"Siffrorna för deltagande i gudstjänstlivet säger absolut ingenting om tro och andlighet hos folket i Sverige. Inte ens de troende går självklart i kyrkan längre. Och linjerna korsar varandra på ett egendomligt sätt." menar biskop em. Bengt Wadensjö i tidningen Dagen. Så långt kan jag i viss mån förstå vad han menar, eftersom det absolut måste vara så att det finns kristna bekännare utanför kyrkans eget medlemstal och att man inte med nödvändighet måste fira sin gudstjänst enligt Svenska kyrkans handbok. Men sedan ger han de som regelbundet firar sin gudstjänst i kyrkan skulden för att man inte ta till vara den andlighet som finns utanför kyrkans väggar och skriver så här; "Traditionalisterna har ockuperat kyrkan. 29 procent av de troende går varje vecka i kyrkan och 28 procent någon gång i månaden eller kvartalet, alltså ungefär 60 procent av gudstjänstdeltagarna.""Det är naturligtvis viktigt att deras andliga behov tillgodoses men det är fel när det sker på bekostnad av dem som har andra andliga behov."
Jag känner mig både förvånad och bestört över sådana slutsatser. Kyrkan har tappat väldigt många både medlemmar och gudstjänstfirare under de senare åren och vi som fortfarande kämpar med mission och evangelisation behöver istället bli uppmuntrade av våra biskopar! I Kyrkans tidning kunde man läsa följande artikel: "Vart är Svenska kyrkan på väg och vad vill den? Både vi och många med oss undrar. Vi har nåtts av budskapet att det varit ”Drop-in-dop” i domkyrkan i Västerås. Är det på detta sätt, som Svenska kyrkan vill marknadsföra sig och värva medlemmar?" och rubriken som artikelförfattarna har satt är "Visa vägen biskopar!"
Om vi leker med tanken att de som idag firar sin gudstjänst regelbundet inte heller gör det, vad skulle då hända? Eller en annan synpunkt är att "traditionalister" förs nästan alltid fram som tillbakasträvare. Den förnyelse som skett i Sverige när det gäller översättningar, handboksreformer, syn på äktenskapet och mycket annat visar på otroligt mycket vilja till förändringar och ändå går våra siffror neråt! Här är det ju många aktörer på planen men nästan alltid vill man hitta en "syndabock"! Var ligger det gemensamma ansvaret? Att säga att en grupp har ockuperat kyrkan löser kanske inte problemet direkt. Det känns ibland som om vi som blir måltavla för detta påstående skall få dåligt samvete och känna skuld. Men inget av det tänker jag ta på mig, men däremot vill jag dela ansvaret och nöden.
För mig handlar det om salt och ljus. Saltet får inte mista sin sälta och ljuset får inte sättas under skäppan. Var finns enligt Wadensjö sältan idag som hjälper människor till tro?
När evangeliet klart förkunnas upptäcker folk att det finns något som får deras liv att förvandlas och det är det som är vår kallelse, att föra ut detta ljus till människor som lever i olika former av mörker idag.
Församlingen är världens hopp sa Bill Hybels och det håller jag med om. Kyrkan / församlingen behövs för alla dessa ensamma, sargade och oroliga själar som idag finns i vårt land.
Joachim - som känner stor glädje i att just bygga kyrka oavsett om man får etikettstämpeln traditionalist eller någon annan på sig!
2 kommentarer:
"När nästan hälften av de troende aldrig går i kyrkan måste man ju fråga sig varför", konstateras i artikeln.
Det talas hela tiden om troende i artikeln, men vad menas med en troende. Det konstateras inte att hälften av alla kristna inte går i kyrkan.
Om man t.ex. bygger sin tro på astrologi ( som nämns som troende) är det kanske inte så konstigt att man inte känner sig hemma i Svenska Kyrkan.
För att få dessa människor att komma till kyrkan måste de ju få en tro på Jesus Kristus som vår frälsare. Vi kan ju inte förändra det kristna budskapet för att få dem till kyrkan.
Jag kan förstå att undersökningarna lett fram till att det finns troende i många olika former, men enbart det faktum att vi kristna går regelbundet i kyrkan kan ju inte innebära att vi stänger ute de som t.ex. tror på astrologi.
Problemet är väl hur vi skall evangelisera och få människor att få en kristen tro, som skapar det hopp och den trygghet en personlig kristen tro innebär. En sådan tro menar jag vill majoriteten dela med andra och det gör man bland annat i kyrkan.
Man måste sedan givetvis vara öppen för nya sätt att evangelisera ( alpha-kurser är väl t.ex. ett sätt som är förhållandevis nytt sett ur ett längre perspektiv) och kanske i viss mån variera gudstjänstlivet, utan att frångå det grundläggande budskapet.
Hade varit intressant om Wadensjö hade kunnat komma med några konkreta förslag på hur vi skall sprida det kristna budskapet.
hej jag är ny på det här kanske inte borde skriva..känner när jag läser för mig är fantasin viktig på alla plan och som verktyg..anonym
Skicka en kommentar