Ibland kan man fundera över vad som är viktigast för en församling; fira gudstjänst, ha en levande vision, missionera/evangelisera, diakonin, tydliga strukturer, god ekonomisk förvaltning osv.
Sedan måste man ha klart för sig skillnaden mellan mål och vision. Mål är mätbara och kan ställas upp för en specifik tidsperiod. Målen kan tänkas ut och planeras och i bästa fall utvärderas ordentligt! Vision är mera något som fyller en och som man blir delaktig av. Visionen i sig bär och inspirerar målen, men kan inte egentligen uppfyllas, i alla fall inte av oss själva!
Kungsbacka/Hanhals vision; att "alla människor skall få en personlig tro på Jesus Kristus" hjälper oss i vår målplanering och inspirerar, men är i sig svår att uppfylla. Då handlar det om gudomliga ingripande som vi naturligtvis ber om, att det skall bli väckelse .. ..
Själv har jag under lång tid lyft fram gudstjänsten som det viktigaste, men har mer och mer insett att gudstjänsten är ett medel till något mer, till bl. a. fördjupad tro. Fyller gudstjänsten bara ett självändamål, som att det skall vara mysigt att komma samman, så håller det inte i längden. Det är snarare en viktig "bieffekt".
Vad är då viktigt för en församling? Naturligtvis är det mycket och i synnerhet att gudstjänsterna är levande och andefyllda, men församlingen behöver ha en vilja att gå ut - vara missionerande! "- Jesus kom inte för att pastorer ska få välbetalda arbeten eller för att höja vår levnadsstandard, det var inte därför han dog på korset. Han dog för att nå de förlorade." säger Reinhard Bonnkes, stor evangelist med lång erfarenhet. Läs om honom i Dagen.
Att dela med sig av sin tro leder i bästa fall människor till en gudstjänstgemenskap, där de skall få föda att kunna växa och bestå. "Det handlar om att förvalta sina talenter och inte gräva ner dem. Bibelliknelsen om tjänarna som agerade olika har något viktigt att säga om evangelisationens innersta, menar Bonnke."
Joachim - som funderar över en sund och vis evangelisation i vårt eget land.
3 kommentarer:
Det viktig är nog att man har mångfald. Inte bara blad peronser utan också idéer och fokus. Att man inte fastna vid en sak utan är brad.
Amen!
Vi behöver vakna som kristenhet och börja vinna våra medmänniskor.
Om gudstjänsten och den gemensamma fikastunden efteråt brukar jag tänka så här: Vi ska älska Gud, vår nästa och oss själva. Vi går för Guds skull. För att tillbe och lovsjunga Honom. Vi går för vår egen skull. För att vi behöver Hans kärlek, kraft och förlåtelse. Vi går också för att någon annan kan behöva att just vi är där!
Skicka en kommentar