Har nu tagit nya prover och får vänta några veckor på provresultaten. Antingen visar de på cellförändringar, eller inte. Jag tänker på min gamle husläkare från Värnamo, som menade att det inte finns några friska människor, de är bara inte tillräckligt undersökta.
Naturligtvis hoppas jag och ber att specialisten i Göteborg skall göra samma iakttagelse som senast, att det inte finns något att operera. Men hur som helst har jag redan nu lärt mig oerhört mycket och det allra viktigast är att man blir buren i bön. Att det finns en som kan bära våra bördor. Så jag vill både tacka er alla som ber och samtidigt uppmana er att fortsätta. Alla ni som känner igen er i denna situation vet att känslo/själslivet får sig en sådan knäck. Det tar tid att komma tillbaks och det är helt okey att både vara arg och ledsen. Det värsta är ångesten.
Nu kommer jag att skriva om annat de närmaste veckorna, men hör gärna av dig till mig om dessa två blogginlägg har satt igång något hos dig! Att vara stark är att våga vara öppen och låta sig bli beroende av andra! När mörkret är som värst kan bara den som själv varit där förstå hur det är.
Joachim - som är på bra humör trots ovissheten
2 kommentarer:
Tack för Dina ord och att Du vågar visa att Du behöver hjälp. Ibland är vi inom kyrkan och som kristna så rädda att säga: be för mig jag behöver det. Det ses ibland som ett nederlag men borde vara det naturligaste som finns.
Jag blir irriterad på mej själv ibland när jag säger: "jag tänker på Dig" när jag egentligen menar jag ber för Dig men det är "skämsigt" att säga så eller jag vet inte hur den andra personen tar det.
Tänk vilken styrka vi har i att få möjlighet att be för varandra och bära varandras bördor men då måste vi också våga lita på varandra och våga ge av mig själv.
Längtar efter att det personliga förbönen ska bli en fungerande verklighet i församlingen (även där jag bor)
/Lena
Jag ber för dig härifrån Shanghai. Mörka stunder fungerar bäst när det går att göra dem korta. Om livet är mörkt så lev en dag i taget, eller en timme i taget eller om det är mycket tungt lev mitt i nuet, ta en liten stund i taget. Var snäll mot dig själv. Små små steg med tilltro växer långsamt till ett lugn. Tro och vänner är som sagt var värt mer än guld. Jag håller tummarna för ett glädjebesked. Kramar
Skicka en kommentar