"Patrik Lindenfors: Har Svenska kyrkan inga som helst medlemskrav?
Jag har förnekat hela den Apostoliska trosbekännelsen. För att det ska bli riktigt tydligt att jag förnekar Kristendomen så förnekar jag nu också de Athanasianska, Nicaenska och Augsburgska trosbekännelserna. Jag förnekar också den Helige ande – något som är oförlåtligt. Blir jag utesluten nu, undrar Patrik Lindenfors?" i tidningen Aftomnbladet. Se länken: http://www.aftonbladet.se/debatt/article4624463.ab
Jag har förnekat hela den Apostoliska trosbekännelsen. För att det ska bli riktigt tydligt att jag förnekar Kristendomen så förnekar jag nu också de Athanasianska, Nicaenska och Augsburgska trosbekännelserna. Jag förnekar också den Helige ande – något som är oförlåtligt. Blir jag utesluten nu, undrar Patrik Lindenfors?" i tidningen Aftomnbladet. Se länken: http://www.aftonbladet.se/debatt/article4624463.ab
Tidningen Dagen har också tagit upp det på länken:
Detta är intressant och tankeväckande. För mig som kyrkoherde handlar det om balans mellan att bry sig om och respektera. Jag skriver ut alla som begär sitt utträde och det är väldigt få! Jag gör det med både respekt och ett visst vemod. Kanske handlar det ibland inte bara om ekonomi och bristande intresse utan om en medlemsvård, som skulle kunnat vara bättre. Det finns alltid plats för självrannsakan.
Vi är ju samtidigt inga åsiktspoliser som jagar folk. Delar man inte tron och ändå står med i kyrkans gemenskap kan det finnas skäl till detta som jag som präst inte behöver eller ska lägga mig i. Det kan handla om kultur, tradition, trygghet mm. Det betyder ju inte att man är passiv.
Jag vill passa på att lyfta fram, att det finns enormt mycket i kyrkan som man kan ta del av och en solidaritet som man är med och betalar för som medlem, som man kanske inte alltid utnyttjar själv, men som den som ev. hamnar i svårigheter har glädje och tröst av. Kyrkans olika hjälpinsatser saknar motstycke om man tar alla samtal som dagligen sker för att uppmuntra och stärka människor.
Men visst Patrik, vore det önskvärt om du hade en bekännande tro, inte minst för din egen skull!
Joachim - Som vill göra Patriks medlemskap innehållsrikt
6 kommentarer:
Tack Joachim!
Ett mycket bra svar på Patrik Lindenfors artikel. Jag är själv inte troende men har en djup respekt för Svenska kyrkan för att den förutom tron står för just kultur, tradition och en trygg hamn för alla i både kris och glädje därför kommer jag alltid att vara medlem i Svenska kyrkan
En annan reflektion är att hela artikeln handlar om att bli bekräftad och sedd. Patrik skriver ju för att folk skall reagera.
Att var med i ett sammanhang utan att dela visionen/tron är ju inte i det här sammanhanget kyrkans problem, utan ett val Patrik gör. Eftersom han är vuxen och myndig bör han respekteras.
Ett problem är om icketroende människor blir så många, så att det på s.k. demokratisk väg, på ett kyrkomöte, kan besluta att Gud finns inte. Är han då avskaffad? I teorin är denna väg möjlig idag. Det finns ju röster som vill avskaffa biskoparnas talan.
Joachim
Din blogg får mig att tänka på Billings folkkyrkotanke, att församlingen är territoriell. Det tycker jag är en fin tanke - en församling som omsluter alla människor och i hela livets alla olika skiften.
Hej Joachim,
Tack för dina reflektioner runt min artikel! Jag menade förstås inte att kyrkan skulle agera åsiktspoliser, utan bara att de borde slänga ut människor som uppenbart motarbetar dem. Det skulle vilken annan organisation som helst göra.
Det du lyfter fram som kyrkans konkurrensfördelar är förstås sant. Men någonstans måste väl Jesus komma in i bilden? Kulturarvet i form av byggnader och annat betalar vi för ändå via skattsedeln. Hjälp till nödställda ges effektivare (mer hjälp per krona) via Rädda Barnen, Röda Korset eller någon annan specialicerad organisation. Glädje och tröst finns det många alternativa kanaler tiill. Det kyrkan handlar om är inte det, utan att Gud kommit ner på jorden i forma av en människa. Allat annat är bara lullull.
Men tack för din omtanke om mmin tro. Den är för närvarande förlorad, men livet har tagit mig på underliga äventyr förr.
Du borde läsa mitt blogginlägg om denna artikel, och den dialog som blivit i kommentarsfältet.
Jag tycker jag säger bra saker, som icketroende och allt.
/Max
Jag ser ju våran relation till Gud, som att vi är barn och Gud är våran far.
Det Patrik ger uttryck för här påminner mig mycket om en tonåring som ifrågasätter sina föräldrar och vill/kan inte tro att dom har rätt och vill/kan inte se dom som en auktoritet.
Det vore väl väldigt illa av en förälder att "slänga ut" sina barn, bara för att dom inte tror på en, har en annan åsikt eller skriker åt en.
Är man en kärleksfull förälder så håller man väl dörren öppen för sina barn, även om dom inte "tror på" mig som förälder.............dom kan ju faktiskt ändra sig när dom blir lite större. Är barnen någorlunda stora är det ju deras fria val att lämna hemmet, som dom är besvikna på.
På samma sätt ser jag kyrkan. Inte "slänger man väl ut" en person ur svenska kyrkan för att denne säger att han/hon inte tror på Gud. Det måste väl ändå den vuxna personen bestämma och välja själv.
Den person som skriker högst, kan ju vara den som söker och kanske vill men inte kan tro, mest. Inte stänger man väl dörren för honom/henne.
I slutändan finns det väl bara en som säkert kan bedöma om en människa har en tro eller inte!
Skicka en kommentar