Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 7.

Här kommer den absolut sista bloggen som anknyter till Sommar - Oas 2011. I dag är jag verkligen "dagen efter" och det yttrar sig att jag blir berörd (tårar kommer) både av positiva och negativa tankar och reaktioner.

Jag är lite ute i garaget och målar och har samtidigt på radion och jag har inte lyssnat på radion eller sett särskilt mycket på tv under de senaste tio dagarna och det är så mycket reklam som manar till konsumtion. Och det är då det slår mig att jag vill verkligen förändra samhället och jag känner mig som en idealist och nästan lite naiv. Jag har haft semester under hela Oasmötet och dess förberedelser för att ingen skall ha några synpunkter, jag har betalt hela konferenskostnaden och lagt i kollekter och jag är månadsgivare till Oas, vilket jag hoppas att många många fler vill bli efter detta Oasmöte!

Se länken hur man kan bli månadsgivare!

Jag skriver inte detta för att imponera, det vet mina vänner. Jag vill förmedla att det som jag och alla andra drygt 200 frivilliga la ner, sker för att man vill nå en förändring i samhället och att tron på den uppståndne Jesus skall bli spridd. Att en biskops gamla uttalanden har kommit i förgrunden hos dem som inte var närvarande kan man inte rå på, utan bara konstatera att det är sorgligt. Ja, det kan  t o m kännas orättvist mot alla oss som inte upplevde något av detta under själva konferensen.

Och det som är intressant är hur alla i detta land som på fullt allvar kallar sig för kristna lärjungar vill att det skall bli fler (missionsbefallningen) troende i detta land. Nu har alla dessa 400 frivilliga (om man tar alla, även de som kom hitresandes) visat sin vilja och de är värda så mycken uppmuntran. Och det är detta som människor så småningom kommer att alltmer upptäcka. De är inga homofober el. visar på en människosyn som skulle vara ond. Tvärtom visar de på en kärlek som folk i staden blev berörda av.

Men Oas är bara en av flera vägar och det vore väldig välsignat om andra konferenser fanns som på liknande sätt lyfter fram de fyra b-na, som är så viktiga i svenska kyrkans konfirmandundervisning; Brödbrytandet (mässan), Brödragemenskapen (att Jesus är allas var broder och att vi på ekumenisk grund utgör en familj), Bönen (förbön och tillbedjan med mycken lovsång och dans), Bibeln (god undervisning och bra föredrag, att bibeln är den uppenbarelse vi har!). Allt detta har funnits med under dessa konferensdagar och det har varit så välsignat! Men vårt land behöver mer av allt detta och Oas är som sagt endast en del. En del som jag är delaktig i och som jag är övertygad om växer.

De starkaste minnesbilderna jag just nu bär med mig, förutom de frivilligas insats, är alla barnen, ungdomarna och de funktionshindrade som var med i dansen! Nästa år skall en CP-skadad man ha ett seminarium under vilket han berättar om de bilder som han själv målat via datorn. Bilderna är från Jesu liv. Dator-programmet har han själv utvecklat! Att ge honom denna möjlighet fyller mig med glädje. En trevlig länk från avslutande mässan kommer här från tidningen Dagen.

Bönen denna "dagen efter" är;
Låt oss, som kallar oss för dina barn, hela tiden ha blicken fäst på dig Gud. Så att vi inte med avund, högmod eller något annat nedbrytande förorsakar sorg och smärta hos varandra. Hjälp oss att vara toleranta, så som du ser våra svagheter. Men hjälp oss också att vara salt och ljus i en värld där det finns så mycket girighet, frossa och avguderi. I en värld där det finns så många gudar bredvid dig ber vi om tydlighet och vägledning från din helige Ande, så att vi ser din väg och leds efter din vilja. I Jesu namn. Amen