"Under 2010 var 33 procent av kyrkorna låganvända (mindre än 20 egna organiserade sammankomster) medan 12 procent av kyrkorna var höganvända (mer än 200 sammankomster)." skriver Dagen och naturligtvis låter inte förslagen vänta på sig hur man skall fylla kyrkorna, göra om dem mera ändamålsenliga och slutligen få en vettig ekonomi.
"Fjärdhundra pastorat i Uppland stod för några år sedan på randen till konkurs. Kostnaderna för Torstuna kyrka, en av fem kyrkor i pastoratet, tyngde och 2009 togs initiativ till Torstuna-projektet. Under två års tid diskuterade sedan företrädare för kyrkan tillsammans med bland annat teologer, arkitekter och antikvarier möjligheterna att anpassa kyrkan till kyrkliga verksamheter som normalt sett brukar förläggas till församlingshemmet. Resultatet blev boken "Stora kyrkor och små församlingar"". Läs hela Johannes Ottestigs artikel här.
Det finns olika mer eller mindre uttalade konflikter under ytan när det gäller varför det ser ut som det gör. Det handlar om dem som vill bevara allt som det har varit. Ex. flytta inte på predikstolen (även om den sällan används) mot dem som kanske ser nya konstellationer på musikmedverkan som kräver större utrymme (nya typer av instrument i koret).
Andra konflikter som finns är hur tydlig man skall vara för att våga fylla kyrkorna. En konsert med något välkänt namn fyller, i alla fall en gång, gudstjänstrummet lättare än en sk vanlig gudstjänst enligt många. Andra är av den övertygelsen att just bristen på kyrkans specifika kallelse, att vara salt och ljus, är det som bidragit till färre deltagare/firare.
Här kan man då analysera i oändlighet och gärna tycka att andra har fel. Men om man vänder på frågeställningen måste ju själva grunden vara att Kristi kropp/kyrkan skall genom sina lärjungar och materiella medel (byggnader mm) föra människor till Jesus och till en djupare kristen tro. Oftast nämns detta som en slags grundförutsättning, men jag tror vi behöver nämna detta vid namn. Att man börjar med nödvändigheten att bedriva mission och evangelisation.
När Pernilla Wahlgren nämner om helandet på tåget så är det ju något som berört henne. Om fler blir berörda så kommer de till platser där de förväntar sig att det finns kristna och där man kan få "smaka" något av det heliga. Därför ser jag mer till innehållet än "förpackning" i denna diskussion, men naturligtvis hörde samman. En stor kal kyrka kan i sig skapa mycket som inte ger liv.
Joachim - som är övertygad om att fler kommer om de bara möter andra som drar dem med sig .
En blogg för att öka kommunikationen mellan Holmgrens begravningsbyrå och samhället. Syftet är att lyfta fram olika aspekter kring liv och död, tröst och sorg. Vi vill hjälpa till att lyfta upp det svåra och visa på en väg framåt. Ställ gärna frågor och kom med synpunkter! Tillsammans delar vi livets villkor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Om-sorg" hela vägen
Sorg är väl något som vi alla vill undvika så mycket vi någonsin kan. Ändå utsätts vi för och berörs av sorg nästan varje dag, oavsett ...
Populära inlägg
-
Detta är en intressant artikel eftersom det är min gamle chef som är den omtalade prästen som får gå. Det stämmer att Pär är en folklig präs...
-
"Tanken om yrket som ett kall har minskat bland sjuksköterskor men bland präster lever kallelsemedvetandet". Det visar en ny unde...
-
"Här begravs den populäre biskopen Bertil Gärtner" blev rubriken i tidningen Dagen. Det stämmer att han i många sammanhang var pop...
1 kommentar:
Utöver vår egen kallelse att visa våra medmänniskor till sin Frälsare och Gud , så finns ett mycket stort "Saltkar" och gudomligt stark "Stålkastare" i kända människors vittnesbörd.
Dessa som oerhört många kan identifiera sig med och känna att "Kan Han/Hon bli Kristen så kan ju även jag".
En som gjort detta är Göran Skytte.
När han kommer till Stan flockas alla utsvultna och sökande, ja, det blir köer av längtande människor!
FÖR SE, här är en vanlig människa som blivit Kristen, Och VÅGAR stå för det- inför hela Svenska folket.
Skicka en kommentar