Regeringen kör över Skolverket

"Jesus är viktigare än Allah. Och Jan Björklund är den som bestämmer. Därför blir det mycket kristendom för eleverna i skolan." skriver Aftonbladet och Dagen.
– Det har varit den totalt dominerande religionen i vårt land och påverkat vårt levnadssätt på ett helt annat sätt än till exempel hinduismen, säger Björklund till SvD.

Och visst är det sant och även om man inte kallar sig för kristen så tror jag att man upplever den kristna tron, den kristna läran och traditionen som något som påverkat vårt land och hela värstvärlden mer än någon annan.

För att kunna förstå de andra religionerna är det av stor vikt att man vet var man själv står menar jag. En orsak till att dagens samhälle ser ut som det gör och där sådana krafter som SD får möjlighet att göra sin röst hörd handlar delvis om att vi är så många som inte vet vår egen historia/religion. Många ungdomar, oavsett nationalitet, men oftast svenskar, vet inte vad de tror på. Att presentera alla världsreligioner som s k jämbördiga är att se religionen som enbart en kunskap/teori. Så är det inte för ex en troende muslim eller kristen. Det är mer än en kunskap, det är ett sätt att leva. Jag förstår om Ohly inte begriper detta eftersom han inte är troende i den mening jag talar om. Se Dagen

Respekt för andra handlar alltid om den egna självkänslan och tryggheten. När en bruten självkänsla plåstras om blir det lätt rasism och diskriminering i dessa sammanhang. Därför är identitet, inte minst på det andliga området, så viktigt. Vi har tappat mycket av detta när vi under många år i samhälle, skola, vård etc tagit bort trons betydelse och då i vårt land särskilt den kristna tron.

Vi som är övertygade kristna har i många sammanhang fått stämpel av "tönt" på oss och annat mindre positivt. Det gör egentligen inte särskilt mycket eftersom tron inte är modebunden. Den kristna tron bygger på Guds ord och korsets försoning är densamma oavsett tid och plats.

Men mitt blogginlägg vill bara lyfta fram hur viktigt det är att förstå vår egna kristna tradition och att man inte bara kan ta bort den utan att det märks på ett eller annat sätt.

Joachim - som vill ha mer öppenhet istället för mer likriktning

Europarådet säger ja till samvetsfrihet i vården

Europarådet säger nej till inskränkningar i rätten till samvetsfrihet i vården skriver Dagen och detta är lite spännande eftersom framstående politiker i vårt land inte vill detta. Den medicinska etiken är om möjligt svårare än diverse teologiska spörsmål eftersom det både vid livets början och livets slut dyker upp valmöjligheter som är så svåra.

Rätt till livet har alla och vi skall ha en mångfald. Men när börjar livet? När börjar ens rätt? I detta är det positivt att Europarådet slagit fast att den enkildes samvete måstye respekteras. Vi har inom vården peronal som tycker, känner olika och som kommit fram till olika beslut i dessa vägval. Det handlar om respekt både för patienten och för den som sköter vården.

Samma samvetsfrihet borde man kunna införa i andra sammanhang därdet kan uppstå konflikter. Att göra våld på sig själv och sin övertygelse är i längden omöjligt för somliga. Vi får se vad som händer i framtiden.

Joachim - som vill värna om den lilla människan.

Förberdelserna för Yom Kippur - judarnas försoningsfest är i gång!

Detta kunde man idag läsa i Jerusalem Post: "With a forecast for lower temperatures on Yom Kippur, fasting this Shabbat should be easier, but experts say that heavy coffee, cola, cocoa or non-herbal tea drinkers should decrease their intake now to reduce the risk of headaches from caffeine withdrawal."

Då man skall avstå från koffein på högtiden så gäller det att successivt dra ner på konsumtionen. Ofta drar jag paralleller till det egna livet och se om det är något man kan lära. Som troende saknar jag denna gemensamma förberedelse för en religiös storhelg. Vi kan finna detta hos judar och muslimer och kristna av annan tradition är vår egen. Här hemma tycks det som om vi mest är fokuserade på maten och annat yttre och då inte för att avstå utan tvärtom, på gränsen till frosseri.

Syftet, för mig som troende, är ju trots allt hur mitt vardagliga liv fungerar i relationen med Gud. Att fasta, avstå från något handlar för den som gör det mycket om lydnad och respekt. Om jag nu själv inte fastar, hur visar jag då istället min lydnad och kärlek till Gud, i mitt fall till Jesus? Och hur kan jag göra det kollektivt? Finns det idag ett intresse i vårt svenska samhälle att visa på det religiösa på ett mer allmänt sätt?

Joachim - som funderar på detta, eftersom jag snarare ser att vi tenderar att även under storhelgerna bli mer och mer individualistiska, med följd av ännu större ensamhet

Kristna i riksdagen!

En stor del av kandidaterna i årets riksdagsval är aktiva troende. Av dem som svarat på Dagens enkät är nästan hälften kristna. Naturligtvis undrar man ju vad som menas med kristen. "Jag ser mig som kristen och är aktiv i mitt samfund": svarade 22,9%. Det finns en tydlig skillnad mellan blocken, de borgerliga har större andel aktiva kristna, inte bara bland Kristdemokraterna.

För mig som troende kristen är detta naturligtvis positivt, men likaväl retar det säkert någon annan. Är det över huvud taget viktigt vad våra folkvalda har för tro? Och då är svaret ja, absolut! Och det är i detta sammanhang som jag är glad över att en så stor del är bekännande kristna. För tar man sin tro på allvar, så innebär det att bibeln utgör ett rättesnöre, att Jesus är Frälsaren, att det finns en källa till förlåtelse för den som ångrar och omvänder sig osv.

Inte minst är en kristen människas människosyn annorlunda mot andras eftersom man ser människan som en gudomlig avbild och inte endast som en "biologisk" massa, en naturvetenskaplig produkt. De finns en gudomlig Skapare. Samtidigt finns det för den kristne en fiende, den Onde själv som vill sätta pinnar i hjulet. Inte minst påverkar detta också hur våra politiker måste vara lyhörda i samhällsbygget, så att man bygger på det som håller i ett längre perspektiv.

Joachim - som tycker att det är spännande med val

Alphakurserna mer populära än någonsin

Den här veckan startar mellan 150 och 200 Alphakurser i Sverige. Från Alphakontoret har man uppmuntrat kyrkor att göra gemensam höststart för kursen.   - Den är populärare än någonsin, vi skickar ut rekordmycket Alphamaterial just nu, säger Alpha Sveriges nationelle ledare, Anders Marklund.

I Kungsbacka församling är starten måndagen den 20 september kl. 18:30 (Kyrksalen vid Kungsbacka kyrka). Vi har ännu några platser kvar och du kan anmäla dig  t o m nu på fredag den 17 september.

För att avgöra om något är bra eller dåligt kan ett kriterie vara erfarenhet. Denna säger att just alphakurserna har varit och är fortfarande ett fantastiskt redskap i att få reda på vad den kristna tron egentligen handlar om. Det viktigaste i våra liv rör sig oftast på insidan. Det vi tror på berör och påverkar våra liv mycket mer än vad vi vanligtvis erkänner. Därför, oavsett om man går en alphakurs eller inte, är detta ämne så viktigt.

Joachim - alpharådgivare i Halland och en som är inne på 14 terminen med alpha!

Katolska kyrkans framväxt

I går invigdes den första katolska högskolan i Sverige. Det skedde i Uppsala och påven Benedikt välsignar skolan i ett brev till rektor Philip Geister. Det är bara att gratulera våra katolska vänner till detta. Under senare år har katolikerna byggt kloster och skolor i Sverige.

Och går man till en annan religion än den kristna, så skall "ännu en moské med minaret ska byggas i Malmö. Efter många års funderingar har politikerna i stadsbyggnadsnämnden godkänt en detaljplan som gör det möjligt att bygga moskén."skrev Dagen i januari i år.

Utanför min egen församling, i Åsa, har buddister ett litet kloster och jag tror de är ett drygt 20-tal munkar.

Detta sker i Sverige samtidigt som kyrkor rivs och färre och färre firar gudstjänst enligt Svenska kyrkans ordning. Det tycks ju egentligen finnas ett stort andligt behov i vårt s. k.  sekulariserade land, samtidigt tycks vi i Svenska kyrkan tappa både medlemmar och folks engagemang enligt statistiska siffror. I och för sig är detta intget nytt och vi har analyserat detta ganska flitigt och gett bl. a. olika kyrkliga traditioner skulden. Både enskilt och kollektivt är vi ibland duktiga på att hitta förklarande argument. Men denna gång är jag inte ute efter analyser eller att hitta orsaker till uppkomna situation.

Min fråga är snarare om vi känner en "sorg" över att fler och fler vänder kyrkan ryggen? Räcker det med att andra kyrkor bygger kloster och högskolor? Är vi egentligen oroliga för Sveriges andliga hälsa? Tänker vi på våra barn, hur de skall få det om ca 50 år? Vi kan inte ifrågasätta andra religioner om vi samtidigt inte har något eget att komma med!

Jag måste säga att jag pendlar mellan både glädje och sorg. Glädjen finns i mig som en Andens frukt. Det är ju ändå inte vår kyrka, oavsett om vi titulerar oss katoliker eller svenskkyrkliga, så är det Kristi världsvida kyrka och då kanske det är helt nödvändigt att vissa delar dör! Därför finns det ingen anledningen att bli modlös! Andra religioner är för mig inget alternativ!

Samtidigt är jag ledsen över att t. ex. kunskapen i den kristna tron och läran så fort har försvunnit. Att man i så många olika sammanhang målar upp Jesus som något extremt. Jag är ledsen över att så många barn inte får med sig en aftonbön (barnatro) när de är unga. De kan Bilddagboken men att knäppa sina händer och be för sig själva eller andra är numera inte särskilt vanligt. Bra eller dåligt? För mig som både pappa och kyrkoherde känns det som att vårt lands barn är "snuvade" på något och det är vi vuxna som bär ansvaret!

Joachim - som funderar på de yngres och Sveriges framtid i ett land där girighet och många andra egenskaper driver oss idag!

Det viktigaste valet

Filadelfiaförståndaren Niklas Piensohos idé att lyfta fram ett val som är viktigare än allt annat, har spritt sig till Svenska missionskyrkan, Frälsningsarmén, Pingst - fria församlingar i samverkan, Evangeliska frikyrkan, Svenska alliansmissionen och Svenska baptistsamfundet. Se i tidningen Dagen.

Två tankar får jag när jag läser detta och det är dels är Svenska kyrkan med? Och dels att om man inte lyfter fram detta livsavgörande val så blir till slut inte den kristna tron trovärdig. Visst är det viktigt med jobb, ekonomi, vård, skola, säkerhetsfrågor, miljön, etc. Men i alla dessa jätteviktiga delar finns ju trons aspekt med! Många människor har jobb, har en vårdcentral osv. men är trots detta olyckliga. Vi lever i ett av "världens bästa länder" och ändå är ensamheten så stor och både yngre och äldre känner meningslöshet.

Och vi måste naturligtvis ställa oss frågan varför. Och det spelar faktiskt inte så stor roll vilket politiskt system vi väljer av de svenska alternativen, alla vill ju väl förutom att många av oss sätter ett stort frågetecken för SD.

Oavsett vilka som sitter vid makten behöver de som blir folkvalda och alla som nu röstar en medveten tro på var källan till liv, förlåtelse, frälsning finns. Och det är här vi alla måste göra våra livsviktiga val och dessutom våga stå för dem! Alla val innebär konsekvenser. Inte bara att man väljer fram någon/t, utan man tackar också nej till någon/t annan/t!

Vi som vill kalla oss kristna har gjort ett medvetet val att vi vill följa Jesus, inte bara på söndagen utan också på våra arbetsplatser, när vi har lunch, när vi är bland vänner och naturligtvis också när vi röstar fram ett politiskt parti etc.

Joachim - som med spänning ser på allt som rör årets val.

RFSU-ordföranden tjänar 420 000 på halvtid

Detta är nog inte vad man tänker sig, att man kan tjäna så mycket på en halvtid. Det handlar om RFSU:s ordförande Lena Lennerhed som får 420 000 kronor om året - för att arbeta halvtid i förbundet med knappt 2 500 medlemmar. Nog är det en och annan som tror att RFSU är en större organisation. 35 000 kronor i månaden för halvtid! De flesta anställda i en vanlig församling har inte så mycket på heltid. Det är Kyrkans Tidning som kommer med uppgifterna.

Oavsett vad man tycker är det viktigt att vara medveten om hur det ser ut. Det är rätt ofta man har en bild av något som inte stämmer med verkligheten. När jag frågar någon hur många människor de tror är på söndagens gudstjänst så får jag ofta svaret: ca 30 personer och då rör det sig om damer 65+. När jag då säger att det är ca. 140 i snitt så vill man inte riktigt tro på det, för det är jobbigt att få sin övertygelse ifrågasatt. Det här var bara ett ex. det finns fler.

Joachim - som hoppas att sanningen skall göra oss fria. Jesus är ju sanningen!

Vad är viktigast?

Ibland kan man fundera över vad som är viktigast för en församling; fira gudstjänst, ha en levande vision, missionera/evangelisera, diakonin, tydliga strukturer, god ekonomisk förvaltning osv.

Sedan måste man ha klart för sig skillnaden mellan mål och vision. Mål är mätbara och kan ställas upp för en specifik tidsperiod. Målen kan tänkas ut och planeras och i bästa fall utvärderas ordentligt! Vision är mera något som fyller en och som man blir delaktig av. Visionen i sig bär och inspirerar målen, men kan inte egentligen uppfyllas, i alla fall inte av oss själva!

Kungsbacka/Hanhals vision; att "alla människor skall få en personlig tro på Jesus Kristus" hjälper oss i vår målplanering och inspirerar, men är i sig svår att uppfylla. Då handlar det om gudomliga ingripande som vi naturligtvis ber om, att det skall bli väckelse .. ..

Själv har jag under lång tid lyft fram gudstjänsten som det viktigaste, men har mer och mer insett att gudstjänsten är ett medel till något mer, till bl. a. fördjupad tro. Fyller gudstjänsten bara ett självändamål, som att det skall vara mysigt att komma samman, så håller det inte i längden. Det är snarare en viktig "bieffekt".

Vad är då viktigt för en församling? Naturligtvis är det mycket och i synnerhet att gudstjänsterna är levande och andefyllda, men församlingen behöver ha en vilja att gå ut - vara missionerande! "- Jesus kom inte för att pastorer ska få välbetalda arbeten eller för att höja vår levnadsstandard, det var inte därför han dog på korset. Han dog för att nå de förlorade." säger Reinhard Bonnkes, stor evangelist med lång erfarenhet. Läs om honom i Dagen.

Att dela med sig av sin tro leder i bästa fall människor till en gudstjänstgemenskap, där de skall få föda att kunna växa och bestå. "Det handlar om att förvalta sina talenter och inte gräva ner dem. Bibelliknelsen om tjänarna som agerade olika har något viktigt att säga om evangelisationens innersta, menar Bonnke."

Joachim - som funderar över en sund och vis evangelisation i vårt eget land.

Kristna skolgrupper

Utbildningsminister Jan Björklund menar att man inte kan hindra kristna skolgrupper från att organiseras. Föreningsfriheten för elever är garanterade i regeringsformen, säger han.

Detta är fascinerande, att ena stunden är det förfärligt att det finns kristna skolgrupper på en skola som vanligtvis träffas på någon rast eller efter skolschemat. Och som dessutom inte tvingar någon att närvara. Men kritisk har man varit och menat att skolan skall vara fri från religion.

Nu lyfts föreningsfriheten fram och ses som något så självklart att den dessutom finns med i regeringsformen. Det gjorde den väl för några månader sedan också? Hoppas att våra ungdomar blir medvetna om denna möjlighet nu, så att de inte lever i villfarelsen att de inte får starta kristna skolgrupper! Jag vet flera elever som känner stort behov av att leva i bön, för det är ganska stor press med alla prov och även grupptrycket som kan finnas i ungdomsvärlden.

Joachim - som är övertygad om att kristna skolgrupper bidrar till en bättre miljö på skolan.

Kyrkans nedmontering

Det är intressant om man läser i våra stora kristna tidningar att man kan skönja en slags nedmontering. Här är följande länkar:
"Facket vill att biskopen flyttar" skriver Kyrkans Tidning
"Facket vill att biskop flyttar" skriver Tidningen Dagen
Det handlar om att Visby stift behöver spara pengar för att täcka budgetunderskottet, 1,7 milj. kronor. En lösning vore att flytta biskopen från biskopsgården och istället använda lokalerna till stiftets personal.

En annan rubrik är:
"Sista gudstjänsten i Caroli" skriver Kyrkans Tidning
"Caroli kyrka – inte längre kyrka" skriver Dagen
Det handlar om att den sista mässan firades i Caroli kyrka i Malmö. Byggnaden har köpts av ett fastighetsbolag och ska förmodligen bli konsthall, saluhall eller restaurang.

Samtidigt så efterlyser Stockholms stift konfirmander. Via annonser i kollektivtrafiken och på internet hoppas man nå ungdomarna. Över huvudtaget är det idag svårt att nå ungdomar. Detta gäller inte bara kyrkan utan också andra organisationer. De har fullt upp sina nya iPhone, filmer, Facebook, träningar, shopping, plugg, helgfestande. Utbudet är så stort och valmöjligheterna enorma, fast de inte har råd. Däremot har tiden inte ökat. Varken för dem eller den äldre generationen. Så vi kan inte bara räkna med en kommande generation som engagerar sig i kyrkan.

Ekonomin blir sämre och fastigheter måste säljas, även alltså kyrkobyggnader. Vi ser redan på flera ställen att personal sägs upp och summan är att kyrkans framtid måste se annorlunda ut. Många önskar nog en "tillbaka till grunden" rörelse. Kyrkans pengar (resurser) har kanske lett till att vi kollektivt tappat fokus.

Som jag ser det är den väsentliga lösningen att vi inte kan anställa oss ut detta, inte bygga oss stora, utan det handlar om frivilliga och att våra hem och arbetsplatser, där vi befinner oss, är tidsmässigt den viktigaste platsen för att leva vårt lärjungeliv. Nu har det de senaste årtionden blivit lite av "församlingshemskristendom".

Med andra ord tror jag att ovanstående rubriker kan bli till något positivt. Nöden kan leda till att initiativ, frimodighet och mycket annat som är bra finner vägar till församlingsbygge.

Joachim - som är en stor optimist

Kyrkornas inre sekularisering

"I dag sker expansionen på andra håll, där pentekostala och karismatiska rörelser är på stark frammarsch och kraftfullt bidrar till att antalet kristna i världen aldrig varit så stort som just denna dag" menar chefredaktör och ansvarig utgivare Elisabeth Sandlund i en ledare i tidningen Dagen. Vidare skriver hon: "Såväl internationella erfarenheter som modern religionssociologisk forskning ger samma svar: De kyrkor som växer är inte sådana som satsar på liberalteologiska lightvarianter av kristen tro utan de som är Jesus-centrerade."

Vi har hört det förr och det är sant och relativt enkelt att undersöka. Fast hur stor glädje jag än kan känna över att kristendomen växer ute i världen så blir ändå utmaningen på hemmaplan det som pockar på min uppmärksamhet. Det finns i vår svenska kristenhet två diken om man generaliserar, ett liberalt som bl a monterar ner Bibeln som Guds ord, nödvändigheten till omvändelse predikas inte och Jesus är inte tydligt Frälsaren utan snarare en bland flera. Dialog är viktigare än evangelisation/mission. Begreppet synd känns förlegat, även innehållsmässigt och vad som blir kvar av det exklusivt kristna är ibland svårt att finna?

Det andra diket är "föreningskristendomen", alla våra uppdelningar i olika samfund och rörelser med bland annat bokstavskombinationer som EFK, EFS, SEA, SMF osv. Bland dessa sker sammanslagningar och nedläggningar och medlemmar som redan är troende går mellan dem och med jämna mellanrum startas det något nytt, en liten utbrytargrupp osv. Slår man ihop alla dessa, så blir det visserligen ett antal 10 000 personer, men i förhållande till befolkningen i Sverige är det relativt få. En lista finns på följande länk "Frikyrkor i Sverige"

Jag, som är ordförande i den lilla arbetskretsen, och som tillhör dem som är ganska mycket ute och "dräller" bland folk undrar var den gamla "folkkyrkan" tog vägen. Jag möter trots allt en hel del folk som inte känner igen sig i det första diket. Och de är inte heller beredda att på karismatiskt vis lyfta sina händer eller sjunga alltför nya lovsånger. Men de vill tro att Bibeln är Guds ord, de vill ha en värdighet i nattvardsfirmandet. De vill ha ämbetsbärare som lever som de lär osv.

Det finns många infallsvinklar men det viktiga för mig, som också är vice ordförande i Oas (Oasrörelsen) är att hjälpa och försöka leda alla dessa människor till en djupare bekännande tro på Jesus Kristus. Jag tror att just Oas kan på ett mycket välsignat sätt vara till hjälp i detta, inte minst med tanke på den bredd som finns i rörelsen samt tydliga förankringen i Skriften.

Joachim - som ser stora utmaningar inför framtiden

”Gör kyrkomötet fritt från svordomar”

"Kyrkostyrelsen i Svenska kyrkan har fått in en motion om att införa nolltolerans gentemot svordomar och könsord i kyrkliga sammanhang. Orsaken är en incident från förra årets kyrkomöte. Ragnar Norrman, docent i kyrkohistoria, tycker att motionen är onödig." Tidningen Dagen skriver om detta på denna länk.

Om jag nu inte vore troende och funderar på hur det högsta organet i Svenska kyrkan beter sig så känner jag lite av Hartmans psalm nr 57:3 "Med undran och med löje ser världen hur hon slits av tusen tvister sönder och nekar sig Guds frid." Om vi inte är vuxna nog att veta hur vi skall bete oss, så undrar man om vi klarar av att hjälpa andra att växa i tron. Det sker ju inte med lagar och paragrafer. Det fanns en grupp som Jesus vid flera tillfällen kom i samtal med och som just vill ha regler i allt och de i samhället som inte följde dem blev lätt betraktade som mindre karaktärsfasta. Man t o m tackade Gud för att man inte var som dessa. Och vilken straffsats skall vi idag tillämpa?

Samtidigt kan aldrig könsord och svordomar vara accepterade någonstans, inte heller alltså på sammanträden! Men detta lär man sig genom att leva i kristna miljöer och genom föredömen. Därför måste problematiken, om man nu ser det som ett problem, mötas från ett annat perspektiv. Vi skall ha en god moral, men vi skall akta oss för moralism. En utmaning för själva kyrkomötet, hur den kristna tron skall växa och fördjupas i vårt land.

Jag tror, inte för att jag varit på ett kyrkomöte, att detta kan inte vara så vanligt förekommande, att människor svär och har ett grovt språk, utan det låter mer som en enstaka incident och då bör man väl enskilt prata med denna/e. Att detta förs ut i ljuset leder till ytterligare diskussioner som kan ta bort fokuset från vårt egentliga uppdrag, att föra människor till tro på Jesus Kristus.

Och jag håller definitivt inte med Michael Land som är kyrkoherde i England som är av åsikten. "Att skall man närma sig människor utanför kyrkan måste man också tala deras språk menar han." Med andra ord vill han att vi skall svära, och uppföra oss som alla andra. Ingen av oss är perfekt, men som Skriftens ord sa i söndags "Tullindrivare och horor skall komma för in i Guds rike"! Det handlar inte så mycket om vad vi säger utan vad vi har i våra hjärtan och att vi vill följa Gud. Vi är alla beroende av nåden och fariséernas självrättfärdighet var kopplad till ett regelsystem.

Joachim - som definitivt tror på positiv påverkan istället för pekpinnar

Frälsning går före politiska utspel för Assemblies of God

Budskapet om frälsning går före politiska ställningstaganden. Det menar George O Wood, högste ledare för pingstsamfundet Assemblies of God i USA, som har 1,7 miljoner medlemmar.

Och jag håller med, samtidigt så är det idag tuffare att hävda olika åsikter, för de får så lätt politisk färgning. Annelie Enochson har skrivit ett inlägg där hon vill uppmärksamma det nyligen presenterade manifestet till stöd för samvets-, yttrande- och religionsfrihet. Samvetsmanifestet bygger på artikel 9 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter och har undertecknats av representanter för ett brett spektrum av svensk kristenhet.

När jag hävdar min tro på Jesus som viktig, sann och äkta betyder det då att jag kränker och säger att annan tro är oviktig, osann och falsk? Och i så fall skall jag vara tyst med min uppfattning, för att andra skall vara nöjda? För så är det just nu, att människor skräms nästan till tystnad när det gäller bl a trosfrågor. Men hur går detta ihop med missionsbefallningen? Där uppmanas vi att går ut!

Och ett annat problem som ligger nära det ovanstående är att vi alla, även jag själv, är ganska snabba i att både märka ord och gärna misstolka med att hänvisa syften som man kanske inte menat. Dessutom finns det en bristande urskiljning mellan person och åsikt.

Joachim - som ibland undrar hur samhället skulle se ut om folk verkligen vågade säga och visa vad de trodde på.

Tro inte allt pastorn säger

Jonas Melin, bibellärare på Mariannelunds folkhögskola, menar att en förkunnare skall vara höjd över allt klander. Jonas hänvisar till Paulus i 1 Tim. Det betyder inte att man är felfri, men det handlar ändå om att det inte skall finnas allvarliga brister hos den som förkunnar. Läs Jonas inlägg här!

Detta är både viktigt och intressant, anser jag, eftersom jag både håller med och tycker samtidigt att det är förfärligt. Jag håller med i så motto att det måste finns en ambition och en tydlighet hos en församlingsledare. Samtidigt är ju ingen perfekt. Alla har vi syndat och är beroende av nåden.

Det som är viktigt och som har med denna söndags tema "Tro och liv" att göra är att det skall finnas en trovärdighet. Predikanten bör först predika till sig själv och leva efter det han säger. Och eftersom ingen är fullkomlig så måste förlåtelsen som har sig grund i korsets mysterium var tydligt för den som sänder ut budskapet.

Men det får inte vara en "merit" att vara så "mänsklig" som möjligt. Målet för oss alla (lärjungar) är att bli så lik Jesus som möjligt och det tar tid. Men det borde vara självklart för den som tar missionsbefallningen på allvar. Församlingen barnverksamhet, konfirmandundervisning etc har ju som mål att folk skall lära känna Jesus Kristus.

Joachim - som tror att det finns en längtan efter ett andligt ledarskap som känns genuint och äkta. Tål att tänka på när vi skall be över nya biskopskandidater!

Oenighet om partipolitik i predikstolen

"Tiderna har förändrats: Nu är det inte lika tabubelagt för kyrkliga ledare att öppet uppmana till stöd för enskilda politiker. Det menar pingstprofilen Sten-Gunnar Hedin, som själv uppmanar kristna att lägga sin röst på politiker med "rätt värderingar". Läs hela artikeln i Dagen.

Själv är jag av den uppfattningen att kyrkan måste engagera sig i samhället, vilket är politik, men samtidigt akta sig noga för att bli partipolitisk! Du kan inte generellt sätta Kd-märket i pannan på Jesus eller säga att han var hundra procent sosse. Det finns sådant i alla partier som man kan förknippa med Jesus och Guds ord.

Men att vara kristen är inte att ha rätt åsikter (partipolitiskt) eller "rätt värderingar" utan det måste vara att ha en äkta, smittsam, levande, kärleksfull, konsekvensinriktad relation till den levande Guden som vi (kristna lärjungar) menar visar sig i Sonen Jesus, den Smorde. Jesus är dessutom den enligt evangelierna som kommer med frälsningen eftersom det vara han som dog för våra synder på korset. Detta är radikalt och behöver förkunnas!

Idag tenderar det att man använder begrepp som politisk korrekt, rätt åsikter, etc. som grundläggande för tron. Detta är i djupen en slags politisk subjektivism. Predikstolen (ambon) är inte platsen att föra ut en speciell partipolitik. Där skall fokus vara på Skriften som med Andens hjälp predikas till omvändelse och uppbyggelse.

Jag har aldrig hört att partifärgen är en salighetsfråga utan att det enligt skriften snarare handlar om vem man säger att Jesus är!

Joachim - som tror att vi skulle behöva större frimodighet att våga vara radikala utan att allt skall bli partiprat.

Ungdomar och deras andliga väl

Hur hjälper man ungdomar att få en sund kristen tro och dessutom att de skall bevaras i densamma?

Ja, inte är det att endast se till att de passar in i gamla kyrkliga mönster. Inte heller gäller det att ungdomsarbete ser ut som när vi var unga. Inte heller skall vi använda dem genom att tro att vi vuxna vet hur de skall se på olika frågor.

Det viktigaste, tror jag, är att de behöver se vuxna som själva lever i tron. Som är trovärdiga lärljungar! Då handlar det om så mycket mer än sopsortering och att ta avstånd från omoraliska spörsmål. Vi behöver i vårt land ha vuxna föredömen. Och framför allt sådana personer som pekar mot Jesus själv och hans ord.

Far idag på konfirmandläger med 50 ungdomar! Om jag rannsakar mig själv och ställer frågan vad jag vill så kommer några meningar:

• Att de lär känna Jesus


• Att de får kunskap i guds ord (Bibeln)


• Att helig Ande fyller dem mer


• Att de skall uppleva sådan gemenskap, så att de också ser till varandra andliga väl


• Att lika viktigt som lägret är att vi jobba i våra församlingar för att de skall kunna leva ett lärjungaliv på hemmaplan.

Ansvaret bär vi tillsammans, men också enskilt. Varenda vuxen, som kallar sig för kristen, är en förebild för de yngre och Skriften säger att vi inte skall förleda någon av dessa! Konsekvensen är ju att leda dem rätt, inte att vara passiv.

Läs om Alliansmissionens stora ungdomsläger på Gullbrannagården utanför Halmstad. de har några kloka tankar kring detta med ungdomsverksamheten.

Joachim - som gillar ungdomarna, deras frågor och spontanitet

Lekmännen vill jobba på sin image

"Svenska kyrkans lekmannaförbund, som nyligen fyllde 90 år, vill stärka gudstjänstlivet och den diakonala verksamheten. Men frågan är om Lekmannaförbundet har någon funktion att fylla i dagens kyrka." skriver Kyrkans Tidning.

Helt klart är att om man med lekmän menar frivilliga, icke anställda, som utan ersättning engagera sig i församlingsbyggandet så har man en mycket viktig funktion att fylla. Men kyrkan tenderar att bestå av olika grupper som var för sig har tankar kring vad som är viktig. Förutom de anställda har vi alla förtroendevalda. Vi har grupper på riksplan och lokalt plan! Vi har ekumeniska grupper och så olika verksamhetsgrupper som t ex körer och konfirmander.

Tillsammans utgör dessa grupper väldigt många personer och det finns ett viktigt engagemang att ta tillvara. Tyvärr kan det bli så ibland att det internt gnisslar mellan dessa grupper och mycken energi läggs på att hålla igång "systemet".

Har lekamannaförbundet en funktion att fylla i dagens kyrka? Ja, det beror naturligtvis på vad man menar med "dagens kyrka". Om missionbefallningen få bli tydlig och vi följer visionen att människor skall komma till tro på Jesus Kristus som varandes Frälsaren, så ser jag stora positiva framtidsutsikter. Men då är det viktigt att vi verkligen tillåter oss att var olika, samtidigt som vi mer och mer vågar utmana det samhälle i vilket vi är satta att var salt och ljus.

Joachim - som gärna ser att lekmannakåren utvecklas och inte avvecklas

Rysk patriark uppmanar till bloggning

"Patriarken Kirill från Moskva uppmanar präster att använda sociala medier och bloggar för att få ut kyrkans språk till folket." Skriver Dagen och jag kan ju inte annat än hålla med. Fast man måste hela tiden fundera på syfte och behov.

I vårt land sker avkristningen i en takt som är väldigt hög. Den sker också på flera plan. Kunskapsmässigt är allmänbildningen i s k kyrkliga ämnen svag. Vad heter de fyra evangelisterna kan snart inte många svara på! Och svenskens reaktion är ibland om detta är "nödvändig" kunskap. Vad är egentligen nödvändigt?

Men avkristningen sker också det andliga planet i så motto att det andliga samtalet mellan människor finns inte, i alla fall inte till vardags. Generellt bryr vi oss lite om andras andliga hälsa. Kanske beroende på att vi inte vet hur vi skall uttrycka oss, eller så kanske det gungar i vårt eget liv!

När möter man på kristna människor ute i samhället som också med sin mun bekänner sin tro? Är detta nödvändigt? Räcker det inte med handlingar! Men just nu sker många predikningar i samhället, fast de har inte evangeliet som grund! Det har blivit lite så att det är inte okej att förkunna det kristna budskapet, men det är okej att vara emot och även förkunna annat.

I detta sammanhang är det otroligt viktigt att vi, lärjungar till Jesus, finns på den spelplanen där matchen förs. Vi kan inte sitta på läktaren och titta på utan som Jesus kunde ha sagt: "Gå ut på planen och hjälp dem att hitta det rätta målet (i livet), gör dem till goda spelare!"

Joachim - som önska att det fanns mer tid för intresset och viljan saknas inte

Gerillasoldaten Tass

Hade förmånen att få hämta Tass på Landvetter för att han skulle medverka på OAS sommarmöte i Borås. Att komma så nära en man som haft så mycket hat i sig, som mördat och betett sig så illa på de flesta plan i livet var i sig lite spännande och utmanande. En palestinier som idag kan uttrycka kärlek till judar!

Man har ju läst om Paulus omvändelse och kan lyfta fram denna som något omvälvande. Men Tass berättelser är också i hög grad provocerande. Vid ett tillfälle skulle han skjuta ihjäl sin lärare som han retade sig på, men missade och sa att nästa gång skulle han minsann träffa.

Frågan om förlåtelsen gäller allt och alla blir väldigt tydlig. Det handlar inte endast om vackra ord utan ånger och bot. Tass mötte Jesus genom bl a bibelläsandet och idag är han helt omvänd och bor både i USA och Jeriko. Han jobbar med "Seeds of Hope", som vill hjälpa barn, palestinier, judar och kristna, att få en framtid.

Gå gärna in och läs om detta på deras hemsida. Du kan också fara dit och bl a vara volontär!

Läs om Tass i Världen i dag!

Joachim - som inser att allt kan vi förmå i Honom - Jesus Kristus

Kyrkans roll i samhället

Känner att kyrkans roll i samhället, både Sv. Ky. och frikyrkan, är betydligt svagare än tidigare. Detta hör säkert samman med den"allmänna sekulariseringen". Det är förvånansvärt vad lite folk kan när det gäller kyrka och frågor som gäller kristen tro. Och många gånger handlar det om att man inte är tillräckligt intresserad. Man prioriterar tiden eller vilken "miljö" man vill vistas i, som sällan har med kyrkans värld att göra.

Men nu skall man inte hänga läpp eftersom det samtidigt händer mycket positivt. Mitt eget engagemang i OAS - rörelsen för med sig både relationer (ekumeniska) och kunskap som fyller mig med hopp och glädje. Tyvärr kommer vi kanske se en ännu tydligare gräns mellan bekännande troende och icke sådana.

I en artikel i Dagen kommer detta upp att inte minst frikyrkligheten håller på att t o m dö ut på vissa ställen. Detta gäller alla kyrkor. Så här står det i tidningen!

Debatt artikeln slutar med: "Konsekvensen av att göra kyrkan till en fritidsverksamhet blir att äldreomsorg, barnomsorg, sjukvård, arbetsmarknadsverksamhet alltmer övertas av vinstdrivande företag. Det är en farlig utveckling. Vilka aktörer kan vi i längden ha mest förtroende för, de vars mål är 15 procents avkastning på kapitalet eller de som vill göra Jesus Kristus känd och skapa ett solidariskt samhälle? Stat och kommun borde på allvar börja stöda frivilligsektorn.

Det är verkligen dags för oss som kallar oss för kristna, att än mer frimodigt visa på detta.

Joachim - som är övertygad om att det hos människor finns en större längtan efter det som kristendomen erbjuder än vad "samhället" tycks visa.

OAS - sommarmöte 2010 - nr 2

Har en liten paus före kvällsmötet. Martin Jonsson talade under förmiddagens bibeltimme om vikten av att Jesus blev döpt och fylld av Anden. Kanske självklart i karismatiska sammanhang, men ändå handlar det om att Jesus ständigt visar vilken väg vi skall gå! Alltså väldigt viktigt!

1. Han rustades för sitt uppdrag

2. Han leddes ut i öknen (för att både frestas och prövas)

3. Han tjänade (klart och tydligt) i den helige Andes kraft

På alla tre punkter kan man fundera på hur det står till i det egna livet.

1. Vill jag bli rustad och är jag det med Andens vishet och kraft?

2. Försöker jag inte slippa ökenstunderna i mitt liv och när de väl kommer, vad händer då?

3. I vems namn går jag och med vilken kraft? Hur lätt är det inte att linda in det tydliga i det mindre kontroversiella!

Vi har även haft ett extra årsmöte med styrelsen och ledarskapet och det känns skönt att finanserna sköts tydligt och klart. Hela OAS (inkl. 4 heltids medarbetare) betalas med gåvomedel! Så vill du stödja ekonomiskt, så är det mycket välkommet!

Joachim - som känner tacksamhet över alla goda kristna vänner!

Ps. Fotot visar platsen där Jesus döptes.

OAS - sommarmöte 2010 - nr 1

Är nu i Borås och har precis avslutat informationsmötet i Boråshallen. Förväntan och spänning finns i luften. Det råder ingen tvekan i att alla verkligen vill att det skall bli en välsignad konferens.

Själv känner jag mig som lite alltiallo; mötesvärd, ansvarig för oljeprästerna, med i omsorgsgrupp i samband med helande gudstjänst samt vara lite chaufför. Skall strax hämta en av huvudtalarna; Taysir abu saada, en av PLO's prickskyttar (Läs om honom här)

Hela Boråsprogrammet kan ni se på följande länk!

Sommarmötet i Borås 2010

Så här skriver Kyrkans Tidning!

Joachim - vice ordf. i OAS-styrelsen

Semester

Kära trogna bloggläsare. Vill bara önska er en riktigt skön sommar. Som ni märkt har jag inte varit särskilt flitig de senaste veckorna, dels beroende på tidsbrist, dels på att jag inte haft några uppslag.

Nu tar jag semester, men redan nu har jag börjat ladda för hösten! Många av oss kommer att synas på OAS mötet i Borås vecka 29. Det kommer att bli riktigt bra. Nästa år samlas vi i Kungsbacka för då blir sommarmötet här vecka 28! Det finns anledning att återkomma till detta.

Guds rika välsignelse över er alla,

er tillgivne Joachim

Saligförklaring

"Närmare 150 000 människor samlades på söndagen i Warszawa för saligförklarandet av Jerzy Popieluszko, en romersk-katolsk präst och oppositionsaktivist som mördades för 25 år sedan av det kommunistiska Polens säkerhetspolis. Saligförklaring är det första steget mot helgonstatus." skriver tidningen Dagen

150 000 personer är många och ser man på fotografier är det blandade åldrar. Kyrkan är väl förankrad bland folket trots alla kontroversiella spörsmål som varit den senaste tiden. Det är denna "folkliga" närvaron som dessutom andas andlighet och helighet som är inspirerande för mig.

Funderar mycket över hur den kristna tron kan bli "vardagstro" i Sverige. Med Jesusbönen och Jesusmanifestationen visas ändå ett engagemang och en vilja. Det egendomliga är att en del kritik alltid kommer från de "egna" leden, men det är okej om vi bara hittar det konstruktiva. Den stora utmaningen för oss kristna i Sverige kvarstår, hur vi kan förverkliga missionsbefallningen. I den står det tydligt om att gå ut, döpa och lära. Att göra folk till lärjungar till Jesus.

Joachim - som är övertygad om att saligförklaringen i Polen får människor att reflektera över sin egen tro.

Foto: Czarek Sokolowski - Dagen

Jesusmanifestationens ordförande: Ärligt talat är det ett helt galet projekt

Jag skulle så gärna velat vara där med hojen för att tillsammans med tio tusen tals andra lovprisa Jesus som vår Frälsare. Men vi som inte är där ber för och tillsammans med alla andra!

Fokus ska flyttas från talarna till lovprisningen. Det är målsättningen med Jesusmanifestationen 2010. - Det kommer att bli ett större allvar än tidigare år, säger ordförande Lennart Möller.

Denna ekumeniska jättegrupp är både en enorm glädje, samtidigt som det är en utmaning för ett Sverige som alltmer tar avstånd från Kristus. Därför behövs denna manifestation för att visa att vi är många som tror och bekänner oss till den uppståndne!

Joachim - som gärna ser en manifestation i Göteborg nästa år!

Präster vädjar om svensk bröllopssed

Den stora diskussionen idag är om Kungen skall var den som leder Victoria till altaret eller inte. Under lång tid har man i kyrkan hävdat att det skall råda mångfald och vara högt i tak.

En konsekvens av detta borde vara att visa respekt för hur kungahuset väljer att utforma sin vigsel.

Vi borde istället lyfta fram glädjen över att vår blivande drottning väljer en kyrklig vigsel och inte en borglig cermoni.

Joachim - som ser större problem i tillvaron

Predikant vill bränna Jonas Gardells böcker på bål

Vetlandapredikanten Holger Nilsson, redaktör för tidskriften Flammor, vill bränna Jonas Gardells böcker på bål.
- Vi måste våga säga ifrån när en heretiker som Gardell släpps in i kyrkorna och där får predika sitt obibliska budskap, säger han till Dagen.se.

Så fort Gardell och hans böcker eller något annat som är producerat av honom är i fokus så är det diskussion. Att bränna hans böcker känns ju inte riktigt i tiden, även om man kan förstå vad Holger vill lyfta fram.

Själv är jag förvånad över den tystnad som råder efter tv-programmen. Det var mer väsen om Gardells besök i Rom än själva avsnitten som sändes. När Jonas förnekar att Jesus dog för våra synders skull var det många som upplevde att det kunde man inte hålla med om. Personligen tycker jag att Gardells produktion har fått mer än tillräckligt utrymme. Inte behöver vi bränna hans böcker. Låt dem få ha sin tid. Av frukten kommer vi att känna igen trädet.

Låt oss istället se på andra som skriver goda uppbyggliga böcker och som vittnar om den kristna tron, t. ex. Niklas Piensohos bok "100 dagar med Jesus".

Joachim - som tror mer på att verka för det uppbyggliga, utan att för den skull se sig som "flat"

Gymnasieungdomars viktigaste frågor om Gud

I många situationer vill kyrkan gärna hjälpa till att ge svar på människors frågor och längtan. Men vet vi alltid vilka frågor som människor ställer? Naturligtvis kan man alltid utgå från sig själv eftersom vi alla delar grundläggande villkor.

Men det jag tänker på är att det utrymme som kyrkan har i massmedia handlar oftast inte om det människor frågar efter. Människors existentiella frågor får inte så stor plats som våra kända "åsiktsfrågor" - vad tycker du om .. .. Naturligtvis behövs allt ventileras, men ändå i en slags balans. Den mest centrala frågan om Jesu existens och nödvändigheten av hans frälsningsgärning i våra liv lyfter vi ju ofta inte ens själva upp!

Studentrörelsen Credo ställde enligt tidningen Dagen några frågor till gymnasieungdomar vilka frågor de vill ställa om Gud. "Vad är meningen med livet?" är den vanligaste frågan! (Läs vilka fler frågor ungdomarna ställde!)

Om vi som kyrka kan hjälpa ungdomarna med denna och andra viktiga frågor så är jag övertygad om att detta kan leda till positiva effekter i andra sammanhang och hjälpa dem i andra vägval.

Joachim - som tycker att det är viktigt att möta frågeställarna

Torget i Kungsbacka

Det händer mycket och ganska snabbt när det gäller torgplanerna för Stortorget i Kungsbacka. Förhoppningsvis finns det möjlighet att se över Kungsbackas kyrkas entré i samband med denna upprustning. Se vad jag sa i Kungsbackanytt och tyck gärna till!

Joachim - som hoppas på ett lyft för innerstaden i Kungsbacka

Att uttrycka sin tro

Det finns olika sätt att uttrycka sin tro och här kommer Tamara Lowe's korta, med ordrika predikan som varar 1:42 minuter. Den är på engelska, men rymmer många goda tankar.

You Tube har en motsvarighet i God Tube som kanske kan bli lite inspiration för dig!

Önskar er allt gott!

Joachim - som tackar Pernilla

Den kyrkliga kartan

Apropå Dagens artiklar om kristendomens framväxt i andra delar av världen så skriver Arnaldo Tiburzi: "Det är viktigt att bejaka vår verklighet. Någonstans ska det finnas plats även för oss tröga, okarismatiska, rationalistiska och jag-centrerade kristna."

Vidare skriver han: "Vi vill engagera oss i det som känns rätt för tillfället och vara politiskt korrekta. Kyrkorna i Sverige är naturligtvis påverkade av allt detta. Det svenska och det afrikanska kyrkolivet befinner sig ljusår ifrån varandra. Precis som våra respektive samhällen."

Han har rätt och därmed också gett en del av svaret till att våra nordiska kyrkor tappar medlemmar, se artikel om detta här. Bl. a. kan man läsa: "Björn Ryman menar att i ett nordiskt perspektiv så är Danmark och Sverige de mest sekulariserade länderna, medan kristendomen har en någorlunda starkare ställning i Norge och Finland." Att man sedan har olika grepp som "iCentrum" är bra och viktigt.

Personligen tror jag att det inte handlar om att ta över modeller från Afrika eller andra kontinenter utan fundera på de "principer" som får dem att växa. Och framför allt vilken vision de bär på. Det växer trots allt i väldigt olika delar av världen, men inte i vårt eget land på samma sätt. För mig blir detta en tydlig anledning att fundera på vad man har att lära sig. Jag vill inte engagera mig i det som är rätt för tillfället! Jag vill inte heller vara politiskt korrekt som ett slags självändamål! Jag vill komma närmare Jesus, Guds son! Jag vill växa i tron och känna en sund församlingtillhörighet där jag delar tron med andra. Den stora utmaningen är hur detta kan ske i vårt land! Vi kan inte härma andra kulturer, men jag tror att vi kan bli mer Jesuslika även i Sverige!

Jag önskar att heligheten skulle märkas mer i mitt eget och andras liv och med det menar jag att även känslolivet skulle vara mer involverat. Heligheten hör också samman med Andeutgjutelsen från Pingsten. Att Andens gåvor får vara i funktion. I Afrika eller i Asien eller någon annanstans är allt detta naturligt i kristna sammanhang.

Joachim - som tror att den kristna kartan kommer att se väldigt annorlunda ut i framtiden.

Foto: Joachim Holmgren (Den hängande kyrkan i Kairo - en koptisk kyrka)

Påven: Kyrkan har sargats av synd

Katolska kyrkan har "sargats av synd", sade påven Benedikt i samband med att han på lördagen reste på sin första utlandsresa sedan de katolska övergreppsskandalerna briserade på allvar.

Men trots detta och att påven skriver till katoliker på Irland; "Ni har fått lida fruktansvärt och jag är uppriktigt ledsen. Jag vet att inget av det ni utsatts för kan göras ogjort", så är det människor som anser att detta inte räcker.

Bot och bättring är intressant. Det går inte att göra dessa hemska övergrepp mot barn ogjorda. Tusentals människor går idag med minnen från sin barndom, som offer p g a vuxnas övergrepp. Finns det överhuvud taget en framtid att tala om för dessa; både offren och även förövarna? Kan man hela det som gått sönder? Och vem ansvarar i så fall för det helande? Jag, som tillsammans med hela världens befolkning, tagit del av alla dessa artiklar, vad kan jag göra mer än att ta avstånd och fördöma? Hjälper det?

Hur gör vi med alla de pedofilövergrepp som dagligen sker i vår närmiljö, men som inte fått några rubriker? På något sätt är vi alla del av en bortvänd värld, där vi skadat både oss själva och andra. Konsekvenserna har bl. a. blivit att det för många inte finns mycket mer än att hela tiden lyfta fram bristerna, man fastnar i detta.

Var sak har sin tid, och dessa övergrepp måste fram i ljuset, men just nu känns det som om vi också behöver plats i våra medier med det som hjälper oss med att se det som reser oss upp. Som fyller oss med hopp och framtidtro. Inte för att nonchalera, utan för att visa att det finns något mer, även för de drabbade. Denna balans är inte lätt, men nödvändig.

För mig är det viktigt att skilja på de synder/övergrepp som begåtts och Jesus själv. Han måste gråta floder när han ser dessa onda handlingar, men likväl vill han sträcka ut sina sårmärkta händer till dem som vill ta emot hans hjälp och han erbjuder den frid som övergår allt förstånd.

Joachim - som funderar kring denna balans på den "Gode Herdens söndag"

Vi kan lära av tredje världens kyrkor

Församlingstillväxt är ett ständigt återkommande ämne för västvärldens kyrkor. Av den högst naturliga orsaken: våra församlingar växer inte. Frågan kommer självklart - varför inte? Detta skriver Andreas Dagernäs, EFK-missionär i Tanzania.

En starkt bidragande orsak är att man i Afrika "lägger krutet på evangelisationen. Kyrkans huvuduppdrag är att predika evangeliet för sin omgivning, därför spenderar man mest av sin tid, ork och sina resurser på evangelisation."

Detta med församlingsbygge är så spännande och utmanande och det finns många recept på hur man skall gå till väga. Men grunden måste ju vara vart man vill komma någonstans! Ser man det som en "salighetsfråga" - att människor bör komma till tro, så påverkar det ens församlingsbygge. Tänk om någon går miste om himlen för att jag vilselett eller varit passiv!

Nu känns det som tongångarna i väst inte är riktigt åt detta håll. Det predikas sällan om omvändelse, synd och behov av förlåtelse. Ser man på den nypublicerade statistiken från grannlandet, så är det många präster som inte anser att Jesu frälsningsgärning är nödvändig. Gud är på något sätt större?

Om inte man behöver omvändelse, varför skall man då bygga församling? Är själva gemenskapen ett självändamål? Grunden med bibeln, nattvarden försvinner om det inte är nödvändigt att ta emot Jesus själv i brödet och vinet - hans kropp och blod! Han säger ju själv att man skall göra det till syndernas förlåtelse!

Nog har vi att lära av tredje världens kyrkor och nog är våra grannar och vänner i desperat behov av evangelium om Befriaren och Frälsaren Jesus Kristus!

Kristus är uppstånden! Ja, Han är sannerligen uppstånden!

Joachim - som varje dag funderar över hur andra kan komma till tro och hur man kan leva ett kristet liv i Sverige.

”Hellre en projektledare än en kyrkoledare”

Klas Johansson, distriktsföreståndare i Svenska Missionskyrkan, vill utmana att tänka bredare när det gäller former och organisation. Anställ en projektledare på begränsad tid i stället för en kyrkoföreståndare. Detta förslag kommer inför sammanslagningen av Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan. - En projektledare har lättare att utmana gamla strukturer och tänka nytt.

Jag kan förstå tankarna men som just kyrkoherde funderar jag över detta med begreppen kallelse, ämbete, nådegåvor etc. Man får känslan av att det är ett nytt företag som behöver en chef och kanske ser det ut så här i dagens kyrka? Man söker en VD som kan lotsa församlingar in i den nya tiden. Där ekonomi, strategier och mål är honnörsord.

Själv känner jag mig lite gammaldags eftersom jag fortfarande tror på kallelsen (subj. och obj.) och att det kyrkliga prästämbetet är något mer än ett "projektledarskap". Att bli präst är att vara präst. För mig är orden omvändelse, evangelisation, mission fortfarande centrala.

Jag tror också på en kontinuitet när det gäller ledarskap. Men det handlar egentligen inte om tid utan Andens smörjelse i tjänsten. Denna kan vara längre eller kortare tid. Men när förkunnelsen stelnar, när viljan att bygga församling avtar, när inte ens hjärta är med i det man gör, bör man byta tjänst eller uppdrag. I detta perspektiv förstår jag Klas tankar.

Joachim - som känner glädjen över kallelsen och "kyrkoherderiet"

Tänk på vilodagen

Den första europeiska konferensen för en arbetsfri söndag har hållits. Mer än 400 deltagare från 70 olika kyrkor, fackliga organisationer och andra representanter för civilsamhället deltog. skriver Kyrkans Tidning.

Tänk om det skulle vara stängt i alla affärer m.m. under söndagen! Vad skulle kunna hända? Skulle vi svälta ihjäl? Problemet i början skulle säkert för en del vara "tråkig dag". Kanske några skulle få problem med vad man skall göra och prata om. Man är ju inte van att umgås på det sättet. Man är så van att ta bilen till Ikea eller vart man nu far.

Personligen stöttar jag ett sådant här förslag. Det skulle vara oerhört spännande att utvärdera det hela. Jag är övertygad om att vi behöver vilodagen eftersom den i grunden tillhör Guds plan.

Joachim - som också skulle behöva skärpa till mig vissa söndagar.

Vi kan inte leva utan värderingar

Intressant det Alf Svensson tar upp när det gäller värderingar. Alla har vi värderingar, hur vi uppfattar oss själva, vår omvärld och det som hör till trons värld. Våra värderingar styr hur vi ser på mänskligheten och vad som är ett gott och lyckligt liv. Våra värderingar styr också var vi sätter gränser mellan vad som är acceptabelt och vad som är brottsligt. Ja, våra värderingar styr oändligt mycket mer än vad som är här kan räknas upp.

Alf skriver: "Allt oftare får man höra och läsa om "mänskliga värderingar". Sekulärhumanisternas stridbare ledare Christer Sturmark använder gärna uttrycket. Och han är inte ensam. Är det verkligen rimligt att utan definition - utan att redovisa varifrån dessa värderingar härleds eller vem som avgör rätt och fel, sant och osant - plädera för något så diffust som "mänskliga värderingar"?

Oavsett vilka värderingar man anammar, så har de en grund och en källa. Annars blir värderingar lätt bara tyckanden och oreflekterade "sanningar" som byter riktning nästa dag, om så passar. Jag kan ha oerhörd respekt mot någon som har helt andra värderingar än vad jag själv har, om man upplever en trovärdighet i livsföring och erfarenhet hos den andre. Att värderingen är integrerad med dennes person. Men respekt är inte samma sak som acceptans!

Ofta möter man i diskussioner mest kritik mot den kristna tron, att den är ihålig, tråkig, irrelevant etc. Ett sådant synsätt (värdering) blir inte trovärdigt om den inte åtföljs av något eget. Vi kristna är inte skyldiga att "försvara" vår värdegrund. Men i det samhälle vi lever i idag hamnar vi lätt i dessa samtal. Kanske är det ett uttryck att det saknas genomreflekterande alternativ hos många? Man ger genom sin kritik kanske uttryck för en dold nyfikenhet?

Joachim - som anser att vi talar för lite om värderingar och hur värderingar får bli något mer är intellektuella resonemang

De egna idealen eller andras?

Ännu en riktigt tänkvärd artikel i en av våra dagstidningar!

"Det är påsk och tidningarna fylls av äggtips och kulörta-fjädrar-i-björkris-bilder, påskpynt för barnen, påskgodisrecept och råd om hur relationen klarar några lediga dagar. En gul repris på julen, men helt utan Jesusbarn eller cd-förslag på favoritpsalmer." skriver Maria Ludvigsson som är liberal debattör och medlem av Svenska kyrkan. Och detta i SvD.

Bland annat skriver hon: "Svenska kyrkan verkar ibland så angelägen att passa in i tiden att hon förminskar sig själv och skäms över vem hon är. Vart ska den gå som längtar efter henne och söker henne, som vill höra Guds ord, om hon bara ger precis det som finns i varje vardag och varje kvällstidning?"

Det verkar som fler och fler frågar efter kristendomens djup. Det känns nästan lite genant, när andra talar om vad vi borde förkunna. Men lyhördhet är en god egenskap och idag kan vi läsa i Lukas: Jesus säger: "Ni skall vittna om allt detta." Låt oss ta de orden på allvar.

Joachim - som är tacksam över tips på intressanta tidningsartiklar.

Jesus – historiens största sanning

"Debattörerna: Nya testamentet har en solid förankring i historien" kan man läsa i Aftonbladet. Vidare står det: "Bibelns viktigaste del, Nya testamentet, har en solid förankring i historien. Somligas åsikt att de nytestamentliga berättelserna är legender, visar endast en djup okunnighet om både historiska fakta och mytbildningens långa process. Nya testamentets tidigaste böcker skrevs cirka 20 år efter Jesu död, när ögonvittnen fortfarande var vid liv. Denna tidsrymd är för kort för mytbildning. Nyare bibelforskning pekar på den muntliga traditionens tillförlitlighet."

Läs hela artikeln här!

Att det stod i Aftonbladet förvånade t o m mig och det känns riktigt att så här i påsktid också ta fram något positivt om kristen tro. Det är förvånansvärt ibland att det finns en enda kristen i detta land, så som man hanterar kristendomen. Men de 200 som idag firade mässan i kyrkan gjorde det frivilligt och med stärkt tro på den uppståndne!

Joachim - som önskar er alla en Glad Påsk! Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Det urskiljningslösa dömandet

Flera tidningsrubriker får mig att känna att det idag finns ett otäckt behov att döma och tycka med hjälp av internet och även att man drar alla över en kam. Det jag tänker på är bl. a. följande:

"Har fått 10 000 medlemmar att mobba Petra Mede: Det är en sorglig pöbelmentalitet." kunde man läsa i Aftonbladet.

"Angreppen mot påven och katolska kyrkan för sexövergreppen mot barn kan jämföras med värsta sortens antisemitism, sade påvens personliga präst i sin långfredagsgudstjänst i Vatikanen." Dagens Nyheter, Dagen m. fl.

Kanske det tydligaste exemplet från vår egen kontext är Bjästa, där ett helt land talade om hurdan präst, rektor m.fl. borde vara och det var inte nådiga omdömen. Den enda bild man hade var det som kommit via Tv och tidningar. Den senaste rubriken i Dagen handlar om att pojken omhändertas.

När en präst häktades i Halland, så mötte jag folk som sa att eftersom de såg mig på stan, så var det alltså inte jag.

Att döma alla katolska präster som möjliga pedofiler leder till något osunt. De fruktansvärda brott som präster, andra offentliga personer, ja alla! gör sig skyldiga till skall straffas enligt lagen. Men jag tror att det som håller på att ske, att domen sker via massmedia är förödande. Så många oskyldiga drabbas. Tänk på alla anhöriga!

Man hjälper inte drabbade genom att hämnas kollektivt eller via massmedial smutskastning. Jesus sa, att den som är utan skuld kan kasta första stenen.

Joachim - som tror på att i ett demokratisk samhälle måste vi ha fungerande domstolar. Det är där saker skall upp till ytan.

Vision och tydlighet

"En församling behöver vara tydlig med sin vision och vad den står för. Det anser Mikaelskyrkan (EFS) i Uppsala och ordnar rejäla medlemskurser. - Det är alltför vanligt att man som medlem faktiskt inte vet vad ens församling vill och står för, säger Olof Edsinger, Mikaelskyrkan."

Så långt är vi inte, men själva problemställningen finns i de flesta av våra församlingar, att man vet inte riktigt vet hur det ser ut och vad man vill i församlingen. Bara detta att känna sig trygg i att veta vem man skall kontakta kan vara besvärligt och för att inte tala om kyrkans organisation på många lokalnivåer, som för många upplevs som mycket svårbegriplig.

Att anordna kurser är kanske inte det mest aktuella, men i Kungsbacka/Hanhals pastorat kommer vi inom kort presentera en "Guide" för de som kommer till kyrkan. Denna idé tog vi med oss från HTB i London och kanske har flera av er redan det. Tanken är att i ord och bild lätt kunna bilda sig en uppfattning om vad som finns i kyrkan och vem man tar kontakt med.

Församlingens vision måste i denna folder var tydlig och genomgripande. Man behöver inte rada upp alla grupper och verksamheter. Det viktiga är att man känner att man får ett grepp över vad som sker och vem som ansvarar.

Joachim - som är övertygad om att tydligheten hjälper människor att bli delaktiga

Ursäkt och förlåtelse

"Prästen Lennart Kempe, som lät den våldtäktsdömde pojken närvara i kyrkan i Bjästa på den 14-åriga flickans skolavslutning, kommer att ta kontakt med henne och be om ursäkt".

Alla gör vi fel och någonstans blir detta kanske allmänhetens stora läxa, om vi nu vill lära oss? att inte döma så snabbt. Och framför allt inte endast på grund av vad en eller annan journalist skrivit. Eller vad som framkommer i ett tv-program.

Alla gör vi fel, stora eller mindre. Alla sårar vi andra och därmed också oss själva! Här kommer detta med skuld och skam in och jag vet inte varför alltid det tycks lättare att se andras skuld än sin egen. I detta ligger också att vi måste tala mer om skillnaden mellan skam och skuld och vårt eget ansvar.

Min tro är grunden för att det finns en källa i att nysta upp allt detta. Jesu försoning ger möjlighet till förlåtelse och därmed också möjlighet att ta bort skuld. Och tar man bort skuld kan man göra något konstruktivt. Äkta ånger och förlåtelse förändrar liv. I dag ser vi många gånger vad bittra hjärtan uttrycker. Det bli lätt dömande och fördömande.

Joachim - som hoppas på att både pojken och flickan kan se ett positivt liv framför sig.