Flera tidningsrubriker får mig att känna att det idag finns ett otäckt behov att döma och tycka med hjälp av internet och även att man drar alla över en kam. Det jag tänker på är bl. a. följande:
"Har fått 10 000 medlemmar att mobba Petra Mede: Det är en sorglig pöbelmentalitet." kunde man läsa i Aftonbladet.
"Angreppen mot påven och katolska kyrkan för sexövergreppen mot barn kan jämföras med värsta sortens antisemitism, sade påvens personliga präst i sin långfredagsgudstjänst i Vatikanen." Dagens Nyheter, Dagen m. fl.
Kanske det tydligaste exemplet från vår egen kontext är Bjästa, där ett helt land talade om hurdan präst, rektor m.fl. borde vara och det var inte nådiga omdömen. Den enda bild man hade var det som kommit via Tv och tidningar. Den senaste rubriken i Dagen handlar om att pojken omhändertas.
När en präst häktades i Halland, så mötte jag folk som sa att eftersom de såg mig på stan, så var det alltså inte jag.
Att döma alla katolska präster som möjliga pedofiler leder till något osunt. De fruktansvärda brott som präster, andra offentliga personer, ja alla! gör sig skyldiga till skall straffas enligt lagen. Men jag tror att det som håller på att ske, att domen sker via massmedia är förödande. Så många oskyldiga drabbas. Tänk på alla anhöriga!
Man hjälper inte drabbade genom att hämnas kollektivt eller via massmedial smutskastning. Jesus sa, att den som är utan skuld kan kasta första stenen.
Joachim - som tror på att i ett demokratisk samhälle måste vi ha fungerande domstolar. Det är där saker skall upp till ytan.
11 kommentarer:
Du reagerar alltså inte över att katolska kyrkan jämföra kollektiv fördömanden över RKK:s system med antisemitism (vilket ledar till tankar om förintelsen)?
Du reagerar alltså över att påven inte har besvarat någon form av kritik eller tagit någon form av ansvar?
Du bryr dig alltså inte om dessa barn, utan det viktiga för dig är att döma orättfärdiga domer (poänget med "döm inte efter skenet...utan döm"- är att vi inte ska vara hycklande, samt vara rättfärdiga/rättvisa i våran domer)?
Ser du brinner för att bygga församling (något positivt!!)- men vem vill vara i en församling- var ledaren är mer mån om att man ska inte "döma"- utan en tanke på vad 1000 talls barn har fått genomlida? - Och det groteska i påvens predikant- jämförelse med antisemitismen?
Du har rätt i att man ska inte döma alla katolska präster som pedofiler. Men det har det inte varit tal om heller- någon stans.
MVH
Michael
Tack Michael
Mitt lilla blogginlägg handlar inte om att jag inte skulle vara engagerad i de olika frågorna.
Jag bryr mig visst om barn som är utsatta, det är fruktansvärt vidrigt, det som mina kolleger har gjort!
Denna uppfattningen delar jag nog med varje sunt tänkande människa. Och för mig är det synd, ett brott mot Gud själv och hans ord.
Jag tycker det är hemskt när unga människor som "Linnea" och "Oskar" hängs ut. Allt stöd skall vara till flickan, absolut. Men det är inte prästens anhöriga som skall betala priset.
Parallellen som påvens präst citerar från ett brev håller inte till fullo. Men jag tror att grundtanken var, just som jag skriver, att idag generallisera folk så enkelt i sina omdömen. Och man gör det genom Facebook m.m.
Det är domstolarna, polisen, jurister m. fl. som skall granska och döma.
Joachim - som hoppas att ev. oklarheter klarnat.
F Ranieros predikan skall förstås precis tvärtom som M Helders förstår det:
I slutet på sin lånfredagspredikan citerade f Raniero ett brev från en judisk vän som uttalade sin solidaritet med Katolska kyrkan. Den judiske vännen skrev: "I am following with indignation the violent and concentric attacks against the Church, the Pope and all the faithful by the whole world. The use of stereotypes, the passing from personal responsibility and guilt to a collective guilt remind me of the more shameful aspects of anti-Semitism. Therefore I desire to express to you personally, to the Pope and to the whole Church my solidarity as Jew of dialogue and of all those that in the Jewish world (and there are many) share these sentiments of brotherhood. Our Passover and yours are undoubtedly different, but we both live with Messianic hope that surely will reunite us in the love of our common Father. I wish you and all Catholics a Good Easter."
F Cantalamessa avslutar sin predikan: "And also we Catholics wish our Jewish brothers a Good Passover. We do so with the words of their ancient teacher Gamaliel, entered in the Jewish Passover Seder and from there passed into the most ancient Christian liturgy:..."
I nyhetsrapporteringen från Reuters vinklas detta så att det insinueras dels att Katolska kyrkan genom att nämna ordet antisemitism i samma sammanhang som dagens hets mot Katolska kyrkan dels skulle förringa antisemitismen, dels att Katolska kyrkan på det sättet inte skulle ta pedofiliskandalerna på allvar. I båda fallen är det precis tvärtom.
Det är klart att det finns gemensamma element såsom användandet av stereotyper, överförandet av personligt ansvar och skuld till en kollektiv skuld m.m. som är gemensamma mellan judeförföljelserna och olika andra former av allvarliga eller mindre allvarliga mobbing- och utstötningssituationer. Att peka på gemensamma sådana element är absolut inte detsamma som att förringa det oerhörda övergrepp som judarna blev utsatta för.
Judarna som offer för besinningslöst våld och förtryck gäller inte bara Förintelsen under Andra världskriget, de har blivit utsatta för tidigare, tyvärr också i hög grad av kristna, och senare genom progromer som nu hotar att flamma upp igen i olika Europeiska länder genom nya hetskampanjer och stämningar som liknar situationen på 1930-talet i Tyskland.
Judarna har lidit offantligt. Så har också de barn som blivit utsatta för offer genom katolska prästers övergrepp och försummelse från ansvariga att ta itu med problematiken. Att på minsta sätt göra jämförelser mellan så monumentalt utsatta och drabbade grupper och andra situationer av förföljelse av mindre allvarlig grad är en mycket känslig sak. Det är offren som hela tiden måste stå i centrum för Kyrkans omtanke och att man måste hitta vägar till försoning och helande som hjälper offren och lindrar den skedda skadan så mycket som möjligt. Men det måste hela tiden ske utifrån en korrekt beskrivning av verkligheten, vad som har skett och vad som inte har skett. Om kyrkan gör sig till en syndabock och låter projiceras på sig allehanda hat och kritik utan urskillning om vad som är sant och inte sant, så kan hon inte agera som en aktiv och positiv kraft i försoningsprocessen.
Utöver herdabrevet till Irlands katoliker, ligger påven lågt i att kommentera den aktuella kritiken mot Katolska kyrkan och honom själv. Det gör han nog klokt i. Varje kommentar, hur klok eller övervägd den än skulle vara riskerar att elda på mediestormen, vilket inte är bra med hänsyn till offren. Påven tar den offentliga kritiken med ödmjukhet och tålamod, säger Vatikanens presstalesman Fr Federico Lombardi. Påven ser, säger Lombardi, den aktuella kritiken som en prövning för honom själv och Kyrkan.
Läs mer på Bengts blogg
Det kanske är dags för media att skaffa sig en moral a la Jesus, dvs att tänka sig in i hur det vore om man själv blev uthängd, så som journalister idag gör.
Dessutom. Hur kommer det sig att man aldrig skriver att en ateist eller en homosexuell har gjort det eller det brottet? Men så fort en kristen, katolik eller pingstvän m fl är inblandad så skall det märkas ut. På så sätt tror många till sist ju att dessa grupper oftare gör brott etc.
Media borde för övrigt alltid ställa sig frågan om nyheten skulle ha ett nyhetsvärde och kablas ut på samma sätt i fall den som hängs ut inte varit t ex kristen eller jude. För i så fall handlar det ju om ren förföljelse, olikabehandling av människor
Nyhetsvärde har blivit detsamma som "skvallervärde". Tidningar och TV underhåller folks fördomar och säljer på så sätt sina "nyheter".
Problemet uppstår när man jämför och/eller blandar ihop saker. När en präst nära påven använder jämförelsen med antisemitims är debatten förlorad för alltid. Likadant när man jämställer mörkläggandet av våldtäkter på barn med mobbning på internet. Ni måste lära er att hålla isär begrepp och händelser. Vad katolska kyrkan nu förtvivlat försöker är att skylla ifrån sig och släta över att man inte gjort något åt det man visste. Ge påven vad han tål! Som kardinal gjorde han inget för offren, låt honom nu bevisa att han verkligen är Guds ställföreträdare och att domen gäller honom själv också.
Lennart, din kommentar är en skam för all kristna! Våldtäkt av barn som katolska kyrkans ledning förnekat, mörkat och där man inte gjort någoting för offren. Vi kritiserar inte katoliker. Vi kritiserar ledarna för den kyrka som medvetet förtigit övergreppen och inte gjort något för att hjälpa offren.
Däremot kan man kanske påminna om att påven desperat för några år sedan försökte framställa det som att det var homosexuella präster som var skyldiga. Vettlöst!
"Skam för alla kristna". Ja, det är ju ett intressant sätt att försökta tysta någon i debatten. Kan inte se att någon här i bloggen förnekat de hemska brott som olika personer begått. Jag är övertygad om att vi alla tar avstånd ifrån dessa brott. Är ju lite tråkigt att så fort någon har en åsikt om att vi kristna hängs ut på ett felaktigt sätt, hamnar debatten om huruvida den Katolska kyrkans påve har gjort rätt eller fel! Håller med Lennart om att media faller i "skvallerfällan" alltför ofta.
Kära kommentarvänner
Nu har det blivit söndag, Påskadag, och jag vill bara önska er alla en glad påsk!
Jag har valt att lägga ut alla kommentarer, men det är gränsfall när man använer ordet "skam". Läser man och tolkar väl så vill vi både ha yttrandefrihet, respekt för andra människor etc. Vi vill alla naturligtvis att sådana hemskheter som t. ex. våldtäkter och pedofili skall avslöjas och straffas och att framför allt de drabbade skall få upprättelse och hjälp/vård.
Men det finns idag så många som vill hävda den villkorslösa kärleken, samtidigt som sätter upp sina egna villkor. Det finns så många idag som talar om tolerans, högt i tak och mångfald. Men säger någon emot det, så är den intolerant etc. Oftast finns toleransen med dem som håller med en själv. Dessa mekaniskmer finns också i den allmänna debatten.
Min blogg handlar om inte om den villkorslösa kärleken, tvärtom! Den sanna kärleken har gränser/villkor. Dessa gäller i synnerhet präster m. fl.
Jag vill ha högt i tak, men det betyder inte att allt ryms. Det som går emot Guds ord måste man stävja! Inte minst gäller det hur vi beter oss mot varandra. Att t. ex. förgripa sig på barn är oehört allvarligt enligt Skriften. I detta sammanhang är det viktigt att själv veta vilken inställning man har till bibeln!
Och mångfalden handlar om respekt, inte att man skall tycka lika.
I vårt samhälle känns det ibland som att tolerans har blivit likgiltighet istället. Man bryr sig helt enkelt inte. Man blir passiv.
Min blogg handlar om att jag bryr mig om den värld jag lever i. Vi skall uppmuntra til engagemang, inte trycka ner genom att använda ord som t. ex. skam. Tonvikten var på det allmänna dömandet som sårar oskyldiga!
Joachim - som nu skall fira en härlig uppståndelsemässa! Kristus är uppstånden!
Bäste kyrkoherde. Hur ser du egentligen på massmedias granskande roll? Hur ser du på massmedias roll i en demokrati utifrån ditt ansvarsfulla uppdrag som kyrkoherde? Jag vill inte tro att du tycker att massmedia ska förtiga "obehagliga" nyheter. Ingen av oss vill att oskyldiga anhöriga ska komma i kläm. Men ett demokratiskt samhälle där bara goda nyheter skrivs, tror du på det egentligen?
Det är så enkelt att plocka poäng genom att kalla mediauppgifter för "skvaller". Läser du själv tidningar, lyssnar på radio, ser på tv, läser webbnyheter? Är det bara skvaller?
Svar till anonym
Hur ser jag på massmedias roll? Ja, den är komplicerad eftersom man bör skilja mellan massmedias uppgift, vem som utövar denna och i vilket sammanhang.
Alltför ofta anser jag dock att journalister är för snabba för att "leverera" sanningar. När man får mer bakgrundsfakta så klarnar oftast bilden.
Tar man ex. i Landskrona offentliggjordes tydligen namnet på förrövaren. Vem skall ta konsekvenserna av detta? Vad jag har förstått riskerar detta att riva uopp gamla sår. Vilket i sin tur lätt få negativa konsekvenser för oskyldiga.
Min syn på massmedia är mycket seriös och jag har all respekt för som är journalister och det innebär också att jag ställer krav. Liksom jag har förväntningar på präster, poliser m. fl.
Jag har aldrig talat om att förtiga något, tvärtom! Ta fram sanningen. Men det handlar just om när och hur och till vilken den skall sägas! Och i dessa avseenden är vi nog inte fullärda! I alla fall behöver jag ständigt reflektera över detta.
Din ton i kommentaren visar också på en annan sak som är svår, nämligen att skilja mellan sak/åsikt och person. Just därför är det viktigt att vara så tydlig som möjlig.
Joachim
Jag blev utfryst när jag vägrade förtiga brott i Svenska kyrkan och därför är jag faktiskt glad när kristna synas i media. Sanningen ska göra oss fria. Uppenbarligen är intresset för sanningen ganska litet i många församlingar. Gott då att otroende fortfarande står för den kristna etiken.
Nu lever jag i världen och blickar in i era församlingar via internet. Visst längtar jag oerhört mycket efter nära relationer med syskon, men innan Herren har väckt sovande sådana är det är bättre att leva bland människor som visserligen säger att de inte tror men som handlar som Jesus.
Skenheliga - som inte sällan talar som om de är bättre än andra när de i själva verket uppträder sämre - behöver lära sig vad som är gott, och Herren kan använda journalister för att väcka människor.
Skicka en kommentar