Jesusmanifestationen

Så har det åter genomförts en manifestation för och med Jesus. De kristna är mycket nöjda och det stora är kanske just detta, att komma samman från olika kyrkliga traditioner och tillsammans tillbedja Herren Jesus. Så här skriver de tre stora kristna tidningarna:

Kyrkans tidning

Dagen

Världen idag

Personligen tror jag att Jesusmanifestationen måste i framtiden ner på lokalt plan. Inte istället för den som nu genomförs, utan som ett komplement. Det är med väldigt stor fart som kristendomen just nu försvinner från vårt land och i folks vardagliga liv. Och det hjälper inte med analyser och att hitta syndabockar för att förklara varför det ser ut som det gör, utan vi måste inse att vi lever i ett missionsland! Våra grannar och arbetskamrater, ja de som vi dagligen möter i olika sammanhang, känner inte till det kristna livet och vet inte vad det innebär att vara en bekännande kristen. Och vi, som är det, vet inte hur vi riktigt skall förhålla oss till denna situation. Vi är livrädda att hamna i de två kända dikena, okänslighetens och rädslans dike. Att antingen visar vi för lite respekt för andras integritet eller så är vi rädda att förlora kontakter och relationer och som konsekvens få en "stämpel" på oss.

Det enda raka frågan vi måste ställa oss är om vi verkligen vill smitta av oss av den tro som vi själva anser oss vara bära av? Det handlar om en slags motivation som i grunden handlar om hur djupt Jesu egen missionsbefallning når i vårt inre.

När jag ser på Jesusmanifestationen så är det framför allt detta, att böja knän tillsammans med andra inför Herren själv! Att lyfta fram Skriften, Guds eget ord, som något heligt. Jag längtar efter den helighet som inte har sin grund i massa åsikter utan i relationen med den uppståndne. Det är detta som jag tror är den djupaste längtan som folk delade i Kungsträdgården. Och att få bära ut detta i en vardag!

Joachim - som bär på en evangelists vision

Ps. Fotot är från Världen Idag Ds.