"Närmare 150 000 människor samlades på söndagen i Warszawa för saligförklarandet av Jerzy Popieluszko, en romersk-katolsk präst och oppositionsaktivist som mördades för 25 år sedan av det kommunistiska Polens säkerhetspolis. Saligförklaring är det första steget mot helgonstatus." skriver tidningen Dagen
150 000 personer är många och ser man på fotografier är det blandade åldrar. Kyrkan är väl förankrad bland folket trots alla kontroversiella spörsmål som varit den senaste tiden. Det är denna "folkliga" närvaron som dessutom andas andlighet och helighet som är inspirerande för mig.
Funderar mycket över hur den kristna tron kan bli "vardagstro" i Sverige. Med Jesusbönen och Jesusmanifestationen visas ändå ett engagemang och en vilja. Det egendomliga är att en del kritik alltid kommer från de "egna" leden, men det är okej om vi bara hittar det konstruktiva. Den stora utmaningen för oss kristna i Sverige kvarstår, hur vi kan förverkliga missionsbefallningen. I den står det tydligt om att gå ut, döpa och lära. Att göra folk till lärjungar till Jesus.
Joachim - som är övertygad om att saligförklaringen i Polen får människor att reflektera över sin egen tro.
Foto: Czarek Sokolowski - Dagen
2 kommentarer:
Jag tror det är viktigt och gör gott för den kristna tron när människor går ut och vågar tala om att dom är kristna, inte minst när kända respekterade personer gör det.
Det har stor effekt när man gör det i olika sammanhang, där man ibland minst förväntar sig det och kanske av människor som man kanske inte trodde var kristna.
Effekten tror jag är att de som har en längtan, är nyfikna på den kristna tron vågar närma sig och kanske göra ett försök att sätta sig in i vad tron innebär och står för. Det blir mer accepterat att "våga söka".
När det gäller manifestationer som t.ex. Jesusmanifestationen tror jag också att det visar att det faktiskt finns väldigt många människor som tror och vågar stå för det.
Det är positivt!
Man behöver som kristen eller sökande inte känna sig isolerad, utan inser att man är långt ifrån ensam om sin tro eller sökande.
Det jag tror "kritikerna" är rädda för och som man bör vara vaksam mot är att det hela inte blir "ett jippo", utan att det även när det förhoppningsvis växer och kanske sprids till andra städer och platser fortfarande är seriöst.
Vi får inte glömma Matt 21:12, när "Jesus drev ut.....o.s.v.", att stora manifestationer kan tappa fokus på det som är grunden och bli jippon där mindre seriösa ser chansen att kanske, till exempel tjäna lite pengar för egen del.
Det är så mycket tal om att nå ut, men ni som finns i de etablerade sammanhangen gör ju i stort sett ingenting för att ta emot oss som har fått en tro. Jag känner mig inte mindre ensam som kristen för att ni samlas en gång per år och sjunger tillsammans - det gör för övrigt massor av människor på Skansen - men det känns väldigt bra att läsa om en delad längtan i Christian Svahns artikel i Dagen: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=216986
För övrigt säger Gud åt människor som lever orättfärdigt att sluta sjunga och leva som Gud säger, i vardagen: Ta emot Guds barn - sedan får vi sjunga tillsammans.
Mats, har du belägg för att människor som deltar i Jesusmanifestationen vågar står för Jesus när de prövas? Har någon blivit trakasserad på grund av deltagandet? I så fall har vi fått bevis!
Hur ska vi förverkliga missionsbefallningen? Jo, genom att ta emot den som fötts på nytt på samma sätt som de egna barnen tas emot - personligt och långsiktigt. Fast, det är klart, om du delar livet med dina egna barn endast inom ramen för en organiserad fritidsaktivitet i storgrupp en gång varannan vecka, så behöver du hitta ett helt nytt sätt att ta emot Guds barn...! Läs gärna artikeln som jag nämnde. Där får du bra tips, Joachim!
Skicka en kommentar