att det går emot det ord vi har i bibeln. Gud styr vi inte för han är så mycket större än vad vi är. Också i att ge de goda gåvorna är han bäst!

Joachim - som ständigt övar sig i att ta emot.

Medarbetare

Skall idag ha samling med några av medarbetarna. Vi skall grovplanera vårens aktiviteter och gudstjänster. Detta är spännande och utmanande för vi planerar ju inte för vår egen skull utan för att församlingarna skall växa och utvecklas. Med visionen om att alla människor i Kungsbacka - Hanhals skall få en personlig tro på Jesus Kristus så funderas det över hurdan verksamhet vi skall ha.

Men det som finns i tankarna just nu är just beroendet av varandra i ett arbetslag och överhuvudtaget, att vara beroende av någon annan människa. Skall vårens planering kunna genomföras behövs det bl. a. resurser som t. ex. goda medarbetare.

Vem är du beroende av i ditt liv? Och vad gör det med dig att du är beroende? Skapar det osunda bindningar eller är det med glädje du inser din situation. Vissa medarbetar fungerar man bättre tillsammans med än andra beroende på en mängd faktorer, men hur mycket skall det få spela in? Vi måste väl uppträda proffesionellt!

Ja, många frågor dyker upp och för mig som arbetsledare är detta både viktigt och inspirerande.

Just att vi är beroende av varandra kommer vi aldrig ifrån och djupast sett är vi beroende av honom som gett oss allt och som faktiskt ser oss som sina medarbetare.

"Allt vad ni gör mot en av .." säger Jesus! Också detta kan påverka våra attityder gentemot varandra.

Ta idag vara på dem du är beroende av! I morgon kanske det är för sent!

Joachim - tacksam över goda medarbetare

Sverigehäftet

Fick det s.k. Sverigehäftet i brevlådan idag. Ett reklamblad som kommit i brevlådan så länge jag kan minnas. När man var liten var det det mest snuskiga som kom med posten. Det var alltid lättklädda damer mm. Idag, när man är äldre, kan man bara konstatera; vilket skräp! Hur kan det över huvud taget löna sig att trycka upp eländet? Visst, några produkter är ju rediga, men de finns ju ute på marknaden ändå! T. ex. Sony's tv. Nej, sverigehäftet har spelat ut sin roll. Det kan ju inte vara bra för miljön heller.

Nu kommer den etiska frågan: Skall jag säga nej till all reklam? Jag har inte gjort det hittills av den anledningen att alla skall ha chans att marknadsföra sig. Jag är som person bl. a. vetgirig (finare än nyfiken?) och vill gärna få reda på ev. fynd. Men man får kanske tänka om!

Om ingen tar emot några reklamblad kan ju inte Sverigehäftet fortsätta att tryckas!

Kyrkfönstret, Kungsbacka-Hanhals församlingstidning, går under samhällsinformation och inte som reklam, så den behöver man ju inte missa om man tackar nej till reklam.

Joachim - som inte tänkt klart när det gäller reklam, men häftet gillar jag inte

COOP - ett nytt tempel i staden

Nästa onsdag, den 22 oktober, öppnar Coop. Det kommer att bli en jätteaffär som tillhandahåller det mesta. Samtidigt vill andra affärer utöka sina marknadsandelar. Syftet med allt detta är komplicerat. Det handlar naturligtvis om att tjäna pengar. Men det skapar också arbetstillfällen, många fler än vad vi kanske tror.

När det nu går knackigt för Volvo så påverkar det ju inte bara dem som jobbar i Torslanda utan alla underleverantörer och tänk på det stora "Biliabygget" ute vid gamla Beiersdorf i Kungsbacka som säkert inte är billigt. Hur många bilar måste inte säljas för att komma upp i lönsamhet?

Det känns som vi inte kan ta oss ut ur ekorrhjulet. Konsumerar vi inte, dör vi!

Det är bara det att till slut räcker inte råvaror och natur till. Då måste vi konsumera något annat, eller sluta.

Kan kyrkan engagera sig i detta? Absolut! En bit i det hela är ju omfattningen av konsumtionen och innehållet i densamma. Kan vi hjälpas åt att sänka behoven har vi vunnit mycket. Det handlar djupast om vad som ger mening och lycka! Vi konsumerar ju inte bara för att vi behöver alla prylar och upplevelser. Det handlar många gånger om en tomhet vi vill bedöva.

Joachim - som trots allt kommer att gå till Coop, man vill väl inte missa något ....

Bloggstatus

Fler och fler läser denna blogg och det är både roligt och uppmuntrande. Men det skulle vara intressant om ni dessutom vågade kommentera lite mer eller ge förslag på spörsmål som kan tas upp.

Ni får gärna hjälpa till att sprida information om sidan till dem som ev. kan vara intresserade. Idag är det ca 25-30 som är inne och läser om dagen och det är personer från hela landet. Jag vet ej vem, men jag kan se att det är olika servrar. Min ambition är att blogga ett år, till nästa sommar, och sedan utvärdera det hela. Uppfyller det visionens syfte, att öka kommunikationen och att fler känner att de har möjlighet att växa i tron och i kunskapen så fortsätter jag. Just nu är det väldigt stimulerande! Mitt huvud och mitt hjärta är fullt med uppslag till bloggar, som tex den som skrevs igår om formbarhet.

Joachim - som önskar dig en bra dag!

Formbar

Ofta när jag har skrivit en blogg upptäcker jag, efter att jag lagt ut den på nätet, i dess rätta element, att det är felstavningar, glömda ord och mycket annat som bör rättas till. Det kan dessutom hända att någon annan upplyser mig. Och ibland upptäcker jag inte detta förrän efter en stund! Då går jag in och gör justeringar.

Jag tror att Gud gör likadant! När han ser oss människor ute på arenen, i vårt rätta element, upptäcker han saker och ting som är fel, som inte passar in eller att det behövs justeringar av något slag. När det blev för mycket fel fick han komma själv, i mänsklig gestalt. Jesus Kristus kom för att hela det söndriga, befriar det fångna och bygga upp helheten, så som det var tänkt från början.

Jesus gör detta i mitt liv ständigt! Sätter dit en liten punkt. Börja en ny mening eller bara ett enkelt mellanslag etc. Han vet bäst hur det var tänkt och ser helheten i ett evighetsperspektiv.

Nu börjar en ny vecka. Jag kommer att göra fel även om jag inte vill. Jag kommer att säga saker jag inte borde och kanske skriva så att någon tar illa upp! Hur som helst kommer det att ske misstag, inte av illvilja utan för att det finns uppenbara brister! Men jag är frimodig och glad för jag litar på Herres löfte, att vara med mig alla dagar till tidens slut.

Tack Jesus för din Frälsning! Hjälp mig att inte ta den så självklar utan att jag varje dag sträcker efter den och framför allt tar emot den!

Tack Jesus för ditt oändliga tålamod! Hjälp mig att inte missbruka det utan att jag tar mitt eget ansvar så långt min förmåga sträcker sig.

Tack Jesus för tiden! Hjälp mig att ta vara på den, även denna vecka. Hjälp mig att bygga på ditt rike och inte mitt eget!

Joachim - som fortsätter sin nattsömn.

Söndagstankar - 1

Känner stor tacksamhet över dagens händelser. I förmiddagens högmässa blandades så många olika människor med så olika behov. Detsamma gäller våra känslor, skratt och glädje blandades med tårar och sorg. Men mitt i allt fanns där också en känsla av gemenskap och värme. Guds Andes närvaro som vill hela och leda. Vi får bära varandra i bönen och dela gemenskapen i nattvarden.

Efter mässan var det några av oss som åt soppa på Skansen och lyssnade till goda ord av Lars Persson.

Det är en förmån att få vara med i dessa sammanhang där människor möts, samtidigt känns det för varje vecka som går ett större behov av att strukturera upp fler hemgrupper och göra dem lite olika. När det blir för stora sammanhang är det inte lätt att komma till tals och utbyta tankar. Vi är ju olika och vi har inte alla samma behov och erfarenheter. Funderar just nu på en mansgrupp med folk som har personal- och ledaransvar. Kan vi blir bättre rustade och använda våra erfarenheter till församlingens uppbyggnad. Kyrkans damer har lättare för att hitta gemenskaper än vi män.

Detta är spännande församlingsarbete och jag bara önskar att jag hade mer tid, att vara med i allt man vill. Men den grundläggande uppgiften att leda gudstjänst och bedriva undervisning och själavård samt ha sakramentsförvaltning är ändå det viktigaste. Och för en herde, att ta ansvar för medarbetarna. Tacksamhet leder till glädje som i sin tur leder till visioner och förnyelse.

Joachim - tackar Gud för att han ger så goda gåvor. Han tröttnar aldrig!

Finanskris

Hur mycket är något värt? Det som var värt så oerhört mycket för några månader sedan är värdelöst idag. Nu talas det inte om vinstmarginaler utan om ekonomisk överlevnad. Det talas om tragedier och ränteoro. Det råder lite av kaos och man undrar vad som händer (och gärna vill man veta: vems är felet!). Vi kan ju inte alla stå utan hus och hem bara för att vi inte ha råd med räntorna och vem skall ha bättre råd, nu när det permitteras så många i vårt land? Inte ens bankerna har ju pengar om inte staten skjuter till medel!

Hur som helst påverkar det vårt allmänna välbefinnande. Till oro för klimatet så läggs det nu till den finansiella världens nyckfullhet. Det är få av oss som förstår särskilt mycket av allt det som skrivs i tidningarna.

Ett ex. elpriset tycks vara på väg neråt. Och det har man ju lärt sig att det brukar ju bara blir dyrare, för det regnar ju aldrig där de önskar. Det regnar ju bara där vi befinner oss. Men det handlar nu tydligen mest om efterfrågan.

Frågan som jag ibland återkommer till. Hur mycket är du och jag värda? Alla kan vi ibland känna oss totalt värdelösa och tyvärr kan vi nog ibland vara det i samhällets ögon. Men det betyder ju inte att vi faktiskt är värdelösa. Men då kommer den andra rösten, vår egen inre, som också ibland tenderar att inte vara särskilt uppmuntrande. Vårt värde måste ju vara obeorende av vad vi eller andra tycker!

När man slår upp bibeln finner man många ord som vill vända på detta tänkande. Ta bara Jesus inledning på sin bergspredikan (saligprisningarna) i Matt. 5 som exempel! Öppna din bibel och du kommer åter att mötas av ord som vill vägleda och skänka dig frid.

Joachim - som tänker på mannen som i sin glädje gick bort och sålde allt för han hade hittat skatten i åkern!

Tacksägelsedagen

Tacksägelsedagen heter kommande söndag och kyrkorna lyfter på ett särskilt sätt fram allt det som vi kan känna tacksamhet över. Förr, när vi levde i ett bondesamhälle, handlar det till stor del om det som naturen gett. Vi behöver kanske idag vidga perspektivet och utgå från den miljö vi lever i. Det finns så mycket mera vi kan sätta upp på listan: Sjukvård, skola, affärer, resor mm. Det finns så mycket att man kanske glömmer det viktigaste!

Brevtexten (episteln) nu på söndag lyder:

Till de kristna i Kolossai kapitel 3, vers 16 - 17 "Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom".

Tacksamhet handlar till stor del om att den måste uttryckas på något sätt. Här i texten handlar det om lovsången och hymnerna. Jag sjunger gärna i tid och otid, men det låter inte särskilt vackert, speciellt inte när jag kör hoj och jag tar i för kung och fosterland i tron på att ingen hör. Och inte särskilt bra är jag på att komma ihåg texter, men jag sjunger för att jag är glad!

Glädjen kan inte pressas fram utan också den tillhör djupast de frukter som kommer av gemenskapen med den uppståndne.

Men glädjen och tacksamheten är lite av "moment 22", när man är tacksam blir man lättare glad och kan se de små detaljerna. Är man otacksam och koncentrera sig på det som saknas berövar man sig själv mycken glädje. Är man däremot glad har man lättare för att tacka och även tacka för det till synes självklara. Är man mindre glad är det också svårare att säga tack.

Visst kan allt detta vara svårt. Det är ju därför Herren Jesus varje dag kommer med sin Ande för att hjälpa oss. Tröst, förlåtelse, evigt liv, läkedom mm säger Jesus att han kommer med för att vi skall bl a känna glädje!

Joachim - som också behöver bli påmind om att vara tacksam, inte minst för glädjens skull.

Vänskap på Facebook

Har de senaste dagarna fått många nya vänner på Facebook. Är det bra eller dåligt, kan man fråga sig? Är det ett vettigt sätt att "umgås" på? Som vanligt är det inte svart eller vitt. Det handlar om vad man gör av det. Självklart finns det något positivt i det hela annars hade inte så många sysslat med det, samtidigt ersätter det inte vanliga relationsformer.

Det jag funderar lite på är vad det kommer att leda till. Fördjupa det vänskapsband eller blir de mer ytliga? Kan jag "adda" vem som helst eller bör jag hålla mig inom vissa oskrivna gränser och i så fall vem har skrivit dem?

Hur som helst tycker jag det är roligt. T. ex. har jag lagt upp en "grupp" med mina gamla konfirmander:

http://www.facebook.com/group.php?gid=18861018504

Här kan man nå dem och ta sitt ansvar som deras konfirmationspräst. Det kan ju uppstå relationsproblem, frågor som har med tro och tvivel att göra, existentiella frågor m.m. som man kanske kan vara en hjälp i. I alla fall kan man lyssna och vara ett bollplank! Man har ju en gång bett Guds helige Ande att vara med dem på alla deras vägar!

Facebook har kommit för att stanna en tid och det gäller att förhålla sig till fenomenet, så att det blir till glädje och uppbyggelse.

Joachim - som tror att även datorn kan användas i uppbyggandet av Guds rike

Längtan

En av de stora drivkrafterna i människan är hennes längtan. Och kanske handlar det djupast sett om att hitta motivationen till längtan. Barn och ungdomar längtar oftast till något i framtiden - studier, jobb, familj eller vad det nu kan vara. Och när man väl har det man längtade efter som barn så byter man ut innehållet och börja längta efter något annat.

Men blir man någonsin nöjd och får och kan man bli nöjd?

Många visar både förnöjsamhet och tacksamhet, men förvånansvärt många utstrålar missmod och besvikelser fast de är både friska och lever i relationer med andra.

Jag har en dröm att ribban på ett s.k. lyckligt liv skulle sänkas. Det känns som den är alldeles för högt satt. Det är som om man aldrig skall komma dit för då slutar man att konsumera och agera.

Kanske skulle fler vara nöjda med sina relationer och sitt arbete. Kanske skulle den tro som många har räcka till för att bära ens liv. Nu verkar det som om många strävar efter en ännu starkare tro innan man vågar låta den komma i funktion. Men man kommer liksom inte riktigt dit och då vågar man inte lita på den tro som man har. I jämförelser med andra är den ju så svag anser man.

Vad längtar du efter och vad har du redan? Oavsett svaret är de flesta av oss väldigt lyckligt lottade. Men där det finns luckor behöver vi varandra. Jag längtar efter att församlingen skall växa sig så stark, att den kan bära den svage.

Joachim - som både längtar och är väldigt nöjd

Volvo varsel

Många tusen kommer att få lämna sina arbeten på Volvo. Så här stod det i "Dagens Nyheter":

http://www.alltommotor.se/artiklar/nyheter/var-femte-far-lamna-volvo-personvagnar-1.4470

Det handlar om tragedier och lidanden som kommer att drabba främst de berörda, men också alla oss andra som känner och är nära någon volvoanställd. Vad skall vi göra som klarar oss utan det direkta varslet? Hur kan vi stödja den som drabbas? Vad kan kyrkan göra?

Djupast sett känns det som om mycket i samhället gungar just nu. När t o m banker går omkull, så är ju min lilla värld väldigt ömtålig.

Det finns inga enkla lösningar, men när lidandet kommer nära behöver vi verkligen varandra. Man behöver vänner som bryr sig och som man kan prata med. Kanske behöver kyrkorna öppnas för samtal. Hur som helst känner jag att vi måste lägga ner energi på hur vi kan hjälpa den som har det svårt. Att bara sitta och "oja" sig hjälper inte någon. Vad hade Jesus gjort i denna situation, kan man fråga sig!

Joachim - som kör Volvo

Andligt högmod

Vaknade av något som jag tror skulle kunna beskrivas som "andligt högmod". Det låter hemskt och det drabbar relativt ofta människor som har någon form av central placering. Det kan gälla präster och andra religiösa ledare. I det lilla sammanhanget kan det vara hemmet eller vänkretsen, i vilket man tar stor plats. Vad det egentligen handlar om är att man tar plats, inte bara i förhållande till andra utan också i förhållande till Gud själv. Det handlar mera om ens eget jag, än om var Gud kommer in.

Låter detta hemskt? Ja, och det är utbrett i kristenheten. Det finns i alla kristna traditioner och förminskar Guds möjligheter till att kunna gripa in. Ett sundhetstecken är samtidigt att man är medveten om det. Det kristna livet handlar ju om att hitta balansen mellan att finna Gud, omvända sig och att låta sig bli funnen. Att mer och mer våga lägga allt i Guds hand, att alltmer vågar bli överlåten. Då är Jesus centrum och jag själv är mindre. Men Frestaren vill så ofta påverka en till att lita på egna krafter och egen vishet. Därför är de fyra B'na (Bibeln, Bönen, Brödra- och systergemenskapen samt Brödbrytandet - nattvaren) så viktiga. De hjälper en att hålla kursen.

Min önskan är att Jesu Kristi sinne skall fylla mig mer och mer. Det är då jag är som starkast. Då handlar det inte om högmod utan om frimodighet. Det är ett helt annart sort "mod" som bygger på Gudsfruktan istället för på människofruktan. Det vi talar om är den helige Andens gåvor och frukter. Men de kräver sina egna bloggar.

Joachim - som just nu känner sig lite mer ödmjuk

Birgittas dag

Idag är det heliga Birgittas dag. Sveriges enda "riktiga" helgon, av påven helgonförklarad. Har hon någon betydelse för oss idag, kan man fråga sig? Är det inte typiskt att i tidningarna läsa om henne och sedan bläddrar man vidare. Men jag ser henne som högaktuell trots att hon levde på 1300-talet. Hon var ett andligt föredöme gentemot de som hade den världsliga makten, kungar både i Sverige och utomlands och hon var from. Bl a bad hon bönen:

"Herre visa mig din väg och gör mig villig att vandra den!"

En fråga till dig som läser den här bloggen är, vilka förebilder har du som hjälper dig att fördjupa din tro? Finns det någon som du känner kan leda dig vidare eller famlar du i "mörkret"?

Själv ser jag allvarligt på dessa frågor eftersom jag inbillar mig att många yngre idag saknar goda andliga förebilder. De påverkas istället av mode, massmedia och penninginstresserade krafter.

Själv vill jag att församlingen som sådan skall vara ett "hem" där unga och äldre möts och där vi kan hjälpa varandra att växa i tron. Heliga Birgitta hade ett otroligt mod. Hon for över hela Europa och hade ingen direkt respekt för överheten. Men inför Gud Fader själv var hon lyhörd!

Har vi modet att bryta samhällstrender, vågar vi vara obekväma ... ... vågar vi vara förebilder och kan vi vara det?

Joachim - som tror att det behövs tydliga andliga gestalter att följa.

Bröllopet på slottet

Tillsammans med min nyvunne syrisk ortodoxe prästvän Benzim vigdes Pernilla och Aziz i Tjolöholms kyrka. Efteråt var det högtidlig middag på slottet med dans mm. Det var inte enbart två människor som sa "Ja" till varandra, det handlade om traditioner som möttes och där kärleken verkligen lyftes fram.

Vi som var samlade känner stor tacksamhet över Aziz och Pernilla. Det är två "hjältar" i vår närmiljö, som kämpar med olika projekt, familjen, traditioner och mycket annat. Men med stort tålamod och mycken kärlek går det framåt. Det är inspirerande att vara i närheten av dessa två.

Med Guds välsignelse är jag övertygad att det kommer många ljusa dagar och att det finns kraft att gå vidare.

Ett jättestort tack för ett riktigt minnesrikt bröllop!

Jag och min ortodoxe vän var helt överens om att gränsen inte går mellan våra kyrkor utan mellan dem som vill följa Jesus och hans ord i den heliga skrift och de som inte vill göra det.

Detta var en spännande helg:

Pannkakskyrkan på fredagskvällen till kl. 01:00 med ca 200 ungdomar. Dopgudstjänst med fyra bebisar på lördagen och på eftermiddagen ovannämnda bröllopet. Söndagen med bibelutdelning till många barn, samt öppet café med motorcykelklubben Sky Riders. Dessutom hann styrgruppen för hemgrupperna i Kungsbacka kyrka med en liten samling.

Tack gode Gud för alla människor man möter. Må Guds Ande beskydda dem alla, stora som små, och må tron växa sig starkare hos alla.

Joachim - som beundrar Jesus som har en sådan omsorg om oss alla

Pannkakskyrkan - 1

Vilken succé! Vem kunde tro att det skulle komma 150 - 250 ungdomar till kyrkans café en fredagskväll? Ja, ärligt talat tappade vi räkningen, så vi vet inte exakt hur många, men 2 kilo mjöl gick det åt plus massor av mjölk och ägg. Ungdomar mellan 14 och 25 år utgjorde merparten och så var det några vuxna. Alla var så positiva.

Vad hände mer än att vi åt pannkakor och (bullar)? Jo, en del gick ut på stan med inbjudningar (lappar, bullar mm), andra sjöng och spelade, ytterligare andra slet ordentligt i köket medan andra förde samtal. Visionen är ju att visa på kyrkan och på Jesus på ett sådant sätt att man möter de yngre där de är, både fysiskt och andligt! Och vet ni vad? Det funkar!

Detta kommer att ske varannan fredag. Vi hoppas att det blir ett begrepp och att de andra fredagarna sker det något annat, antingen i församlingshemmet Skansen eller i Kyrkan. Om Pannkakskyrkan är "utåtriktat" så får de andra fredagarna bli sådana, att man fylls på. Oavsett om man är ung eller äldre kan man ju inte ge mer än man har!

Ett jättestort TACK till alla som kämpade i går kväll/natt. Vi var hemma kl.01:00! Unna dig nu en god helg!

Joachim - som kan tänka sig äta fler pannkakor

Rädslor och irritationsmoment

I samtalet har äktenskapet varit högaktuellt en längre tid och nu senast har RFSU uttalat sig om att kyrkan inte skall ha vigningsrätt. Ja, de har rätt till sina åsikter och får tycka vad de vill. Se länken till en artikel i tidningen "Världen idag":

www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=3002&Itemid=98

Det har gått så långt att man idag inte frimodigt använder ordet äktenskap i olika samtal för vad kommer det att bli för konsekvenser? Måste man i varje samtal ta upp synen på andra former av relationer? Det känns som det finns rädslor under vår yta och de behandlas bäst genom tystnad. Alla har rätt till en uppfattning och den måste också kunna skiljas från ens person. Man måste inte alltid vara en bakåtsträvare för att man har en ståndpunkt som uppfattas som lite äldre. Jag vet i grunden inte t ex var kyrkan står officiellt när det gäller sambo. När jag prästvigde mig för tjugo år sedan var det tydligt att antingen var man gift eller inte.

Nu gäller detta inte enbart ordet äktenskap och relationer utan man kan lyfta upp debatten lite högre och talar om mekanismer i samhället. Jag tror att framtidens samhälle bidrar till att folk stänger in sig i sina mänskliga skal/hus/lägenheter och lever där sina liv och så får andra leva sina. Vi träffas på köpcentrets neutrala mark och sedan återvänder vi hem, både trötta och fattigare. Vi tenderar att umgås med dem som delar vårt eget liv och andra betraktar vi på håll.

Som kristen strävar jag efter att bryta ner rädslor och visa på Jesus. Det är trots allt från bibeln vi troende får utgå ifrån och den är fortfarande aktuell, när det gäller hur vi skall leva våra liv. Visst, svår att tolka ibland, men ganska tydlig i annat. Framför allt tydlig i det centrala, att Jesus är världens Frälsare och att han har kommit för att upprätta och befria.

Joachim - som undrar hur vi skall komma vidare i samtalen om man utvecklar rädslor.

Enkät - 1 (Vad berör dig under gudstjänsten)

Så är denna enkätundersökning färdig och svaret på frågan vad som framför allt behövs för att man skall bli berörd av gudstjänsten på söndagen blev:

1. Inspirerande predikan
2. Gemenskap - att man hälsar på varandra och blir vänligt bemött
3. Lovsång
4. Nattvard
5. Vittnesbörd

Sist kom:
Psalmer
Tydlighet - veta vilken söndag mm
Bra agendor - programblad

Skall man ta detta ordentligt på allvar kommer människor av två anledningar. Man vill lyssna till en förkunnelse som ger något och som känns äkta och självupplevd. Det är detta jag bl a lägger i ordet inspirerande, att den som förkunnar själv har tagit emot Andens hjälp. Vittnesbördet anknyter till att lyssna på en erfarenhet. En uppmaning till oss predikanter!

Det andra är gemenskapen som märks i vänligheten, att man blir sedd och bekräftad (inte bara av prästen) och det markeras särskilt av nattvardens gemenskap.

Detta är min analys av resultatet och det stämmer väl överens med den verklighet jag möter på söndagarna. Lovsången binder samman de båda nämnda genom att stärka gemenskapen och ett öppnande för själva budskapet, för Herren själv.

Joachim - relationsbunden predikant

Förföljelse av kristna i Indien

Dagligen kommer nu rapporter från hemska förföljelse av kristna borta i Indien. I tidningen Dagen står det följande:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=158320

Det är lätt att ha åsikter om detta när man läser. Men när systrar i ett kloster blir våldtagna, munkar mördade enbart för sin tro måste man reagera. Kanske någon säger att vi kristna har väl inte alltid varit särskilt trevliga utan förföljt andra. Till slut handlar det naturligtvis om människor och hur man ser på andra.

Om du skulle bli förföljd pga din övertygelse, skulle du då stå fast vid den? Är du orubblig i din tro? Det är viktigt att veta var man själv står innan man anklagar någon annan.

Det ligger i människans onda natur att vilja få andra att ändra på sin tro, gärna med våld. Och då menar jag i de fall när det handlar om att förändra människor av egoistiska skäl. Att få människor att följa sin egen vilja (inte Guds).

Jag är övertygad om Jesu gudomlighet och att han verkligen är vägen till Frälsningen (Han är Frälsaren!). Jag är lika övertygad om att hans kallelse är att föra ut detta budskap till andra. Men det skall ske på ett sådant sätt, att det sker med gott syfte och med kärlek. Det handlar om samma syn som att vara vuxen och ta sitt ansvar för att leda andra.
Idag är det inte kristna som förföljer andra i Sverige. Ser man till helheten så vill journalister och massmedia marginaliserar kyrkan och den kristna tron, i alla fall om det handlar om klassisk kristendom, som man lärde sig i söndagsskolan.

Joachim - som undrar över hur mycket vi är beredda att kämpa för vår övertygelse?