"Å ena sidan en närvarande, hoppingivande kyrka med stor kontaktyta och stort förtroendekapital. Å andra sidan medlemmar med en svag relation till kyrkan, och ointresse för kristen tro. Så beskrivs slutsatserna av undersökningen." som presenterades i Stockholm vid ett seminarium.
Enligt undersökningen så är det bara 10 procent av Svenska kyrkans medlemmar som anser sig ha en stark relation till kyrkan. Och bara 15 procent av dem tror på Jesus. Och den tredje siffran som tas upp är att den gudstjänstfirande gruppen utgör cirka 300 000 personer.
Ärligt talat så är detta ingen överraskande nyhet för mig, utan snarare en bekräftelse på att så här ser det ut idag. Frågan är bara hur man skall förhålla sig till denna information. Skall man lägga ner kraft att få de som inte tro på Jesus att börja tro? Eller skall man satsa på de 15 procenten som faktiskt tror? Är det den gudstjänstfirande gruppen som bestämmer hur gudstjänsterna skall utformas eller är det de som inte kommer dit som skall säga hur det borde vara?
Ja, många frågor dyker upp, men hur man än vrider och vänder sig, handlar det till slut om hur den personliga relationen till Jesus ser ut. Och om inte kyrkan tar ansvar för denna mission/evangelisation, så kan man fråga vem som skall göra det? Ser man till kyrkoordningen är det av vikt att bl. a. fira gudstjänst!
Finns det idag en "sorg" eller "nöd" över att så många inte har en relation till varken kyrka eller Jesus? Och i så fall hur tar den sig uttryck?
Som ordförande i Oas och som kyrkoherde ser jag ju samtidigt den enormt stora längtan som finns hos rätt många människor i att just få växa i tro på en levande Gud. Speciellt när man varit tydlig i att själv visa på sin tro och sin roll märks det en positiv reaktion. Ändå har det i vårt land spridit sig en rädsla att alltför mycket visa på sin kristna tro. Då kommer det lätt kritik, även från trossyskon.
Det är bra att det genom undersökningar blir tydligt hur det faktiskt ser ut, sedan är det svåra saker att undersöka. Detta med kristen tro t. ex. hur mäter man den?
Det som är min förhoppning är att vi, trossyskon, än mer ser vår kallelse att tillsammans inser att vi bär på ett ansvar att vara tydliga vittnen för människor omkring oss! Då tar vi Jesu egen missionsbefallning på allvar.
Joachim - som ser möjligheter till evangelisation
En blogg för att öka kommunikationen mellan Holmgrens begravningsbyrå och samhället. Syftet är att lyfta fram olika aspekter kring liv och död, tröst och sorg. Vi vill hjälpa till att lyfta upp det svåra och visa på en väg framåt. Ställ gärna frågor och kom med synpunkter! Tillsammans delar vi livets villkor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Om-sorg" hela vägen
Sorg är väl något som vi alla vill undvika så mycket vi någonsin kan. Ändå utsätts vi för och berörs av sorg nästan varje dag, oavsett ...
Populära inlägg
-
Detta är en intressant artikel eftersom det är min gamle chef som är den omtalade prästen som får gå. Det stämmer att Pär är en folklig präs...
-
"Tanken om yrket som ett kall har minskat bland sjuksköterskor men bland präster lever kallelsemedvetandet". Det visar en ny unde...
-
Sorg är väl något som vi alla vill undvika så mycket vi någonsin kan. Ändå utsätts vi för och berörs av sorg nästan varje dag, oavsett ...
1 kommentar:
många verkar rädda att kristna tron urvattnas....allt är ett...kunskap o kärlek kommer på många sätt men slutar?..anonym
Skicka en kommentar