För mig handlar det mer om att själva kärnan är densamma i Jesu liv, budskap och mål; nämligen att han är Frälsaren, med allt vad det innebär. Hans lära, förkunnelse och undervisning innehåller detsamma idag som vi kan läsa i den heliga Skrift och målet är, som det alltid har varit, att alla människor skall komma till himlen och att vägen dit går genom och med Jesus Kristus.
När man läser det Ulla offentligt ger uttryck för blir man väldigt fundersam och domkapitlet i Västerås har gett sin bedömning av det hela och det kan du läsa här! De anser att hon skall ha en prövotid på tre år för att fundera över vad hon står när det gäller dessa frågor.
I tidningen Dagen citeras Ulla och hon sa bl a följande:
"Den gudsbild och människosyn som finns i flera svenska psalmtexter är förfärlig. En fallen skapelse, ett syndigt människosläkte vars gud de tillber är som en diktator från Nordafrika eller Mellanöstern, som kräver människooffer för att försonas med sitt folk."
"Är det inte dags att vi i kyrkan börjar tala om människor i utveckling i stället? Det finns ingen skapelse och därför blir hela försoningsläran orimlig. Plocka bort allt tal om synd, skam, skuld, blod, slaktade lamm. Det hör inte hemma i modern tid."
"Tala i stället om kärlek, till medmänniskor, till det egna jaget, barmhärtighet, godhet, medmänsklighet, jämlikhet, mod, självkänsla, självförtroende och upprättelse."
Du kan läsa om detta också i Kyrkans Tidning.
Att faktiskt förkasta hela försoningsläran är för mig en annan religion än den kristna. När jag ser på Jesus, så blir han ju med detta resonemang någon helt annan än vad Bibeln vill visa på. Hans ord i evangelierna om omvändelse, att han är vägen, att han fullbordar lagen ... behövs inte om vi skall se på det egna jaget. När den helige Anden fyller oss och leder oss till tro och gör bibelord och lärjungelivet levande, så pekar alltså Anden fel? För Anden talar ju inte om sig själv utan om honom som dog för våra synders skull! Både i Svenska kyrkan och i alla andra kyrkor/samfund är det mer och mer viktigt att just låta Guds egen hjälpare, Anden, fylla en och leda en på den rätta vägen.
Nu är det flera som tycker att det både är modigt och rätt att lyfta fram detta nya sätt att tala om "kristen tro" och det finns en stark kraft att lägga kritik på de som förespråkar "det gamla sättet". Vårt gemensamma fokus borde istället ligga på att se världens bortvändhet från Gud och att med Jesu hjälp föra de förlorade lammen in i den gemenskap som har Jesus själv som den gode herden.
Vad skulle Jesus gjort? Jag tror att han idag ser alla i vårt land som känner sig vilsna, ensamma och på ett eller annat sätt kämpandes och vill verkligen säga samma sak som till kvinnan vid Sykars brunn;
"Jesus svarade henne: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.”
Det är detta levande vatten som vi ständigt törstar efter och det är det enda som vi är kallade att förmedla på ett sådant sätt, att vi själva först dricker för att sedan räcker vidare.
Joachim - som just nu ser fram emot nästa veckas Oas-möte med bön och förhoppning om att möta många "törstande".
1 kommentar:
Joachim,
Jesus är allt för mig och jag älskar honom med hela min kropp och hela min själ. Utan honom är jag ingenting, bara ett tomt skal. Jesus fyller mig varje dag med glädje, kärlek, värme och frimodighet. Det skall bli så kul att Oasmötet börjar så vi alla kan få härlig påfyllning av Guds Heliga Ande.
Din vän Lennart
Skicka en kommentar