Diskussionen om aborter finns idag inte i Sverige av olika skäl. Men "två sjuksköterskor vid ett sjukhus i London har genom att hänvisa till sin religiösa övertygelse fått förflyttning för att slippa arbeta med abortrelaterade uppgifter. Men i Sverige är frågan om samvetsfrihet för vårdpersonal tabubelagd, menar Gunilla Gomér, sjuksköterska och ordförande i Ja till livet." skriver tidningen Världen idag.Idag kan alltså en person tydligen inte utbilda sig till barnmorska om man inte samtidigt är beredd att i alla lägen vara beredd att utföra aborter. Men här finns en komplikation och det är om man frågar mig när mänskligt liv börjar, så säger jag vid själva befruktningen. Ja men, säger någon, före en viss vecka vet ju inte detta liv om att det existerar, det är ju "bara" ett litet foster. Och jag kan förstå resonemangen! Samtidigt kan jag inte dra gränsen, mellan foster och barn, och den har dessutom flyttats på under tidens gång.
Samtidigt så gör man allt, några veckor senare, för att modern och barnet skall överleva och den som inte kan föra sin egen talan har man senare utsedda advokater och utvecklade regelsystem som skall skydda. Den som drabbas av demens skall få bästa vård, trots att den inte kan göra sig förstådd, därför att personen lever!
- I arbetet som gynekolog eller barnmorska ingår abortvård, kan man inte med det av religiösa skäl finns det mycket annat man kan välja att arbeta med, säger Catharina Zätterström, vice ordförande i Barnmorskeförbundet.
Tänker på dem som verkligen vill bli barnmorskor eller gynekologer, men som alltså inte kan bli det.
Det är kanske så här det får vara? Kanske skulle jag inte ens fundera över själva problemställningen! Kanske är det alltid bäst att vara tyst och inte tänka högt, i alla fall, reflektera över dessa svåra ställningstagande. Men när jag kallades till präst lovade jag att kämpa för de minsta, vilka är de?
Jag är själv bortadopterad pga av yttre omständigheter. Kanske skulle jag idag blivit aborterad eftersom motsvarig situation idag ibland föranleder det. Och jag är så tacksam över att jag fått min livschans!
När jag ser ICA's tv-reklam med killen som har Down's så vet vi att det är en orsak. Vad säger vi som kyrka? Och hela den medicinska etiken, både vid livets början och livets slut, är viktig att ha modet att samtala om.
Det handlar ytterst också om själavård för dem som går igenom dessa svårigheter. Skuld, skam, förlåtelse bearbetas inte bäst genom tystnad utan genom samtalet, som bör ske och som bör ske i rätt forum.
Joachim - som inte vill blunda för det som är jobbigt mitt ibland oss. Vad skulle Jesus ha sagt och gjort?
4 kommentarer:
För Honom är allt liv heligt.
Det liv som ska komma vet han om redan innan befruktningen.
En sådan här reflektion kring ett brännande och viktigt ämne borde ju ge många kommentarer kan man tycka, men frågan är nog så svår och känslig att många väljer att vara tysta.
Efter att ha läst reflektionen och inlägget i "Världen i dag" kom jag till frågan som avslutar reflektionen, " vad skulle Jesus ha sagt och gjort"?
Det första jag kom att tänka på var berättelsen om "äktenskapsbryterskan".
Jag håller med den tidigare kommentaren, att för "honom är allt liv heligt". Det spelar ingen roll om livet är ett par dagar gammalt eller nära att släckas av ålder.
Ställer man frågan, "är abort ett ok sätt att använda som preventivmedel?", tror jag det är väldigt få som svarar ja.
Ställer man däremot frågan, "är abort ok för en kvinna som blivit våldtagen och oönskat gravid?", tror jag det är väldigt många fler som svarar ja.
Det är väl här människans svaghet krockar med Guds budskap, som för mig innebär att allt liv är heligt. Problemet är väl att vi gärna väljer en sorts genväg trots att det strider mot Guds vilja.
I detta ligger både en rädsla och egoism hos oss människor. Rädsla för det oplanerade och att sätta sig själv och sitt eget bästa främst.
Jag tror inte Jesus skulle försvara någon abort (utom möjligen där modern inte kan överleva och därigenom heller inte barnet/fostret), men samtidigt vet Jesus precis de problem vi ställs inför och vår svaghet.
Detta ändrar dock inte Guds budskap. ( Gå och synda inte mer.....)
Jag tror heller inte att Jesus tycker att vi som står vid sidan och aldrig ställts inför problemet/valet, skall klappa oss för bröstet, då vi har nog med synder i vårt bagage ( den som är syndfri kastar första stenen ......).
Guds buskap står som sagt fast, men vi klarar ofta inte av att leva upp till det.
Det innebär som i många andra frågor inte att vi får förändra budskapet, utan inse vår svaghet och försöka närma oss Gud.
Nu kan man tycka att det är lätt för mig som man, att säga att abort är emot Guds vilja, och som aldrig rent personligen ställts inför eller ens kan ställas personligen inför problemet.
Jag vill därför säga att min övertygelse om vad Jesus skulle sagt och om livets helighet, innebär inte säkert att jag skulle "göra det rätta" om jag ställdes inför problemet och hade ett val.
Men om vi inte inser problemet och tillåter oss förändra Guds vilja är det lätt hänt att vi gör "valet" enklare och enklare.
Detta gäller inte bara aborter, hur välskapt ett barn skall vara för att få leva, om det är önskat eller inte, utan även vår syn på dödshjälp och var gränsen går när vi blir gamla och dementa.
Vad Gud vill med oss människor är enormt stort och helt obeskrivligt.
Han har ju lagt himmelriket i våra hjärtan.
Vi vet att Hans vilja sker,
och av det kan endast gott komma!
Att se allt i det perspektivet är härligt och rätt.
Att som icke troende göra abort förknippar jag med Jesu Kristi ord: Förlåt dem ty de veta icke vad de gören.
Spännande samtal och synpunkter. Bra att frågan lyfts.
Pernilla ><>
Skicka en kommentar