Under några dagar har ni sett den underbara filmen om pappan som kämpar för och med sin son. Man blir berörd varje gång och det känns underbart att vara människa. Gud måste le när han ser glädjen i sonens leende på slutet av filmen!
Igår kväll såg jag motsatsen. Det var en dokumentär om pedofilskandalen i USA bland katolska präster. Över 100.000 barn påstods vara utsatta för övergrepp. Små barn, femåringar, genomlider sexuella handlingar från vuxna som kallar sig präster. Det påstods att ca. 10 % av prästkåren ägnat sig åt detta. Denna skandal har så allvarligt skadat Kristi kyrkas rykte, så det saknar motstycke i historien. Bibelord som t. ex.
"Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland er alla, han är den störste." eller
"Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig"
ekar inom en. Jesus hjärta måste bli bedrövat. Man skäms över vad människan är kapabel att göra.
Hur går man vidare? Ja, förutom att visa sin avsky från sådana här handlingar, så är det ju så, att man kan ju inte förändra världen eller andra, utan man måste börja med sig själv och sin egen bortvändhet från Guds vilja. Jag är själv är en syndare och i behov av Guds nåd. Sedan är det viktigt att leva efter Guds ord, så att vi inte gömmer oss bakom prästskjorter och andra yttre ting. Vi har fått bibeln för att följa den. Kan vi leva efter denna förlåtelse, som har sin grund i korset och som är biblens kärna, så finns det hopp. I annat fall har Guds fiende segrat och kvar finns bitterhet och hat.
Joachim - som tänker på att den som är utan synd skall kasta första stenen och samtidigt vill man slänga en stor bautasten.
(Barnen på bilden har inget med bloggen att göra)
6 kommentarer:
Det är hemskt när barn får utstå avskyvärda handlingar från de som borde skydda dem, vi vuxna. Jag förstår ditt dilemma. Samtidigt som man inte vill dömma känns det ju omöjligt att låta bli när det handlar om att de som borde veta bättre inte handlar som de borde mot de som behöver allra mest skydd av oss, barnen. Jag tycker det är en sorgsen bild av mänskligheten och inte bara en katastrofal bild av kyrkan som skapas.
Jag såg inte filmen, men funderar över det faktum att så mycket ondska görs i Guds namn. Hur kan det komma sig? Tänker inte bara på filmen, korståg och krig som också har genomförts i Guds namn. Manipulering och förnedring av människor tycker jag att Knutby är exempel på. Förnekelse av förintelsen är ett annat exempel. Finns det kanske ett samband mellan kristen tro och fanatism? Vad tror du?
Naturligtvis är det hela avskyvärt och det finns inget försvar. Det blir ju absolut inte bättre av att det är präster som gjort det.
Däremot kan man väl säga att det hela egentligen bara bekräftar vad som står i bibeln om syndafallet, människans "bortvändhet från Guds vilja" och våran ofullkomlighet.
Det är genom att inte följa Guds vilja i t.ex. de bibeltexter du tar upp, som prästerna begått dessa brott.
Men, visst gör det oerhörd skada för kyrkan, men framförallt skapat sår hos dessa barn som kanske aldrig läks!
Ansvaret faller tyngst på de biskopar som lät denne präst hållas. Prästen i fråga var ju att betrakta som psykiskt störd och skulle behövt vård och terapi.
Intressant och fruktansvärt. Ett ämne som kan diskuteras länge och många många bautastenar som vill kastas.
Jag kan varmt rekommendera en film på temat katolska präster och "kärlek". Se gärna filmen "Doubt" med Meryl Streep - mycket bra. Hälsning från mig som fortfarande funderar över den filmen trots att det gått fem dagar sedan jag såg den.
sista meningen i inlägget va väldigt träffande..
Skicka en kommentar