Vi kan inte leva utan värderingar

Intressant det Alf Svensson tar upp när det gäller värderingar. Alla har vi värderingar, hur vi uppfattar oss själva, vår omvärld och det som hör till trons värld. Våra värderingar styr hur vi ser på mänskligheten och vad som är ett gott och lyckligt liv. Våra värderingar styr också var vi sätter gränser mellan vad som är acceptabelt och vad som är brottsligt. Ja, våra värderingar styr oändligt mycket mer än vad som är här kan räknas upp.

Alf skriver: "Allt oftare får man höra och läsa om "mänskliga värderingar". Sekulärhumanisternas stridbare ledare Christer Sturmark använder gärna uttrycket. Och han är inte ensam. Är det verkligen rimligt att utan definition - utan att redovisa varifrån dessa värderingar härleds eller vem som avgör rätt och fel, sant och osant - plädera för något så diffust som "mänskliga värderingar"?

Oavsett vilka värderingar man anammar, så har de en grund och en källa. Annars blir värderingar lätt bara tyckanden och oreflekterade "sanningar" som byter riktning nästa dag, om så passar. Jag kan ha oerhörd respekt mot någon som har helt andra värderingar än vad jag själv har, om man upplever en trovärdighet i livsföring och erfarenhet hos den andre. Att värderingen är integrerad med dennes person. Men respekt är inte samma sak som acceptans!

Ofta möter man i diskussioner mest kritik mot den kristna tron, att den är ihålig, tråkig, irrelevant etc. Ett sådant synsätt (värdering) blir inte trovärdigt om den inte åtföljs av något eget. Vi kristna är inte skyldiga att "försvara" vår värdegrund. Men i det samhälle vi lever i idag hamnar vi lätt i dessa samtal. Kanske är det ett uttryck att det saknas genomreflekterande alternativ hos många? Man ger genom sin kritik kanske uttryck för en dold nyfikenhet?

Joachim - som anser att vi talar för lite om värderingar och hur värderingar får bli något mer är intellektuella resonemang