Dag Sandahl slutar blogga på Östran

"Dag Sandahl kliver av sin blogg på tidningen Östran efter en kontrovers med chefredaktören om att Sandahl stoppat en kommentar. " skriver Kyrkans Tidning och anledningen är en kommentar som inte släpptes igenom av Dag. Även tidningen Dagen skriver om det idag!

Oavsett vad man tycker om Dag eller det han skriver, för det är en färgstark kollega till mig, så blir detta alltså en stor nyhet i KT och nu också i Dagen! Och det är detta som får mig att tänka till. Jag vet inte hur många tusen präster det finns i Sverige och några av oss märks mer än andra pga av olika skäl. Men man har alltid ett val, hur offentlig man vill vara, och ofta får man stå sitt kast. Dag har gjort mycket mer för Svenska kyrkan än vad många känner till.  En slitvarg på Norrliden i Kalmar (Två systrar) och vägen har under årens lopp kantats av rubriker i olika massmedier, med all rätt ibland eftersom vi kan ha olika syn på språk och framställningssätt.

Men bekymret är egentligen inte alltid vi som bloggar eller syns på annat sätt, själv är jag ju Oas-rörelsens ordförande. Utan jag bekymrar mig ibland över alla dem: präster, övriga anställda och allt lekfolk som är tysta och är betraktare av det som sker i kyrkan och svensk kristenhet!

Jag är inte ute efter att man skall tala emot saker, personer och händelser utan FÖR! Kyrkan behöver på ett nytt och tydligt sätt förmedla tron på ett sådant sätt att man inte börjar med just ordet inte! Den nuvarande trenden är annars att fler och fler tystnar och projicerar problemet med att kyrkan inte når ut på dem som står där framme på barrikaderna och samtidigt skjuter man ibland på dem bakifrån när man inte håller med. Och självklart måste man tillrättavisa oegentligheter, men det skall vara i balans med annat.

Har denna helg haft konfirmation, vilket varit en riktigt fin högtid med underbara ungdomar och många goda föräldrarkontakter. Men den allmänna kunskapen om kyrkan, bristande närvaro under gudstjänten (man pratar på under sång och bön) visar att det på något sätt är två parallella världar som möts vid detta unika tillfälle. Detta är bara ett ex. på där vi måste fundera på hur vi kommuicera i denna "brytpunkt". Som vanligt är det mitt evangelisthjärta som slår några extraslag.

Mina tankar med denna blogg är att vi på allvar måste fundera på hur vi kristna inte enbart når ut till andra och inte hur vi skapar kontakter, utan hur det kan blir naturliga relationer mellan oss. Dag låg bakom den lilla boken om Kristen tro och det är kanske aktuellt att vi tillsammans funderar på vårt gemensamma uppdrag att göra Jesus känd!

Joachim - som skriver en blogg då och då

Att fylla kyrkan

"Under 2010 var 33 procent av kyrkorna låganvända (mindre än 20 egna organiserade sammankomster) medan 12 procent av kyrkorna var höganvända (mer än 200 sammankomster)." skriver Dagen och naturligtvis låter inte förslagen vänta på sig hur man skall fylla kyrkorna, göra om dem mera ändamålsenliga och slutligen få en vettig ekonomi.

"Fjärdhundra pastorat i Uppland stod för några år sedan på randen till konkurs. Kostnaderna för Torstuna kyrka, en av fem kyrkor i pastoratet, tyngde och 2009 togs initiativ till Torstuna-projektet. Under två års tid diskuterade sedan företrädare för kyrkan tillsammans med bland annat teologer, arkitekter och antikvarier möjligheterna att anpassa kyrkan till kyrkliga verksamheter som normalt sett brukar förläggas till församlingshemmet. Resultatet blev boken "Stora kyrkor och små församlingar"". Läs hela Johannes Ottestigs artikel här.

Det finns olika mer eller mindre uttalade konflikter under ytan när det gäller varför det ser ut som det gör. Det handlar om dem som vill bevara allt som det har varit. Ex. flytta inte på predikstolen (även om den sällan används) mot dem som kanske ser nya konstellationer på musikmedverkan som kräver större utrymme (nya typer av instrument i koret).

Andra konflikter som finns är hur tydlig man skall vara för att våga fylla kyrkorna. En konsert med något välkänt namn fyller, i alla fall en gång, gudstjänstrummet lättare än en sk vanlig gudstjänst enligt många. Andra är av den övertygelsen att just bristen på kyrkans specifika kallelse, att vara salt och ljus, är det som bidragit till färre deltagare/firare.

Här kan man då analysera i oändlighet och gärna tycka att andra har fel. Men om man vänder på frågeställningen måste ju själva grunden vara att Kristi kropp/kyrkan skall genom sina lärjungar och materiella medel (byggnader mm) föra människor till Jesus och till en djupare kristen tro. Oftast nämns detta som en slags grundförutsättning, men jag tror vi behöver nämna detta vid namn. Att man börjar med nödvändigheten att bedriva mission och evangelisation.

När Pernilla Wahlgren nämner om helandet på tåget så är det ju något som berört henne. Om fler blir berörda så kommer de till platser där de förväntar sig att det finns kristna och där man kan få "smaka" något av det heliga. Därför ser jag mer till innehållet än "förpackning" i denna diskussion, men naturligtvis hörde samman. En stor kal kyrka kan i sig skapa mycket som inte ger liv.

Joachim - som är övertygad om att fler kommer om de bara möter andra som drar dem med sig .

Begreppet "kristen" - förlegat?

"De ord som Nya testamentets författare själva mest använder när de talar om dem som tror på Jesus är "lärjunge" och "troende". Jesus själv använde mest begreppet "lärjungar" när han talade om dem som trodde på honom och följde honom." Skriver Bo Lundin i Dagendebatt och jag kan delvis hålla med honom i det hans skriver apropå begreppet "Kristen" och svårigheterna vad som menas med det.

Idag använder människor olika begrepp för att utifrån sitt perspektiv sätta in människor i olika fack. Man säger om andra och även ibland om sig själv: högkyrklig, liberal, konservativ, kristen, religiös eller vad man nu använder för ord. På så sätt har man styrt in samtalet dit man oftast själv vill. När jag säger att jag är ordförande i Oas-rörelsen tror människor ibland att de vet hurdan jag är, tror man, jag är ju en sådan där "oasare".

När man sätter etikett på andra har man medvetet eller omedvetet fört in omgivningen i att "tycka" som en själv eftersom man oftast använder olika begrepp för att stärka det man själv vill framställa. Ex. ni vet de "kristna" tänker ju så ... ... ... Det blir så lätt generaliseringar där dessutom den andra parten många gånger ges skulden över att inte varit tillräckligt tydlig.

"Begreppskunskapen" är idag inte särskilt stor, speciellt inte bland de yngre. Om jag säger troende på Jesus är det inte heller lätt att förstår för somliga. För genast handlar det om att t ex tro lagom mycket. Man måste väl inte tro på allt för att kalla sig kristen och visst kan man kalla sig kristen även om man gillar Dalai Lama, Yoga och visdomsord från hinduismen etc. Säger man att man "går i kyrkan" så kommer det ganska snabbt att man behöver väl inte springa "benen av sig" och gå till kyrkan för att kalla sig kristen.

Allt detta är intressant för börjar man samtalet i en annan ände. Att livet kan kännas tomt och ensamt så öppnar det många gånger för mer fruktbara samtal.

Det är viktigt att veta om mekanismerna i begreppsvärlden eftersom de styr så mycket av våra åsikter och förhållningssätt. Skrämmande är det kanske att vi som själva kallar oss för kristna så lätt placerar in bröder och systrar i olika fack. Låt oss på nytt sträva efter att vara "vägen", folket som följde och alltjämt följer Jesus. Som frimodigt lyfter fram hans lära och liv.

Joachim - som även idag med Guds hjälp skall föra ut evangeliet

Kyrklig manifestation för moské

"Svenska kyrkan arrangerade på lördagen en manifestation till stöd för ett sedan länge planerat moskébygge i Norrköping." Skriver Dagen och jag funderar över logiken i att stödja en annan religion och samtidigt leva efter missionsbefallningen. Vad skulle Jesus gjort?

Det jag läser in är att kristna människor vill visa på tolerans och kärlek gentemot andra även om de inte delar samma tro. Och så som man själv vill bli behandlad skall man vara mot andra. Detta är bra och riktigt i många sammanhang.

Men det får ju aldrig ske på bekostnad av vår genuina kallelse som kristna, även muslimer behöver väl lära känna Jesus som Frälsaren och Guds son? Och troligen gör man det lättare i en kyrka än i en moské. Så det man under ytan hjälper till med är att bygga upp olikhet och mångfald och det menar jag också kan vara okej, bara man är medveten om det. Och helst skulle vi önska att det är ömsesidigt, att i de länder där inte den kristna tron är i majoritet skulle vara lättare att bygga kyrkor, som t e x i Egypten.

När man möter en kopt och hör på berättelserna som en del har, så är det inte så enkelt att förklara hur vi gör i Sverige. Men målet är att vi har en religiös mångfald med ömsesidig respekt och varje människa får med frimodighet söka sig till den helgedom som passar dem bäst. Men både islam och kristendom gör anspråk på att vara vägen till "himlen". Och de "kristna" anspråken är inte min personliga idé utan Jesus, som jag lovat följa i mina prästlöften. Han vill att alla skall bli lärjungar till honom genom att döpas i den treeinges namn och få undervisning.

Sverigedemokraternas agerande är ju under all kritik för de skapar allt för ofta just konflikter, samtidigt är detta viktiga frågor som måste samtalas om, annars ger man SD alltför stort spelutrymme. Att hitta den ömsesidiga respekten utan att tappa sin egen identitet.

Joachim - som delar respekten för Gud med många muslimska vänner

Slapp göra abortrelaterat arbete

Diskussionen om aborter finns idag inte i Sverige av olika skäl. Men "två sjuksköterskor vid ett sjukhus i London har genom att hänvisa till sin religiösa övertygelse fått förflyttning för att slippa arbeta med abortrelaterade uppgifter. Men i Sverige är frågan om samvetsfrihet för vårdpersonal tabubelagd, menar Gunilla Gomér, sjuksköterska och ordförande i Ja till livet." skriver tidningen Världen idag.

Idag kan alltså en person tydligen inte utbilda sig till barnmorska om man inte samtidigt är beredd att i alla lägen vara beredd att utföra aborter. Men här finns en komplikation och det är om man frågar mig när mänskligt liv börjar, så säger jag vid själva befruktningen. Ja men, säger någon, före en viss vecka vet ju inte detta liv om att det existerar, det är ju "bara" ett litet foster. Och jag kan förstå resonemangen! Samtidigt kan jag inte dra gränsen, mellan foster och barn, och den har dessutom flyttats på under tidens gång.

Samtidigt så gör man allt, några veckor senare, för att modern och barnet skall överleva och den som inte kan föra sin egen talan har man senare utsedda advokater och utvecklade regelsystem som skall skydda. Den som drabbas av demens skall få bästa vård, trots att den inte kan göra sig förstådd, därför att personen lever!

- I arbetet som gynekolog eller barnmorska ingår abortvård, kan man inte med det av religiösa skäl finns det mycket annat man kan välja att arbeta med, säger Catharina Zätterström, vice ordförande i Barnmorskeförbundet.

Tänker på dem som verkligen vill bli barnmorskor eller gynekologer, men som alltså inte kan bli det.

Det är kanske så här det får vara? Kanske skulle jag inte ens fundera över själva problemställningen! Kanske är det alltid bäst att vara tyst och inte tänka högt, i alla fall, reflektera över dessa svåra ställningstagande. Men när jag kallades till präst lovade jag att kämpa för de minsta, vilka är de?
Jag är själv bortadopterad pga av yttre omständigheter. Kanske skulle jag idag blivit aborterad eftersom motsvarig situation idag ibland föranleder det. Och jag är så tacksam över att jag fått min livschans!

När jag ser ICA's tv-reklam med killen som har Down's så vet vi att det är en orsak. Vad säger vi som kyrka? Och hela den medicinska etiken, både vid livets början och livets slut, är viktig att ha modet att samtala om.

Det handlar ytterst också om själavård för dem som går igenom dessa svårigheter. Skuld, skam, förlåtelse bearbetas inte bäst genom tystnad utan genom samtalet, som bör ske och som bör ske i rätt forum.

Joachim - som inte vill blunda för det som är jobbigt mitt ibland oss. Vad skulle Jesus ha sagt och gjort?

När en "kändis" upplever helande

Tidningen Dagen skriver om Pernilla Wahlgren, som bevittnade bön om helande: "Jag blev väldigt fascinerad" skriver hon på sin blogg. Ni kan läsa om denna händelse här.

Som en löpeld gick detta genom landet. Jag fick flera epostmeddelanden och alltså även tidningen Dagen skriver om detta och som jag ser det, så är grunden bakom denna reaktion, glädjen över vad Gud gör, också idag!

Det skrivs mycket om Gud och det läggs fram många teorier och strategier hur vi skall bygga församlingar. Jag tillhör verkligen dem som menar att det behövs både tankar, bön och mycket arbete för att få detta land vänt mot Jesus. Idag är det, som Pernilla själv säger:  "Vi är ju lite rädda för allt "kristet" i det här landet - eller hur...?!"

Men så händer detta på ett tåg! Genom en 23-årig kille som hade varit nere i Malmö på "helandeskola"! Vilken strategi ligger bakom detta? Hur ser egentligen Guds plan ut, frågar man sig?

För mig är det egentligen inte en särskilt stor nyhet, det handlar mer om hur vår tro ser ut. Pernilla räknade inte med Gud, där hon satt på tåget och så gör inte vi heller alltid till vardags. Men så kommer han och överraskar! Vi kristna vet ju att han förmår allt och för mig blir det lite känsla av när Jesus gick omkring i t ex Jeriko och besökte bl a Sackaios. "Plötsligt händer det" är ett uttryck man mer och mer hör idag.

Jag tror inte det sker så plötsligt, utan Jesus behöver någon som är frimodig nog att be, som gör det så som Pernilla beskriver den unga killen. Han var "lugnet själv, glad, positiv" och hon skriver att "det var en fin bön han bad, och han talade inte i tungor eller var hysterisk, som man sett på TV."

Det handlar så mycket om att människor får möta en naturlig praktiserande tro mitt i vardagen. Så även jag blir naturligtvis mycket uppmuntrad av denna händelse, men det sker dagligen där Guds rike får råda. Det sker där Jesus lyfts fram för den han är, Guds son. Det sker när man böjer knä inför Gud och inte kommer med sin självrättfärdighet.

Tack Pernilla för att du delar med dig av detta. Kanske skedde det inte bara för att kvinnan skulle bli frisk, utan för att du skulle kunna "tjuvlyssna" och dela med dig? Gud vet ju vad han gör! Förhoppningsvis kan detta styrka din tro att Gud finns och för honom är inget omöjligt.

Joachim - som är övertygad om att vi får fler vittnesbörd om Guds enorma kraft.

Bloggskrivandet

Vill meddela att jag i mitten av augusti kommer mer frekvent att skriva på bloggen. Nu är jag ledig och håller på att ladda batterierna. Men du får gärna ge mig tips på ämnen, tankar eller annat som kan vara lämpligt att ta upp på denna bloggen och som är relevant.

Själv brinner jag just nu, och har gjort det en längre tid, för "vardagskristendom" - hur kan vi som kallar oss kristna visa detta i vår vardag mycket mer än vad som sker i dag? Och på ett trovärdigt sätt! Inte bara vara allmänt snälla, utan visa på en balans mellan handling och evangelisation.

Spännande är också att jobba med förhållandet mellan den offentliga gudstjänsten och det enskilda gudsmötet. Hur gör man så att gudstjänsten - vårt gemensamma möte, åter blir något viktigt för fler. Det kan inte bara handla om att det skall vara "fler röster", mer musik, gospel, "inte så stelt" etc. Jag är ute efter heligheten och andakten, som man inte kan få så enkelt i andra sammanhang.

Joachim - som också kommer att lyfta fram min tyska systers besök här i Sverige. Först gången på 35 år, då är det något som händer ....

Skön och välsignad fortsättning på sommaren.

En liten lovsång - "Vi vill säga tack"

Bengt Johansson är en av våra mest välkända kristna sångare och låtskrivare i landet. Du kan läsa om honom på hans hemsida och just låten "Vi vill säga tack" skapar en god känsla av hur viktigtdet är att vara tacksam och att det finns någon som är större än vi själva.

Här är You Tube - länken till låten! Håll till godo ...

Ps. Fotot är från Bengts hemsida Ds.

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 7.

Här kommer den absolut sista bloggen som anknyter till Sommar - Oas 2011. I dag är jag verkligen "dagen efter" och det yttrar sig att jag blir berörd (tårar kommer) både av positiva och negativa tankar och reaktioner.

Jag är lite ute i garaget och målar och har samtidigt på radion och jag har inte lyssnat på radion eller sett särskilt mycket på tv under de senaste tio dagarna och det är så mycket reklam som manar till konsumtion. Och det är då det slår mig att jag vill verkligen förändra samhället och jag känner mig som en idealist och nästan lite naiv. Jag har haft semester under hela Oasmötet och dess förberedelser för att ingen skall ha några synpunkter, jag har betalt hela konferenskostnaden och lagt i kollekter och jag är månadsgivare till Oas, vilket jag hoppas att många många fler vill bli efter detta Oasmöte!

Se länken hur man kan bli månadsgivare!

Jag skriver inte detta för att imponera, det vet mina vänner. Jag vill förmedla att det som jag och alla andra drygt 200 frivilliga la ner, sker för att man vill nå en förändring i samhället och att tron på den uppståndne Jesus skall bli spridd. Att en biskops gamla uttalanden har kommit i förgrunden hos dem som inte var närvarande kan man inte rå på, utan bara konstatera att det är sorgligt. Ja, det kan  t o m kännas orättvist mot alla oss som inte upplevde något av detta under själva konferensen.

Och det som är intressant är hur alla i detta land som på fullt allvar kallar sig för kristna lärjungar vill att det skall bli fler (missionsbefallningen) troende i detta land. Nu har alla dessa 400 frivilliga (om man tar alla, även de som kom hitresandes) visat sin vilja och de är värda så mycken uppmuntran. Och det är detta som människor så småningom kommer att alltmer upptäcka. De är inga homofober el. visar på en människosyn som skulle vara ond. Tvärtom visar de på en kärlek som folk i staden blev berörda av.

Men Oas är bara en av flera vägar och det vore väldig välsignat om andra konferenser fanns som på liknande sätt lyfter fram de fyra b-na, som är så viktiga i svenska kyrkans konfirmandundervisning; Brödbrytandet (mässan), Brödragemenskapen (att Jesus är allas var broder och att vi på ekumenisk grund utgör en familj), Bönen (förbön och tillbedjan med mycken lovsång och dans), Bibeln (god undervisning och bra föredrag, att bibeln är den uppenbarelse vi har!). Allt detta har funnits med under dessa konferensdagar och det har varit så välsignat! Men vårt land behöver mer av allt detta och Oas är som sagt endast en del. En del som jag är delaktig i och som jag är övertygad om växer.

De starkaste minnesbilderna jag just nu bär med mig, förutom de frivilligas insats, är alla barnen, ungdomarna och de funktionshindrade som var med i dansen! Nästa år skall en CP-skadad man ha ett seminarium under vilket han berättar om de bilder som han själv målat via datorn. Bilderna är från Jesu liv. Dator-programmet har han själv utvecklat! Att ge honom denna möjlighet fyller mig med glädje. En trevlig länk från avslutande mässan kommer här från tidningen Dagen.

Bönen denna "dagen efter" är;
Låt oss, som kallar oss för dina barn, hela tiden ha blicken fäst på dig Gud. Så att vi inte med avund, högmod eller något annat nedbrytande förorsakar sorg och smärta hos varandra. Hjälp oss att vara toleranta, så som du ser våra svagheter. Men hjälp oss också att vara salt och ljus i en värld där det finns så mycket girighet, frossa och avguderi. I en värld där det finns så många gudar bredvid dig ber vi om tydlighet och vägledning från din helige Ande, så att vi ser din väg och leds efter din vilja. I Jesu namn. Amen

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 6.

Kära bloggläsare
Nu sitter jag trött men framför allt mycket nöjd och tacksam över en Oas - konferens som betytt så mycket glädje och andlig påfyllning för så många. Se bara länken med en liten videosekvens från avslutningsdagen.

Har under veckan fått frågan hur det känns och vad som varit bra och det finns otaliga berättelser som vittnar om hur man blivit påfylld när det gäller det andliga. Hur man fått nya vänner! Bra undervisning, underbar lovsång och mycket annat.

Det arbete som de frivilliga medarbetarna lagt ner kan inte värderas högt nog, men som det stod i dagens episteltext, Gal. 6:7 att det man sår får man skörda gäller i högsta drag. De har sått med sin tid och sin kraft och de kommer att få riklig välsignelse tillbaks i form av tacksamma människor som vunnit en ny tro eller som stärkts i ett kanske trött och slitet lärjungaliv.

Både barn och ungdomarna vittnar om bönesvar och många goda stunder. Och sammantaget var det väldigt positivt för dem som var närvarande. Nästa år är ni alla välkomna igen!

Till sist vill jag bara tacka Gud och be:
"Käre Jesus, bevara alla som nu varit på Oasmötet och kom med ditt blods beskydd så att ingen eller inget kan beröva dem den glädje som många nu upplever. Hjälp oss alla, att på ett så klokt och visligt sätt förmedla denna erfarenhet, så att vi inte drabbas av andligt högmod eller bidrar till att människor känner avund. Ja, Herre, nu lägger vi allt i dina händer; all undervisning, alla goda medarbetare, alla tankar och känslor, alla tidningsartiklar, all trötthet, all ev. besvikelse som kan finnas, ja allt lägger vi i dina nådefulla händer. I Jesu namn. Amen"

Joachim - som nu har semester på riktigt :)

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 5.

Så är Oas - mötet i full gång och utifrån mitt perspektiv som möter de flesta frivilliga, är i alla lokaler och sitter både på podiet och på golvet så är jag så tacksam! Totalt kommer det med all sannolikhet vara fler deltagare än tidigare år och bland dem som är närvarande möter man övervägande positiva reaktioner; fina hallar, ljust och stort, många utställare, trevliga mötesvärdar (vad de sliter ....).

Som vanligt har olika tidningar varit och gjort sina reportage och det som känns extra gott när det gäller den biten är att det verkar som fler och fler börja förstå Oas vilja till förnyelse och inspiration, att Oas behövs i dagens kristenhet i Sverige! Men det fodrar en närvaro och en kunskap.

En artikel skriven av samma journalist som jag tidigare mött i en mycket lokal tidning, och som inte finns på nätet, så lyftes vår huvudtalare som en som vill få naturkatastrofer till Guds straff och det mesta av sexuella aktiviteter är synd och att detta i sin tur rör om i andevärlden. Och lite lösryckt kan det bli väldigt vinklat. Men ett faktum för alla, även icke troende, är att vår konsumtion av både materiella ting och mänskliga kroppar (bl a  trafficking) skadar så otroligt mycket och många. Det handlar inte om Guds straff i vanlig bemärkelse utan mer om att konsekvenserna av att vårt eget handlande leder till fördärv. Och på detta borde vi lägga vårt fokus, hur vi med glädje i våra hjärtan kan tacka för allt gott som sker, så att vi med tacksamma hjärtan med full kraft kan bekämpa det som skadar människor. Men så fort man nämner synd kommer lätt uppfattningen av inskränkthet, sekterism eller något annat. Som tonårsförälder har jag både sagt till och tänkt om mina barn att vara försiktiga när det bl a gäller sexuella relationer eftersom det för med sig konsekvenser! Vilken sund förälder har inte bekymrat sig? Varför skulle Gud vara annorlunda? Och vilka handlingar får inte konsekvenser?

Här kommer nu några länkar jag vet finns.
Kyrkans Tidning  - kan nämna att det är svårt att uppskatta antalet och det är i sig inte det viktigaste
Dagen - "Det finns en rädsla för den helige Ande"    
Dagen - här kan du läsa några av mina egna tankar ..

Temat, att "gläd dig i stället ... ..."  gäller oss alla och tillsammans med våra olika gåvor så har vi enorma möjligheter att komma vidare när vi möts, tar emot Guds hjälp, låter den helige Anden genomsyra oss och hela tiden har fokus på Jesu försoningsgärning.

Önskar er alla en välsignad dag! Var glad för du lever! men lev inte ytlligt!

Joachim - som känner mycket och från hjärtats inre vill tacka alla! Först och främst Gud som gör detta möjligt och sedan alla underbara människor som är i tjänst för honom. Ber att inget eller ingen skall beröva dem deras glädje ...

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 4.

Så har konferensen kommit igång och det känns som en mycket lyckad start. Många människor från olika håll och kvällens tema som Domprost em. Hakon Långström så fint talade över, "Tillsammans i glädje!" präglade andan i båda hallarna. Det finns en gudsnärvaro på är påtaglig och ambitionen att skapa ett provisoriskt andligt hem, i vilket människor kan känna sig hemma under några dagar verkar med Guds hjälp fungera.

Idag står det lite i Dagen om mötet och kanske tänker en del att det är väldigt fokus på just glädjen. Men man kan väl dels konstatera att det är faktiskt en av andens frukter som hela tiden växer till och dessutom kan man nog inte tala för mycket om glädjen eftersom den samtidigt utstår prövningar och frestelse varje dag som vill beröva den dess kraft.

Det handlar inte om en glättig påtvingad glädje utan en som kommer över en precis som faktiskt sorg eller ilska gör! Lika lite som man kan bestämma sig för att drabbas av sorg så kan man det med äkta glädje. Men när man väl är där är det bra att vara i rätt sammanhang. Skriften säger ju att vi skall "glädja oss med dem som gläder sig och gråta med dem som gråter". Det måste ju faktiskt betyda ett "tillsammans" och jag är övertygad om att dessa dagar blir en sådan inspirationskälla för alla dem som kommer oavsett om man väljer en kort stund eller hela veckan, så får man smaka på den goda gemenskapen.

Bilden är tagen på glada medarbetare i "greenroom"

Joachim - som strax skall ner och fira morgonmässan

Hur många svenskar som tror på Gud?

"En färsk SOM-undersökning visar att 45 procent av svenskarna tror på Gud.
Sett till de senaste 30 åren är det en ökning säger Magnus Hagevi, statsvetare vid Linnéuniversitetet."

Detta kan verka positivt om man nu vill att många skall tror på Gud, men man måste syna siffrorna lite närmare. T. ex. "så har andelen som har bett till Gud minst någon gång i månaden har minskat från 25 procent 1988 till 20 procent 2010!" Och "sedan 1988 har andelen personer som har besökt gudstjänst eller religiöst möte minst någon gång per månad minskat från 11 till 8 procent. Ur ett kyrkligt perspektiv är det extra oroande att det är de som är födda 1977 eller senare som har stått för den största minskningen." Du kan läsa om denna undersökning i Dagen.

I en annan del av tidningen så skriver Torsten följande apropå sekulariseringen (avkristnandet) i Sverige.
"Vad kan vi då göra åt sekulariseringen? Enligt Torsten Åhman råder ingen tvekan om att det behövs en radikal förändring. En förändring som inte innebär att göra avkall på det vi tror på, snarare dra den till sin spets och se vad den egentligen går ut på.
-Det handlar inte bara om enskilda möten med människor och deras Gudsupplevelser - målet för den kristna tron är en förvandlad värld. Vad som behöver ske är att människor i Sverige precis som i Afrika, Sydamerika, Nordamerika och många länder i Asien tänker på frihet när de hör kyrkans budskap. Svenska folket behöver förstå att kristen tro handlar om frihet."

Anette Madeland, diakon och styrelseledamot i Oas, skriver om den stora konferensen som i dag börjar i Kungsbacka att
"-Vi känner att det är viktigt med frimodighet. Det finns mycket missmod och modlöshet i kristenheten. Vi vill fokusera på att vi har anledning att känna glädje. Bibelordet vi utgår ifrån fortsätter dessutom med att vi ska glädja oss även om det blir svårigheter och lidande, att det finns en djupare glädje.."

Joachim - som ser den stora utmaningen, att människors "tro" är många gånger en längtan efter precis det som Jesus vill erbjuda och att vi (kyrka, lärjungar) har en kallelse att finna sätt att förmedla detta!

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 3.

Nu väntar man på skarorna som skall komma under första dagen. Det är utställare, ett femtiotal, som bl a skall ställa upp sina "Rollup's". Campare som kommer att bo på området, just nu ca 35-40 stycken. Och många många andra ... ...

Men jag skulle vilja stanna upp lite och sätta lite fokus på de som haft uppgiften att smycka, dekorera hallarna till att bli inbjudande och ändamålsändiga. Man märker verkligen att våra olika gåvor kommer till sin rätt och vilken välsignelse detta för med sig. Det är en utmaning att få en ishall till en gudstjänstlokal!

De och många andra var väldigt trötta ikväll efter över 12 timmars arbete i Herrens tjänst. Stolar och bord finns på plats och när mötet börjar i morgon kl. 19:00 så kommer det att vara helt färdigt. Men nu vill jag bara rikta en tackbön för och över alla dessa underbara frivilliga medarbetare, över 200, på det lokala planet, som lägger ner så mycket av sig själva och sin tid på detta.

Under eftermiddagen fick jag även träffa TJ och Mervin som båda är fd fängelsekunder från Sydafrika och som idag vittnar på många platser om Jesus och det han har gjort i deras liv. Fantastiska människor som delar med sig av en smittsam tro. Deras vittesbörd blir i samband med mc-kortegen på lördag på Kunsgabcka torg ca kl. 13:15.

Nu lägger vi allt som skett denna dag i Herrens händer och ber om välsignelse över alla förberedelser i Jesu namn. Amen

Joachim - som knappt tror det är sant att vi har förmånen till detta stora möte i Kungsbacka

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 2.

Tänk om alla som är kristna, eller som söker en kristen tro skulle samlas vid ett enda tillfälle. Tänk om vi vågade ha ännu mer förväntan på att den Gud som vi faktiskt helhjärtat tror på kommer att visa sig på ett tydligt sätt, som får oss alla att både förvandlas och känna ännu mer tillförsikt. Vad skulle då hända?

Så här dagen före mötets öppnande är det viktigt med vilken sorts förväntan man har. Det är som man förbereder sig för en gäst. Det är stor skillnad om man bjuder av plikt, det är ju ens tur, och om man suckar och hoppas att gästerna skall gå tidigt eller om det är så, att man tycker det skall bli riktigt roligt och man hoppas på en lång kväll som skall inspirera en.

Denna sommarkonferens är det många som har stor förväntan på, däribland jag. Redan nu har jag erfarit människor som i samband med förberedelserna berörs av Guds helighet och närvaro! Vi kan bara uppmana dig att själv komma och bjuda in vänner till dessa dagar som är mellan den 12 - 16 juli. Ha förväntan på att bli berörd på det sätt som passar just dig eller som du behöver, för Gud kommer till var och en av oss på ett sådant sätt, att vi inte behöver känna rädsla utan frid. Men som vid en gästbjudning, det är inte på avstånd det händer utan det behövs en närhet och en frimodig gemenskap.

Du får gärna dela med dig om det är något särskilt du i ditt andliga liv längtar efter och som du idag saknar!

Joachim - som känner stor tillförsikt inför kommande veckan

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 1.

Så har "vi" fått upp scenen och det har rått full aktivitet för att iordningställa två ishallar till ett konferenscenter. Vi började på lördagsmorgonen med mässa, då ca 100 personer stod i en cirkel vid ett av nedsläppspunkterna. Det var tydligt att det fanns en gudsnärvaro och man blir berörd av att se dessa människor, från olika kyrkliga traditioner, vara tillsammans.

Sedan flöt arbetet på, men naturligtvis uppstår problem under tiden; ström, proppar, vatten, mat .. .. .. Men summan av allt är gott och det råder en stor glädje och förväntan.

Varför lägger alla dessa människor ner så mycket arbete? Ja, inte är det för att bli bekräftade, utan det handlar om att man verkligen vill att andra skall komma till tro. Det handlar egentligen om en djup och äkta kärlek till andra och till Jesus själv.

Hörde att någon på stan hade uttryckt att det som nu sker i ishallarna är farligt, det är något från USA och det skall man passa sig för. Det finns så många förutfattade meningar och så mycket okunskap. Om nu inte Oas passar så får man väl hitta något annat, bara Jesus bli förhärligad! Och det blev han verkligen i går när vi var samlade för att förbereda.

Välkommen! Mötet startar på tisdag kväll kl. 19:00
Missa inte denna chansen!

Joachim - så tacksam över möjligheterna

Här är programmet för sommarkonferensen.

Hur skulle Jesus gjort?

En fråga för mig som kristen, lärjunge och präst är hur Jesus skulle gjort idag för att få människor att vända om och tro på honom och på Fadern i himlen. Egentligen är jag inte ute efter pedagogiska finesser eller om han just skulle komma till en specifik plats eller person.

För mig handlar det mer om att själva kärnan är densamma i Jesu liv, budskap och mål; nämligen att han är Frälsaren, med allt vad det innebär. Hans lära, förkunnelse och undervisning innehåller detsamma idag som vi kan läsa i den heliga Skrift och målet är, som det alltid har varit, att alla människor skall komma till himlen och att vägen dit går genom och med Jesus Kristus.

När man läser det Ulla offentligt ger uttryck för blir man väldigt fundersam och domkapitlet i Västerås har gett sin bedömning av det hela och det kan du läsa här! De anser att hon skall ha en prövotid på tre år för att fundera över vad hon står när det gäller dessa frågor.

I tidningen Dagen citeras Ulla och hon sa bl a följande:
"Den gudsbild och människosyn som finns i flera svenska psalmtexter är förfärlig. En fallen skapelse, ett syndigt människosläkte vars gud de tillber är som en diktator från Nordafrika eller Mellanöstern, som kräver människooffer för att försonas med sitt folk."
"Är det inte dags att vi i kyrkan börjar tala om människor i utveckling i stället? Det finns ingen skapelse och därför blir hela försoningsläran orimlig. Plocka bort allt tal om synd, skam, skuld, blod, slaktade lamm. Det hör inte hemma i modern tid."
"Tala i stället om kärlek, till medmänniskor, till det egna jaget, barmhärtighet, godhet, medmänsklighet, jämlikhet, mod, självkänsla, självförtroende och upprättelse."

Du kan läsa om detta också i Kyrkans Tidning.

Att faktiskt förkasta hela försoningsläran är för mig en annan religion än den kristna. När jag ser på Jesus, så blir han ju med detta resonemang någon helt annan än vad Bibeln vill visa på. Hans ord i evangelierna om omvändelse, att han är vägen, att han fullbordar lagen ... behövs inte om vi skall se på det egna jaget. När den helige Anden fyller oss och leder oss till tro och gör bibelord och lärjungelivet levande, så pekar alltså Anden fel? För Anden talar ju inte om sig själv utan om honom som dog för våra synders skull! Både i Svenska kyrkan och i alla andra kyrkor/samfund är det mer och mer viktigt att just låta Guds egen hjälpare, Anden, fylla en och leda en på den rätta vägen.

Nu är det flera som tycker att det både är modigt och rätt att lyfta fram detta nya sätt att tala om "kristen tro" och det finns en stark kraft att lägga kritik på de som förespråkar "det gamla sättet". Vårt gemensamma fokus borde istället ligga på att se världens bortvändhet från Gud och att med Jesu hjälp föra de förlorade lammen in i den gemenskap som har Jesus själv som den gode herden.

Vad skulle Jesus gjort? Jag tror att han idag ser alla i vårt land som känner sig vilsna, ensamma och på ett eller annat sätt kämpandes och vill verkligen säga samma sak som till kvinnan vid Sykars brunn;

"Jesus svarade henne: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.”

Det är detta levande vatten som vi ständigt törstar efter och det är det enda som vi är kallade att förmedla på ett sådant sätt, att vi själva först dricker för att sedan räcker vidare.

Joachim - som just nu ser fram emot nästa veckas Oas-möte med bön och förhoppning om att möta många "törstande".

Oas - konferensen i Kungsbacka

Själva konferensen närmar sig med stormsteg och snart är det tisdagen den 12 juli då allt startar i ishallen kl. 19:00. Frågorna är många och nu ligger mycket utanför det "område" man kan kontrollera.

Men det som jag just nu funderar på är hur många som kommer. Man ber, känner efter, tolkar människors attityder och försöker göra egna slutsatser. Vad innebär det att man är nära Göteborg? Får vi ser många pendlare? Blir antalet 5-6000 eller blir vi fler? Detta är nyttigt att öva sig i detta svåra som har med förtröstan att göra. Man kan bara göra förberedelserna så noggrant som möjligt och försöka strukturera upp det som går, resten får man lämna i Herrens händer!

Lennart, som är samordnare, har tillsammans med ledningsgruppen och alla ca 200 frivilliga lagt ner ett enormt berömvärt arbete. Så bara för den skull hoppas vi på en stor uppslutning, att de får kredit för sitt engagemang. Men naturligtvis har vi alla fokus på att allt som sker är för att tron på Jesus skall växa!

Låt oss tillsammans be för att de eventuella hinder som människor har för att komma i sommar lyfts bort, så att vi får känslan av väckelse och att Guds rike verkligen är levande. Vi är inte några få kristna i landet, vi är många!

Låt oss be: "Tack Jesus för denna möjlighet, att få samlas till sommarmöte och lovprisa dig under några dagar på ett särskilt sätt med syskon från olika håll. Tack Jesus för din egen närvaro och välsigna nu både förberedelserna och genomförandet. Ta verkligen vara på denna möjlighet och låt inte någon eller något bli ett hinder, utan låt din nåd och barmhärtighet få flöda fritt efter din vilja! Var med alla som på olika sätt medverkar och kom med ditt blods beskydd över hela sommarkonferensen! I Jesu namn. Amen"

Joachim - som är så förväntansfull :)

Apropå att kyrkan/kyrkorna står vid vägval

"Vi inser att vi skulle behöva plantera två nya församlingsgemenskaper varje vecka de kommande åren och vända den nedåtgående trenden i mer än hälften av våra församlingsgemenskaper, för att inte tappa ytterligare mark." Skriver tidningen Dagen och det är underskrivet av flera ledande frikyrkoledare.

Detta är en form av krismedvetenhet och samtidigt en medveten och väl genomtänkt satsning inför framtiden. För några dagar sedan kunde vi läsa om Svenska kyrkans siffror, att så få tror på Jesus av dess medlemmar (15%), och trots detta faktum, så finns det de som inte ser detta som en kris. Och då är det svårt att både ha en krisplan och att på allvar ta ansvar.

Samtidigt växer det på andra ställen, vilken är glädjande. Speciellt "de nya migrantförsamlingarna är en starkt bidragande orsak till detta. (Migrantförsamlingar är ett begrepp vi använder för församlingar bestående av människor som flyttat till Sverige och har sin huvudgudstjänst på annat språk än svenska.)".

Jag reagerade på det uttalande som den nye partiledaren för Socialdemokraterna sa för en tid sedan. Han menar att han inte tror på Gud med på kyrkan. Och jag tror att flera i detta land skiljer på just kyrka och Gud/Jesus och skall man planterar nya församlingar behöver man var medveten om detta. För just trovärdigheten och äktheten så bör det ju vara så att Kristi kropp i vilken Jesus är hörnstenen inte bli ratad utan att det finns en enhet den kristna gemenskapen och dess tro.

Församlingsledarnas gemensamma punkter ser ut så här:
Vi vill tillsammans överlåta oss att:

1. Kalla enskilda bedjare och församlingar till bön för människorna i Sverige (Matt. 9:35-38).
2. Mobilisera människor till alla nya församlingsgemenskaper som vi vill plantera.
3. Verka för en ny rörelse av växande och friskare församlingar i tro på att friska församlingar växer och förmeras.
4. Sätta församlingsplantering och församlingsutveckling högt på agendan i alla sammanhang och dra lärdom av våra nyplanteringar och våra starkt växande församlingar.
5. Ställa ökade personella och ekonomiska resurser till förfogande för detta arbete.
6. Ge större utrymme åt församlingsplantering och församlingsutveckling i våra utbildningar.
7. Ge utrymme för unga och innovativa ledare.
8. Välkomna och samverka för nya initiativ i våra största städer.
9. Vi står sida vid sida som ett enat folk, och vill tillsammans göra allt vi kan för att göra Jesus känd, trodd, älskad och efterföljd bland människorna i Sverige (Nehemja kapitel 3).

Ett tråd som jag ser i dessa punkter är mission/evangelisation, att nå nya människor. Och ibland är det nog nödvändigt med församlingsplantering, men samtidigt finns det runt om i vårt land "goa" och kämpande kristna som jag tror egentligen, trots allt, vill vara kvar i sina sammanhang, men som upplever att samhälle, församling, strukturer är så förändrade, att de inte känner igen sig och de var aldrig med i processen. Detta har påverkat deras tro, glädje och engagemang och dessutom utvecklat rädslor bland medlemmar.

Av egen erfarenhet tror jag att det skulle kunna blåsas liv (jfr Ande) i många församlingar om vi bara åter jobbade med NFU's eller Sahlbergs tankar kring vad som är viktigt för att en församling skall växa. Bl.a. tydlig förkunnelse, livsnära smågrupper, hängiven andlighet, nådegåvsbaserad verksamhet, inspirerande gudstjänster, behovsorienterad evangelsiation är viktigt och lyckas vi inte med detta hjälper varken det ena eller andra.

Vi, det pastorat jag är kyrkoherde i, är en svenskkyrklig gemenskap som kämpat med detta under drygt 10 år och faktum är att den växer i både antal och djup och det beror inte på någon enskild anställd eller medarbetare, utan på just det som nämns. Men visst är det de som vill annorlunda, men man kan inte vara alla till lags. Men jag har fortfarande en stark tro att på att det går att blåsa liv i många gemenskaper som minskar i antal eller som verkar sovande.

Joachim - som gärna ser att vi delar detta ansvar för kristenheten i landet. Ser positivt på frikyrkokollegernas ansats till församlingsbygge. 

(Bilder ovan, från Berlin, får representera det gamla och det nya)

Skolavslutningar i kyrkan

Det har skrivits otroligt mycket om var skolavslutningarna skall vara; i kyrkan eller någon annanstans. Svenska folket är kluvet, men jag tror trots allt att det är en stor majoritet som kan tänka sig att vara i kyrkan eftersom det handlar om en god tradition i vårt land.

Men det senaste utspelet som kommer från humanisternas ordförande är att han vill ha skolavslutningar i kyrkan! Men så kommer det fantastiska: "Däremot anser Sturmark att prästen bör få ledigt på skolavslutningen och att någon annan bör leda ceremonin. Detta för att skolavslutningar inte är några kristet religiösa ceremonier, argumenterar Humanisternas ordförande." skriver Dagen.

Det stora argumentet i hela debatten har varit att ingen elev skall behöva bli påtvingad en religion, ingen elev skall känna sig kränkt. Men vilken syn har egentligen Sturmark när det gäller präster? Och vad anser han om t ex symbolerna i kyrkorummet? Är det inte väl långt att stänga ute anställda från sin arbetsplats? Är det rätt att diskriminera några för att inte diskriminera andra?

Och själva rummet är en predikan i sig med altartavlor m m och att säga att det bara är fantasier, om man nu säger så, är ju egentligen detsamma som att offentligt dumförklara oss om regelbundet firar vår gudstjänst och som tror på det som dessa konstverk och symboler vill visa på!

Skall man nå någon form av ömsesidig respekt får man nog hitta andra lösningar.

Joachim - som visserligen tror på vikten av en god predikan. Men för att förvandla en människas liv behövs nog mer än en skolavslutning

Kris eller inte - men kyrkan står vid ett vägskäl!

Elisabeth Sandlund skriver: "Nu är det dags att ge ordet till dem som vill bygga upp framtidens Svenska kyrka, att lära av de goda exempel som trots allt finns och att våga tänka nytt när det gäller organisation och finansiering - men inte när det gäller lära och trossatser."

Detta är enligt mig ett sant påstående att det ofta tycks vara så att man blandar ihop organisation med trossatser. Och jag tror det beror på att man menar att man hela tiden försöker sträva en organisation som bättre skall ta vara på de resurser vi har, så att vi på ett djupare sätt kan ägna oss åt "kärnverksamheten" som t. ex. diakoni eller vad man nu vill lyfta fram. Men hur kommer det sig då att så få ändå tror på Jesus inom kyrkan trots att alla dessa förändringar har gjorts?

Elisabeth skriver vidare att: "Rapporten om hur medlemmarna ser på Svenska kyrkan har förutsättningar att bli ett utmärkt verktyg i den krishantering som borde ha satts igång för flera år sedan." och hon syftar på den undersökning som på ett ganska tydligt sätt visar hur det står till med Svenska kyrkan.

Enligt Dagens artikel så visar denna rapport på att "bara 10 procent av Svenska kyrkans medlemmar anser sig ha en stark relation till kyrkan. Och bara 15 procent av dem tror på Jesus. Men biskop Eva Brunne vill inte kalla det för en "krisrapport"." Och man kan fråga sig när det blir kris i kyrkan?

Själv tänker jag på yngre generationer som dessutom har en särställning i kyrkoordningen. Det står så här i inledningen, första avdelningen, i KO "Kyrkans uppgift är att för alla klargöra vad dess tro, bekännelse och lära innebär. Svenska kyrkan inbjuder alla att tillhöra trons folk och dela dess liv. I kristen tro intar barnen en särställning och de behöver därför särskilt uppmärksammas i Svenska kyrkans verksamhet."

Dessa yngre saknar i många fall både kunskap, erfarenhet, förebilder och vänner när det gäller kristen tro och det ser jag som en sorg eftersom jag tror att den kristna tron på ett unikt sätt kan komma med sådant som en unga människa behöver i livet, särskilt då många vittnar om att barn idag lever under en ny slags press när det gäller status (barnfattigdom), relationer och framtidstro. Men det är ju egentligen inte de yngre som har problemen utan föräldrargenerationen som idag är indragna i så mycket av förverkligande och konsumtion. Den tomhet som många vuxna idag vittnar om är skrämmande och barnen möter dess konsekvenser.

Visst finns det oerhört mycket att vara tacksam över och det är både jag och många andra, men samtidigt vill jag säga att det sker något i samhället som inte är gott och som inte blir bättre för att man blundar för det! Och det är detta som återspeglas i de siffror vi kan läsa när det gäller kyrkan. Individualismen, egenrättfärdigheten och många gånger brist på respekt och lydnad gör att många idag kör sitt eget lopp, så länge det håller. När det sedan kraschar undrar man vad samhället tog vägen och varför Gud inte gör något eller åtminstone undrar man över en förunderlig passivitet från hans sida.

Jag tror kyrkan är otroligt viktig i detta samhälle, därför är jag kvar och kämpar med traditionell verksamhet och jag tror och är övertygad om att gudsordet håller alltjämt, så länge Jesu egen person och lära lyfts fram och blir så tydlig den kan. Jag är fast förvissad om att guds helige Ande kan hjälpa sin kyrka och alla våra olika församlingar framåt i sin strävan efter att förvandla liv och miljöer. Jag är inte missmodig utan jag välkomnar denna rapport för att se hur vi skall gå vidare. Kris eller inte, något måste ske och det snart!

Joachim - som funderar på hur evangeliet på bästa sätt skall sträckas ut till andra

Svenska kyrkans medlemmar utan stark relation till kyrkan

"Å ena sidan en närvarande, hoppingivande kyrka med stor kontaktyta och stort förtroendekapital. Å andra sidan medlemmar med en svag relation till kyrkan, och ointresse för kristen tro. Så beskrivs slutsatserna av undersökningen." som presenterades i Stockholm vid ett seminarium.

Enligt undersökningen så är det bara 10 procent av Svenska kyrkans medlemmar som anser sig ha en stark relation till kyrkan. Och bara 15 procent av dem tror på Jesus. Och den tredje siffran som tas upp är att den gudstjänstfirande gruppen utgör cirka 300 000 personer.

Ärligt talat så är detta ingen överraskande nyhet för mig, utan snarare en bekräftelse på att så här ser det ut idag. Frågan är bara hur man skall förhålla sig till denna information. Skall man lägga ner kraft att få de som inte tro på Jesus att börja tro? Eller skall man satsa på de 15 procenten som faktiskt tror? Är det den gudstjänstfirande gruppen som bestämmer hur gudstjänsterna skall utformas eller är det de som inte kommer dit som skall säga hur det borde vara?

Ja, många frågor dyker upp, men hur man än vrider och vänder sig, handlar det till slut om hur den personliga relationen till Jesus ser ut. Och om inte kyrkan tar ansvar för denna mission/evangelisation, så kan man fråga vem som skall göra det? Ser man till kyrkoordningen är det av vikt att bl. a. fira gudstjänst!

Finns det idag en "sorg" eller "nöd" över att så många inte har en relation till varken kyrka eller Jesus? Och i så fall hur tar den sig uttryck?

Som ordförande i Oas och som kyrkoherde ser jag ju samtidigt den enormt stora längtan som finns hos rätt många människor i att just få växa i tro på en levande Gud. Speciellt när man varit tydlig i att själv visa på sin tro och sin roll märks det en positiv reaktion. Ändå har det i vårt land spridit sig en rädsla att alltför mycket visa på sin kristna tro. Då kommer det lätt kritik, även från trossyskon. 

Det är bra att det genom undersökningar blir tydligt hur det faktiskt ser ut, sedan är det svåra saker att undersöka. Detta med kristen tro t. ex. hur mäter man den?

Det som är min förhoppning är att vi, trossyskon, än mer ser vår kallelse att tillsammans inser att vi bär på ett ansvar att vara tydliga vittnen för människor omkring oss! Då tar vi Jesu egen missionsbefallning på allvar.

Joachim - som ser möjligheter till evangelisation

En fantastisk kärleksförklaring!

Lyssna till den här sången, i vilken Chris ger sin kärleksförklaring till sin kära. På bilderna syns när han friar till henne och man riktigt känner glädjen.

Men sedan händer det som kastar omkull alltsammans, hon råkar ut för en olycka och då skriver han denna sång. Även här finns det klipp infogade.

Den har många djup och kan visar något av hur man också kan  uppleva Jesu kärlek.

Att sedan sången är bra i sig är bara ett plus. Lyssna och låt dig bli berörd!

Joachim - som tackar dottern för detta klipp

Pilgrimsrally

Idag är det dags att tillsammans med vänner i MC-klubben Skyriders och ev. övriga inbjudna att ge sig av på Pilgrimsrallyt. Att vara tillsammans några dagar i god gemenskap, med hojen och ha samtal kring viktiga frågor som berör ens innersta är nåd.

Här kan du läsa mer om den kristna mc-klubben Skyriders!

Detta år far vi till Skagen och bor på Skagenkyrkan som vi vill vara med och stötta! Vi kommer att ha andaktsstunder och reflektioner utmed färdvägen och förhoppningsvis blir det inget regn.

Joachim - som njuter av hojåkandet .... ....

Vill bara på minna er om en mc kortege i sommar som vi hoppas att många skall ansluta sig till och det är den 16 juli med start vid Kungsbacka ishall kl. 12:00. Kortegen går i samband med Oas sommarmöte.
Se mer på Skyriders länk ovan.

Församlingsprestentation på Youtube

Här kommer en liten församlingspresentation på YouTube för den som är intresserad.

Kungsbacka/Hanhals pastorat

Välkommen hit i sommar, vecka 28 (12-16 juli), då Oas-rörelsen har förlagt sin stora sommarkonferens
i Kungsbacka (Ishallen). Kom och lyssna på intressanta föredrag och var med på härliga möten! Vi firar alla möjliga sorters gudstjänster och får många tillfällen att möta nya och gamla vänner.

Joachim som både är glad kyrkoherde i Kungsbacka och Oasrörelsens ordförande.

Se också Oas hemsida för mer information!  

Statistik, kyrka och framtid - skuld och ansvar?

"Siffrorna för deltagande i gudstjänstlivet säger absolut ingenting om tro och andlighet hos folket i Sverige. Inte ens de troende går självklart i kyrkan längre. Och linjerna korsar varandra på ett egendomligt sätt." menar biskop em.  Bengt Wadensjö i tidningen Dagen. Så långt kan jag i viss mån förstå vad han menar, eftersom det absolut måste vara så att det finns kristna bekännare utanför kyrkans eget medlemstal och att man inte med nödvändighet måste fira sin gudstjänst enligt Svenska kyrkans handbok.

Men sedan ger han de som regelbundet firar sin gudstjänst i kyrkan skulden för att man inte ta till vara den andlighet som finns utanför kyrkans väggar och skriver så här; "Traditionalisterna har ockuperat kyrkan. 29 procent av de troende går varje vecka i kyrkan och 28 procent någon gång i månaden eller kvartalet, alltså ungefär 60 procent av gudstjänstdeltagarna.""Det är naturligtvis viktigt att deras andliga behov tillgodoses men det är fel när det sker på bekostnad av dem som har andra andliga behov."

Jag känner mig både förvånad och bestört över sådana slutsatser. Kyrkan har tappat väldigt många både medlemmar och gudstjänstfirare under de senare åren och vi som fortfarande kämpar med mission och evangelisation behöver istället bli uppmuntrade av våra biskopar! I Kyrkans tidning kunde man läsa följande artikel: "Vart är Svenska kyrkan på väg och vad vill den? Både vi och många med oss undrar. Vi har nåtts av budskapet att det varit ”Drop-in-dop” i domkyrkan i Västerås. Är det på detta sätt, som Svenska kyrkan vill marknadsföra sig och värva medlemmar?" och rubriken som artikelförfattarna har satt är "Visa vägen biskopar!"

Om vi leker med tanken att de som idag firar sin gudstjänst regelbundet inte heller gör det, vad skulle då hända? Eller en annan synpunkt är att "traditionalister" förs nästan alltid fram som tillbakasträvare. Den förnyelse som skett i Sverige när det gäller översättningar, handboksreformer, syn på äktenskapet och mycket annat visar på otroligt mycket vilja till förändringar och ändå går våra siffror neråt! Här är det ju många aktörer på planen men nästan alltid vill man hitta en "syndabock"! Var ligger det gemensamma ansvaret? Att säga att en grupp har ockuperat kyrkan löser kanske inte problemet direkt. Det känns ibland som om vi som blir måltavla för detta påstående skall få dåligt samvete och känna skuld. Men inget av det tänker jag ta på mig, men däremot vill jag dela ansvaret och nöden.

För mig handlar det om salt och ljus. Saltet får inte mista sin sälta och ljuset får inte sättas under skäppan. Var finns enligt Wadensjö sältan idag som hjälper människor till tro?

När evangeliet klart förkunnas upptäcker folk att det finns något som får deras liv att förvandlas och det är det som är vår kallelse, att föra ut detta ljus till människor som lever i olika former av mörker idag.
Församlingen är världens hopp sa Bill Hybels och det håller jag med om. Kyrkan / församlingen behövs för alla dessa ensamma, sargade och oroliga själar som idag finns i vårt land.

Joachim - som känner stor glädje i att just bygga kyrka oavsett om man får etikettstämpeln traditionalist eller någon annan på sig!

Handelsbodens kortege - 2011

Idag är det runt om i landet något som kallas Handelsbodenskortegen som samlar motorcyklister till gemensam utfärd och som samtidigt vill vara stödjande för Mustaschkampen 2011 - cancerfondens arbete/forskning när det gäller prostatacancer. se länken; Handelsbodskortegen

Det är något stort när många kommer samman och man delar en vision och något gemensamt. Här är det framför allt motorcyklarna som är i fokus. Detta är så viktigt och gör att många trivs. Du kan vara den du är och behöver liksom inte göra dig till. Självklart handlar det om ett mc-intresse. Liksom de som gillar klassikt musik kanske finner gemenskapen i operahuset!

I kyrkans värld borde det vara likadant, men ibland känns det som om vi har tappat fokus på det som är gemensamt och istället kollar in att "man har rätt cykel". För mig är det i alla sammanhang självklart att kyrkans viktigaste person, Herren Jesus, är i fokus! Sedan kan man alltid nyansera sig och vara mer eller mindre retorisk etc. För efter åsikten handlar det ofta hur man framför den. Men för mig handlar det mycket om passionen och överlåtelsen.

När man är med t ex mc-folket lyfts just detta fram, hängivenheten och själva grundidén med mcåkandet, ni vet frihetskänslan ....!

Allt detta finns redan i många kyrkliga sammanhang, men jag tror ändå att det finns utrymme till att låta sig inspireras och bli bättre på att förmedla detta till andra, mer än vad som sker idag. Vi måste inte dela åsikterna, vi måste inte tycka lika, men vi måste veta vad som är trons kärna och stjärna! Vi måste vända oss mer mot honom än mot varandra. Det är han som visar oss vilken väg vi skall gå .. ..

Joachim - som ser fram emot dagens kortege

Personalresa 2011

Har tillsammans med arbetslaget tilllbringat dagen på ön Nidingen utanför Kungsbackafjorden. Med ribbbåt/vanlig båt tog vi oss ut till denna fantastiska ö. Ca 700 fartyg har förlist runt ön under årens lopp.

Inte alla, ens bland dem som är uppväxta här, har haft möjlighet att komma till ön. Vi fick en gemensam dag och förutom öns historia lärde vi oss också lite om fågelskådning.

Det är viktigt för ett arbetslag att bryta det vardagliga mot något annat. Vi fick på ett fantastiskt sätt se hur underbar Guds natur är. Han är en stor Gud!

Joachim - som hoppas att medarbetarna blev inspirerade.

Jesusmanifestationen

Så har det åter genomförts en manifestation för och med Jesus. De kristna är mycket nöjda och det stora är kanske just detta, att komma samman från olika kyrkliga traditioner och tillsammans tillbedja Herren Jesus. Så här skriver de tre stora kristna tidningarna:

Kyrkans tidning

Dagen

Världen idag

Personligen tror jag att Jesusmanifestationen måste i framtiden ner på lokalt plan. Inte istället för den som nu genomförs, utan som ett komplement. Det är med väldigt stor fart som kristendomen just nu försvinner från vårt land och i folks vardagliga liv. Och det hjälper inte med analyser och att hitta syndabockar för att förklara varför det ser ut som det gör, utan vi måste inse att vi lever i ett missionsland! Våra grannar och arbetskamrater, ja de som vi dagligen möter i olika sammanhang, känner inte till det kristna livet och vet inte vad det innebär att vara en bekännande kristen. Och vi, som är det, vet inte hur vi riktigt skall förhålla oss till denna situation. Vi är livrädda att hamna i de två kända dikena, okänslighetens och rädslans dike. Att antingen visar vi för lite respekt för andras integritet eller så är vi rädda att förlora kontakter och relationer och som konsekvens få en "stämpel" på oss.

Det enda raka frågan vi måste ställa oss är om vi verkligen vill smitta av oss av den tro som vi själva anser oss vara bära av? Det handlar om en slags motivation som i grunden handlar om hur djupt Jesu egen missionsbefallning når i vårt inre.

När jag ser på Jesusmanifestationen så är det framför allt detta, att böja knän tillsammans med andra inför Herren själv! Att lyfta fram Skriften, Guds eget ord, som något heligt. Jag längtar efter den helighet som inte har sin grund i massa åsikter utan i relationen med den uppståndne. Det är detta som jag tror är den djupaste längtan som folk delade i Kungsträdgården. Och att få bära ut detta i en vardag!

Joachim - som bär på en evangelists vision

Ps. Fotot är från Världen Idag Ds.

Kungsbacka/Hanhals pastorat söker ny ekonom!

Här kommer en uppmaning till dig som vill jobba med ekonomi och personaladministration i en kristen miljö och med ett engagerat arbetslag samt med både förtroendevalda och frivilliga som vill "bygga församling".

Så här ser annonsen ut och hör gärna av dig!

EKONOM

Kungsbacka och Hanhals kyrkliga samfällighet består av två församlingar och tre kyrkor med ca. 10 000 kyrkotillhöriga. Vår kamrer går i pension och därför söker vi nu en högskoleutbildad ekonom till en variationsrik tjänst som både kräver självständigt arbete och lagarbete.

Samfälligheten har en tydlig vision, att ”alla människor i Kungsbacka/Hanhals skall få en personlig tro på Jesus Kristus” och med den framför oss vill vi erbjuda dig att bli medarbetare tillsammans med övriga 22 anställda och ett stort antal frivilligarbetare.

Kungsbacka kommun tillhör en av de mest expansiva i landet. Vi står inför spännande och positiva utmaningar att med de resurser som finns i form av god ekonomi, engagerat arbetslag och goda lokaler bygga framtidens kyrka.

Dina arbetsuppgifter kommer i huvudsak att vara följande:
Budget och budgetuppföljning
Bokslut och årsredovisning
Personaladministration såsom lönehantering, lag och avtalstolkning samt utformning av policydokument inom området
Upphandlings- och inköpsfrågor
Skatte- och momsfrågor
Fastighetsfrågor
Utredningar och analyser
Datasupport
Myndighetsutövning gällande kyrkogårdsfrågor

Sekreterarskap

Vem är du?

Du har en dokumenterad ekonomisk utbildning på högskolenivå och gärna fem års erfarenhet av självständigt ekonomiarbete. Du har goda kunskaper inom data/it och vi ser gärna att du har kunskaper inom personalområdet inkluderat förhandlingsvana.

Att utveckla rutiner och arbetssätt är en naturlig del i arbetet för dig.

Vi ser det som en fördel om du har erfarenhet från dylikt arbete inom Svenska Kyrkan och har kunskap om dess verksamhet och regelverk.

Vi söker dig som har lätt för att följa upp planer och sätta tidsramar. Du har initiativkraft och förmåga att arbeta självständigt, men är samtidigt lyhörd och smidig i umgänget med andra.

Du har god förmåga och trivs med att kommunicera i både tal och skrift/siffror och text.

Som person är du serviceinriktad, flexibel och noggrann. Som hög tjänsteman kommer du att i många situationer representera samfälligheten och dess vision, därför är lojalitet en nödvändig egenskap.

Vi ser fram emot din ansökan, dock är sista ansökningsdagen den 20 maj. Den skickas på mejl till kungsbacka.pastorat@svenskakyrkan.se eller Box 102 18, 434 23 Kungsbacka

För mer information eller svar på frågor kontakta:

Kyrkonämndsordförande Eva Kårstad, tel nr: 0709 - 728332, eva.karstad@telia.com eller
Kyrkoherde Joachim Holmgren, tel nr: 0702 - 777720, joachim.holmgren@svenskakyrkan.se

Joachim - som ser fram emot många goda sökande!

Ny ordförande i Oasrörelsen

Så har det blivit allmänt känt att jag tackat ja till att bli ordförande i Oas. Så här står det i Kyrkans Tidning

"Joachim Holmgren, 48, kyrkoherde i Kungsbacka-Hanhals är ny ordförande i Oasrörelsen. Vid årsmötet för två veckor sedan ersatte han Leif Nordlander, kyrkoherde i Vara."

Även tidningen Dagen har snappat upp det och skriver: "Joachim Holmgren har varit med i Oasrörelsen i många år och ser nu fram emot mötet i Kungsbacka i sommar. Där möts människor från en mängd olika kristna sammanhang, men med en gemensam önskan att bidra till att människor ska upptäcka vad den kristna tron handlar om."

Med tanke på hur det ser ut i vårt samhälle, så är det verkligen en utmaning att stå för det kristna. I många sammanhang och på olika sätt ifrågasätt den kristna tron och dess utövare. Ibland med alla rätt, men oftare på ett sätt som visar på okunskap eller bristande vilja till förståelse. Man kan idag raljera över den kristna tron och Jesus själv på ett sådant sätt som var otänkbart i min ungdom. Och denna utveckling har gott fort och med den också okunskapen kring de andliga frågorna. Som far till tre unga vuxna har jag haft förmånen att se in i en värld av kommande ansvarstagande samhällsmedborgare och utan att överdriva står inte kristendomen särskilt högt i kurs eller överhuvudtaget vikten av en medveten tro, oavsett hur den ser ut.

Oas vill skapa ekumeniska kontakter och möjligheter till samtal mellan människor med olika traditionella kristna bakgrunder. Personligen trivs jag väldigt bra i möten med kristna från andra traditioner. Man måste inte hålla med i allt men man kan lära och känna respekt. 

Jag ser fram emot det förtroendet jag fått som ordförande och skall med Guds hjälp och tillsammans med den övriga styrelsen, de anställda, hela ledarskapet och alla stödjare i landet verka för det som bygger upp Guds rike. 

Jag kan inte låta bli att uppmuntra dig till att bli regelbunden givare till Oas. Om vi blev ytterligare fem hundra i landet som gav en hundralapp i månaden så skulle vi ha helt andra möjligheter än vad vi har idag.

I förra veckan var jag med i Kanal 10's påskprogram och fick då ingen riktig tid att svara på tittarfrågor. Så här var en fråga formulerad: "Hur arbetar ni för att etablera Oas rörelsen på fler platser t ex i Norrland?"

En bra fråga för den visar på att det Oas gör är bra, och att vi behöver komma till fler platser, speciellt i norra Sverige. Nu har vi ju ett sommarmöte i Storstrand / Piteå i juli månad, dit vi hoppas att många, boendes i norra Sverige, skall hitta! Men visst, det räcker inte och vi skall ta frågan med oss på kommande styrelsemöten.

Joachim - som ber om Guds vishet, frid och glädje.

Den religiösa kartan ....

Spännande och intressant vad som sker på olika platser just nu. Det jag tänker på är följande:

Den värdekonservative katoliken Timo Soinis parti står för den största förändringen i finska val som något parti gjort mellan två val.

I tre dagar varade Dalai lamas besök i Sverige. På söndagen deltog han i gudstjänstfirandet i Lunds domkyrka.

Sveriges trossamfundsminister Stefan Attefall deltar i saligförklaringen av förre påven Johannes Paulus II. Ett par miljoner troende deltar i ceremonin på plats i Rom den 1 maj.

Katoliker, buddister och samfundsminister i en salig blandning och det är troligtvis så att en del av oss känner glädje över något av det ovanstående och andra förfäras över vart vi är på väg. Och i detta blir det lätt en konsekvens att man "stör sig på dem som står på andra sidan och hurrar" och med löje ser världen åter på hur man träter. (Sv. ps. 57 O. Hartman).

Själv tillhör jag dem som har svårt att, så här i stilla veckan när man som kristen vandrar med Jesus vägen till korset, förstå att en som inte ser Jesus som sin Frälsare får det utrymmet i en gudstjänst. Jag kan förstå kärleksbudskap mm, det har vi kristna inget monopol på och även en politiker kan tala sanning och kärlek, fast i annan kontext.

Jag kan uppleva att i det samhälle som vi idag är ansvariga för är kunskapen, bilden, erfarenheten av ett liv med Jesus otroligt mycket svagare än bara för några årtionden sedan. Ser man till kyrkoordningen, bibeln (Matt. 28), församlingsinstruktioner m.m. så behöver vi på ett nytt sätt lyfta fram det centrala i det kristna budskapet. Och det är inte i första hand politiker som har denna kallelse! Det som sker i Finland kan lätt bli, att det blir en sammanblandning av partipolitik och evangelium. 

Min största oro är att Sverige blir ett "religiöst analfabetiskt land" i vilket vi varken kan, tillåts eller har möjlighet att utöva vår kristna tro. Det behöver absolut inte bli så och jag är egentligen optimistisk. Men det krävs inte bara goda tankar utan handling och en vilja i att missionera det kristna på ett sunt sätt.

Joachim - som denna dag far till Älmhult och medverkar i kanal 10