"Om människor inte får välja präst till dop, vigsel eller begravning kommer många att bli besvikna och lämna kyrkan, skriver prästen och forskaren Elisabeth Arborelius på tidningen Dagens Nyheters debattsida i dag."
Läs om detta på artikeln i Kyrkans tidning:
Detta är en intressant utveckling eftersom den tycks passa den allmänna konsumtionstrenden. Man gillar en präst och får man inte den så finns risken att man struntar i det hela eller åtminstonde uttrycker sin besvikelse. Personligen gillar jag inte detta synsätt även om jag i viss mån kan förstå resonemanget.
Hade i går dop med gäster som rest dryga 60 mil enkel resa. Det är viktigt att gudstjänsten blir givande, innehållsrik och berörande. En präst som inte tar vara på tillfället utan är oengagerad kan ju mer eller mindre motverka hela tanken med glädjen i dopet. Samtidigt vet jag inte riktigt vem som har rätten att bedöma om gudstjänsten var bra eller inte. Det handlar ju även om mottagarens förberedelser.
Hade i går dop med gäster som rest dryga 60 mil enkel resa. Det är viktigt att gudstjänsten blir givande, innehållsrik och berörande. En präst som inte tar vara på tillfället utan är oengagerad kan ju mer eller mindre motverka hela tanken med glädjen i dopet. Samtidigt vet jag inte riktigt vem som har rätten att bedöma om gudstjänsten var bra eller inte. Det handlar ju även om mottagarens förberedelser.
Grundproblemet är trots allt, att det är för stor fixering på hantverkaren (prästen) och vi borde mer ha fokus på Jesus Kristus och tron på honom. Innehållet är viktigare än formen. Även om dessa hör intimt ihop. Det känns som vi kommer att få en kyrka som blir mer och mer segregerad och individualiserad och mindre kollektiv. Och för mig som är relationsinriktad är detta inte positivt. Det känns dessutom obibliskt, då t.ex. bibeln pekar på dopets vikt, att dö och uppstå med Herren och man blir en del i den nya familjen i vilken Jesus är hörnstenen.
Joachim - som ser nödvändigheten i att präster blir så duktiga hantverkare som möjligt, det är då ser man ser på Jesus.
5 kommentarer:
Ja det känns som en naturlig fortsättning på vårt lite egotrippade konsumtionsbeteende när det gäller prylar och upplevelser. Inte desto mindre kan det ju komma mycket gott ut av ett dop, även för andra än barnet! Kanske har deltagarna en mer positiv grundinställning om dom känner att dom varit med och valt "hantverkare".
Så länge prästen pekar på Gud och Jesus, och inte på sig själv, tycker jag allt är gott.
Amerikanska mediepräster tycker jag är avskräckande exempel, i några fall. Men i Sverige känner jag att vi är långt därifrån. Så fortsätt att våga synas och peka på Jesus!
Häsningar
Det dröjer ett tag in man är pastor i en megaförsamling:) Men jag tror att det viktigt att komma ihåg att man också är evangelium, inte bara tala om det! Joachim
Vill passa på tillfället att ställa en fråga angående dopet i svenska kyrkan. Jag är själv katolik och i den katolska dopceremonin frågar prästen föräldrarna om de är medvetna om att dopet förpliktar föräldrarna att fostra barnet i den kristna tron. Finns någon motsvarande fråga eller förpliktelse i svenska kyrkans dopceremoni? Mina icke-kristna vänner som gått ur svenska kyrkan ska döpa sin dotter på pingstdagen och de vill ha en mormon som fadder. Hur ställer du dig som präst i svenska kyrkan till det, både till att barnet med största sannolikhet inte kommer att få en kristen fostran och att faddern tillhör mormonkyrkan?
Hejsan Teija!
Bra frågor du ställer.
Katolska kyrkan och den lutherska godkänner varandras dop och det måste ske i den Treeniges namn. Men du pekar på ett problem och det är när föräldrarna inte är kristna. (Hur man nu avgör det?)
Det finns en fråga även i den lutherska kyrkan där prästen kan säga följande precis efter trosbekännelsen: (Jag ställer alltiod denna fråga!)
"Vill ni att ert barn skall döpas till denna tro och leva med församlingen i Kristi gemenskap?
Varpå föräldrarna svarar JA.
Självklart kan man ibland tycka att det är kanske inte så ärligt om föräldrarna utger sig att inte vara kristna ena stunden och samtidigt säger ja inför församlingan inne i kyrkan. Men varken prästen eller någon annan kan döma, utan det är deras egna ansvar, men man bör som präst påtala vikten av dopen och vilket ansvar man faktiskt tar på sig!
Här kommer valet av fadder in. Det finns i kyrkans ordning bara ett krav och det är att faddern skall själv vara döpt och sedan vara beredda att ta ansvar. Konfirmation är inget krav. Det betyder att faddern kan tillhöra något annat samfund eller rent av gått ur kyrkan! Jag kan tycka att det är ologiskt att välja en som tillhör mormonkyrkan. Eftersom vi t.ex. inte har några som helst ekumeniska samtal med dem.
Hoppas att dessa svar hjälper dig något. I slutänden har det blivit så att det vilar ett stort ansvar på föräldrarna.
Joachim
Tack för ditt svar! Kanske är jag orolig för detta barn i onödan för det är ju så att barnet i dopet blir Guds barn och Han gör allt Han kan för att rädda sina barn. Det bevisade Han ju på Korset vilket ytterligheter Han går till för att frälsa oss. I och med medlemskapet i kyrkan blir ju den här lilla flickan inlemmad i en bönegemenskap som hjälper henne på livets väg. Hon är innesluten i min bön också.
Skicka en kommentar