Idag, påskafton, och dagarna mellan Kristi himmelsfärd och Pingsten är dagar som för mig är lite speciella. Lärjungarna befinner sig i ett tillstånd utan Jesus och dessutom måste de öva sig i förtröstan.
Idag var de missmodiga och frivilligt inlåsta av rädsla för andra människor. De tio dagarna mellan himmelsfärden och Andens utgjutande är egentligen något liknande. De skulle stanna kvar i staden och invänta rätt tid och bli rustade.
Förtröstan handlar om att våga lita och tro fast det både ser mörkt ut och inte känns särskilt bra. De stunder då man "känner" Andens närvaro är ju helt enorma och man tror sig kunna göra vad som helst. Men vi är inte på förklaringsberget hela tiden. Många stunder är stunder av förtröstan. Det är då man inte skall vara ensam utan församlingen är så viktig!
I dessa situationer var lärjungarna tillsammans. Thomas som inte var med, drabbades av tvivel! Nöden har bl. a. haft den goda effekten på människan, att hon i bästa fall söker sig nära andra. Häri ligger missionsbefallningens uppdrag och bönen om väckelse. Ingen skall behöva vara ensam mot sin vilja och det är så lätt gå miste om "saligheten" om man aldrig delar tron med andra.
Joachim - som anser att Påskhelgen är en sådan fantastisk helg och det fina vädret gör det verkligen inte sämre!
1 kommentar:
Nyss hemkommen från påsknattsmässa sitter jag nu och smälter intrycken samtidigt som jag läser vad du skriver.
Fastnar speciellt för det du skriver om att få dela med andra...........vilken förmån och känsla att få dela "nattens händelse" av hopp och glädje med andra människor.
Det vore väl att ta i att säga att man kan förstå lärjungarnas känsla, men man kommer åtminstonde lite "närmre" en sån här natt,...... en helt annan upplevelse än om man bara läser om det!
En fantastisk natt!!
Skicka en kommentar