Känner att kyrkans roll i samhället, både Sv. Ky. och frikyrkan, är betydligt svagare än tidigare. Detta hör säkert samman med den"allmänna sekulariseringen". Det är förvånansvärt vad lite folk kan när det gäller kyrka och frågor som gäller kristen tro. Och många gånger handlar det om att man inte är tillräckligt intresserad. Man prioriterar tiden eller vilken "miljö" man vill vistas i, som sällan har med kyrkans värld att göra.
Men nu skall man inte hänga läpp eftersom det samtidigt händer mycket positivt. Mitt eget engagemang i OAS - rörelsen för med sig både relationer (ekumeniska) och kunskap som fyller mig med hopp och glädje. Tyvärr kommer vi kanske se en ännu tydligare gräns mellan bekännande troende och icke sådana.
I en artikel i Dagen kommer detta upp att inte minst frikyrkligheten håller på att t o m dö ut på vissa ställen. Detta gäller alla kyrkor. Så här står det i tidningen!
Debatt artikeln slutar med: "Konsekvensen av att göra kyrkan till en fritidsverksamhet blir att äldreomsorg, barnomsorg, sjukvård, arbetsmarknadsverksamhet alltmer övertas av vinstdrivande företag. Det är en farlig utveckling. Vilka aktörer kan vi i längden ha mest förtroende för, de vars mål är 15 procents avkastning på kapitalet eller de som vill göra Jesus Kristus känd och skapa ett solidariskt samhälle? Stat och kommun borde på allvar börja stöda frivilligsektorn.
Det är verkligen dags för oss som kallar oss för kristna, att än mer frimodigt visa på detta.
Joachim - som är övertygad om att det hos människor finns en större längtan efter det som kristendomen erbjuder än vad "samhället" tycks visa.
9 kommentarer:
Mitt sätt att tydligt visa att jag är kristen är att jag ofta (uotm i sommarvärmen) har en jacka på mig som har texten: JAG TROR PÅ JESUS - FRÅGA MIG GÄRNA VARFÖR.
Typiskt människor som kallar sig kristna att avsluta debattartikeln med en idé om att någon annan ska lösa situationen; "stat och kommun".
Det är inte alls förvånande att människor kan lite om kristen tro när nästan inga svenskar som kallar sig kristna lever som kristna.
Församlingarna dör inte för att de satsar på fel verksamheter utan för att de satsar på verksamheter framför relationer.
Resonemanget i Dagens artikel är absurt! Där sägs: "Staten gör inga ansträngningar att professionalisera frikyrkan". Det är inte statens ansvar att professionalisera frikyrkan - det är frikyrkans ansvar! Så länge frikyrkans företrädare inte ens kan ta ansvar för den egna verksamheten har de absolut inget att göra i andra funktioner.
På senare år har enskilda fått större frihet att välja, så det är i stora delar av Sverige fritt fram för kristna att starta vårdföretag, hemtjänstföretag, särskilda boenden, RUT-företag, ROT-företag och andra företag - att erbjuda fria människor tjänster.
Anonym - dina kunskaper om alla svenskar som kallar sig kristna är imponerande. Berätta gärna hur du nått denna insikt.
Jag håller nog med "Anonym" om att den ljumhet som råder i frikyrkan är orsaken till att svenska folket inte känner till/ eller har särskilt hög tanke om frikyrkorna.
Sätt inte ert ljus under skäppan, sade Jesus. Håller med det som sägs i artikeln i Dagen också, att många ggr styrs frikyrkor av "kompisgäng" som gör det svårt för andra att komma in.
I samhället ropar man efter hjälp när våra städer flödar över av droger och alkohol, man vet inte hur man ska klara av ungdomssituationen. Det är bedrövande att tänka på hur folk i frikyrkan väljer att blunda för verkligheten utanför kyrkväggarna. Man skulle kunna göra mycket, men då måste ledarna uppmuntra gräsrotskristna att komma ut i sina gåvor.
I en toppstyrd kyrka där ledningen ockuperat planeringsboken med olika verksamheter, verkar det inte finnas tid och ork för något annat än de egna traditionerna och den egna planeringen. Förståeligt nog, mycket verkar bra men tar tid och kraft och är trots allt en inåtriktad verksamhet.
Lyft blicken, sade Jesus. Skörden är mogen, i Sverige snarast övermogen. Tänk när (fler) pastorer/ledare själva går ut mitt i trasigheten på stan en fredagkväll, där ungdomar driver omkring i flockar "som får utan herde"! Då kommer saker att hända och många goda initiativ tas för att vara med i samhällsarbetet.
Jag tror att det är viktigt att också tänka på Guds skörd som den vackra gåva den är; att oftare tänka på och tala om människor som vackra än som trasiga. Det är roligare att svara på en inbjudan ställd till en älskad människa som skapats övermåttan underbart än att erbjudas verksamheter för "trasiga".
Jag skulle vilja veta hur stat och kommun kan "stödja frivilligsektorn". Är inte frivillighet per definition gratis volontärarbete? Här blandas begreppen frivillighet och frikyrklighet ihop i en enda soppa. Stat och kommun kan väl inte bidra med pengar till en verksamhet som inte kostar något? Om vi upprörs över nedskärningar i vård och omsorg ska vi inte rösta fram moderater till makten, för nedskärningar och privatisering är deras signum. Är det någon som försöker inbilla sig något annat?
Skicka en kommentar