Högst personligt - min prostata

I december skrev jag om att jag tog PSA prov och det har skrivits otroligt mycket om mannens prostata i tidningarna de senaste veckorna. Kändisar menar att vi måste börja prata om detta eftersom det är så många som drabbas av div. prostatabesvär.

Mitt höjda PSA-värde ledde till att jag fick gå vidare och tog prov hos Urologen i Kungsbacka. För mig var det fortfarande ett rutinbesök. Nu skulle man kolla prostatan med ultraljud samt ta cellprover för kontroll. Förra onsdagen fick jag beskedet att av de 10 provbitarna man hade tagit visade två på cellförändringar - cancer!

Jag kan inte här gå in på alla detaljer, men golvet gungade och en livskris var ett faktum. Under följande dagar var jag i dödsriket med ångest och allt mörker man kan tänka sig. Min hjärna ville inte ta in att det var otroligt bra odds och att tekniken är så fin att man klarar detta idag. Prostatacancer är någon otroligt många i vårt samhälle lever med! Men ingen kan förbereda sig för denna situation. Hjärnan slutar fungera och känslolivet skenar iväg. Har man dessutom livlig fantasi så är det en nackdel.

Här kommer vännerna, ens tro, böner m.m. in. Tack gode Gud för att det finns vänner! Tack gode Gud för förbön! Jag tänker på de fyra som bar den lame till Jesus när han befann sig i Kafernaum.

"Då förde man till honom en lam som bars av fyra män. Men när de för folkmassans skull inte kunde komma till Jesus med honom, tog de bort taket över platsen där han var. De gjorde en öppning och sänkte ner bädden som den lame låg på. Jesus såg deras tro och sade till den lame: "Mitt barn, dina synder är förlåtna." .... "Till dig säger jag: Stig upp, ta din bädd och gå hem!" Då steg mannen upp, tog genast sin bädd och gick ut inför allas ögon. Och alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud och sade: "Något sådant har vi aldrig sett." (Mark. 2:1)

Man behöver folk som bär en.

Så kommer vi till gårdagen. Urologen kallar upp mig, frun är med, en dag tidigare än det var tänkt, och meddelar att de prover, som ju var så säkra, hade skickats till en specialist, som brukar hittar cellförändringar där ingen annan hittat något. Han gör denna gång tvärtom! Han säger att han inte hittar något! Jag får gå ifrån doktorn friskförklarad. Dock är det ju något som inte stämmer, så fler provtagningar kommer att ske. Men just idag är jag frisk! Och sakta "kravlar" man sig uppåt mot ljuset.

Varför skriver jag detta? Jo, ångest, ensamhet, mörker etc. är något vi alla möter oavsett vilka vi har omkring oss! Oavsett hur vår tro ser ut så prövas vi och kan min erfarenhet hjälpa någon, så är det välsignat.

Min personliga iver i att bygga församling, bön för väckelse etc handlar just om detta, att vi alla är i desperat behov av evangelium! Det finns så mycket i både världen och i de kyrkliga ordningarna som kan bli hinder för detta!

Joachim - som tackar Jesus av hela sitt hjärta och som hoppas på trons utbredning.