Att vara fattig bland rika

- Det är bedrövligt att människor inte har mat och kläder i ett välfärdssamhälle, säger Lennart Pettersson, som är socialhandläggare på Frälsningsarmén i Eskilstuna, till SR Sörmland.

Denna situation finns i hela vårt land men den syns inte så väl bakom alla fina fasader. När jag meddelar folk på stan, att vi i kyrkan möter "fattiga", så är det knappt att man tror oss. Anledningarna till den svåra situationen människor befinner sig i är många och varierande. Arbetslöshet och att man är ensamstående förälder är bara några få faktorer. Sociala och hälsorelaterade skäl finns det för många o.s.v.

Vi delar ut mat och ekonomisk hjälp, men det räcker inte. I kyrkan har vi julklappssäckar i vilka församlingsbor kan lägga nya saker med tydlig hänvisning på vem som kan vara lämplig mottagare. Ung eller äldre, pojke eller flicka. Diakonerna m. fl. delar ut dem och bjuder samtidigt också in till det gemensamma julfirandet på julafton. Själv står jag i affären en fredagseftermiddag och säljer prästost till förmån för "fattiga i Kungsbacka". Det blir några tusenlappar. Det är dessutom roligt och meningsfullt att hjälpa och stödja. Man växer själv som människa.

Vi måste få upp ögonen för dem som lider och har det svårt. Att vara ekonmiskt beroende av hjälp och stöd bland andra människor som tycks ha allt är prövande. Att i denna situation hjälpas åt innebär att det kan bli en välsignad jul för fler - inte minst också för dem som hjälper!

Joachim - som som har sina funderingar på S:t Nikolaus dag. En förebild för tomten!

EU-parlamentet bjöd på bönefrukost

I onsdags anordnades den årliga bönefrukosten för EU-parlamentariker. "Det är fascinerande att möta folk över partigränserna och koncentrera oss på något annat än vad vi sysslar med i de politiska korridorerna, berättar Alf Svensson efter att ha besökt årets evenemang". Läs vidare i Dagen.

Syftet med bönefrukostarna är att de handlar om att koncentrera sig kring Jesus, och hans roll i världshistorien. Detta berör inte bara kristna utan även judar och muslimer. Framför allt måste ju även detta komma fram, att vi människor är andliga varelser. I Sveriges iver att ha religionsfrihet känner man nästan att det mera handlar om frihet från religion, vilket i sin tur betyder att andligheten som fenomen hänvisas till ett litet hörn. Erinrar mig att det var inte så länge sedan en rektorstillsättning vid ett universitet i Sverige blev föremål för en diskussion. Blivande rektorn var medlem i en frikyrka. Kunde man lita på hans omdöme?

Människan är i behov av tro och för en tredjedel av världens befolkning är Jesus en verklighet som spelar stor roll i det dagliga livet. Detta lyfts fram, när nu alla dessa delegater ber och äter tillsammans. För mig känns detta tryggt och jag är övertygad om att deras bön handlar om Europas bästa.

Joachim - som lyckönskar EU-folket

Elitkyrka kontra vad då?

En gammal studiekamrat och kollega som jag inte haft mycket med att göra under alla mina år skriver en debatt artikel, som jag finner mycket intressant. Det handlar om den ständiga frågan om risken att kyrkan kan bli en elitkyrka. Han skriver i Kyrkans tidning ett svar på Elsa Löfgrens tidigare inlägg. Oavsett politisk färg, (jag och Allan är inte partikamrater vad jag vet), så tror jag det är viktiga tankar han lyfter fram.

Det som tas upp gäller inte alla församlingar, men det är inte speciellt överdrivet att förvänta sig att vi alla, oavsett om vi är anställda, förtroendevalda och frivilliga möts i högmässan? Nu lever jag själv i en bra miljö med många engagerade förtroendevalda, men det kommer en ny mandatperiod och jag tror det är viktigt att medvetandegöra vilka förväntningar vi har på varandra. Det finns t. ex. många förväntningar på oss anställda och de är helt okej! Läs Allans inlägg i diskussionen!

Joachim - som tror att det handlar mera om sätt att leva än om planering i almanackan

Filminspelning förändrade Sandra Bullocks syn på kristna

Mitt i alla tråkiga rubriker om präster och andra som inte sköter sig så dök denna rubrik upp som visar på något positivt. "Skådespelerskan Sandra Bullock är just nu aktuell med filmen "The Blind Side", där hon gestaltar en varm kristen kvinna utifrån en sann berättelse."

Det finns många goda kristna personer som visar på en trovärdig tro. När man närmar sig dessa förebilder kan ens eget liv förändras. Detta bekräftar, det jag ofta återkommer till, att en sund tro bör vara "smittsam". Med smittsam betyder det att det finns något som får mig, om jag är sökandes, nyfiken och längtandes.

Det kan också vara en bra måttstock för en själv, i ens kristna liv; är det bra för mig borde jag vilja dela med mig av det till någon annan, så att också de får ta del av det goda! Annars är man ju en egoist.

Så denna film vill jag gärna se! För jag tror att den är "smittsam", den fyller mig med värme och hopp.

Joachim - som gillar film!

Medlemmar fortsätter att lämna kyrkan.

Antalet medlemmar som begär utträde ur Svenska kyrkan har blivit fler igen. En orsak kan vara det bistrare ekonomiska klimatet.
Jämfört med de senaste åren syns i år en större ökning av antalet medlemmar som utträtt ur Svenska kyrkan. Detta skriver Aftonbladet idag. Även Dagen har skrivit om det minskande antalet medlemmar.

Att siffrorna kommer veckan efter fullsatta kyrkor känns extra vemodigt. Direkt kommer analyserna och man försöker hitta förklaringar. Kyrkomötets beslut tycks inte haft större inverkan menar man. Min högst personliga analys skulle kunna se ut på följande sett:

• Kyrkans verksamhet kommer i skymundan för de massmediala frågorna som hela tiden kommer främst. Vi kan skylla på massmedia i vissa stycken. Här i Kungsbacka stod det t. ex. inget om det kyrkliga i helgen (bl. a. konsert med Jenny Berggren, 640 personer i Kungsbacka kyrka som firade 1 Advent). Däremot stod det om allt som skedde ute på torget, julmarknaden. Vi i kyrkan måste vara tydligare i varför man skall tro på Jesus Kristus. Och det är vår egen kallelse och vårt ansvar. Vi behöver ständigt hålla visionen levande och visa på kärnverksamheten!
• Kyrkomötets beslut, när det gäller äktenskapet, har nog inte påverkat som enskild fråga, men en del röster har sagt att nu vill man gå vidare.
• Kyrkovalets struktur och genomförande skapar en viss förvirring. Dessa olika val man skall göra, är för många obegripliga och skapar därmed brist på delaktighet och engagemang. Detta menar bl. a. även Kyrkans Tidning.
• Den största och främsta anledningen hör samman med ekonomin och att man inte tror/känner samröre. Varför lägga pengar på något man inte utnyttjar och tror på? Denna syn har man till den dagen man upptäcker allt kyrkan faktiskt gör, som inte syns i tidningsrubriker. Den dagen man upptäcker tomrummet inom sig och börja söka efter något mer. I detta sammanhang är det viktigt att vara medveten om att det finns en skillnad mellan kristen tro och kyrka. Man kan vara troende utan att tillhöra en specifik kyrka. Ett enormt problem är bara det att det kostar pengar med all personal och alla byggnader. Utan dessa resurser klarar vi dessutom inte att bedriva verksamhet! Medlemsras innebär färre anställda och många fler vilsna individer.

Jag är inte i djupet bekymrad för kyrkan, mera oro känner jag för människor som nu växer upp utan en andlig/kyrklig förankring. Var finns vattenhålan när man går sin ökenvandring? Och ärligt talat, vem lever inte ibland i en öken? Ensamhet, missbruk, relationsproblem, lidande och sorg, ångest och död, människosyn och tacksägelse etc. Allt detta möter vi dagligen - men hur går det i framtiden? Färre går in i kyrkliga anställningar och är det ett sådant här samhälle vi vill ha?

Joachim - som ser kyrkan och den kristna tron som ett svar på de enorma behov som finns.

Minaretsförbud i Schweiz

Det ser ut att bli ett förbud att bygga fler muslimska bönetorn i Schweiz efter dagens folkomröstning enligt tidningen Dagen. Detta är lite fascinerande eftersom det lätt kan uppfattas som diskriminerande. Men demokratin fungerar och nu får man rätta sig efter beslutet. Spontant skulle väl kanske inte en sådan här omröstning ske i ett land styrt av muslimsk lagstiftning.

Men för att återgå till diskriminering, fördomar och brist på dialog. I veckan har jag varit på en gymnasieskola som inbjuden gäst, och representant för kristna, för att tala om diskriminering av just de som är bekännande kristna. Ett gott initiativ av en skola som genomförde s. k. dialogdagar med många inbjudna gäster.

Första lektionspasset gick bra och det rådde ett gott samtalsklimat. Jag lyfte bl. a. fram att våra bilder ofta styr i "diskrimineringssammanhang". Jag frågade hur många de tror firar en normal gudstjänst i Kungsbacka kyrka? Svaret är ca 30, äldre damer. Att då säga ca 150 i snitt varje söndag innebär att man ger en annan bild. Likaså känns det som om massmedias inställning till kristen tro är mera att ta fram det negativa än det positiva som händer. Typiskt att det inte var någon tidning i fredags kväll i kyrkan, när Jenny Berggren sjöng.

Andra lektionspasset blev sämre, dels för att vi istället för diskriminering kom in på olika uppfattningar när det gäller kristnas syn äktenskap och föräldrarskap. Lite otydlig kan man bli när man har ett hundratal ungdomar framför sig. Men det intressanta var inte att det fanns olika uppfattningar, utan detta att jag blev bedömd efter mina. Och så är det många gånger i samhället i olika sammanhang. Tycker du "fel" är du körd! Och du måste kunna uttrycka dig exakt och riktigt, annars är man otydlig och diffus.

Efteråt var det en kille som sa: -"Du sa ju faktisk att de andras tro var okej, men din respekterades ju inte!" Jag mådde inte särskilt väl efteråt och nu efter några dagar är jag frestad att inte ställa upp fler gånger. Man vill inte utsätta sig för endast bli bedömd efter sina åsikter. Undrar hur många i vårt samhälle som är "skrämda" till tystnad?

Joachim - som månar om demokrati

Tidningen "Inblick"

Vill bara göra lite reklam för tidningen Inblick, som kommer ut till ca 6,500 prenumeranter runt om i landet. Denna vecka (vecka 48) presenteras olika personer från Kungsbacka och deras berättelser. Det är riktigt läsvärt och gör gärna en länk till tidningen !

Först kan du läsa om Rosa, 92 år, som bl. a. varje termin hjälper till med Alpha. Hon är förbedjare och litar fullständigt på Guds andes ledning.

Sedan kan du läsa om Dan och Gitte, som hittat till en kristen gemenskap där man kan växa i tron. Att en församling utmanas att vara en helande andlig miljö får man aldrig glömma. När visionen blir tydlig och vardagsnära händer det saker.

Dessa personer fyller verkligen orden -"jag är kristen", - "Jag är troende". Och vi behöver höra och ta del av varandras vittnesbörd. Så stort tack till alla er som delar er tro med andra. När handlingarna kompletteras med ord eller tvärtom och den helige Anden får ge liv, så händer det så mycket gott.

I går sjöng Jenny Berggren (Ace of Base) i kyrkan, tillsammans med sitt band, och hon delade med sig av sin tro och sin erfarenhet. En fantastisk kväll, fylld av värme och tro!

Joachim - som vill passa på att önska er alla en riktigt välsignad Adventshelg - Gott nytt år!

Ps. Fotot är taget av Inblick - Eva Ruderstam Ds.

”Jag kallar mig troende och ber aftonbön varje kväll”

I söndagsskolan fick Birgitta Ohlsson värderingar som kan göra henne till nästa svenska minister menar Dagen. Detta med hur man upplever sig själv och hur andra upplever en är ganska spännande, speciellt när det gäller ens tro. Och idag är det så laddat med vilken "trosbekännelse" man som människa går ut med. Speciellt om man är lite offentlig.

Är troende samma sak som kristen? Vilka konsekvenser får det i handlingar och levnad? Ingen annan kan säga att man har fel när det gäller att beskriva hur man själv ser på sin tro eller det som rör sig i ens inre. Ändå är det just detta som sker så ofta och jag hamnar själv lätt i denna situationen, när man inte ser skillnad mellan åsikt och tro. Åsikter kan man diskutera och argumentera runt. Dessutom är det viktigt att skilja mellan själva personen och åsikterna. Hur ofta hör man inte negativa eller positiva ord om någon just för åsikternas skull. Men en människa som inte tycker som jag själv kan ju ändå vara trevlig!

Fast ibland möter jag människor som säger att de är kristna och jag vet, ärligt talat, inte riktigt vad det kristna består i? Är det en åsikt? En tradition (döpt och konfirmerad)? Är det ett etiskt ställningstagande med syn på jämställdhet etc. Eller handlar det om den apostoliska trosbekännelsens innehåll? Jag vill inte vara ifrågasättandes eller upplevas som dömande, så oftast är jag tyst när jag har dess funderingar. Det handlar kanske mera om nyfikenhet hos mig själv, att man "speglar" sig i den andre. För alla har vi ett innehåll i orden "jag är kristen" och det vore intressant och se om vi har samma eller inte!

Ser man det kollektivt kan man t. ex. ställa frågan: Anser vi att Sverige är ett kristet land? Jag tror att man skulle få ganska många olika svar.

Detta är några funderingar kring "troende", "kristen". De påverkar förväntningar hos andra att vi skall agera och handla på ett visst sätt.

Joachim - som gärna säger både troende och kristen om mig själv

Krisen tvingar Svenska kyrkan att spara - om två år

"Svenska kyrkan tvingas spara. Var tionde församling har så stora ekonomiska problem att man tvingas dra ned på personal", skriver Dagen. Även Kyrkans Tidning tar upp den ekonomiska krisen, fast ur ett något annat perspektiv: "Församlingar kan tvingas stänga kyrkor".

Att den ekonomiska krisen får konsekvenser i kyrkans värld kan ju inte vara en överraskning. Som tur är verkar det som att inte alltför många måste lämna sina jobb, utan det sker genom framför allt pensionsavgångar.

Det jag funderar på är om den ekonomiska nöden enbart behöver ses som något negativt? Självklart är det så för den enskilt drabbade! Men kanske kan krisen samtidigt bli en hjälp att se vad som vi skall ha fokus på, vad kyrkans s.k. kärnverksamhet är! Om vi bara hade råd att göra en sak vad skulle det det då vara? Vem ansvarar för att det blir gjort och hur skulle det vara utformat?

Vi har i många fall höga driftskostnader och personal- kyrkogårds- och fastighetsadministration skulle säkert kunnas göras mer effektiv. Samtidigt får man inte glömma vikten av en levande vision och vilka mål man har!

Om vi t. ex. enbart skulle jobba med söndagens gudstjänst, så kan man fråga sig hur många anställda som skall vara i tjänst? Hur lokalen skall se ut? Vilka övriga personer som skall vara engagerade? Man behöver vara klar över vem gudstjänsten riktar sig till och vilken tanke man har med den.

Alltför god tillgång till kapital kanske kan innebära att man enbart gör som man alltid har gjort, det måste inte nödvändigtvis vara fel. Men kriser, även ekonomiska, kan leda till något gott!

Joachim - som som självklart önskar både god ekonomi och tydlig vision

Palestinsk nunna på god väg att bli helgon

Tidningen Dagen skriver: "En palestinsk nunna är nära att bli helgon. Moder Ghattas saligförklaras bland annat för att hon förbättrat kvinnans ställning i landet. Hennes upphöjelse innebär också ett stöd för de utsatta palestinska kristna."

Som Israelvän blir jag glad över dessa nyheter eftersom just de kristna palestinierna har det så kämpigt. De lever under svåra förhållanden oavsett var de är bosatta. Snart finns det inte några kristna kvar i det heliga landet.

Om moder Ghattas säger påven: - Moder Ghattas har meriten att ha grundat en församling bestående enbart av kvinnor i syfte att ge religiös undervisning för att övervinna analfabetism och förbättra kvinnornas villkor, sa påve Benediktus XVI i Rom samma dag som ceremonin ägde rum i Nasaret.

Joachim - som vill lyfta fram det positiva som trots allt sker.

Att förstå någon annan handlar dels om att veta vem man är!

"För att kunna ta till sig andra länders kulturer och tankesätt är det oerhört viktigt att känna till sin egen kultur och tradition. Ingen kan förneka att kristendomen har betytt oerhört mycket för Sveriges kultur och värderingar." skriver Gunilla Tjernberg, riksdagsledamot och skolpolitisk talesperson för KD. Detta synsätt har funnits inom många ämnen; språk, historia, religion etc. Att inte veta och kunna ge uttryck för sin egen tro innebär många gånger svårigheter i att förstå en annan människa.

Just nu har det dykt upp en intressant debatt när det gäller konsekvenserna av detta, i vårt synsätt mot de människor som söker asyl i landet. Här är några artiklar.

• SKR: Sverige brister i förståelse av religion som flyktingskäl stod det i Dagen för någon dag sedan. Detta har lett till att Sveriges kristna råd nu vill, tillsammans med sina 28 medlemskyrkor, att asylprocessen måste förbättras.
• Kyrkorna tar strid om asylpolitiken stod det i en annan tidningsartikel.
• S och M duckade kyrkans frågor - övriga partier höll med i kritiken. - I kyrkan får vi veta så mycket. Och om det måste vi berätta. Det sa ordföranden i Sveriges kristna råd, ärkebiskop Anders Wejryd, vid en hearing i Stockholm i går när rapporten om svensk asylpolitik, "Skilda världar", släpptes.
• Kristna demonstrerade för säkrare asylprövning. Det lokala nätverket "Ny i Sverige" arrangerade i helgen en demonstration i Göteborg för att manifestera de asylsökandes rättigheter.
• Kyrkan demonstrerade för bättre flyktingmottagning.

Ja, det finns artiklar i många tidningar. För mig är det här ett resultat av att vi i Sverige tycks tro att en människa i många sammanhang kan vara "religiöst neutral", att tron hör till en "fritidssyssla". Men då t.ex. en kristen övertygelse och tro för många handlar om en levande relation med den treeenige Guden, med Jesus som personlig Frälsare, så lever man i denna relation hela dygnet, året om!

Det är som att säga att man bara är gift när man är hemma, sedan skall man inte låtsas om detta i andra sammanhang. Eller förälder är man bara när barnen är hemma. I synnerhet när det är svåra omständigheter, vid t. ex. förföljelse, asylsituationer kommer ens tro fram som den trygghet man har. Är man själv inte troende är det svårt att inse detta.

Joachim - som ser många tecken på religiös analfabetism i vårt land.

En Domssöndagsreflektion

Under denna dag kunde man läsa två viktiga inlägg angånde den aktuella äktenskapsdebatten. Dels var det att Missionskyrkan öppnar för homovigslar dels var det ett "Historiskt upprop till äktenskapets försvar".

Två synsätt som går emot varandra och som idag tydligare än någonsin splittrar kyrkan, t o m på biskopsnivå! Idag är det domssöndagen och alla menar att man tydligen vet hur Jesus kommer att döma i denna fråga. Oavsett vilken sida man nu står på undrar jag om man är beredd att den dagen han kommer åter, att vilja ge med sig? Och det är i detta perspektiv jag våndas och känner oro.

Jag vill verkligen följa Jesus och jag tror att så länge man känner att kan kan göra det med ett öppet och ärligt sinne är allt okej. Problemet är att man skall anpassa sig och sin tro till andra. När man kräver att andra skall tycka lika. Till slut blir det, trots allt, vad som står i bibeln som gäller. Och det är kanske denna fråga i framtiden som kommer att bli den stora; är bibeln Guds ord eller kan vi bara avgöra, att det är enbart en del gudsord som den innehåller? Och vem sätter gränserna?

Jag kan inte be om förlåtelse för andras misstag. Jag kan be om nåd och frid. Mitt personliga ansvar ligger i att sträva efter att följa Jesus och hans uppenbarelse.

Människovärde

För Marie och Sven fanns aldrig tanken att ta bort Dante när de fick det svåra beskedet att han hade en kromosomförändring skriver Dagen. Vi behöver lyfta upp sådana här artiklar och se det unika i att vara människa.

Våra medicinska möjligheter sätter oss i så svåra situationer och val. I beslut som skall fattas finns rädslor, skuld och ångest. Dante är säkert en guldklimp för sina föräldrar och många andra och att han skall leva är idag en självklarhet för föräldrarna. Men hur svårt kan det inte vara för alla föräldrar i denna situation. Här behövs också en församlingsgemenskap.

Vem skall sätta gränserna för vad som är ett värdigt och bra liv? och när skall de sättas? I takt med att den kristna människosynen ersätts av andra ideologier kommer också antalet aborter att öka. Om detta stod det i en artikel för en tid sedan i Dagen.

Nu handlar det inte enbart om kromosonsjukdomar utan över huvudtaget börjar det alltmer bli en människosyn som också spred sig bl. a. under andra världskriget och i Darwinismens anda, att den starkaste skall överleva. Hur många skräpserier handlar inte om att rösta ut och kränka. Måtte vi i framtiden hjälpas åt att hitta lösningar inom medicinsk etik som är hållbara. Oavsett hur valen ser ut, så är det en kris för många. Och att inte låtsas om problematiken är inte ärligt. Det handlar om vägledning före och själavård före och efter.

Joachim - som menar att bibelordet, att glädja sig med dem som gläder sig och gråta med dem som gråter i högsta grad gäller i dessa val.

Pressen ger religioner skilda roller

Svenska kyrkan är trevliga evenemang som saknar koppling till tro. Islam är motsatsen: krig och terrorism av fanatiska muslimer som styrs av sin övertygelse. Så ser bilden av religion ut i dagstidningarna enligt en artikel i Kyrkans Tidning.

Detta är otroligt intressant och viktigt. Speciellt denna känsla, att tron är inte så viktig för Svenska Kyrkan. Om det inte är skandaler så är det något evenemang som kunde hållas var som helst och handlar inte egentligen om tro menar Jenny Nordlander i KT.

Dels påverkar detta naturligtvis många, speciellt de som är i kyrkans periferi, men det är också en utmaning för oss i kyrkans ledning. Vilken bild skulle vi önska kom ut? Hur ser vårt ansvar och engagemang ut. Det handlar tydligen mycket om ordningar och evenemang och inte så mycket om trons insida. Ord som "Omvändelse", "Frälsning", "Synd", "nåd" finns sällan med och man kan fundera över om det beror på läsarna eller journalister och de som står bakom det publicerade?

Själv tror jag fortfarande på att det är vårt förhållande till Kristus som är avgörande för saligheten, att man tar emot den frälsning han har berett för alla människor, genom sin korsdöd. Men vem vill läsa detta? Hur som, är det lika aktuellt idag, eller?

Joachim - som tror att vi i kyrkans måste våga ta mer plats och vara mer fokuserade på de som ännu inte har en tro, än på att hela tiden rätta och kritisera varandra. Låt oss fästa våra ögon på Jesus och hans ord!

Läroplan för religionsundervisningen

Skolverkets ämnesansvarig: Vi undervisar inte i religion utan om religion. Dagen skriver vidare: "de förslag till ny kursplan för grundskolan som hittills har presenterats nämns inte ens ordet "kristendom". Men Maria Weståker, ämnesansvarig för religionskunskap på Skolverket säger nu: - I vårt tredje förslag kommer alla fem världsreligionerna med namn."

Det känns som om vi lurar våra yngre genom att låtsas att kristendomen är något i periferin. Man förringar den kristna tron till något som inte har någon större betydelse och måttstocken för detta antagande verkar som man hämtar från dagsläget. Utträden (1%/år), få gudstjänstfirare, få röstande i kyrkovalet etc. tycks för läroboksförfattarna visa på en alltmer marginaliserad religion och visst finns det en del sanningar i detta.

Men fortfarande är det en klar majoritet i vårt land som är medlemmar och här i Kungsbacka är 8 av 10 medlemmar i Svenska kyrkan! Några hednatempel finns inte kvar, utan kyrkobyggnader syns överallt i vårt avlånga land. Fortfarande är Svenska kyrkan huvudman för all begravningsverksamhet! Och dessutom är stora delar av vår värdegrund hämtad från Bibeln och kristendomens lära och tro. På flera håll växer dessutom de gudstjänstfirande församlingarna. Jesusmanifestationen är en signal på att vi faktiskt lever i ett land med många engagerade kristna.

Det som känns knepigt är att de som förespråkar en "annan tro" har så stor möjlighet att påverka och att det tycks ske genom bl. a. läromedel. I rättvisans namn bör det väl stå om kristendomen, att det är den klart dominerande trosinriktningen i vårt land och att denna tro delas med en tredjedel av världens befolkning. Det är m a o den största världsreligionen.

Joachim - som vill lyfta fram en äkta helhetsbild

"Happy Pastor Appreciation Month"

Mina nyvunna amerikanska vänner från en Luthersk kyrka i North Carolina ville visa uppskattning genom något som kallas "Happy Pastor Appreciation Month". Hemma i USA uppmuntrar man sin pastor under oktober månad med bön och lite festligheter.

En annan är ju inte riktigt van vid sådant, så Jantelagen slår till. "Men inte jag..." "Och alla andra..." "Inte behöver ni bjuda ...". Men det handlar inte om att jämföra sig med andra utan det handlar om omsorg och omvårdnad för sin pastor och hela pastorsfamiljen som man vill visa. En pastor som röner uppmuntran, omsorg och förbön växer och det märker församlingen av.

Så min inställning blev: "Tack gode Gud för detta!" Och idag finns det många slitna herdar, präster och pastorer i kyrkan som är i stort behov av uppbackning och omsorg. Det handlar fortfarande inte om jämförelse, alla behöver detta, men ibland får ingen något för då har man ju inte varit orättvis.

Låt oss lyfta fram prästerskapet i våra böner och be att Guds helige Ande hjälper dem/oss i att tjäna Herren med rena hjärtan och med ett fokus på Jesus Kristus som vår Överstepräst, som leder oss hela vägen fram.

Joachim - som känner tacksamhet över vissa amerikanska traditioner :)

SD lika stort som V

Sverigedemokraterna har tagit sig över riksdagsspärren för första gången. I GP/Sifos novembermätning är SD lika stort som Vänsterpartiet skriver Göteborgs Posten idag.

Det är framför allt yngre män som delar SD åsikter och dessutom tycks det enligt artikeln vara så att "de två motpolerna, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna ökar. Det är två partier som står för väldigt olika saker", säger Marie Demker.

Låt mig bara säga att jag inte håller med i SD's politik och mitt förtroende för dem som politiker är lågt, eftersom jag inte sett något resultat. Men det som intresserar mig är vad som händer med det etablerade systemet, som ju faktiskt blir hotat!

Skall man tiga ihjäl SD? Är det dialogen som gäller eller hur skall man agera om man nu "vill få bort dem". Uppenbarligen har de ju kommit för att stanna en stund på den politiska arenan. Som präst och kyrkoherde funderar jag ju över att, så som jag själv vill bli behandlad (som kristen) skall jag behandla andra (t. ex. Sverigedemokrater). Som alltid handlar det om respekt för de 6 procent som lägger sin röst på SD. Att fälla omdömen om dem är att säga att de är mindre vetande.

Det är egentligen detta min blogg vill lyfta fram. Det är inte SD's vara eller inte utan hur våra system fungerar i samhället. Jag vill ha en mindre partipolitisk rikskyrka och samtidigt skall man behålla demokratin! Jag vill att de, som är troende och gudstjänstfirare, skall få styra och samtidigt skall det inte bli en elitkyrka.

Men hur gör man då när man inte håller med! När man vill få dessa 6 procent att bli färre. Jag tror att man måste visa att man har ett bättre alternativ. Tydlighet och mod att stå för det man tror på är viktigt. SD har dragit nytta av att så många i vårt land idag inte riktigt bryr sig (jfr. t. ex. antalet som röstade i kyrkovalet). Det finns också många rädslor och man är rädd för konflikter. Därför behövs det ett öppnare samhällsklimat. Hur man når dit vet jag inte och kyrkan har säkert sitt ansvar i att det ser ut som det gör. Men tänker man positivt, så är vi 94 procent som inte rösta på SD.

Joachim - som vill ha mer demokrati

Hur når man enhet?

Jonas Gardell har beslutat sig att svara på Vatikanens beslut att stänga ute honom och hans tv-team från Roms kyrkor. I ett särskilt program kommer han prata om den "exkluderande Jesus" och då ta upp Vatikanens beslut att utestänga honom. Detta enligt Dagen och det har varit en diskussion kring att Gardell skall göra sina program. Följande gick att läsa i tidningen "Världen idag".

Friheten i olika sammanhang, som hänger samman med den demokrati vi lever i, måste ju också innebära att man får svara ja och nej. Vatikanen var inte intresserade av att öppna sina kyrkor enligt artikeln, men det betyder säkert inte att man inte kan föra samtal mm.

Gardell som kämpar för de kristna grunderna, så som han ser på dem, skall väl inte ägna sig åt hämnd? Och med detta måla upp andras tro som sämre. Man får väl respektera olikheten. Massmedia är ett utmärkt sätt att påverka många på samma gång. Det vet Gardell om någon. Men det kan samtidigt såra och skada.

Återigen kommer splittringen, som vi alla vet finns, till folks medvetande och man kan fundera på vad man vunnit. Det kommer att bli människor som tror på Gardell och hans Jesus och de som kommer att tycka illa om den katolska kyrkan, i detta fall. Men vad har man vunnit? Ingen kyrka eller person rymmer i sig allt. Det finns brister och sår. Låt oss istället fundera på hur vi når till helande med Kristi hjälp!

Joachim - som funderar på Jesu bön i Joh. 17.

EFK vill fokusera på församlingen

Evangeliska frikyrkans (EFK) pastorsdagar landade i fokus på församlingen. - Vi behöver byta inriktning så att de förlorade hamnar i centrum, utmanade Magnus Persson i tidningen Dagen.

Det är nyttigt ibland att fundera på vad det är man/församlingen fokuserar sig på. Efter att så mycket tycks kretsa kring senaste kyrkomötets olika beslut, så kommer frågan för oss i Svenska kyrkan, var ska vårt fokus ligga? Detta med församlingsbygge, visioner och gemenskaper i Jesu namn är frågor som jag ständigt vill lyfta fram.

Det känns allt svårare att i de egna stora sammanhangen ha ett gemensamt fokus. Själv ser jag gärna att vi på nytt lyfter fram församlingarnas vikt och möjlighet. Det känns lite som begreppet församling är på väg att försvinna och ersättas av annat. (Svenska kyrkans Församlingsförbund fattade enhälligt det beslut som betyder att organisationen till nyår går i graven och ersätts av Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation.)

En kristen församling bör sträva efter en tydlig vision som har med Matt. 28:18 ff att göra. Och för mig blir det en orsakskedja, att den enskildes tro bygger på förkunnelsen (ord och handling)som i sin tur skall bygga på Guds ord (Bibeln). Med den helige Andes hjälp kan sedan den enskildes gåvor, som ju är tänkt för församlingen, bli till växt och leda till en förvandlad värld (miljön mm.)

Men så länge vi argumenterar mot varandra, där bibeln inte blir läst och där hjälparen, den helige Anden inte tillåts inspirera så kämpar vi enbart med eget förstånd och egen kraft. Detta räcker många gånger ganska långt, men inte ända fram eftersom Kyrkan inte är vår utan Herrens. Han är hörnstenen, kring vilken vår kallelse är att bygga på den grund som redan är lagd, Jesus Kristus.

Joachim - som tror, att om vi hjälper varandra med "fokusprocessen" i församlingarna kommer vi längre

Förföljelse av kristna .. ..

Omkring hundra miljoner kristna förföljs i världen, och det är i kommunistiska och i muslimska länder det är svårast att vara kristen. Under två helger genomförs nu en global bönedag för kyrkans förföljda. Skriver Dagen och det är på tiden att också detta fenomen kommer fram.

Själv är jag inbjuden av en gymnasieskola i Kungsbacka för att tala över ämnet "Diskriminering av kristna och kristendomen i samhället". Och detta med diskriminering och förföljelse är ett känsligt kapitel. Läs Tomas Österbergs artikel om detta. Eller det Helene Sturefelt, präst i Karlskrona, skrev en insändare om islam i lokaltidningen efter att ha mött muslimer som hotats efter att ha konverterat. - Islam har ett helt annat innehåll än kristendomen, frågan om innehåll är berättigad, skrev hon bland annat och fick mothugg av prästkolleger. Men pingstpastorn tycker hon är modig.

Den nya tidens attityder har förändrat gränsdragningarna, så att t. ex. pingstvänner och svenskkyrkligt folk i vissa lägen har kommit varandra mycket närmare eftersom man tillsammans kämpar för vissa grundläggande sanningar som ex. att bibeln är Guds ord. Respekten för en bok och dess uppenbarelse kan också få andra att närma sig varandra medan det i de egna sammanhangen kan uppstå konflikter.

Fler och fler anmälningar så som t. ex. Camilla Grepes kommer också in och det känns som att så fort man gör något kristligt i skolan så indoktrinerar man barnen. Skolinspektionen bad Växjö kommun och skolledning att förklara sig, men rektor Torbjörn Öberg säger sig inte ångra någonting. Enligt honom ingick mycket annat i den dagen som skulle ge en annorlunda lektion i lokal historia, och föräldrarna var enbart positiva.

Det handlar ofta om rädslor från flera sidor! Det handlar om övertro på att man kan förändra barns inställningar genom någon lektion eller en avslutning i kyrkan. Det handlar om att många av oss är historielösa och tar man bort vår bakgrund så är det svårt att bygga framtid. Sverige har en värdegrund som bygger på vår egen historia, inte på något österländsk eller annat. Detta är ju fakta, som vi inte behöver be om ursäkt för. Frågan är vad barnen tänker, när de ser oss vuxna brista ut i hårda ord eller ser Jesus utklädd på foton. Eller för den delen karikatyrer på Muhammed. Var tog respekten vägen?

Joachim - Som tror att tydlighet är bättre än någon slags neutralitet. Alla har en tro, frågan är bara vilken?

Förnyelse av kyrkan ... ...

"Alphapräst: Kyrkan är bättre än vad många tror.
Kyrkan som tog Alpha till Sverige bjöd in till församlingsförnyar-konferens skriver Dagen och jag kan bara hålla med Gita Andersson i detta.

Ibland känns det som vi i kyrkan tror att vi vet hurdan bild andra har av kyrkan och oss själva. Men det kan ju faktiskt hända att vi ibland har fel! Folks bild är kanske mer positiv eller så kanske de inte har någon särskild uppfattning!

När man leder Alphakurser kommer man många väldigt nära. Man möter deras tro och tvivel, där de just då andligt befinner sig och jag vågar påstå att det är ett fint sätt att få inblick i hur människor ser på kyrkan och den kristna tron. Det är inte alltid så som t ex. massmedia målar upp svensk kristenhet.

I det lilla sammanhanget vågar människor mera vara sig själva. Där finns kritik mot kyrkligt anställda som inte skött sig men där finns också tacksamheten över samma kategori människor som varit tröstande och hjälpsamma. Just det lilla sammanhanget är viktigt för att förnya kyrkan. Människor har idag ett stort behov av vara bland andra som man känner förtroende för och som man kan dela tron med. Där man helt enkelt slipper vara rädd! Här kan man lyfta fram både sin inre tomhet, längtan efter tro och samtidigt visa sin sårbarhet.

Den 25 januari 2010 startar nästa Alphakurs i Kungsbacka församling med förhoppning att hjälpa ytterligare några människor till en medveten kristen tro och fördjupning av densamma. Glädjen som de flesta visar upp i samband med Alpha är tillräcklig för att känna det meningsfullt att termin efter termin erbjuda en ny kurs.

Joachim - som ser den kristna församlingen som en gemenskap fylld av hopp

Israel - en demokrati i mellanöstern!

I Dagen står följande: ”Att vi bjöd in Donald Boström är ett bevis för styrkan i vår demokrati” menar Israel och efter att själv varit där under två veckor och även i grannlandet Jordanien, så måste det nog sägas att Israels demokrati är betydligt mer utvecklad än många av de andra ländernas runt omkring.

Man kan på hörsägen tydligen uttrycka sig hur som helst om Israels ev. beteenden, så som Boström har gjort, men var finns kritiken mot de muslimska länderna? "Utfrågaren pressar den svenske frilansjournalisten under 40 minuter. Han hävdar att anklagelserna är fabricerade lögner och att svensken inte lägger fram några bevis. Boström genmäler att han bara framför palestinska familjers anklagelser och att de bör undersökas." Demokrati har med yttrandefrihet att göra, men man borde kunna förvänta sig en större bevisning när man på förhand vet med sig vilka konsekvenser det skrivna ordet för med sig.

Och denna dialog fick genomföras i det land där man från svenskt håll menar att soldater skjuter folk för att ta deras organ!

Demokrati är inte svart - vitt utan det finns många nyanser. På ett sätt känns det som demokratin har blivit något svagare i vårt eget hemland. När t. ex. flera firade kyrkomötets beslut före de är fattade, så leder det till slut att vi inte behöver ha sammanträden. Demokratins viktigaste inslag är att det finns dialog och kommunikation. När sedan protokollen är undertecknade och justerade, så får vi fundera över hur vi skall förhålla till fattade beslut.

Joachim - som är övertygad om att demokrati är något levande som man alltid behöver jobba med, oavsett om det är utomlands eller här hemma

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 5

Har nu kommit hem från det Heliga landet och försöker landa efter 12 dagar med enormt många intryck. Här kommer ett axplock av upplevelser: Mässfirande (Tabgha, dopstället, berget Nebo, Getsemane, Trädgårdsgraven), Gallileén, Amman, Petra, jeepfärd i öknen, bad i Döda och Röda havet mm och inte minst Jerusalem.

Ett personligt minne är en kort stund i Övre salen (nattvardssalen) i Jerusalem där ett hundratal amerikaner sjunger lovsång när vi kommer. När den egna gruppen går vidare går jag tillbaks till amerikanarna. De är färdiga och jag sänder frimodigt en hälsning från Sverige. Efter kort samtal med pastorn frågar han om de får be för mig och jag är inte sen att tacka ja. Där står jag med hela den amerikanska gruppen omkring mig och de ber intensivt med handpåläggning.

Anden är starkt närvarande och jag får påfyllning och smörjelse. Det är stort och jag känner tacksamhet över kristna vänners omsorg om min tro.

Det finns mycket mer att ta upp, men den gamla sanningen, att man blir välsignad när man far till dessa heliga platser besannas gång på gång.

Joachim - en nöjd och trött reseledare/kaplan

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 4

Har denna dag ägnat tiden åt öken, sten och klippor. Staden Petra i Jordanien och ökenlandskapet Wadi Rum. Blir på två sätt påmind om att man för tvåtusen år sedan hade en kultur som var i många stycken helt otrolig.

Ökenlandskapet vittnar om Skaparen, att det är en mycket mäktig skapelse vi lever mitt ibland. Vi är inte först, inte störst och definitivt bör man bara vara lyhörd när Gud talar till oss eftersom, tror jag, han talar mycket mer än vad vi många gånger är medvetna om. Och detta har han gjort länge och för många!

Men vi har fullt upp med att själva tala, föra fram åsikter och teorier. Mer och mer märker jag, när jag ser genom allt jag får uppleva här i det heliga landet - Israel och Jordanien, att det handlar om omvändelse och tro. Det handlar om längtan efter förlåtelse och evigt liv. Jesu dop vid Jordan, Mose på berget Nebo, Petra, nabastéernas huvudstad i Jordanien etc. är alla platser som visar på ärlig tro. Och till den hör renhet - Mose kom inte in p g a sin trolöshet, Johannes dop av ett renhets dop!

Vi som är kristna, som kallar oss kristna måste på allvar förstå att det handlar om allt detta - omvändelse, tro och att lyssna in. Och att grunden för detta ligger i att Gud unnar oss glädje och frid. Orenhet och falskhet binder och tynger.

Joachim - som låter platserna predika

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 3

Har idag besökt Citadellet i Amman, en moské och kungens bilmuséum. Eftermiddagen ägnades åt bad i Döda Havet och god middag med solnedgång över havet med Israel i bakgrunden.

Dagens tanke är hur viktigt det är med tron. För att vara en rättrogen muslim bör man be fem gånger om dagen! Men oavsett hur mycket muslimerna ber så blir frågan hur jag, eller du, visar tron på Jesus. Är vi verkligen troende så borde det få konsekvenser i våra liv. Är vi s. k. sökare så innebär det vissa saker. Huvudsakligen är att vi är äkta och trovärdiga mot oss själva och andra! Jag personligen är väldigt trött på människor som är tyckare utan att veta vad de själva står.

Jag är kristen och inte muslim. Jag tror att varje människa på detta jordklot behöver Jesus och hans försoning. Den frälsningsgärning han gjorde på korset är livsnödvändig! Detta betyder att även att våra muslimska vänner behöver Jesus. Han är inte bara en profet, han är Guds son, världens Frälsare!

Joachim som i morgon bl. a. skall se samma utsikt som Mose!

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 2

Sitter på ett hotellrum i Amman och smälter intrycken av de sista dagarnas upplevelser. Har varit runt Galliléen och besökt heliga platser: Där Jesus kallade lärjungar och mötte dem efter uppståndelsen, brödundrets plats, bergspredikans plats, där "svinundret" skedde, Jesus gick på vattnet och stillade stormen, Kafernaum, Bebådelsekyrkan i Nasareth samt Josefs hus etc. Och idag har vi varit vid den romerska staden Jerash i Jordanien.

Det är stort och mäktigt och jag märker att tron hos resesällskapet växer. Jesus är verklighet och Bibeln är sann! Jesu vilja och liv finns där och mer än någonsin känner jag att det är viktigt att lyfta fram bibeln som kristendomens grund. Vi for även igenom staden Kana och det känns lite speciellt i dessa dagar.

Tro, kunskap, övertygelse och mycket annat som rör sig i vårt inre måste känna och bli äkta för oss själva. Att vara på plats är att utsätta sig för påverkan! Man blir berörd och jag önskar verkligen alla som kallar sig själva och vill vara kristna en möjlighet att komma till det heliga Landet.

Joachim - som i morgon bl. a. flyter i döda havet

(Bilder föreställer berget där Jesus höll sin Bergspredian. Saligprisningarnas kyrka)

Israel- och Jordanienresa - 2009 - 1

Far idag till Israel och Jordanien och kommer hem om 12 dagar. Jag gör det eftersom min ambition är att de människor som vill skall få möjlighet att komma till det heliga landet. Att fira mässan, vandra omkring på de platser där Frälsaren själv gått lämnar en inte oberörd. Resan är framför allt en pilgrimsresa och inte så mycket en resa i att förstå det nuvarande politiska läget, vilket vi kan ha många olika uppfattningar om.

Förhoppningsvis hinner jag skriva något under resans gång på bloggen. Tekniken måste också fungera. Det är högt ställda förväntningar från resesällskapet och vi får be att allt går väl. Tillsammans är vi 25 personer varav de flesta kommer från församlingen.

En ständigt återkommande tanke som gäller oavsett om man är hemma eller på resa är vad omgivningen ger mig själv. Vi kan ha fokus till vardags på allt man saknar eller på sin egen oförmåga. Men hela Guds skapelse predikar ständigt för oss och detta kan bli särskilt påtagligt i Israel.

Joachim - som alltid är kluven i att lämna familjen. Det är alltid med blandade känslor, men när man väl har kommit i väg så blir det bra.

Kyrkovalet - en liten reflektion

Nu kommer efterspelet av kyrkans eget val och man analyserar vinnare och förlorare. När tidningen Dagen skriver följande "Den tidigare justitieministern Thomas Bodström har kryssats in till kyrkofullmäktige i Boo församling, Stockholm. En plats som han aldrig ville ha.", så känns hela systemet förlegat. Och hur kan man ställa upp, och dessutom få en plats på en lista, när man från början har deklarerat att man inte vill, är för mig en gåta.

Personligen är jag för en fungerande demokrati men jag har inget givet svar hur valet skall ske i kyrkan istället för nuvarande system. Men för mig är demokrati, att alla som är med (aktiva), skall få möjlighet att rösta. Det är inte demokrati när människor skall bestämma över andra och samtidigt inte vara delaktiga. Skall man spetsa till det så blir det till slut så, att de som sitter vid sammanträdesbordet bestämmer över dem som knäböjer vid nattvardsbordet.

Som tur är befinner jag mig i en bra situation som har engagerade förtroendevalda på det lokala planet. Men tillsammans måste vi verka för ett annat valsystem. Så att de, som inte vill bli invalda, slipper! Stackars Thomas!

Joachim - som har ett gott samarbete med de förtroendevalda

Ps. En annan kändis som röstats in är Carl Bildt. Han har säkert tid? Ds.

Biskop Bertils begravning

"Här begravs den populäre biskopen Bertil Gärtner" blev rubriken i tidningen Dagen. Det stämmer att han i många sammanhang var populär. Gudstjänsten blev en manifestation av kristen tro och ekumenik. Tyvärr kunde jag inte själv närvara. Läs vad Dagen skriver.

Biskop Bertil var också "Gäst hos Hagge" den 23 febr 1982, där programledaren samtalar med biskopen, som fritt ur hjärtat berättar om sitt liv och sitt arbete i kyrkans tjänst.

Biskopen har varit stor under sin levnad, radikal i många stycken och modig! Ifrågasatt och pressad, men aldrig undfallande! Men jag tror att det som Bertil har sått, inte bara här hemma i Sverige, kommer att bära frukt. Det är viktigt för oss, som bygger dagens församlingar, hur vi skall gå vidare! Det sker inte med åsikter eller att ha rätta politiska åsikter, utan det handlar om att leva i helgelse och överlåtelse. Och detta sker inte utan Guds hjälp! Detta visste Bertil om någon.

Joachim - som önskar Bertil den frid som övergår allt förstånd och som bevarar våra tankar och hjärtan i Kristus Jesus vår Herre.

Reseintryck från den eviga staden Rom

Så har man kommit hem efter fem intensiva dagar i Rom. Det blev verkligen en studieresa under vilken vi fick bese mycket. Det finns hur mycket som helst att studera och historiens monument duggar tätt.

Ett par reflektioner som jag vill lyfta fram. Vad lämnar vår generation efter sig? Och vad skulle vi vilja att människor skulle uppmärksamma? Vi var bl. a. på det kända Colosseum, som ju egentligen är ett förskräckligt monument över människans ondska. Men har vi lärt oss något? Slår vi inte ihjäl varandra på olika sätt även idag!

Att vara i Nekropolen, de dödas stad, under Petruskyrkan och bese Petrus grav och benrester är något som berör. Jesus säger så tydligt att han skall bygga sin kyrka på Petrus, Klippan. När man står där i Rom blir det väldigt tydligt. Samtidigt handlar det ju om hur du och jag bygger! Vilka kyrka vill du bygga? Var har du din grund? Har du lidit som Petrus och Paulus? Det finns många tankar man kan meditera över.

En märklig händelse var att jag gärna ville träffa en katolsk Prior vid namn Luke. Träffade honom vid olika tillfällen för tio år sedan. Men hade inget tel. nr, visste inte var han höll hus. Var inte ens säker på om han levde! Den fria eftermiddagsstunden ägnades åt shopping på en utvald gata med många affärer. Inte långt därifrån finns en kyrka med fina mosaiker och jag fick med mig några andra att besöka denna kyrka, när vi nu ändå var där. Innanför entrén sitter Luke i det första biktbåset och jag får av en händelse syn på honom. En stund sitter han just i denna kyrka, det finns många kyrkor, och jag får samtala lite med denne åldrande gamle prästmunk.

Joachim - som är så tacksam över alla intryck

Ny musik / sång

Ni har säkert hört den förr, men den tål att höras många gånger. Simon Ådahls sång/bön för Sverige. Se bildspelet och lyssna på sången, men framför allt be för Sverige och för väckelsen i vårt land.

Simons sång

Joachim - som är på personalresa i hela fem dagar.

Inte populärt bli kantor

Jag är inte speciellt förvånad eller överraskad, samtidigt som jag är något bekymrad. Men de yngre generationerna har inte visat överdrivet intresse för orgelspel eller psalmsång. De otydliga gränsen mellan olika musiktraditioner gör sig påmind och s. k. lovsång betraktas av många musiker som "mindre fint".

Dagen lyfter fram detta och skriver: "Ungdomar vill bli musiker. Men absolut inte kyrkomusiker. Och snart kommer stora pensionsavgångar."

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=189083

Som vanligt börjar man först nu fundera på hur man skall göra kantorsjobben mer populära. Varför skall alltid de yttre omständigheterna få sådan inverkan? Själv är jag övertygad om att en viktig del är att musikens utövare måste vara bekännande kristna och tillsammans med övriga i arbetslaget vara klara över vilken vision man skall sträva efter i församlingen. Varken präst, musiker eller någon annan kan köra sitt eget "race" och det har under historiens gång hänt alltför ofta. Vi är vana vid prästcentreringen i vår kyrka. Men denna "centrering" kan också finnas runt musikern, pedagogen, kamreren, vaktmästaren etc.

Joachim - som är naiv i att tro att denna nöd leder till något gott

Israel och medierna

Om några veckor far jag tillsammans med 23 andra till Israel. Som reseledare är jag mån om att de som kommer till Israel skall få uppleva landets olika sidor. Framför allt är det en pilgrimsresa. Vi firar mässan och far till de "heliga" platserna. Men det handlar inte bara om kristendomen eller de andra religionerna utan man måste också beröra dess historia och politik.

Hur många vet att det idag är en "väckelse" på gång i landet. Många judar bekänner sig till en kristen tro och blir på så sätt "Messianska Judar". Hur många känner egentligen till att en minoritet av Palestinierna är kristna. Ja, det finns mycket att lära och upptäcka och tyvärr har många svenskar endast den bild som massmedia målar upp.

I Dagen finns följande att läsa: "Kritik mot bevakning av Mellanöstern - Konferens med representanter för tre religioner diskuterade ämnet" och här är man överens om att bevakningen kunde varit bättre. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=187112

Bl. a. står det, att "Lisa Abramowicz, representant från Judiska församlingen, höll med Boeryd om att journalister behöver skildra mer bakgrund och historik. Inte bara förenkla och måla i svart och vitt."

Generellt är detta ett dilemma också när vår egen kyrka beskrivs i lokala massmedier. Syftet är inte alltid klart. Och baskunskapen tycks ibland saknas. Fast de flesta av oss vet, att det inte alltid är sant det som står i tidningarna, så påverkas vi och det styr vår uppfattning i många frågor. Massmedias makt är mycket stor.

Joachim - som önskar att alla bekännande kristna någon gång skall få möjlighet att komma till det heliga landet

Var är de hängivna ungdomarna?

Carl-Henric Jaktlunds stora sorg är ungdomarnas massflykt från församlingarna - nu vill han att problemet ska bli synligt skriver tidningen Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=185365

Själv växte jag upp i Kyrkans Ungdoms anda och gemenskap på 70-talet och vi var både många, hängivna och engagerade. Bo Brander som var kaplan på Kronoberg utanför Växjö hjälpte mig och flera andra till en medveten kristen tro som har burit oss genom livet.

Bosses förkunnelse tillsammans med övriga ledare på denna tiden var väldigt tydlig och många av oss blev mer engagerade i kyrkan som ledare i olika sammanhang. Finns detta ledarskap idag? Carl-Henric Jaktlund letar systemfel i församlingarna. Han upptäckter brist på vuxna ledare, otillräckligt stöd för ungdomar som vuxit ur tonårsgrupperna och en alltför onyanserad förkunnelse.

Samtidigt sker mycket som är positivt just nu. I går t. ex. startade några äldre ungdomar i församlingen en hemgrupp. De kommer från olika församlingar, men det viktiga är fokus på Jesus och bibeln som Guds ord.

Vi som är ledare i kyrkan måste på allvar fundera på hur vi kan stödja dess ungdomar. De kommer med sin stil, sin musik, sin tidsuppfattning etc. och det handlar om att med vislig hand leda dem rätt. Alltför ofta har det i kyrkans historia handlat om att anpassa nya generationer till det befintliga. När det då kommer s. k. nymodigheter kan lätt konflikter uppstå. Och nu tänker jag inte på bibliskt/teologiskt innehåll utan mer på det yttre.

Fast jag märker att många ungdomar vill tillbaks till en slags kärna i kristendomen. De vill lyfta fram vem som är biblens Stjärna! Kristus!

Joachim - som ser ungdomar som en positiv utmaning

En politiskt korrekt gud är inte Gud

Ibland blir man positivt överraskad av saker man läser i tidningen. Birger Schlaug skriver följande i Dagen: "En kyrka som anpassar sina grundläggande teser efter politiska vindar känns mycket trevlig, men alls inte trovärdig. Jag tror, att om det finns en Gud, så inte anpassar han sig till det som för tillfället uppfattas som politiskt korrekt."

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=184112

Det finns olika sätt att nå fram i opinionen. Det kan vara att synas, höras eller tillhöra majoriteten. Ser man till de bibliska personerna så var de ofta ganska ensamma (ex. Moses). Men har man en vision och vågar hålla fast vid den, så blir det ett annat djup. Folket gnällde på Moses och gick sin egen väg (byggde guldkalven), men han höll fast. Det är respekt och trovärdigt.

Schlaug skriver i slutet av sin artikel: "Ska man tro på en Gud och på en skrift man anser är helig, då ska man också göra det. Allt annat blir fånigt. Hur trevligt, demokratiskt och mysigt vi än kan tycka att det är. Men religion är religion, filosofi är filosofi och politik är politik. Om en kyrkas uppfattningar först har malts genom den kvarn där bara det som är politiskt korrekt, och som går under benämningen "modernt", kommer ut känns det mest som en förening vilken som helst. Det har också ett värde. Men det har nog inget med Gud att göra."

Joachim - som med spänning skall se vad denna debatt leder till

Humanisternas ”avdop”

Kom till oss och bli av med ditt dop. Det är Humanisternas ungdomsförbunds budskap under Bok och bibliotekmässan i Göteborg. Skriver Dagen http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=183021

Man vet inte riktigt hur man skall reagera. Men helt klart är att det finns ett underliggande förakt mot det kristna och dess utövare. Hade det funnits någon form av respekt, så behöver man inte förlöjliga dopet med att ta fram en rosa hårtork.

Jag kan köpa att man inte gillar dopet och den kristna tron. Men en livsåskådning/filosofi, eller vad vi nu skall kalla Humanisternas "tänk" för, måste bygga på något eget utan att hela tiden förlöjliga andra.

Med den upptrappning av religionsförföljelse som finns i detta land så kommer det snart att sluta med fysiskt våld. Den psykiska misshandeln finns redan på flera ställen och den står idag inte kristendomen för! Vi kristna har i vårt land gjort många fel och vi är långt ifrån perfekta på något plan, just därför är vi troende! Men vi vill inte ha bråk eller polemik utan en ömsesidig respekt.

Joachim - som är bekymrad inför hur det kommer att se ut i vårt land om några år.

Civilkurage

Undersköterskan Peter Magnusson slog larm om rasism på Södertälje sjukhus. Nu mister han jobbet på sjukhusets intensivvårdsavdelning, skriver Länstidningen.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=182550

Vi lever idag i ett samhälle där många skräms till tystnad. Civilkurage är inte lätt, när man riskerar reprimander. Peter var modig, men han ville inte, enligt artikeln, egentligen gå den officiella vägen utan lösa det internt om det hade varit möjligt.

Som aktiv präst möter jag människor som befinner sig i likvärdiga omständigheter. Man har uppfattningar och synpunkter som man håller inom sig själv eftersom det inte exempelvis inte är "politiskt korrekt", kulturen på arbetsplatsen inte är öppen, man är i beroendeställning eller något annat.

Kanske har det alltid varit så här? Samtidigt finns det en tryck- och åsiktsfrihet som inte minst journalisterna åberopar. Och som är väldigt stor. Det finns ju idag inga tabuer inom något, känns det som. Finns det något som skulle kunna chockera dig i tidningarna? Det är denna balans jag funderar över ibland, mellan rädslan att få uttrycka sin uppfattning och samtidigt få skriva om vad som helst utan att man tycks bry sig om personliga konsekvenser för den enskilde.

Det handlar naturligtvis om etik och moral. Vilket syfte man har med det man skriver eller säger.

Joachim - som vill sträva efter ett så öppet samhälle som möjligt.

Biskop Bertil död

Med stor sorg tog jag emot budskapet att biskop Bertil Gärtner denna söndagsmorgon dött. Det kommer att skrivas om hans gärning i många tidningar framöver och alla kommer att ha sina analyser.

För mig var Bertil en verklig Gudsman. När han var nyamputerad och i världslig mening svag var han likväl stor. Det rådde ingen tvekan om att Jesus Kristus sedan många, många år hade en grundmurad plats i hans hjärta och därigenom blev också biskopen en av ledarna bakom kyrkans förnyelse och en andlig ledare i många sammanhang.

Efter ett par år i Kungsbacka skulle det vara ett fackeltåg för integreringen i vårt samhälle. Bl. a. låg ung vänster bakom och den talare man inbjöd var just Biskop Bertil. Hans erfarenheter från tredje världen kände de till!

Mina tankar går framför allt till de närmaste, Eva och barnen, men bönen innesluter inte endast dem utan hela vår Svenska kyrka. Vi får med ett hjärtligt tack till vår himmelske Fader lägga Bertil i Guds händer med tillönskan om den frid som övergår allt förstånd och som bevarar våra hjärtan och våra tankar i Jesus Kristus.

Joachim

Kraftigt växande rörelse vill göra Jesus synlig

Det handlar om husförsamlingar och det är min absoluta övertygelse att de små sammanhangen, i vilka man delar Bibelordet, gemenskapen och inte minst ber tillsammans är livsviktiga för den kristna kyrkans framtid.

Det kan se ut på olika sätt beroende av var man befinner sig. Sydamerika, Nordamerika eller Asien har sina speciella villkor medan vi här i Sverige utgår från vår kontext och tradition. I Kungsbacka har vi sedan flera år haft hemgrupper som ett komplement till söndagens gudstjänster. Och man märker vilken kraft det finns i dessa mindre grupper. Jag skulle önska att också denna form av församlingsbyggade stod med på någon lista inför kyrkovalet!

I USA ser det ut så här http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=177610

Jag hoppas att de äldre ungdomarna inom någon vecka får igång en grupp och med dem kommer vi säker att vara ett 70-tal personer som möts regelbundet, varannan vecka, i hemgrupperna.

Hör gärna av dig om du vill veta mer!

Joachim - som idag har konfirmation

Kristen mobbing

I flera år ska flickan ha blivit trakasserad av andra elever för sin tro. Nu anmäls Kungälvs kommun till DO för religiös diskriminering. Detta skriver GP och det blir mer och mer vanligt med dessa rubriker att kristna i detta land diskrimineras. http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=669&a=516646

En del menar säkert att det är inte mer än rätt med tanke på korståg och annat som kyrkan gjort sig skyldig till. Men nu handlar det om en frimodig flicka som bara är 10 år. I detta land kan man öppet förklara sin sexuella läggning, berätta om vilket parti man stödjer, att man är emot vissa åsikter och beteenden. Men att säga att man är troende kristen känns som det värsta man kan uttala.

Hur det har blivit så här kan man undra över? Säkerligen har kyrkan själv del i det, men var och en av oss får börja med att rannsaka sig själv! Massmedia, politiker m.fl. har ett ansvar för vilket samhälle man bygger upp.

Joachim - som tror att klimatet i samhället bara blir hårdare och hårdare om inte något radikalt händer.

Jenny Petrén (Berggren) kommer till Kungsbacka!

En popstjärna som skriver en bok. Kan det bli något annat än en historia om framgång, pengar och party? Jo, en berättelse om tro. detta skriver Kyrkans Tidning http://www.kyrkanstidning.se/kyrkanstidning/nyheter/partypinglan_kampade_for_sin_tro_0_10871.news.aspx

Det finns också en länk till en intervju med Jenny.

Vi har alla vår resa genom livet och är man då en person som fått känna på kändisskapet, så blir det kanske lite extra starkt när ett personligt vittnesbörd lyfts fram. Sin kristna tro beskriver Jenny i sin bok "Vinna hela världen" (Libris förlag).

Hon kommer fredag kväll den 27 november till Kungsbacka kyrka. Välkommen!

Joachim - som är övertygad om att vi behöver höra varandras vittnesbörd.

(Bildtext: Soloplatta på gång. I den egna musiken vågar Jenny Berggren sjunga om Gud. Foto: Patrick Sörquist)

Apropå viktiga valfrågor i kyrkovalet 2009

Frågan om samkönade äktenskap må vara den mest omdebatterade inför kyrkovalet, men den är långt ifrån alla gruppers huvudfråga. Dagen har tagit reda på vilka som är kyrkopartiernas hetaste ämnen.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=177337

När man läser de olika listornas kärnfrågor så spretar det åt lite olika håll. En del partier finns endast på lokalt plan medan andra finns över hela landet. Några frågor som är viktiga enligt mitt tycke är:

• Hur människor skall komma till tro - missionsbefallning - levandegöra Guds ord.
• Avpolitiseringen - personval
• Församlingstillhörigheten - att vara skriven i den församling man är aktiv.
• Ekumeniken - med andra kristna över världen, så att vi inte isolerar oss.
• Kyrkan bör sträva efter förnyat läroämbete - Det finns så många teologiska frågor som man idag diskuterar. Är Jesus Frälsaren? Vad anser man om aktiv dödshjälp? Måste man tro på allt i trosbekännelsen och om inte, vad kan man då ta bort om man nu kan det? Har Guds ande varit verksam i historien och vem avgör i så fall hur och när? Kyrkans syn på traditionen? Ja, det finns många, många fler frågor och funderingar och jag vet själv vad jag anser i mångt och mycket, men det handlar ju om en gemenskap.
• Ekonomisk utjämning, men med en tydlighet vad pengarna används till. Satsning på de frivilliga krafterna är nödvändig. (De olika nådegåvorna som Herren lagt ner i sin kyrka)
• Jobba med kyrkans strukturer - Om folk, trots att det gått ut information om bl. a. kyrkovalet, ändå inte förstår, så är det något fel i systemet. Folk idag har inte endast bristande kunskap om det kristna utan också om hur kyrkan är uppbyggd. Fråga någon vilket kontrakt de bor i och förhållandet mellan kontrakt och församling?

Detta var bara några av alla frågor som känns centrala och viktiga. Det krävs mycket kärlek, nåd och tålamod att ta tag i allt detta. Och inte minst tro! Låt oss aldrig glömma bort att kyrkan är inte pengarna eller husen först och främst. Den kristna Kyrkan har Jesus själv som hörnstenen och de döpta som levande byggstenar. Jesu missionsbefallning handlar om att gå ut och bygga genom att döpa (inlemmandet i bygget) och genom att lära (i ord och handling) vad han själv visat genom sitt ord (Bibeln).

Joachim - som denna vecka förbereder och genomför en konfirmation. Ungdomarna är inte kyrkans framtid, de är redan en viktig del!

Kyrkovalet 2009

Som de flesta av er säkert märkt har jag inte bloggat på några dagar beroende på faktorer som ovanligt hög arbetsbeslastning samt brist på intressanta artiklar. Kyrkovalet sägs vara viktigt och vi kyrkoherdar skall inte lägga oss i. Men jag kan inte låta bli att tycka, att visionerna saknas på hur kyrkans grunduppdrag skall förverkligas

Att levandegöra Guds ord till nutidens människor är inte bara en fråga om samkönade äktenskap eller hur partipolitisk kyrkan skall vara. Jag kan förstå om människor tappar intresse.

Vi borde istället lyfta fram omvändelsens vikt i ett samhälle som alltmer består av människor som är i behov av nåd. Vi borde lyfta fram källan till förlåtelsen som vanns på Golgata kors! Var finns annars förlåtelsen för den kristne? Vi borde ännu mer lyfta fram vikten av församlingen och att de olika nådegåvorna kommer till sin rätt!

Är jag för "from" när jag tar fram detta? Är jag för insnöad? Kanske i världens ögon sett. Men det konstiga är att när jag lyfter fram detta i min "vardag", på alphakursen, på minnesstunden eller var det nu är, så förvandlas liv! Guds ord är verksamt! Är det inte detta som är uppdraget i missionsbefallningen? Vi har så mycket i kyrkan att lyfta fram som människor frågar efter och som man inte kan få någon annanstans.

Joachim - som med faktiskt med spänning ser fram emot resultatet av kyrkovalet. Jag kommer att rösta!

Kyrkan hoppas på Kalle Anka

Svenska kyrkan i Karlstad hoppas få hjälp av Kalle Anka i kyrkovalet. Stiftet har nämligen beslutat att annonsera i den ärevördiga serietidningen. Man tror på starkt gensvar på annonsen, skriver Nya Wermlands-Tidningen.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176269

Vi är olika och så också vår till (-tro) till serietidningar. Man brukar säga att alla sätt är bra utom de dåliga. Men detta tar väl ändå priset? Hur trovärdigt är det när man annonserar bland leksaker och godis? Och vad är det man vill uppnå? Är det viktigaste antalet som röstar? Man får inte glömma bort att valet handlar om att bl. a. välja in folk som skall ta ansvar i styrelse och nämnder. Vi i kyrkan har en stark press på att handha en god arbetsmiljö i kyrkan. Är Kalle Ankas läsare medvetna om detta?

Personligen tror jag att resultatet kan bli precis tvärtom. Man röstar inte för det känns inte riktigt seriöst.

Joachim - som tydligen får börja läsa serietidningar igen

Falsk Jesus kom till kyrkan

Förra söndagen skickade dansk radio en person utklädd till Jesus till en kyrka i Köpenhamn. Och spelade in det hela med dold kamera. Brist på respekt, menar präster.

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=176578

Detta med respekt i ett modernt samhälle är inte alltid lätt att förena med oliktänkande. Att göra hur man vill med Jesus. Måla honom, fotomontage, klä ut sig eller vad det nu kan vara är tydligen helt okey enligt somliga. Men för mig är det inte okey eftersom Han är min Frälsare, vän och står mig lika nära som övriga familjemedlemmar. Jag vill känna respekt för detta. Folk får själva ansvara för sin tro, det respekterar jag, men jag målar inte upp deras förbilder på tavlor eller klär ut dem med konstiga kläder.

Jesus klarar det, men jag vill säga som Jesus själv - "förlåt dem för de vet inte vad de gör"

Joachim - som känner att en ömsesidig respekt är eftersträvansvärt