Predikar Jesus från hojen

Idag far jag och sonen på hojen till Tyskland och Danmark för en liten minisemester. Tillbaks på söndag eftermiddag. Att köra hoj och leva i skinnkläder kan kanske för somliga vara lite svårförståligt. Ja, rent av kan det dra lite löjes skimmer över ens tankar. Men det tillhör det mest avstressande och inspirerande jag kan göra!

Genom hojen, oavsett om man kör eller står still, så möter man människor som man känner en slags närhet till. Detta med skinnkläder/allväderställ handlar inte bara om att skydda sig, det gör oss lika inför varandra.

Man kan jämföra med dopdräkten och gemenskapen i kyrkan. Fast i kyrkan kan det många gånger vara rätt tufft för vi är så inne på åsiktsregistreringar och mycket annat som gör att vi inte alltid är så snälla mot varandra. Ett sådant beteende förekommer ju naturligtvis även bland hojåkarna, men förvånansvärt många bjuder på sig själva och är måna om att bekräfta den andre.

Men oavsett vilken hojåkare man är så håller man sig till "Guds ord". Det finns tydliga direktiv i hur man kör, säkerhet och gränsdragningar. Inom MC-världen är definitivt inte allt tillåtet. Tyvärr måste man, när man kör, betrakta alla andra som mindre uppmärksamma, eftersom de kanske inte ser en. Men man måste ändå tycka om dem!

Det finns många aspekter (associationer) att lyfta fram i detta sammanhang. Att jag gör det idag beror på att jag gläds åt vännerna som kör uppe i Stockholm i samband med Jesusmanifestationen. Må Guds beskydd komma över dem! http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169204

Själv är jag med i klubben "Sky Rider" som finns på västkusten och här har du en länk till vår hemsida. http://skyriders-fc.se/

Du är så välkommen att vara med! Nu önskar jag er alla en välsignad 1 maj-helg!

Joachim - som hoppas att all manifestation av Jesus leder till att fler säger Ja till Frälsaren

Fyra kriterier för trons utveckling

"Det tycks som att vi ibland då vi konstruerar kristen tro gör en stor sak av att det bibliska materialet är svagt eller bara antydande medan vi i andra konstruktionsförsök inte alls kräver ett bibliskt stöd. Jag kan urskilja fyra konstruktionskriterier." menar Runar Eldebo, pastor i Svenska missionskyrkan, lärare på THS och Pingstförsamlingarnas Teologiska Seminarium.

De fyra kriterierna är:

Det bibliska

Den samlade kristna tron

Sammanhanget

Den helige Andes ledning

Läs hela artikeln på http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169208

Intressant med denna uppdelning och man kan fundera över var man själv står. Risken kan finnas att man använder det/de kriterier som passar ens ställningstagande och menar sig då har objektiva argument. För mig personligen blir det mer och mer tydligt med det fjärde kriteriet. Och då måste jag ju ställa mig frågan om jag har subjektiva motiv?!

Det är för mig så tydligt att det är Guds Ande som hjälper oss att se att bibeln verkligen är Guds ord, som hjälper oss att se sammanhang och som ger trons gåva, liksom alla de andra gåvorna som behövs i kristendomens utbredning. När Anden dessutom kommer med sina frukter så får man hjälp att se vilket träd som är gott.

Joachim - som funderar på om det finns ytterligare kriterier

Söndagsstängt, så skönt det skulle vara!

"För några år sedan påstod jag att det inte alls är så självklart att alla affärer skall hålla öppet på söndagar och helger." skriver Siewert Öholm.

Jag håller med honom, fast jag vet att det skulle bli svårt. Men jag kan inte låta bli tanken på om familjerna, som idag har som stort nöje att handla på söndagarna, är tvungna att göra något annat än konsumera.

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=4173&Itemid=164

Vi människor behöver mer tid för varandra och dessutom tror jag att vi någon gång skulle behöva ha tråkigt och vara tvungna att hitta på något själva och inte bara bli matade med massa aktiviteter. Det mest givande i livet är ju trots allt när vi möter varandra och umgås och det måste väl inte ske vid en frysdisk?

Joachim - som vet att detta är kontroversiellt, men jag tror att Gud hade, och har fortfarande, en tanke med vilodagen.

Stort oasmöte i Stockholm - Jesusmanifestationen

"På torsdag och fredag samlas Oasrörelsen till ett möte i Katarina Kyrka, Stockholm. En av huvudtalarna är fader Raniero Cantalamessa från Rom. Han är påvens predikant och en av de ledande inom den karismatiska rörelsen världen över." Skriver Kyrkans tidning. http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/stort_oasmote_i_stockholm_0_9551.news.aspx

Det är inte första gången han talar i dessa sammanhang i Sverige och det är både stort och intressant att han kommer. Vi i Sverige är inte alltid så medvetna om hur det ser ut i kristenheten i världen. Man jämför gärna med hur det är här hemma. Den karismatiska rörelsen går igenom olika kyrkor och samfund och är starkt bidragande till att den kristna kyrkan växer.

Fader Raniero medverkar alltså på OAS-mötet som är i samband med Jesusmanifestationen och dit kommer också många kristna MC-klubbar. http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169198 Då jag själv tillhör Sky Rider, en av de snabbast växande kristna MC klubbarna på västkusten, så ser jag med glädje vad bröder och systrar engagera sig i på ostkusten.

Det kommer att bli en helt annan massmedial uppmärksamhet i år än förra, då det kändes som om man medvetet struntade i att rapportera från Kungsträdgården. Vi hoppas och ber att det blir en lyckad manifestation.

Ytterligare en tidning skriver så här: "50 000 biblar, nära 100 kristna Bikers och 48 timmar non-stop kyrka på Plattan. Det och mycket annat är vad Stockholm kan förvänta sig de kommande dagarna, då Jesusfolket intar stan, i startsträckan för Jesusmanifestationen på lördag." http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=4236&Itemid=33

Joachim - som tyvärr inte kan åka österut utan tar hojen till Tyskland och Danmark på semester med sonen

Jesusmanifestationen

Snart är det dags för Jesumanifestationen. Här är några länkar:

Den officiella hemsidan http://www.jesusmanifestationen.se/

På denna kan du höra Simon Ådahls sång "Bed för Sverige", som är tänkvärd.

Svenska kyrkan är inte officiellt med enligt Kyrkans Tidning och det kan jag tycka vara tråkigt eftersom det i år är så många andra samfund som är medverkar, t o m Katolska kyrkan. Läs om detta på http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/svenska_kyrkan_avstar_manifestation_0_9537.news.aspx

Joachim - som ser att det finns ett behov att manifestera Jesus på olika sätt i vårt land

När teologi blir parodi

Ingen kan undgå debatten kring äktenskapets vara eller icke vara. En ledare av Ruben Agnarsson i tidningen Världen idag tål att läsas, för det är enligt mig själv viktigt med teologin. Läs på följande länk:http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=4216&Itemid=28

Djupast sett handlar det om trovärdighet, om det är idé att avkräva en teol. kand. examen av blivande präster. Kanske menar man att teologi inte är viktigt och då är det ju också ett intressant ställningstagande.

Jag är övertygad om att det för alla som deltar i denna debatt, som ju inte bara förekommer i vårt land, så behövs det tid. Man kan mycket väl ta snabba beslut, men vad händer med människorna? Det råder just nu stor oenighet inom kyrkan och läser man Joh. kap. 17 så vill Jesus enhet. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att vi har ett gemensamt ansvar. Oavsett var man står kan man alltid utpeka andra sidan för orsak till splittring.

Joachim - som är bekymrad över utvecklingen

Enkätundersökning

Det är dags för mig att ha en ny enkät, så som den på högersidan. Men jag skulle vilja ha hjälp av er som läser. Vilken fråga skulle ni vilja få undersökt? Jag har haft ambitionen att göra sådana enkäter som bygger upp tron och som hjälper oss vidare, med att se vad som är väsentligt i den kristna tron.

Tacksam för era kommentarer och inlägg. När det gäller Pär Perssons avskedspredikan i Värnamo, se tidigare blogginlägg, så är han inte bara folklig i Värnamobygden: Han är välkänd också utanför landets gränser. Kanske har hans stora idrottsintresse bidragit till detta! Jag kan se detta p.g.a. det är många som läser bloggen idag!

Joachim - som vill ha hjälp till enkätundersökningar.

Gardell och Salo skakar liv i Jesus

"Marknadsanalyser av svenskars andlighet har visat att gränsen för vad de flesta klarar av att smälta går vid Jesus". skriver Maria Küchen, författare, i Kyrkans Tidning.

se artikeln på: http://www.kyrkanstidning.se/kyrkanstidning/kronikor/mediekronikor/gardell_och_salo_skakar_liv_i_jesus_0_9504.news.aspx

Detta stämmer ganska väl med vad många har sagt under en längre tid, att av de tre personerna i gudomen (Fader, Son och Ande), så kommer debatten att vara vem Sonen är. Massmedia och andra kändisar kan behandla honom som just Fantomen eller någon annan "påhittad" gestalt. Det som bibeln och traditionen lyft fram under 2000 år kan med några få rader kastas ut och lättvindigt kommer istället s.k. "sanningar" typ Browns "Da Vinci Coden".

I dagens massmedia känns det som om man kan skriva vad man vill och hur man vill när det gäller Jesus. Att man sårar någons tro funderar man inte så mycket på utan menar att det får man tåla. Att göra på samma sätt med ex. profeten Muhammed gör man inte av respekt för hans lärjungar.

För mig är inte Jesu person liktydig med någon enskilds författares uppfattning av vem Jesus är. Han är för mig den ende Frälsaren, som med sitt blod sonat världens synder. Detta är han oavsett hur vi i denna del av världen lyckas med att föra ut budskapet. Där väckelserna går fram på andra kontinenter så är det där ingen tvekan om vem Jesus är.

Joachim - som ser harmonin mellan personerna i den treenige Guden

Sparkad präst i Värnamo fick stående ovationer i kyrkan

Detta är en intressant artikel eftersom det är min gamle chef som är den omtalade prästen som får gå. Det stämmer att Pär är en folklig präst och mycket omtyckt bland folket. Personligen har jag inte träffat någon kollega som haft så lite människofruktan som Pär, samtidigt som hans gammelkyrkliga fostran gett honom stor del Gudsfruktan i positiv bemärkelse!

Nu får Pär gå enligt tidningen och jag vill inte här gå in på alla turer eftersom jag inte heller har någon kunskap om detta och dessutom är bloggmediet inte en plats för sådant. Men läs Dagens artikel: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=169038

Det var Pär som också lärde mig att det är viktigt att vara evangelium och inte bara tala om det. Att vara evangelium betyder inte att i alla avseenden ge sken av fullkomlighet, men man visar var nåden och försoningen finns genom sitt eget liv! Allt gott önskar jag både Pär och Värnamo pastorat.

Joachim - tacksam präst i Värnamo under hela 90-talet. Det var där jag lärde mig stor del av hantverket.

Viktigt få välja dop-präst?

"Om människor inte får välja präst till dop, vigsel eller begravning kommer många att bli besvikna och lämna kyrkan, skriver prästen och forskaren Elisabeth Arborelius på tidningen Dagens Nyheters debattsida i dag."

Läs om detta på artikeln i Kyrkans tidning:

http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/viktigt_fa_valja_dop-prast_0_9528.news.aspx

Detta är en intressant utveckling eftersom den tycks passa den allmänna konsumtionstrenden. Man gillar en präst och får man inte den så finns risken att man struntar i det hela eller åtminstonde uttrycker sin besvikelse. Personligen gillar jag inte detta synsätt även om jag i viss mån kan förstå resonemanget.

Hade i går dop med gäster som rest dryga 60 mil enkel resa. Det är viktigt att gudstjänsten blir givande, innehållsrik och berörande. En präst som inte tar vara på tillfället utan är oengagerad kan ju mer eller mindre motverka hela tanken med glädjen i dopet. Samtidigt vet jag inte riktigt vem som har rätten att bedöma om gudstjänsten var bra eller inte. Det handlar ju även om mottagarens förberedelser.

Grundproblemet är trots allt, att det är för stor fixering på hantverkaren (prästen) och vi borde mer ha fokus på Jesus Kristus och tron på honom. Innehållet är viktigare än formen. Även om dessa hör intimt ihop. Det känns som vi kommer att få en kyrka som blir mer och mer segregerad och individualiserad och mindre kollektiv. Och för mig som är relationsinriktad är detta inte positivt. Det känns dessutom obibliskt, då t.ex. bibeln pekar på dopets vikt, att dö och uppstå med Herren och man blir en del i den nya familjen i vilken Jesus är hörnstenen.

Joachim - som ser nödvändigheten i att präster blir så duktiga hantverkare som möjligt, det är då ser man ser på Jesus.

Uppmuntran

Det kommer in lite utvärderingar från kvinnokonferensen förra lördagen i Kungsbacka kyrka. Och en kvinna nämner att hon blev helad till ande, kropp och själ. Att smörjelsen med olja var viktigt och att det var god atmosfär under dagen. Att det fanns en lyhördhet för den helige Anden. Det var fler som kom med samma vittnesbörd. Sedan var det naturligtvis inte alla som var helt nöjda. Några ansåg att det liksom blir för enkla lösningar. Likaså var föredraget om New Age radikalt för många. Men vi som jobbade med dagen upplever att det blev som planerat och det var roligt att samarbeta med arrangörerna på tidningen Junia. Tillsammans tackar vi och ger Gud all ära.

Nu har vi i församlingen haft många besök: Bo Brander, Anita Barker, Simon Ådahl, Göran Skytte, Hans Weichtbrodt m.fl. Alla har egentligen undervisat samma sak, att bibelns ord är grunden. Att Jesus är Frälsaren. Dessa personer har en gåva att förmedla detta på ett sådant sätt att det berör och detta kan bara förklaras med att Guds helige Ande är verksam. Egentligen är det ju inget nytt de kommer med! Men det känns som nytt eftersom det i dagens brus, även inom kyrkan, inte alltid är så lätt att se vad som är kyrkans stjärna och kärna. Därför behöver vi dessa kvinnor och män som hjälper oss med sin undervisning.

Personligen gillar jag när all denna undervisning landar i den lokala församlingens högmässa på söndagen. När den håller och blir veckans höjdpunkt och man inte behöver annonsera, utan folket samlas ändå för att möta den uppståndne. Då är det underbart. Det skall vara musik, lovsång, god förkunnelse, nattvard, möjlighet till personlig förbön m.m. Dessa grundläggande funktioner, i vilka man lyfter av bördor (syndabekännelse etc.) och man blir påfylld (avlösning, nattvard etc.). Men det måste bl.a. ske med hjälpen från Guds Ande, annars blir det livlöst. Och Anden fungerar på två plan, dels hos sändaren, dels hos mottagaren.

Joachim - som är uppmuntrad av att människor, kvinnor och män, är berörda av Gud själv.

Snabb äktenskapshantering får kritik

"För snabbt och teologiskt för dåligt underbyggt. Det betyget ger flera av stiften när det gäller Svenska kyrkans hantering hittills av frågan om samkönade äktenskap." Skriver Kyrkans Tidning i dag. Se länken: http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/snabb_aktenskapshantering_far_kritik_0_9489.news.aspx

Oavsett denna eller andra viktiga frågor så är det så viktigt med själva förfarandet. Att slarva, inte lyssna in och skapa oro löser inget. Denna fråga har tydligt splittrat människor i alla läger och t. o. m. biskoparna har visat att de inte är överens. Att då ta beslut som inte har tillräckliga underlag tror jag innebär beslut som man har mindre respekt för. Det kommer heta att det var ett hafsverk.

Joachim - som tror att det är lätt att blanda ihop väg/strategi och mål

Dansk biskop skärper synen på religionsdialog

Denna artikel kändes riktigt befriande eftersom jag upplever att många i vårt land har olika uppfattningar i olika frågor, men man är rädd för att stå för dem eftersom det kan innebära konflikter och är det något svensken är, så är det konflikträdd!

I samtalet med andra religioner, så är det inte farligt utan tvärtom, nödvändigt, att visa vad den kristna tron står för. Annars kan vi ju packa ihop och stänga. Nu menar jag att Jesus Kristus är grunden för vår tro och alla, oavsett religion, kön, status, nationalitet mm behöver den frälsning han har möjliggjort genom sin död och uppståndelse.

Artikeln finns på länken:

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?ID=168659

Dessutom har jag i mina prästlöften lovat att stå för detta. Att vara tydlig behöver inte vara kärlekslöst! Tvärtom! Jag tänker ofta i paralleller till familjen. Barn behöver tydlighet för att känna sig trygga. Det handlar många gånger om just detta, att det kan kännas tryggt, både för kristna och andra, var vi utgår från i våra dialoger.

Joachim - gillar att samtala med människor av annan uppfattning

Ny sms-tjänst tar 100 kronor för gratistjänst

Denna nya gratistjänst hjälper människor att gå ur kyrkan. Läs artikeln på: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?ID=168452

Det kostar alltså inget att gå ur kyrkan. Vilket alltså innebär att man tjänar pengar på något som egentligen är gratis. Men det som är intressant för mig är drivkraften bakom. Att anstränga sig för att hjälpa människor att gå ur ett sammanhang. Drivkraften hos dessa personer måste enbart var egoism och girighet och det handlar egentligen inte om att hjälpa någon.

Om syftet hade varit att hjälpa människor att lämna ett sammanhang, som man själv anser vara av ondo, så kan man göra detta utan att ta betalt! Då väcker man opinion och försöker på saklig grund argumentera.

Joachim - som inte slutas förvånas över vad människor lägger sin energi på

Underbar variation

Har nu firat den andra söndagen i Påsktiden och det gjordes bl a i en fullsatt kyrka med manskören "Gubbröra". Under lördagen var det kvinnokonferens i Kungsbacka kyrka med bl.a. Anita Barker, som bl.a är känd för sina böcker. Tidningen Junia stod bakom det hela tillsammans med församlingen.

Själv fick jag komma på kvällen då det var öppet för både män och kvinnor. Går man ytterligare en dag tillbaka, till fredagen, så var jag inbjuden gäst till en samling med enbart kvinnor. Ett litet närverk som träffas, äter och gör något gemensamt.

Så det har varit ganska uppdelat mellan män och kvinnor i helgen och ibland kan vi behöva detta! Det viktiga är att det är ett gott syfte och att man inte gör det på andras bekostnad. Vi är trots allt två kön.

Vad skall man för övrigt tala om när man har ca 25 damer framför sig som är mätta och avspända? Jag koncentrerade mig på detta, att oavsett kön, så finns det en liten människa inom oss som är präglad av arv, miljö, kamrater mm. Denna lilla människa bär också på en tro som inte alltid är så tydlig.

Faktum är att det fälldes både glädje och sorgetårar under denna kvällsstund. Oavsett vilken tro vi anammar, så påverkar den oss och vår syn på andra och livet. Jag som är bekännare av kristen tro njuter ju av påskens evangelium, men den som inte delar den tron måste ju ta sig en funderare, oavsett om man är man eller kvinna. För en sanning är bl. a. att man kan inte leva på någon annans tro! En annan sanning är att tro är inte en privatsak eftersom den skall levas tillsammans med andra (om jag nu inte sitter på en öde ö).

Joachim - tacksam över helgens alla möten

Öppna för ideellt arbete

"Sätt de arbetslösa i ideellt arbete, där behoven och möjligheterna är obegränsade om vi vågar tänka nytt" skriver Elisabeth Sandlund, som chefredaktör och ansvarig utgivare för tidningen Dagen.

Om man först ser själva grundproblemet, så är det att just nu ökar antalet arbetslösa och flera av dessa är i arbetsför ålder. Om dessa inte får jobb eftersom det ser ut som det gör på den s.k. marknaden så är alternativet att fortbilda sig, stämpla och hoppas att nästa dag blir bättre.

Erfarenheten har lärt oss att det är otroligt lätt att "bli sjuk" både fysiskt och psykiskt och dessutom lider man socialt när man mist sina gamla arbetskamrater. Att sätta in resurser är en avvägning mellan att hjälpa och utnyttja. Och risken i denna situation är att man inte gör något, men det är här Elisabeths ledare kommer in: http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=168033

Kyrkan har ett enormt kontaktnät och vi skulle kunna hjälpa både arbetslösa och många andra som far illa i samhället genom att sammankoppla dessa. Det handlar om besöksgrupper, öppen verksamhet, praktisk hjälpverksamhet mm. Det finns många goda arbetsuppgifter som skulle kunna bli till välsignelse för många. Arbetsförmedlingen i Gbg har jobbat tillsammans med flera församlingar när det gäller den s.k. FAS 3 för den arbetssökande. Min önskan är att detta skulle kunna öka i omfattning i vårt land utan att man ses som utnyttjare av den arbetslöse.

Joachim - som ser möjligheterna

Påskens vittnen - att dela med andra

En sak är absolut säkert och det är att den tro som du har och bär på har andra bidragit till! Varje tro har sina vittnen, som vill förmedla dess innehåll. Som kristen är du kallad att föra ut evangeliet enligt missionsbefallningens intention.

Min fråga är hurdana vittnen vi /du är? Är detta viktigt för dig, att vara ett vittne och på vilket sätt anser du att du bäst är det? Ser man det kollektivt, så kan man undra hur församlingen och hela kyrkan vill förmedla påskens budskap.

Några av oss är evangelister och för oss är det naturligt att ta vara på de tillfällen under en dag som erbjuds. För andra handlar det mer om att visa med sitt sätt, sina handlingar, sin attityd eller vad det nu kan vara, att det finns en Frälsare.

Det är alltid mycket lättare att säga andras egenskaper eller uppgifter, men fundera ett tag på hurdant vittne du är. Är det så du anser att Jesus vill att du skall vara? Jag tror, att vi, inklusive mig själv, skulle kunna "ta ett steg framåt". Det finns så mycket rädslor, bekvämlighet och annat som hindrar oss. Framför allt finns det en Guds fiende som vill att vi skall vara tysta!

Min vän, Jesus har uppstått! och i apostlarnas efterföljd, i femhundra vittnens efterföljd, i en tvåtusenårig tradition/historia är vi kallade att lämna vidare något till andra släkten!

Joachim - som ser att vi varje dag har många möjligheter som rinner oss ur händerna

Hemgruppen

Skall strax iväg till hemgruppen. Det är en ny grupp bestående av halva den gamla och sedan två nya familjer. Det är denna grupp varannan tisdag och "Mansgruppen" de andra, så varje tisdagskväll har jag privilegiet att vara i ett sammanhang där man delar tron.

De församlingar som ännu inte har smågrupper/hemgrupper eller vad man nu kallar dem saknar något väsentligt. Hur delar man tron? Varje församling bör sträva efter att skapa miljöer där det är möjligt för olika sorters människor att dela trons erfarenheter.

Vi är inte särskilt duktiga och vi har en del problem med strukturer, information m.m. men det beror på att vi strävar efter att få in hemgruppsarbetet i en redan befintlig församlingsstruktur. Det vore roligt att utbyta erfarenheter mellan olika församlingar som jobbar med hemgrupper. Alla behöver ju inte uppfinna hjulet och vi har alla olika erfarenheter.

Joachim - tacksam över de små grupperna

Påskdagen - och Göran Skytte

Det är kring Påsk ofta en ganska intensiv diskussion kring Jesu person. Och otaliga program och skrifter skall försöka "förklara" Jesus och Kristendomen. Göran Skytte har i Svenska Dagbladet skrivit följande: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_2724377.svd

Göran är en positiv person som vill förmedla sin tro och den erfarenhet han bär på. Många gånger möter man skribenter, kända och okända, som mer är måna om att kritisera andras uppfattningar. Bilden av Jesus är inte entydig och det går att jämföra med relationen till en person. Ingen relation ser exakt ut som en annan. Det viktiga är att det finns en dialog och kommunikation.

Uppståndelsen som vi nu firar beskrivs inte hos Markus med en massa glädjeyttringar utan han tar upp känsloyttringar som förvåning, rädsla och dessutom bristande tro. Kanske är det så att just detta finns hos oss också, fast det är så lättare att uttrycka käcka glädjerop!

Att Kristus har uppstått innebär att varje jordeliv har en möjlighet till en ny infallsvinkel! Döden är besegrad för den som vill ta emot Jesu liv. Detta kan lätt innebära förvåning - gäller det verkligen alla och mig? Uppståndelsen kan orsaka rädslor - men jag är väl inte sedd och kan jag bli förlåten? Och så inte minst, bristande tro - att detta innebär att min världsbild måste ändras, "naturlagarna" gäller inte.

Men Uppståndelsen innebär att jag måste ändra riktning till Honom, med Honom och våga göra omprioriteringar! Hur detta skall gå till finns inget enkelt svar på, men omvändelsen är nödvändig.

Joachim - som djupast känner en enorm glädje och ett hopp i att Kristus är sannerligen uppstånden! Vill härmed önska er alla en riktigt välsignad Uppståndelsedag!

Speciella dagar

Idag, påskafton, och dagarna mellan Kristi himmelsfärd och Pingsten är dagar som för mig är lite speciella. Lärjungarna befinner sig i ett tillstånd utan Jesus och dessutom måste de öva sig i förtröstan.

Idag var de missmodiga och frivilligt inlåsta av rädsla för andra människor. De tio dagarna mellan himmelsfärden och Andens utgjutande är egentligen något liknande. De skulle stanna kvar i staden och invänta rätt tid och bli rustade.

Förtröstan handlar om att våga lita och tro fast det både ser mörkt ut och inte känns särskilt bra. De stunder då man "känner" Andens närvaro är ju helt enorma och man tror sig kunna göra vad som helst. Men vi är inte på förklaringsberget hela tiden. Många stunder är stunder av förtröstan. Det är då man inte skall vara ensam utan församlingen är så viktig!

I dessa situationer var lärjungarna tillsammans. Thomas som inte var med, drabbades av tvivel! Nöden har bl. a. haft den goda effekten på människan, att hon i bästa fall söker sig nära andra. Häri ligger missionsbefallningens uppdrag och bönen om väckelse. Ingen skall behöva vara ensam mot sin vilja och det är så lätt gå miste om "saligheten" om man aldrig delar tron med andra.

Joachim - som anser att Påskhelgen är en sådan fantastisk helg och det fina vädret gör det verkligen inte sämre!

Välsignad påskhelg!

Vill bara önska er trogna läsare en riktigt god och glad Påsk! Själv ser jag fram emot helgen eftersom den så koncentrerat rymmer hela Jesu försoningsverk. Idag får vi fira nattvardens instiftelse - Jesus vet att vi hungrar och behöver riktig mat. Alltför ofta mättar vi oss med det förgängliga.

I morgon, långfredagen, handlar det om att Jesus verkligen delar lidandet med oss. Försoningsdöden på korset är så viktig. Jesus betalar vår skuld. Detta är svårt att ta till sig eftersom det handlar om att vi inte upplever oss som värre än någon annan. Men för min personliga del är möjligheten till förlåtelse livsviktig. Jag vill känna och vara ren och då är "Jesu blod" det bästa och enda tvättmedel som finns! Det räcker till oändligt antal tvättar och tvättar 100% rent varje gång.

Sedan kommer vi till Påskdagen, som är den absoluta höjdpunkten. Om inte uppståndelsen hade ägt rum skulle allt annat vara förgäves. Det hade inte hjälp om jag var hur ren som helst. Men uppståndelsen och långfredagen hör samman! Man hänger "upp" den rena tvätten! När Jesus själv säger att han är uppståndelsen och livet, så lägger han till, att det är den som tror och följer honom som har del i detta uppståndelseliv!

Detta var några påsktankar från en som känner nyvunnen frid. Har idag fått läkarbesked att doktorn inte ser mig som en cancerpatient (se tidigare blogginlägg) men samtidigt är jag inte helt fri från ev. cellförändringar. Detta kan jag haft sedan många år och mer behöver det inte bli av det. Kollar för säkerhets skull var fjärde månad. Under tiden får jag och andra betrakta mig som frisk!

Joachim - som känner stor predikolust

Att ställa in siktet

Att USA's president får förbön från olika mer eller mindre kända pastorer är en nyhet i Dagen. Se http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=167032

För mig är detta varken konstigt eller egentligen en nyhet. Det som är stort är ändå att en president inte tycks skämmas över att erkänna att han behöver Guds hjälp. Det vilar ett stort ansvar på dessa förbedjare, att de verkligen ber att Guds vilja skall ske. Det är ju alltid frestande att be på ett sådant sätt att det inte blir en dialog utan en monolog från en själv.

Det har varit tystnad från denna blogg pga omständigheter och prioriteringar. Men jag vill i detta sammanhang passa på att ännu en gång tacka för alla förböner. Jag känner mig verkligen buren och jag tror detta är en av alla erfarenheter jag skall ta till mig. Ni har varit helt underbara! Ingen av oss, oavsett om vi är presidenter, kyrkoherdar, annan anställd i kyrkan, frivilligt engagerad eller vilken roll vi än har i Guds stora vingård klarar av detta, att vandra i Jesu efterföljd, utan att ha andras omsorg (böner mm) som omsluter oss.

Jag själv, och många andra, vill så gärna vara duktiga, klara oss själva m.m. och inte vara så beroende av andra. Men en sådan attityd och livsstil håller inte. Att inse detta betyder inte att man blir en mes, eller en passiv svag individ utan tvärtom! Det är ju så folk har sina förutfattade meningar, även kristna! att man skall klara så mycket själv. Men av det ovan sagda, så växer man och får en annan sorts styrka som är annorlunda och som framför allt har sin källa hos Gud, genom andra. Men detta sker inte på en natt utan det är en process och jag är mitt inne i den. Jag tänker mycket på Paulus och hans församlingsbyggande, det var genom Guds folk han klarade av lidanden.

(Detta resonemang skall inte förväxlas med passivitet eller lathet, det finns sådan som lätt kan gömma sig bakom det jag skrivit.)

Joachim - som är densamme fast ändå inte riktigt - alla behöver hjälp med att ställa in siktet

Vad som får tron att växa

Så har tiden gått ut för senaste enkäten och det är många som svarat på frågan vad som får den kristna tron att växa. Jag skulle vilja påstå att 90 personer ger ett stabilt underlag och man märker att bönen är den viktigaste aktiviteten vi kan ägna oss åt!

Men ser man sedan på det som har över 50% så är det:

Bibelläsandet, samtal med annan kristen samt kristen undervisning i annat sammanhang än gudstjänsten. Många frågar faktiskt efter regelrätta bibeltimmar, då man bara utlägger bibeln. Det märks när vi bjudit in föreläsare som kommit för att undervisa, att det har varit viktigt.

Några faktorer som också kommer högt är predikan och nattvarden. Jag är övertygad om att vi präster måste själva lyfta fram predikans vikt. Gud har en enorm möjlighet att använda oss i detta sammanhang. Här är det inte i första hand frågan om en intellektuellt redovisning utan att förmedla det vi själva tagit emot. Att låta Guds helige Ande forma vårt ord, så att det bygger upp gudstjänstfiraren.

Nattvarden, som vi firar instiftelsen av på torsdag, är utan tvekan bärare av Jesus själv. Att ofta och med både allvar och glädje fira den heliga måltiden är viktigt om man inte vill svälta.

Det som också är intressant är att samtalen med präst, diakon eller annan anställd i kyrkan är inte lika viktigt. Inte heller kören eller annan kyrklig verksamhet! Film har också liten genomslagskraft.

Sammanfattningsvis är det kyrkans kärnverksamhet som är av vikt och som vi måste slå vakt om.

Joachim - som anser att Apg. 2:42 håller alltjämt

Helgtankar

Så har en helg lagts till handlingarna och det blev inte mycket med att släcka ned belysningen en timme. Visst skapade det en viss medvetenhet om att vi har alldeles för många lampor tända, men vi skulle behöva släcka ned varje kväll. Däremot var det fantastiskt att se solens kvällsljus. Sommartiden är bra. Nu är det bara värmen vi väntar på.

I kväll hade vi förböns- och lovsångsgudstjänst och det känns som den gudstjänsten tillhör de viktigaste eftersom det blir så tydligt att vi behöver Guds närhet. Förbön innebär ju att vi mer gör oss beroende av Gud, det är en direktkoppling till Gud själv. Smörjelsen sker och hela rummet andas närvaro av den helige Anden. I församlingen kommer önskemål om mer bön hela tiden och det är fler och fler som deltar på middagsbönerna som är varje tisdag och torsdag.

Och om det är en tanke som jag vill lyfta fram på söndagskvällen, så är det bönens nödvändighet och denna månads enkätundersökning på denna blogg, visar ju att de flesta av er anser att bönen är viktigast för trons växt!

Joachim - som ser fram emot en god vecka

Tro - att bli bekräftad

Har de senaste dagarna upplevt så mycket gott och samtidigt så mycket hemskt. Kanske är det så att dessa båda sidor hör närmare samman, än vad vi många gånger tror. Alphasamlingen i onsdagskväll, då många som gått en Alphakurs var inbjudna, blev välsignad! Omkring 70 personer kom och tillsammans med Gita Andersson från Kummelby kyrka så lyfte vi fram detta, att Alpha gav mycket och satte igång något väsentligt hos oss.

Ett av kvällens viktigaste budskap var att vi som kallar oss för kristna i församlingen är nyckelpersoner i församlingens verksamhet. Det är viktigt att ge vidare det man själv fått ta emot och att man kan göra det på sådant sätt som passar en själv. Vi är olika och har olika gåvor, det viktiga är bara att vi inte drar oss undan och blir passiva.

Inte minst förbönstjänsten är viktig, att vi ber för vår stad och vårt land! Vill passa på att tacka alla som har haft mig på sin böneslista. Det är så otroligt värdefullt! Fortsätt gärna och när vi ber för varandra så kommer det så mycket gott ut av det. Dels att Gud faktiskt hör och svarar på bön och är en läkare, dels att den som blir föremål för bönen känner sig omsluten och dels att den som ber växer i sin lärjungeroll. Man kommer liksom närmare Gud själv. Man har något att prata med honom om!

För mig har det blivit så att en sund tro har med behovet av bekräftelse att göra. Jesus Kristus vill med sitt liv bekräfta varje människa, skapa en tillit hos denna människa och det är i denna relationen som vår tro växer. Detta uppnår man inte på avstånd eller genom intellektualism utan det handlar mer om överlåtelse och förtröstan. Och det är inte så lätt! Det handlar om Guds Andes verk i ens inre.

Men ett tacksamt hjärta ser mer än ett slutet.

Joachim - som funderar mycket och som gärna håller Gud i handen

Alphaslut

Så har vi avslutat vårens Alphakurs och det har varit en fantastisk grupp, där vi tillsammans fått uppleva många stunder av Guds närvaro. Varje grupp är unik och det är så stort att få följa människor en bit och vara med när tron växer.

I kväll har vi bjudit in alla som gått Alphakursen i Kungsbacka de senaste sju åren och som bor i närheten. Vi inbjuder även alla andra som är intresserade av att veta mer om Alpha. Troligtvis blir vi omkr. 60 - 80 personer och Gita Andersson från Kummelby kyrka hjälper oss med att tala över ämnet hur vi delar vår tro till andra. Kl. 18:00 firas mässan i Kungsbacka kyrka. Kl. 19:00 fortsätter vi i församlingshemmet Skansen med soppa och föredrag samt gruppsamtal. Välkommen!

Joachim - som bara vill informera om att nästa kurs startar den 24 augusti

Högst personligt - min prostata - 2

Har nu tagit nya prover och får vänta några veckor på provresultaten. Antingen visar de på cellförändringar, eller inte. Jag tänker på min gamle husläkare från Värnamo, som menade att det inte finns några friska människor, de är bara inte tillräckligt undersökta.

Naturligtvis hoppas jag och ber att specialisten i Göteborg skall göra samma iakttagelse som senast, att det inte finns något att operera. Men hur som helst har jag redan nu lärt mig oerhört mycket och det allra viktigast är att man blir buren i bön. Att det finns en som kan bära våra bördor. Så jag vill både tacka er alla som ber och samtidigt uppmana er att fortsätta. Alla ni som känner igen er i denna situation vet att känslo/själslivet får sig en sådan knäck. Det tar tid att komma tillbaks och det är helt okey att både vara arg och ledsen. Det värsta är ångesten.

Nu kommer jag att skriva om annat de närmaste veckorna, men hör gärna av dig till mig om dessa två blogginlägg har satt igång något hos dig! Att vara stark är att våga vara öppen och låta sig bli beroende av andra! När mörkret är som värst kan bara den som själv varit där förstå hur det är.

Joachim - som är på bra humör trots ovissheten

Högst personligt - min prostata

I december skrev jag om att jag tog PSA prov och det har skrivits otroligt mycket om mannens prostata i tidningarna de senaste veckorna. Kändisar menar att vi måste börja prata om detta eftersom det är så många som drabbas av div. prostatabesvär.

Mitt höjda PSA-värde ledde till att jag fick gå vidare och tog prov hos Urologen i Kungsbacka. För mig var det fortfarande ett rutinbesök. Nu skulle man kolla prostatan med ultraljud samt ta cellprover för kontroll. Förra onsdagen fick jag beskedet att av de 10 provbitarna man hade tagit visade två på cellförändringar - cancer!

Jag kan inte här gå in på alla detaljer, men golvet gungade och en livskris var ett faktum. Under följande dagar var jag i dödsriket med ångest och allt mörker man kan tänka sig. Min hjärna ville inte ta in att det var otroligt bra odds och att tekniken är så fin att man klarar detta idag. Prostatacancer är någon otroligt många i vårt samhälle lever med! Men ingen kan förbereda sig för denna situation. Hjärnan slutar fungera och känslolivet skenar iväg. Har man dessutom livlig fantasi så är det en nackdel.

Här kommer vännerna, ens tro, böner m.m. in. Tack gode Gud för att det finns vänner! Tack gode Gud för förbön! Jag tänker på de fyra som bar den lame till Jesus när han befann sig i Kafernaum.

"Då förde man till honom en lam som bars av fyra män. Men när de för folkmassans skull inte kunde komma till Jesus med honom, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på. Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna." .... "Till dig säger jag: Stig upp, ta din bädd och gå hem!" Då steg mannen upp, tog genast sin bädd och gick ut inför allas ögon. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: "Något sådant har vi aldrig sett." (Mark. 2:1)

Man behöver folk som bär en.

Så kommer vi till gårdagen. Urologen kallar upp mig, frun är med, en dag tidigare än det var tänkt, och meddelar att de prover, som ju var så säkra, hade skickats till en specialist, som brukar hittar cellförändringar där ingen annan hittat något. Han gör denna gång tvärtom! Han säger att han inte hittar något! Jag får gå ifrån doktorn friskförklarad. Dock är det ju något som inte stämmer, så fler provtagningar kommer att ske. Men just idag är jag frisk! Och sakta "kravlar" man sig uppåt mot ljuset.

Varför skriver jag detta? Jo, ångest, ensamhet, mörker etc. är något vi alla möter oavsett vilka vi har omkring oss! Oavsett hur vår tro ser ut så prövas vi och kan min erfarenhet hjälpa någon, så är det välsignat.

Min personliga iver i att bygga församling, bön för väckelse etc handlar just om detta, att vi alla är i desperat behov av evangelium! Det finns så mycket i både världen och i de kyrkliga ordningarna som kan bli hinder för detta!

Joachim - som tackar Jesus av hela sitt hjärta och som hoppas på trons utbredning.

Vårens första hojtur!

Efter en händelserik och minst sagt tuff vecka så var det idag dags för säsongens första hojtur. Jag och ene sonen for en runda i det halländska landskapet. Det är en enorm känsla av frihet och glädje. Man känner vårvinden och solen värma lite grann. Fler hojvänner är ute på vägarna och det blir lättare att leva i nuet.

Joachim - som är glad över sitt MC-kort

Några åtgärder för att förnya Kyrkan

• 
  
  I Blogginlägget tidigare idag skrev jag om den analys som man gjort i England av hur dagens samhälle ser ut i förhållande till förr. Kyrkan skall inte ändra sitt innehåll, evangeliet står fast eftersom det rymmer sanningen och den förändras inte! Men hur ser kontexten ut. Här kommer några av biskopen från Englands idéer.
  
  Först så kan man bara konstatera att i Sverige:
  
• Har Kyrkan låg status/dragningskraft
• Medel många troende - många tror fast privat och i andra sammanhang
• Kyrkan har fortfarande många medlemmar trots att man aktivt inte deltar i verksamheterna eller firar gudstjänst.

Den Engelska kyrkan har mött de nya utmaningarna i samhället på följande sätt (mission shape church)
Här kommer en del av åtgärderna i punktform:

• 25000 böcker har tryckts för att öka kunskapen
• Nationell evangelist anställs för att just jobba med missionen i det egna landet.
• Biskopen utser en grupp (Senior styrelse) - viktigt med sanktioneringen från ledningen.
• 635 registrerade projekt i olika församlingar som bara bygger på missioneringen i de samhällen man befinner sig i. 35 procent av alla församlingar i stiftet jobbar med detta.
• Alla, anställda, frivilliga, förtroendevalda, behöver vara med i detta. Måste ha en vilja för ledarskap i mission. Detta leder till - nya sorters präster. Särskild kallelse! Nya lekmannatjänster.
• Se hela programmet och får mer information på: http://www.freshexpressions.org.uk/index.asp?id=1

I allt detta får man inte glömma det som jag skrev tidigare i dag: Kyrkan ansvarar inte för missionen utan det är Andens verk. Vi är redskap i detta arbete!

I många församlingar börjar man med tillbedjan (gudstjänster mm), församlingen byggs i bästa fall upp och ev. vill några missionera. Borde vara tvärtom! Gå ut (missionera) och bygg församling som kan fira gudstjänst. Vara kyrka där folket befinner sig. "Brobyggandet" innebär inte alltid att hjälpa folk in i kyrkan utan oss själva att går ut!

Bibelordet som flera läser:
Efesiebrevet 4:1ff (Olika uppgifter och tjänster)

Nya livsmönster bland yngre generationer, det är nödvändigt att ta till nya sätt! Samtidigt är det viktigt att vi måste i många sammanhang bygga på det som finns.

Hur vi gör i våra egna sammanhang är en utmaning. Men kanske skulle vi vara mer medvetna om just nödvändigheten med mission i den egna närmiljön. Tänk om alla som är kristna går ut bland folket en lördag förmiddag och erbjuder något av det kristna!? Vad skulle hända?

Joachim - som vill att vi skall ta vara på våra gåvor

En medveten bild av omvärlden!

Lyssnade på en viktig och intressant undervisning i tisdags. Den handlade om att Kyrkan måste bli bättre medveten om hur samhället runt omkring ser ut. Här kommer lite av mina egna anteckningar från mötet:

För det första måste kyrkan vilja missionera, gå ut bland människorna, och då behövs det en förnyelse. Problemet är att man inte vet hur och då blir man inte missionerande utan stannar där man är. Budskapet är alltid detsamma men kontexten är ny. Kulturen förändras och då måste kyrkan ändra sitt sätt.

Kontexten ser ut så här:
Postmodernt el. modernt samhälle
1. Konsumtion istället för produktion.
2. Kommunikation el. Teknologiskt samhälle istället för gammalt socialt mönster, ny social struktur. Ex. Facebook!
3. Okunnigheten innebär att kyrkan upplevs som helt ny bland många (obefintligt kunskap bland människor).

Istället för att krampaktigt hitta på nya saker och krysta fram käcka idéer behöver kyrkan i denna mission lita på att Anden hjälper oss med att möta denna nya situation. Ord som är viktiga är bl. a. individualism, konsumtion. Om inte vi gör lärjungar så gör konsumtionen det istället. Vi är vana vid ett samhälle med ett centrum, men det finns ju inte som förr när hela "byn" var samlad, utan idag är det mer som en torghandel, där var och en plockar sitt eget. Pengar, egendom, hur man för sig etc. styr samhället och i kölvattnet kommer bl. a. olika psykiska problem och känslan av ett utanförskap. Materialism är inte bra för din hälsa!

En annan viktig iakttagelse är att det idag är stor rörlighet - hur skapas i den världen gemenskap? Nätverk! Många av oss vet ju inte ens vad grannen heter! Församlingarna är uppbyggda geografiskt, på ett som inte gäller längre i människors kyrkosyn, utan man bygger gemenskaper på grundval av intresse. Och om kyrkan inte inser detta utan bara tror att det är närhet och geografi som styr så missar man något. Människor väljer att inte gå i kyrkan eftersom de anser sig har bättre saker för sig.

Detta var lite av det biskopen från England delade med sig av. I nästa Blogginlägg blir det lite åtgärder man gjort. Men frågan kvarstår, har vi verkligen gjort en rätt bedömning av det samhälle vi lever i? Vad är det vi skall lyfta fram?

Joachim - som vill ha en Kyrka i världen, delaktig i samhället, men samtidigt självständig

Vad gör prästerna egentligen?

Denna rubrik fanns att läsa i dagens Kyrkans Tidning och det finns mycket i denna insändare som är tänkvärt. Läs själv på följande länk:

http://www.kyrkanstidning.se/ledare_och_debatt/debatt/vad_gor_prasterna_egentligen-_0_9172.news.aspx

Visst är vi många gånger utsatta, men vi behöver lyfta fram möjligheter och nåden att vara i Herrens tjänst. Visst skall vi följa avtal, men samtidigt är lidandet och svårigheterna m.m. i våra församlingar inte tidsbestämda eller avtalsanpassade!

Författaren slutar med följande ord: "förvandla oss (präster) till självcentrerande jämrande gnällspikar." Tänk om samhället uppfattar oss så? Är det då deras fel eller har prästerskapet kanske sänt fel signaler.

Samtidigt tror jag att det samhälle som vi präster och diakoner sänds ut till är mer annorlunda än vad kyrkan själv har insett. Till detta återkommer jag i en annan blogg, att vi (Kyrkan) har inte en grundlig omvärldsanalys i förhållande till vårt gudomliga uppdrag. Vi har hittills mest sysslat med anpassning och att "världen" bestämt villkoren. Det är dags att våga vara tydligare i den värld vi faktiskt lever. Utan att bli fördömande eller vad vi nu är rädda för.

Joachim - som känner stor tacksamhet över att vara vigd präst

TV-pastor svårt slagen och hotad

Att vara kristen i västvärlden kan idag vara förknippat med förföljelser. Det är inte många av oss som har blivit förföljda för vår tros skull! Tvärtom har likgiltigheten varit den vanligaste attityden bland dem som inte delar vår övertygelse. Så här skriver Dagen:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=164859

Att det blir så här kan leda till många olika saker. Men helt klart måste det föra oss kristna närmare varandra. Om en broder eller syster förföljs, så behöver vi be över detta och även för det sammanhang i vilka detta händer. Runt om i världen sker förföljelser och man kan följa detta på Martyrkyrkans vänners hemsida. Här får du länken om du inte redan har den.

http://www.martyrkyrkansvanner.net/

Om man följer Jesus så blir det som Paulus säger, att man både får dela Jesu lidanden och hans härlighet. De båda hänger samman och jag är övertygad om att vi kommer att få se mycket av Guds härlighet i vår egen närmiljö. Jesusmanifestationen, ökad böneaktivitet i många församlingar m.m. leder till Guds rikes utbredning.

Joachim - som snart far till Åh på medarbetaroas för att rustas

Relationer

Igår hade vi besök av Pamela Sjödin-Campell som talade över sitt huvudämne, våra relationer både i äktenskapet, men också i andra sammanhang. Det är ganska märkligt att detta ämne blir vi aldrig färdiga med. Många kom och när man gick därifrån hade man mycket att fundera över.

Vårt vardagsliv med våra relationer är det viktigaste vi har! Inget annat är viktigare! Inte jobbet, inget kall etc. Fungerar inte denna basrelation, så påverkar detta allt annat. Sedan hänger naturligtvis alltsammans ihop. Men trots denna, för många självklara, insikt så prioriterar vi så olika idag. Det är som om familjen för många kommer efter allt annat, den tar man hand om när man får tid! Jobbet, självförverkligandet m.m. kommer först. När barnen växer upp och blir några år, så finns synsättet "att nu klarar de sig själva". Eller tar man åt andra hållet, så finns det väl alltid någon som tar hand om ens föräldrar.

Bakom alla dessa relationer finns behovet hos oss alla, oavsett ålder, att bli bekräftade. Och inte minst de som upplevs som lite mer besvärliga har grundläggande behov av att bli sedda. Hur bekräftar vi varandra på ett vist och kärleksfullt sätt? Ja, en viktig grund är att vi själva vet vem vi är! Att vi är trygga i oss själva istället för att hela tiden börja med "Du" eller "Den". Var ärlig mot dig själv och fråga vilka behov du har och vad du känner och hur detta kan fungera med dem som finns omkring dig. Många av oss skyller på andra eller annat, fast grundorsaken till reaktionen egentligen finns hos själva. Först när dina egna behov har blivit tydliga kan man gå vidare, det är då det kan vara dags att få hjälp utifrån.

Att man är troende och kristen betyder inte att man är förskonad från relationsproblem, men man vet var man kan hämta hjälp ifrån!

Joachim - som är väldigt relationsinriktad

Söndagstankar - 3 söndagen i fastan

Temat idag är "kampen mot ondskan". Denna kamp sker på alla plan i våra liv och överallt där vi befinner oss.

Kroppsligt - lidandet/sjukdomar och döden hotar ständigt.

Själsligt - värdighet och mening söker vi.

Andligt - förlåtelse och evigt liv vill vi ha förvissning om.

Och på alla plan vet Guds fiende om var vi har våra svagheter. Och det som är kämpigt för just dig är kanske inte detsamma som för din granne! Men du som läser dessa rader behöver dagligen få någon form av bekräftelse som möter det ovan nämnda.

Kroppsligt - du duger och har förmågor.

Själsligt - du är värdfull och har mycket att glädja dig över i ditt liv.

Andligt - din bortvändhet och din "synd" är förlåten och himmelens portar är öppna för dig!

Det är här kampen finns. Man kan lätt känna sig ensam, missförstådd, utanför etc. Andra människors välvilja, gemenskaper, m. m. kan hjälpa till i detta, inte minst sunda goda kristna församlingar. Men det hjälper inte hela vägen! Till slut handlar det om den egna personliga tron och hur den ser ut. För mig är det självklart att den skall vara förankrad i Jesus Kristus, för att vara hållbar i de kriser man går igenom. Men också vara hållbar när livet är bra och jag är full av tacksamhet!

Varje gång någon uppmuntrar mig i detta blir jag stärkt. Liksom nödvändigheten av att ta emot Guds nådegåvor (Bibeln, nattvarden, bönen och den kristna gemenskapen) är uppmuntran så viktig för oss alla!

Därför vill jag idag bara skriva till dig att du är aldrig ensam i din kamp! När du nu kanske sitter ensam vid din dator, så kom ihåg att Gud ser dig och vet vad du bär på! Jesus Kristus dog inte bara för alla andra, han gjorde det för dig också!

Joachim - som anser att ingen skall behöva känna sig ensam i livskampen

Släng ut mig! - 2

Svenska kyrkan kommer aldrig att kasta ut någon medlem oavsett vilken tro personen har. Det säger Esbjörn Hagberg, biskop i Karlstads stift, angående debatten om man kan häda mot Helig ande och ändå vara medlem i Svenska kyrkan.

Och visst skall kyrkan inte slänga ut någon. Men i sin debattartikel menade Patrik Lindenfors att Svenska kyrkan inte har någon tro, att den endast är en "världslig organisation i dödsryckningar". Och denna kritik avfärdas inte endast genom att säga att vi inte slänger ut någon. http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=164667

Den som är med och som uppenbart försöker visa på att kristen tro inte håller, som gör allt för att häda mot den helige Anden, ropar ju inte efter att alla skall få vara med, utan efter vad som egentligen är kyrka! Det handlar i grunden om vad Svenska kyrkan vill vara.

Parallellen till bilförsäljning kan göras. Kan en som hatar Volvobilar stå och vara med och sälja volvobilar. En som offentligt annonserar att Volvo har dödsryckningar. Hur skulle Volvo reagerat mot ett sådant beteende? Vart tog Jesu ord om omvändelsen vägen och hur förkunnas det budskapet? Är det kärleksfullt att lägga allt på, i det här fallet, Patrik? Har inte sändaren krav på tydlighet, vad som gäller?

Det är alla dessa tankar som jag menar är tankeväckande i förra bloggen. Hur gör kyrkan för att inte mista sin sälta eller att vara ljus?

"Ni är jordens salt. Men om saltet förlorar sin sälta, hur skall man då göra det salt igen? Det duger bara till att kastas ut och trampas ner av människor. Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas, som ligger på ett berg. Inte heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att det lyser för alla i huset. Låt på samma sätt ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen." (Matt. 5:13 ff)

Joachim - som tror att det handlar, inte så mycket om hur andra ser, utan hur vi själva ser på kyrkan

Släng ut mig!

"Patrik Lindenfors: Har Svenska kyrkan inga som helst medlemskrav?
Jag har förnekat hela den Apostoliska trosbekännelsen. För att det ska bli riktigt tydligt att jag förnekar Kristendomen så förnekar jag nu också de Athanasianska, Nicaenska och Augsburgska trosbekännelserna. Jag förnekar också den Helige ande – något som är oförlåtligt. Blir jag utesluten nu, undrar Patrik Lindenfors?" i tidningen Aftomnbladet. Se länken: http://www.aftonbladet.se/debatt/article4624463.ab

Tidningen Dagen har också tagit upp det på länken:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=164551

Detta är intressant och tankeväckande. För mig som kyrkoherde handlar det om balans mellan att bry sig om och respektera. Jag skriver ut alla som begär sitt utträde och det är väldigt få! Jag gör det med både respekt och ett visst vemod. Kanske handlar det ibland inte bara om ekonomi och bristande intresse utan om en medlemsvård, som skulle kunnat vara bättre. Det finns alltid plats för självrannsakan.

Vi är ju samtidigt inga åsiktspoliser som jagar folk. Delar man inte tron och ändå står med i kyrkans gemenskap kan det finnas skäl till detta som jag som präst inte behöver eller ska lägga mig i. Det kan handla om kultur, tradition, trygghet mm. Det betyder ju inte att man är passiv.

Jag vill passa på att lyfta fram, att det finns enormt mycket i kyrkan som man kan ta del av och en solidaritet som man är med och betalar för som medlem, som man kanske inte alltid utnyttjar själv, men som den som ev. hamnar i svårigheter har glädje och tröst av. Kyrkans olika hjälpinsatser saknar motstycke om man tar alla samtal som dagligen sker för att uppmuntra och stärka människor.

Men visst Patrik, vore det önskvärt om du hade en bekännande tro, inte minst för din egen skull!

Joachim - Som vill göra Patriks medlemskap innehållsrikt

Intelligent

Häromdagen stod det i GP att det nu är bevisat att man blir intelligent av att äta fisk. Då jag aldrig köper och sällan äter fisk känns ju sådana här artiklar inte speciellt upplyftande. Dessutom har jag vänner nära mig som ofta lyfter fram detta med fiskätandet kopplat till ens begåvning. De t o m menar att intelligenta människor äter fisk!

I dagens GP (hittar tyvärr ingen länk) står det om den japanske professorn Ryuta Kawashimas studie, som visar på att man blir intelligent av hojåkande! Detta visste jag ju naturligtvis för länge sedan. Intelligenta människor kör hoj! I testet framgick att de som kör hoj har bättre resultat på kognitiva prov, de var lyckligare och gjorde färre misstag på jobbet. Det handlar om att man aktiverar hjärnan när man kör.

Joachim - som längtar efter vårens sol och att vara ute och köra.

Att flytta

Har under tisdagen hjälpt min far med att rymma ut det sista ur den gamla bostaden i Värnamo. Det är otroligt vad vi människor kan samla på oss och jag är övertygad om att det gäller de flesta av oss. Man åker skytteltrafik till soptippen med allt det som ev. skulle vara bra att ha, men som aldrig kom till användning. Och det är så skönt när man väl har slängt det.

När bostaden är rensad och tom ser den inte alls så inbjudande ut som tidigare. - "Har man bott i detta", är en vanlig kommentar, så mycket smuts och skavanker. Det behövs renovering och målarfärg.

Allt detta är så likt förlåtelsens mekanismer i våra liv, som vi så djupt längtar efter men, som kan vara så svårt att ta till sig. Förlåtelsen börjar alltid med en insikt om att här finns något som skall rensas ut, något som man t o m har vant sig vid. Det kan gälla ett missbruk, en ovana eller något annat som man t o m kan försvara. Att man inte vill ta i det beror ofta på att man någonstans vet om att skavankerna kommer fram. Det är detta som ofta benämns som skuld och skam. Dessa är vi bra på att dölja men vi gillar ibland att ta fram dem hos andra! Därför händer det inte alltid, att man vill ta emot förlåtelse och ändra sig. Det är helt enkelt för jobbigt. Precis som det är oerhört jobbigt att flytta, särskilt om det är mycket och man inte är ung längre.

Men Jesu förlåtelse bygger ju just på detta, att han vill lyfta av oss vår skuld. Och skammen möter han genom att visa på vårt människovärde. Det handlar inte så mycket om det vi gjort utan mera om vad vi är! Och det vi är, förstörs av det vi gjort, sagt och tänkt. Men Guds fokus är hela tiden på vårt inre, vad vi är. Han reparerar och helar och väggarna/livet blir mer och mer av med sina sprickor.

Joachim - som dagligen jobbar med utrensning, det är fint att vara "sopgubbe".

Vilken ondska!

Under några dagar har ni sett den underbara filmen om pappan som kämpar för och med sin son. Man blir berörd varje gång och det känns underbart att vara människa. Gud måste le när han ser glädjen i sonens leende på slutet av filmen!

Igår kväll såg jag motsatsen. Det var en dokumentär om pedofilskandalen i USA bland katolska präster. Över 100.000 barn påstods vara utsatta för övergrepp. Små barn, femåringar, genomlider sexuella handlingar från vuxna som kallar sig präster. Det påstods att ca. 10 % av prästkåren ägnat sig åt detta. Denna skandal har så allvarligt skadat Kristi kyrkas rykte, så det saknar motstycke i historien. Bibelord som t. ex.

"Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland er alla, han är den störste." eller

"Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig"

ekar inom en. Jesus hjärta måste bli bedrövat. Man skäms över vad människan är kapabel att göra.

Hur går man vidare? Ja, förutom att visa sin avsky från sådana här handlingar, så är det ju så, att man kan ju inte förändra världen eller andra, utan man måste börja med sig själv och sin egen bortvändhet från Guds vilja. Jag är själv är en syndare och i behov av Guds nåd. Sedan är det viktigt att leva efter Guds ord, så att vi inte gömmer oss bakom prästskjorter och andra yttre ting. Vi har fått bibeln för att följa den. Kan vi leva efter denna förlåtelse, som har sin grund i korset och som är biblens kärna, så finns det hopp. I annat fall har Guds fiende segrat och kvar finns bitterhet och hat.

Joachim - som tänker på att den som är utan synd skall kasta första stenen och samtidigt vill man slänga en stor bautasten.

(Barnen på bilden har inget med bloggen att göra)

Vilken kärlek!

En dag frågar en son sin far: ”Pappa, springer du en maraton med mig?”
Pappan svarar: ”ja” och de springer sin första maraton tillsammans.
En annan dag frågar sonen sin far igen: ”Pappa, springer du en till maraton med mig?” och pappan svarar igen ”ja, min son”.
En dag frågar sonen sin far: ”Pappa, vill du göra Ironman tillsammans med mig?” (4 km simning, 180 km cykling, 42 km löpning)
Och pappan svarar igen ”Ja”…
Och här kommer videon till denna historia:
http://www.youtube.com/watch?v=VJMbk9dtpdY

Joachim - rörd av denna historia och tackar Stefan för bidraget

Församlingstillhörighet

"S:ta Clara kyrkas vänner, en EFS-förening inom Stockholms domkyrkoförsamling, har chans att få en ny friare ställning inom Svenska kyrkan. Den ekonomiska situationen har fått både domprosten och kyrkorådet att se positivt på att föreningen får både större frihet - och ansvar."

Det ekonomiska läget och det som sker just nu inom kristenheten, att fler vill välja vilken församling man vill tillhöra är problemformuleringar som ofta är uppe till diskussion. S:ta Clara kyrkans vänner väljer denna väg och har mött positiva reaktioner från domprosten m.fl.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=163461

Grundproblemet är att om alla fick välja vilken församlingsgemenskap man vill tillhöra, så skulle sannolikt en del församlingar ganska snart sakna ekonomisk bärighet. Man har fortfarande ansvaret för byggnader m. m. och inte minst för personal. Det handlar alltså om att hitta ett lämpligt system för utjämning, så att rika församlingar hjälper andra. Hur detta skall se ut vet man idag tydligen inte.

Men allt handlar inte om pengar, det handlar också om ett nationellt ansvar för att det skall finnas möjlighet till bl. a. god själavård i hela landet. Vi vet alla hur viktig kyrkans insatser är, inte minst vid kriser och katastrofer.

Men samtidigt är det så att en del, som har sitt engagemang i en annan kyrka än den territoriella, vill mycket hellre lägga sin kyrkoavgift till den förstnämnda. Idag finns det ingen möjlighet att välja.

Joachim - som är övertygad om att det måste finnas en lösning på detta problem.

Fotbollsentusiasm

Förre Uefabasen Lennart Johansson kommer till Limmareds kyrka den 3 maj. Det är prästen Ingo Söderlund som lockat den förre fotbollspampen till Västsverige. Där ska han intervjua Lennart Johansson på temat "I fotbollens tjänst".
Läs mer på: http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=163398

Ingo är en "eldsjäl" när det gäller fotboll, som själv kanske är mest känd som ordförande i svenska landslagets supporterförening Camp Sweden. Det Ingo gör här och som är så viktigt är att han bryter gränser utan att tappa sin egen tillhörighet. Som präst vet han vad evangeliet är, samtidigt får hans "kärlek" till fotbollen sitt och de människor som han möter i de sammanhangen är också Guds barn. Hur ofta får de annars möta en präst?

Men alla kan inte och skall inte göra detta! Det måste finnas en kallelse och denna har Ingo i detta fallet. Frågan är var du har din kallelse att verka? och hur din uppgift ser ut? Själv gillar jag bland annat att vara bland motorcyklister, eller att vara med att anordna resor om det finns möjligheter. Men du är viktig där du finns! Och är du en bekännande kristen, är det viktigt att du har frimodigheten (och visheten) att visa detta i många situationer.

Om alla kristna är engagerade i något sammanhang och det är tydligt var man egentligen hör hemma i sin övertygelse, nämligen hos Jesus, så tror jag att vi tillsammans kan förändra mycket av den bild som s. k. vanligt folk har av kyrkan.

Joachim - som tror på att leva i världen

Ny logotyp

Kungsbacka och Hanhals församlingar har med hjälp av grafiska formgivaren Nina Nordström fått en ny logotyp.

Arbetet med en ny logotyp och grafisk symbol är en lång process. Både för formgivaren och beställaren. Många frågor som rör beställarens identitet blir plötsligt aktuella och kräver svar.
En grafisk symbol ska fungera i alla tänkbara storlekar och sammanhang; från den lilla svartvita annonsen till flaggan utanför huset. Den ska kunna tryckas, broderas, eller visas digitalt på en bildskärm.

När jag fick frågan om att ta fram en ny grafisk symbol tänkte jag först på de tre olika kyrkobyggnaderna som ingår, och på ambitionen att knyta ihop dem. Symbolen skulle vara enkel och begriplig för alla.

Från början hade jag sex olika idéer som kokades ihop till tre, vilka utvecklades vidare: Jag skissade en fläta av tre längder, jag gjorde en kombination av bokstäverna K-H-F, jag byggde en kub som blev till ett hjärta som blev till en diamant…

I detta stadium är färgerna inte så viktiga. Det gäller att hitta en lösning med två färger som går att översätta till svart-vitt eller grå toner, det måste finnas kontrast.

Tidigt var jag inne på att göra ett hjärta, som samtidigt var en byggnad – eller tre. Under arbetets gång insåg jag att det mer och mer såg ut som symbolen för ett museum, och det röda hjärtat förde kanske tanken till blodgivning? Det behövdes ett torn för att poängtera det kyrkliga, och eventuellt en annan färgskala.

En symbol för en församling behöver inte nödvändigtvis tilltala alla, men den bör tala till alla. I just de här församlingarna finns kyrkan med, och spelar en aktiv roll i samhällsbyggandet. En kyrka som ingår i samhällslivet. Det ville jag visa. Därför arbetade jag vidare med den symbol som består av tre byggnader, med ett torn i mitten. Man kan läsa den som kyrkan mitt i byn, den integrerade samhällsbyggaren eller tre byggnader tillsammans. Den har ett djup som är viktigt i en symbol. På underlaget är den plan, men ögat kan ändå uppfatta flera dimensioner.
Jag hoppas att församlingsborna kommer att trivas med sin nya symbol.

Nina Nordström

www.vidd.se

Alphadygn på Lärjungagården i Torestorp

Så har vi för 14 gången på rad haft ett alphadygn med alphadeltagarna. Tillsammans var vi 19 personer som talade om den helige Anden. Vem han är, Vad han gör och Hur man blir fylld av Honom.

De flesta som går en alpha kurs har mycket liten kunskap om Anden. Att tala om Anden var inte högprioritet under konfirmationstiden och inte heller har det varit så mycket i våra gudstjänster.

Men om man ser till bibeln, så får man ett helt annat perspektiv! Bibelns första verser:

"I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet."

Läser man första verserna i Apostlagärningarna , så står det:
"I min förra skrift, käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde, fram till den dag då han blev upptagen till himlen, sedan han genom den helige Ande hade gett sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt. Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike. Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: "Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande."

Anden är med vid världens skapande. Anden är med vid rustningen av lärjungarna. Anden är med vid alla de tillfällen då Guds rike skall utbredas. (ex. när Maria blir gravid)

Samma villkor gäller idag! Vi behöver Guds Ande om hans rike skall utbredas. Anden fyller oss och leder oss. Han låter "frukter" växa i våra liv och vi får gåvor. Att få berätta allt detta för alphagänget är stort. Och framför allt, Anden själv är så närvarande! Men Anden vill inte berätta om sig själv, utan allt ljus skall vara på Jesus. Han är vår Frälsare. Och Anden hjälper oss att se det!

Joachim - tacksam och glad alpha ledare