Vad är rimligt?

När man begrundar den mänskliga kroppens alla organ så kan man inte låta bli att bli fascinerad. Att somliga anser att slumpen är den stora orsaken bakom allt är för mig helt obegripligt. Ändå hävdar många detta, att det är ödet eller slumpen.

Det jag kan hålla med om är att det skett en utveckling. T. ex. är vi generellt längre nu än vad vi var för några hundra år sedan. Men även utvecklingen måste ju någon hålla i och styra eller är alla orsaker som sker styrda av slumpen?

Oftast tar man ögat som exempel på kroppens fantastiska funktioner eller handens möjligheter till olika aktiviteter. Men ta hela vårt reningssystem som vi har inbyggt i kroppen med njurar, lever och urinblåsan. Muskler som öppnar och stänger och slaggprodukter som inte kroppen vill ha kvar. Sedan är det så fascinerande att de inre organen växer från det lilla barnet till den vuxna kroppen. Tänk om levern fick för sig att växa i en annan takt eller något annat.

Nu har vi bara lyft fram den mänskliga kroppen. Om man då betänker att detta sker varje dag, flera tio tusentals gånger, att en ny människokropp föds. Eller ta resten av naturen med alla djur och växter. Vänd sedan blicken ut i rymden och stanna upp lite. Just förhållandet mellan den lilla insekten, min kropp och det stora universumet är så mäktigt. Att man sedan kan minnas vad man var med om som liten, och även planera framtiden hör också till sådant man verkligen kan begrunda och som hör till vår existens!

Vad är rimligt? Att detta är en slump? Det råkade liksom bara bli så komplicerat och dessutom i en sådan mångfald?!

För mig är det rimliga Gud och då en Gud som lever! Tänk att han dessutom landat på detta jordklot i mänsklig gestalt, i sin son Jesus Kristus. Egentligen är det sistnämnda inte så märkligt om man sagt ja till det andra.

Vad är rimligt för dig? Tänk noga över ditt svar för det borde påverka hela till förhållningssätt till skapelsen, andra människor och inte minst till dig själv. Hur ser du på dig själv, som en människa av Gud skapad eller som ett resultat av slump?

Joachim - som filosoferar över naturens fantastiska sätt att berätta om Gud

22 eft Tref - Frälsningen

Så här står det i dagens (22 eft Tref) episteltext:

"Gör därför allt ni kan för att i er tro visa dygd, i dygden insikt, i insikten självbehärskning, i självbehärskningen uthållighet, i uthålligheten gudsfruktan, i gudsfruktan broderlig kärlek och i kärleken till bröderna kärlek till alla människor. Ty om allt detta finns hos er och växer till, blir ni inte overksamma eller utan frukt när det gäller kunskapen om vår Herre Jesus Kristus". (2 Petr. 1:5-8). (Folkbibelns övers.)

Flera begrepp här är relativt tunga: dygd, självbehärskning, uthållighet, gudsfruktan. Dessa personliga egenskaper talar man inte särskilt ofta om, därför att det är något obekvämt. Snarare är det så att det som inte är lättillgängligt och enkelt det hoppar man över, då letar man hellre efter alternativ. Det skall ju vara lätt att handla och ta sig fram. Det skall vara lätt att städa och sköta sitt jobb. Det skall vara lätt att kommunicera med dator och mobil. Och det skall också ibland vara lätt att tro, annars är det liksom något fel på Gud, kyrkan eller församlingen.

Samtidigt är det man kämpat för i livet kanske det som är mest värdefullt för en. En lång utbildning, som man klarat av, ett avancerat arbete som man kämpat för, en långresa, en förbättrad relation med en annan människa, en sak som man sparat länge till och som man äntligen kan inskaffa etc.

När det gäller tron är det inte alltid så lätt. Det finns inga givna mönster. Men många gånger kan det faktiskt vara lättare att komma till tro än att bli bevarad i den. Det är som förälskelse och kärlek. Förälskelsen går i bästa fall över i sann bestående kärlek. Den nyvunna tron behöver komma över i en vardagsnära tro som genomsyra hela ens liv - helgelsen. Många, det kan vara konfirmander, alphadeltagare, ett dopfölje mm, kan bli berörda men hittar sedan inte en fortsättning. Här behöver vi hjälpa varandra, men också inse vårt eget ansvar.

Vill man vinna det bästa måste man på något sätt vara beredd att offra något. Mannen som hittade skatten i åkern var beredd att sälja allt för att få den! Det kan ju egentligen inte vara särskilt lätt, att sälja allt.

Det mest sorgliga är kanske alla de som en gång varit berörda, men sedan säger att kyrkan och tron inte var något för dem. Det handlar djupast sett om att tron är en relation och när den inte underhålls, så dör den. Och en splittrad relation är svår att hitta tillbaks till. Kanske kan man i detta perspektiv förstå apostelns uppmaning ovan. Vill man någon annan något gott, kan man inte alltid vara bekväm. Aposteln offrade allt sitt eget!

Joachim - som funderar på att light (lätt) produkter oftast inte är nyttiga

Bedömd

Några satt häromdagen och ansåg att jag var lite som en pingstvän (Det kan ju stämma om man tänker på att jag är vän med Anden). Andra anser att man är tydlig. Andra tycker att man bör vara si och så, eller handla på ett annat sätt. Många ger en dock bekräftelse som bygger upp och vägleder. Trots allt är det väldigt intressant med bedömningar. Vi människor tar oss ofta friheten att ha en bestämd uppfattning om andra människor. Detta sker verkligen på gott och ont! Tyvärr är det relativt ofta destruktivt, inte minst för en själv, men även för den man talar om. Men ibland är det uppbyggligt, för det handlar om genuin omtanke.

Vad händer med personen man bedömmer. Ja, då skall man komma ihåg att det jag säger eller tänker om någon påverkar också mina handlingar. Tänkar jag då negativt, så blir jag lätt negativ! Därför hör syndabekännelsens tre delar ihop - tankar, ord och gärningar.

När Jesus bedömer oss handlar det om vad som finns i våra hjärtan! Han bedömer vårt handlande och om vi frågar efter hans vilja. Han bedömer oss med sitt kärleksmått och inte för att växa själv, såsom fallet ofta är för oss. Vi vill ofta gärna bli större genom att förminska andra. Vi har lättare för att se bristerna hos den andre än hos själva - flisan och bjälken.

Det viktigaste är att man ständigt påminner sig om syftet med det man säger. Vad skulle Jesus sagt och gjort är alltid en bra måttstock.

Fortsätt att bedömma andra, men gör det med kärlek! Risken annars är att man skadar någon, kanske sig själv t o m. Som offentlig person måste man tåla att bli bedömd. Det handlar många gånger inte om något personligt utan mera om den roll man har. Tänk bara på de stackars presidentkandidaterna i USA. De skulle tydligen redan i fem års ålder funderat på sin kandidatur!

Joachim - som blir bedömd som modern för att han bloggar, trots att bloggandet pågått ganska länge?

Miljöombyte

Skall idag fara med alphadeltagarna till Lärjungagården i Torestorp. Ett gammalt ålderdomshem som är upprustat och som idag blivit en enklare konferensanläggning. Vi, kursdeltagare och ledare, kommer att vara här ett dygn. Det kommer att bli tre föredrag om den helige Anden. Vem är Anden? Vad gör Anden och hur kan jag bli fylld av Anden? Detta "alpha-dygn" tillhör höjdpunkterna på året eftersom Gud verkligen känns så nära.

Att byta miljö från det vardagliga till något annat är ibland väldigt viktigt. Speciellt om man skall vara fokuserad. Miljöbyte innebär att man tar bort flera saker som annars binder upp en: hushållsapparater och andra tekniska prylar, saker som "måste" göras, telefoner, trädgårdsarbete och hushåll, höga av papper på jobbet etc.

Under semestern, då vi ofta ägnar oss någon form av miljöbyte, märker vi av hur välsignat detta är. Vi kopplar av för att kunna koppla på något annat. Och en av de goda konsekvenserna är att vi oftast ännu mer uppskattar vår invanda miljö efteråt. Man ser det vardagliga med lite nya ögon.

Dessa "mekanismer" sker både i vårt yttre liksom i vårt inre liv. Att andligt göra en "miljöresa" är nyttigt för att se det som finns hemma, inom en själv. Efter helgen på Lärjungagården brukar konsekvenserna bli att man har fått en ny eller förnyad relation till den tredje personen i gudomen. Vanligtvis har inte vuxna fått särskilt mycket undervisning om Hjälparen, Livgivaren och allt vad vad nu Guds helige Ande kallas för. Men det är ju Anden som gör gudsordet i bibeln levande, som hjälper oss att tro m.m. och har man inte tagit detta till sig är det inte särskilt lätt att växa i sin tro.

Miljöbytet underlättar och stärker gemenskapen i gruppen och till vår levande Gud.

Vi ber dig Herre, välsigna denna helg och låt din helige Ande röra vid oss alla. Amen.

Joachim - som utan Anden inte förmår särskilt mycket

Tecken och under

Många vill se under för att kunna tro. Du kanske tillhör dem som säger, att om bara du fick uppleva ett under skulle du tro på Gud. Ett under, typ att någon blev frisk eller något annat övernaturligt sker.

Det som blev väldigt tydligt för mig häromdagen är att man lägger fokus på det Gud skall göra istället för på honom själv. Jesus måste liksom upp till bevis. Skulle du som människa vilja ha ett sådant bemötande? Att det du gör är viktigare än du själv. Att du skall upp till bevis för att visa om du duger.

När vi frågar efter under handlar det troligtvis egentligen om tro. Varför inte be om tro på en gång om vi nu verkligen vill tro. Jag inbillar mig ibland, kanske felaktigt, att man begär sådant som leder till att man slipper att tro. Man vill helst leva vidare sitt liv som man alltid gjort med möjligtvis lite gudomlig knorr. Men man är djupast sett ganska rädd för att komma till tro för det kanske innebär konsekvenser som är jobbiga. Vi är ju alla lite kontrollfreak!

Vill man verkligen tro, så söker man sig till ställen där det finns tro och så får man be om den gåvan. - Herre, hjälp mig med att tro.

Personligen är jag övertygad om att Gud vill ge tro till dem som vill ta emot den gåvan. Men det kan vara svårt och man kan behöva hjälp från andra. Därför engagerar jag mig t ex i Alpha arbetet mm. Dessa kurser har vuxit fram just för att det är ett så stort behov för nutidsmänniskan att finna en tro. Och man vet egentligen väldigt lite om vad kristen tro handlar om.

Och om Gud vill använda sig av under, så gör han det. Vill han använda en annan människa så gör han det. Jag tror t o m han kan använda sig av en blogg! För Gud är inget omöjligt! Han väljer det sätt som passar dig bäst! Bara du är lyhörd!

Det viktiga är att vi inte låser fast Jesus och Gud vid några villkor eller att det går emot det ord vi har i bibeln. Gud styr vi inte för han är så mycket större än vad vi är. Också i att ge de goda gåvorna är han bäst!

Joachim - som ständigt övar sig i att ta emot.

Medarbetare

Skall idag ha samling med några av medarbetarna. Vi skall grovplanera vårens aktiviteter och gudstjänster. Detta är spännande och utmanande för vi planerar ju inte för vår egen skull utan för att församlingarna skall växa och utvecklas. Med visionen om att alla människor i Kungsbacka - Hanhals skall få en personlig tro på Jesus Kristus så funderas det över hurdan verksamhet vi skall ha.

Men det som finns i tankarna just nu är just beroendet av varandra i ett arbetslag och överhuvudtaget, att vara beroende av någon annan människa. Skall vårens planering kunna genomföras behövs det bl. a. resurser som t. ex. goda medarbetare.

Vem är du beroende av i ditt liv? Och vad gör det med dig att du är beroende? Skapar det osunda bindningar eller är det med glädje du inser din situation. Vissa medarbetar fungerar man bättre tillsammans med än andra beroende på en mängd faktorer, men hur mycket skall det få spela in? Vi måste väl uppträda proffesionellt!

Ja, många frågor dyker upp och för mig som arbetsledare är detta både viktigt och inspirerande.

Just att vi är beroende av varandra kommer vi aldrig ifrån och djupast sett är vi beroende av honom som gett oss allt och som faktiskt ser oss som sina medarbetare.

"Allt vad ni gör mot en av .." säger Jesus! Också detta kan påverka våra attityder gentemot varandra.

Ta idag vara på dem du är beroende av! I morgon kanske det är för sent!

Joachim - tacksam över goda medarbetare

Sverigehäftet

Fick det s.k. Sverigehäftet i brevlådan idag. Ett reklamblad som kommit i brevlådan så länge jag kan minnas. När man var liten var det det mest snuskiga som kom med posten. Det var alltid lättklädda damer mm. Idag, när man är äldre, kan man bara konstatera; vilket skräp! Hur kan det över huvud taget löna sig att trycka upp eländet? Visst, några produkter är ju rediga, men de finns ju ute på marknaden ändå! T. ex. Sony's tv. Nej, sverigehäftet har spelat ut sin roll. Det kan ju inte vara bra för miljön heller.

Nu kommer den etiska frågan: Skall jag säga nej till all reklam? Jag har inte gjort det hittills av den anledningen att alla skall ha chans att marknadsföra sig. Jag är som person bl. a. vetgirig (finare än nyfiken?) och vill gärna få reda på ev. fynd. Men man får kanske tänka om!

Om ingen tar emot några reklamblad kan ju inte Sverigehäftet fortsätta att tryckas!

Kyrkfönstret, Kungsbacka-Hanhals församlingstidning, går under samhällsinformation och inte som reklam, så den behöver man ju inte missa om man tackar nej till reklam.

Joachim - som inte tänkt klart när det gäller reklam, men häftet gillar jag inte

COOP - ett nytt tempel i staden

Nästa onsdag, den 22 oktober, öppnar Coop. Det kommer att bli en jätteaffär som tillhandahåller det mesta. Samtidigt vill andra affärer utöka sina marknadsandelar. Syftet med allt detta är komplicerat. Det handlar naturligtvis om att tjäna pengar. Men det skapar också arbetstillfällen, många fler än vad vi kanske tror.

När det nu går knackigt för Volvo så påverkar det ju inte bara dem som jobbar i Torslanda utan alla underleverantörer och tänk på det stora "Biliabygget" ute vid gamla Beiersdorf i Kungsbacka som säkert inte är billigt. Hur många bilar måste inte säljas för att komma upp i lönsamhet?

Det känns som vi inte kan ta oss ut ur ekorrhjulet. Konsumerar vi inte, dör vi!

Det är bara det att till slut räcker inte råvaror och natur till. Då måste vi konsumera något annat, eller sluta.

Kan kyrkan engagera sig i detta? Absolut! En bit i det hela är ju omfattningen av konsumtionen och innehållet i densamma. Kan vi hjälpas åt att sänka behoven har vi vunnit mycket. Det handlar djupast om vad som ger mening och lycka! Vi konsumerar ju inte bara för att vi behöver alla prylar och upplevelser. Det handlar många gånger om en tomhet vi vill bedöva.

Joachim - som trots allt kommer att gå till Coop, man vill väl inte missa något ....

Bloggstatus

Fler och fler läser denna blogg och det är både roligt och uppmuntrande. Men det skulle vara intressant om ni dessutom vågade kommentera lite mer eller ge förslag på spörsmål som kan tas upp.

Ni får gärna hjälpa till att sprida information om sidan till dem som ev. kan vara intresserade. Idag är det ca 25-30 som är inne och läser om dagen och det är personer från hela landet. Jag vet ej vem, men jag kan se att det är olika servrar. Min ambition är att blogga ett år, till nästa sommar, och sedan utvärdera det hela. Uppfyller det visionens syfte, att öka kommunikationen och att fler känner att de har möjlighet att växa i tron och i kunskapen så fortsätter jag. Just nu är det väldigt stimulerande! Mitt huvud och mitt hjärta är fullt med uppslag till bloggar, som tex den som skrevs igår om formbarhet.

Joachim - som önskar dig en bra dag!

Formbar

Ofta när jag har skrivit en blogg upptäcker jag, efter att jag lagt ut den på nätet, i dess rätta element, att det är felstavningar, glömda ord och mycket annat som bör rättas till. Det kan dessutom hända att någon annan upplyser mig. Och ibland upptäcker jag inte detta förrän efter en stund! Då går jag in och gör justeringar.

Jag tror att Gud gör likadant! När han ser oss människor ute på arenen, i vårt rätta element, upptäcker han saker och ting som är fel, som inte passar in eller att det behövs justeringar av något slag. När det blev för mycket fel fick han komma själv, i mänsklig gestalt. Jesus Kristus kom för att hela det söndriga, befriar det fångna och bygga upp helheten, så som det var tänkt från början.

Jesus gör detta i mitt liv ständigt! Sätter dit en liten punkt. Börja en ny mening eller bara ett enkelt mellanslag etc. Han vet bäst hur det var tänkt och ser helheten i ett evighetsperspektiv.

Nu börjar en ny vecka. Jag kommer att göra fel även om jag inte vill. Jag kommer att säga saker jag inte borde och kanske skriva så att någon tar illa upp! Hur som helst kommer det att ske misstag, inte av illvilja utan för att det finns uppenbara brister! Men jag är frimodig och glad för jag litar på Herres löfte, att vara med mig alla dagar till tidens slut.

Tack Jesus för din Frälsning! Hjälp mig att inte ta den så självklar utan att jag varje dag sträcker efter den och framför allt tar emot den!

Tack Jesus för ditt oändliga tålamod! Hjälp mig att inte missbruka det utan att jag tar mitt eget ansvar så långt min förmåga sträcker sig.

Tack Jesus för tiden! Hjälp mig att ta vara på den, även denna vecka. Hjälp mig att bygga på ditt rike och inte mitt eget!

Joachim - som fortsätter sin nattsömn.

Söndagstankar - 1

Känner stor tacksamhet över dagens händelser. I förmiddagens högmässa blandades så många olika människor med så olika behov. Detsamma gäller våra känslor, skratt och glädje blandades med tårar och sorg. Men mitt i allt fanns där också en känsla av gemenskap och värme. Guds Andes närvaro som vill hela och leda. Vi får bära varandra i bönen och dela gemenskapen i nattvarden.

Efter mässan var det några av oss som åt soppa på Skansen och lyssnade till goda ord av Lars Persson.

Det är en förmån att få vara med i dessa sammanhang där människor möts, samtidigt känns det för varje vecka som går ett större behov av att strukturera upp fler hemgrupper och göra dem lite olika. När det blir för stora sammanhang är det inte lätt att komma till tals och utbyta tankar. Vi är ju olika och vi har inte alla samma behov och erfarenheter. Funderar just nu på en mansgrupp med folk som har personal- och ledaransvar. Kan vi blir bättre rustade och använda våra erfarenheter till församlingens uppbyggnad. Kyrkans damer har lättare för att hitta gemenskaper än vi män.

Detta är spännande församlingsarbete och jag bara önskar att jag hade mer tid, att vara med i allt man vill. Men den grundläggande uppgiften att leda gudstjänst och bedriva undervisning och själavård samt ha sakramentsförvaltning är ändå det viktigaste. Och för en herde, att ta ansvar för medarbetarna. Tacksamhet leder till glädje som i sin tur leder till visioner och förnyelse.

Joachim - tackar Gud för att han ger så goda gåvor. Han tröttnar aldrig!

Finanskris

Hur mycket är något värt? Det som var värt så oerhört mycket för några månader sedan är värdelöst idag. Nu talas det inte om vinstmarginaler utan om ekonomisk överlevnad. Det talas om tragedier och ränteoro. Det råder lite av kaos och man undrar vad som händer (och gärna vill man veta: vems är felet!). Vi kan ju inte alla stå utan hus och hem bara för att vi inte ha råd med räntorna och vem skall ha bättre råd, nu när det permitteras så många i vårt land? Inte ens bankerna har ju pengar om inte staten skjuter till medel!

Hur som helst påverkar det vårt allmänna välbefinnande. Till oro för klimatet så läggs det nu till den finansiella världens nyckfullhet. Det är få av oss som förstår särskilt mycket av allt det som skrivs i tidningarna.

Ett ex. elpriset tycks vara på väg neråt. Och det har man ju lärt sig att det brukar ju bara blir dyrare, för det regnar ju aldrig där de önskar. Det regnar ju bara där vi befinner oss. Men det handlar nu tydligen mest om efterfrågan.

Frågan som jag ibland återkommer till. Hur mycket är du och jag värda? Alla kan vi ibland känna oss totalt värdelösa och tyvärr kan vi nog ibland vara det i samhällets ögon. Men det betyder ju inte att vi faktiskt är värdelösa. Men då kommer den andra rösten, vår egen inre, som också ibland tenderar att inte vara särskilt uppmuntrande. Vårt värde måste ju vara obeorende av vad vi eller andra tycker!

När man slår upp bibeln finner man många ord som vill vända på detta tänkande. Ta bara Jesus inledning på sin bergspredikan (saligprisningarna) i Matt. 5 som exempel! Öppna din bibel och du kommer åter att mötas av ord som vill vägleda och skänka dig frid.

Joachim - som tänker på mannen som i sin glädje gick bort och sålde allt för han hade hittat skatten i åkern!

Tacksägelsedagen

Tacksägelsedagen heter kommande söndag och kyrkorna lyfter på ett särskilt sätt fram allt det som vi kan känna tacksamhet över. Förr, när vi levde i ett bondesamhälle, handlar det till stor del om det som naturen gett. Vi behöver kanske idag vidga perspektivet och utgå från den miljö vi lever i. Det finns så mycket mera vi kan sätta upp på listan: Sjukvård, skola, affärer, resor mm. Det finns så mycket att man kanske glömmer det viktigaste!

Brevtexten (episteln) nu på söndag lyder:

Till de kristna i Kolossai kapitel 3, vers 16 - 17 "Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och med all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan. Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom".

Tacksamhet handlar till stor del om att den måste uttryckas på något sätt. Här i texten handlar det om lovsången och hymnerna. Jag sjunger gärna i tid och otid, men det låter inte särskilt vackert, speciellt inte när jag kör hoj och jag tar i för kung och fosterland i tron på att ingen hör. Och inte särskilt bra är jag på att komma ihåg texter, men jag sjunger för att jag är glad!

Glädjen kan inte pressas fram utan också den tillhör djupast de frukter som kommer av gemenskapen med den uppståndne.

Men glädjen och tacksamheten är lite av "moment 22", när man är tacksam blir man lättare glad och kan se de små detaljerna. Är man otacksam och koncentrera sig på det som saknas berövar man sig själv mycken glädje. Är man däremot glad har man lättare för att tacka och även tacka för det till synes självklara. Är man mindre glad är det också svårare att säga tack.

Visst kan allt detta vara svårt. Det är ju därför Herren Jesus varje dag kommer med sin Ande för att hjälpa oss. Tröst, förlåtelse, evigt liv, läkedom mm säger Jesus att han kommer med för att vi skall bl a känna glädje!

Joachim - som också behöver bli påmind om att vara tacksam, inte minst för glädjens skull.

Vänskap på Facebook

Har de senaste dagarna fått många nya vänner på Facebook. Är det bra eller dåligt, kan man fråga sig? Är det ett vettigt sätt att "umgås" på? Som vanligt är det inte svart eller vitt. Det handlar om vad man gör av det. Självklart finns det något positivt i det hela annars hade inte så många sysslat med det, samtidigt ersätter det inte vanliga relationsformer.

Det jag funderar lite på är vad det kommer att leda till. Fördjupa det vänskapsband eller blir de mer ytliga? Kan jag "adda" vem som helst eller bör jag hålla mig inom vissa oskrivna gränser och i så fall vem har skrivit dem?

Hur som helst tycker jag det är roligt. T. ex. har jag lagt upp en "grupp" med mina gamla konfirmander:

http://www.facebook.com/group.php?gid=18861018504

Här kan man nå dem och ta sitt ansvar som deras konfirmationspräst. Det kan ju uppstå relationsproblem, frågor som har med tro och tvivel att göra, existentiella frågor m.m. som man kanske kan vara en hjälp i. I alla fall kan man lyssna och vara ett bollplank! Man har ju en gång bett Guds helige Ande att vara med dem på alla deras vägar!

Facebook har kommit för att stanna en tid och det gäller att förhålla sig till fenomenet, så att det blir till glädje och uppbyggelse.

Joachim - som tror att även datorn kan användas i uppbyggandet av Guds rike

Längtan

En av de stora drivkrafterna i människan är hennes längtan. Och kanske handlar det djupast sett om att hitta motivationen till längtan. Barn och ungdomar längtar oftast till något i framtiden - studier, jobb, familj eller vad det nu kan vara. Och när man väl har det man längtade efter som barn så byter man ut innehållet och börja längta efter något annat.

Men blir man någonsin nöjd och får och kan man bli nöjd?

Många visar både förnöjsamhet och tacksamhet, men förvånansvärt många utstrålar missmod och besvikelser fast de är både friska och lever i relationer med andra.

Jag har en dröm att ribban på ett s.k. lyckligt liv skulle sänkas. Det känns som den är alldeles för högt satt. Det är som om man aldrig skall komma dit för då slutar man att konsumera och agera.

Kanske skulle fler vara nöjda med sina relationer och sitt arbete. Kanske skulle den tro som många har räcka till för att bära ens liv. Nu verkar det som om många strävar efter en ännu starkare tro innan man vågar låta den komma i funktion. Men man kommer liksom inte riktigt dit och då vågar man inte lita på den tro som man har. I jämförelser med andra är den ju så svag anser man.

Vad längtar du efter och vad har du redan? Oavsett svaret är de flesta av oss väldigt lyckligt lottade. Men där det finns luckor behöver vi varandra. Jag längtar efter att församlingen skall växa sig så stark, att den kan bära den svage.

Joachim - som både längtar och är väldigt nöjd

Volvo varsel

Många tusen kommer att få lämna sina arbeten på Volvo. Så här stod det i "Dagens Nyheter":

http://www.alltommotor.se/artiklar/nyheter/var-femte-far-lamna-volvo-personvagnar-1.4470

Det handlar om tragedier och lidanden som kommer att drabba främst de berörda, men också alla oss andra som känner och är nära någon volvoanställd. Vad skall vi göra som klarar oss utan det direkta varslet? Hur kan vi stödja den som drabbas? Vad kan kyrkan göra?

Djupast sett känns det som om mycket i samhället gungar just nu. När t o m banker går omkull, så är ju min lilla värld väldigt ömtålig.

Det finns inga enkla lösningar, men när lidandet kommer nära behöver vi verkligen varandra. Man behöver vänner som bryr sig och som man kan prata med. Kanske behöver kyrkorna öppnas för samtal. Hur som helst känner jag att vi måste lägga ner energi på hur vi kan hjälpa den som har det svårt. Att bara sitta och "oja" sig hjälper inte någon. Vad hade Jesus gjort i denna situation, kan man fråga sig!

Joachim - som kör Volvo

Andligt högmod

Vaknade av något som jag tror skulle kunna beskrivas som "andligt högmod". Det låter hemskt och det drabbar relativt ofta människor som har någon form av central placering. Det kan gälla präster och andra religiösa ledare. I det lilla sammanhanget kan det vara hemmet eller vänkretsen, i vilket man tar stor plats. Vad det egentligen handlar om är att man tar plats, inte bara i förhållande till andra utan också i förhållande till Gud själv. Det handlar mera om ens eget jag, än om var Gud kommer in.

Låter detta hemskt? Ja, och det är utbrett i kristenheten. Det finns i alla kristna traditioner och förminskar Guds möjligheter till att kunna gripa in. Ett sundhetstecken är samtidigt att man är medveten om det. Det kristna livet handlar ju om att hitta balansen mellan att finna Gud, omvända sig och att låta sig bli funnen. Att mer och mer våga lägga allt i Guds hand, att alltmer vågar bli överlåten. Då är Jesus centrum och jag själv är mindre. Men Frestaren vill så ofta påverka en till att lita på egna krafter och egen vishet. Därför är de fyra B'na (Bibeln, Bönen, Brödra- och systergemenskapen samt Brödbrytandet - nattvaren) så viktiga. De hjälper en att hålla kursen.

Min önskan är att Jesu Kristi sinne skall fylla mig mer och mer. Det är då jag är som starkast. Då handlar det inte om högmod utan om frimodighet. Det är ett helt annart sort "mod" som bygger på Gudsfruktan istället för på människofruktan. Det vi talar om är den helige Andens gåvor och frukter. Men de kräver sina egna bloggar.

Joachim - som just nu känner sig lite mer ödmjuk

Birgittas dag

Idag är det heliga Birgittas dag. Sveriges enda "riktiga" helgon, av påven helgonförklarad. Har hon någon betydelse för oss idag, kan man fråga sig? Är det inte typiskt att i tidningarna läsa om henne och sedan bläddrar man vidare. Men jag ser henne som högaktuell trots att hon levde på 1300-talet. Hon var ett andligt föredöme gentemot de som hade den världsliga makten, kungar både i Sverige och utomlands och hon var from. Bl a bad hon bönen:

"Herre visa mig din väg och gör mig villig att vandra den!"

En fråga till dig som läser den här bloggen är, vilka förebilder har du som hjälper dig att fördjupa din tro? Finns det någon som du känner kan leda dig vidare eller famlar du i "mörkret"?

Själv ser jag allvarligt på dessa frågor eftersom jag inbillar mig att många yngre idag saknar goda andliga förebilder. De påverkas istället av mode, massmedia och penninginstresserade krafter.

Själv vill jag att församlingen som sådan skall vara ett "hem" där unga och äldre möts och där vi kan hjälpa varandra att växa i tron. Heliga Birgitta hade ett otroligt mod. Hon for över hela Europa och hade ingen direkt respekt för överheten. Men inför Gud Fader själv var hon lyhörd!

Har vi modet att bryta samhällstrender, vågar vi vara obekväma ... ... vågar vi vara förebilder och kan vi vara det?

Joachim - som tror att det behövs tydliga andliga gestalter att följa.

Bröllopet på slottet

Tillsammans med min nyvunne syrisk ortodoxe prästvän Benzim vigdes Pernilla och Aziz i Tjolöholms kyrka. Efteråt var det högtidlig middag på slottet med dans mm. Det var inte enbart två människor som sa "Ja" till varandra, det handlade om traditioner som möttes och där kärleken verkligen lyftes fram.

Vi som var samlade känner stor tacksamhet över Aziz och Pernilla. Det är två "hjältar" i vår närmiljö, som kämpar med olika projekt, familjen, traditioner och mycket annat. Men med stort tålamod och mycken kärlek går det framåt. Det är inspirerande att vara i närheten av dessa två.

Med Guds välsignelse är jag övertygad att det kommer många ljusa dagar och att det finns kraft att gå vidare.

Ett jättestort tack för ett riktigt minnesrikt bröllop!

Jag och min ortodoxe vän var helt överens om att gränsen inte går mellan våra kyrkor utan mellan dem som vill följa Jesus och hans ord i den heliga skrift och de som inte vill göra det.

Detta var en spännande helg:

Pannkakskyrkan på fredagskvällen till kl. 01:00 med ca 200 ungdomar. Dopgudstjänst med fyra bebisar på lördagen och på eftermiddagen ovannämnda bröllopet. Söndagen med bibelutdelning till många barn, samt öppet café med motorcykelklubben Sky Riders. Dessutom hann styrgruppen för hemgrupperna i Kungsbacka kyrka med en liten samling.

Tack gode Gud för alla människor man möter. Må Guds Ande beskydda dem alla, stora som små, och må tron växa sig starkare hos alla.

Joachim - som beundrar Jesus som har en sådan omsorg om oss alla

Pannkakskyrkan - 1

Vilken succé! Vem kunde tro att det skulle komma 150 - 250 ungdomar till kyrkans café en fredagskväll? Ja, ärligt talat tappade vi räkningen, så vi vet inte exakt hur många, men 2 kilo mjöl gick det åt plus massor av mjölk och ägg. Ungdomar mellan 14 och 25 år utgjorde merparten och så var det några vuxna. Alla var så positiva.

Vad hände mer än att vi åt pannkakor och (bullar)? Jo, en del gick ut på stan med inbjudningar (lappar, bullar mm), andra sjöng och spelade, ytterligare andra slet ordentligt i köket medan andra förde samtal. Visionen är ju att visa på kyrkan och på Jesus på ett sådant sätt att man möter de yngre där de är, både fysiskt och andligt! Och vet ni vad? Det funkar!

Detta kommer att ske varannan fredag. Vi hoppas att det blir ett begrepp och att de andra fredagarna sker det något annat, antingen i församlingshemmet Skansen eller i Kyrkan. Om Pannkakskyrkan är "utåtriktat" så får de andra fredagarna bli sådana, att man fylls på. Oavsett om man är ung eller äldre kan man ju inte ge mer än man har!

Ett jättestort TACK till alla som kämpade i går kväll/natt. Vi var hemma kl.01:00! Unna dig nu en god helg!

Joachim - som kan tänka sig äta fler pannkakor

Rädslor och irritationsmoment

I samtalet har äktenskapet varit högaktuellt en längre tid och nu senast har RFSU uttalat sig om att kyrkan inte skall ha vigningsrätt. Ja, de har rätt till sina åsikter och får tycka vad de vill. Se länken till en artikel i tidningen "Världen idag":

www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=3002&Itemid=98

Det har gått så långt att man idag inte frimodigt använder ordet äktenskap i olika samtal för vad kommer det att bli för konsekvenser? Måste man i varje samtal ta upp synen på andra former av relationer? Det känns som det finns rädslor under vår yta och de behandlas bäst genom tystnad. Alla har rätt till en uppfattning och den måste också kunna skiljas från ens person. Man måste inte alltid vara en bakåtsträvare för att man har en ståndpunkt som uppfattas som lite äldre. Jag vet i grunden inte t ex var kyrkan står officiellt när det gäller sambo. När jag prästvigde mig för tjugo år sedan var det tydligt att antingen var man gift eller inte.

Nu gäller detta inte enbart ordet äktenskap och relationer utan man kan lyfta upp debatten lite högre och talar om mekanismer i samhället. Jag tror att framtidens samhälle bidrar till att folk stänger in sig i sina mänskliga skal/hus/lägenheter och lever där sina liv och så får andra leva sina. Vi träffas på köpcentrets neutrala mark och sedan återvänder vi hem, både trötta och fattigare. Vi tenderar att umgås med dem som delar vårt eget liv och andra betraktar vi på håll.

Som kristen strävar jag efter att bryta ner rädslor och visa på Jesus. Det är trots allt från bibeln vi troende får utgå ifrån och den är fortfarande aktuell, när det gäller hur vi skall leva våra liv. Visst, svår att tolka ibland, men ganska tydlig i annat. Framför allt tydlig i det centrala, att Jesus är världens Frälsare och att han har kommit för att upprätta och befria.

Joachim - som undrar hur vi skall komma vidare i samtalen om man utvecklar rädslor.

Enkät - 1 (Vad berör dig under gudstjänsten)

Så är denna enkätundersökning färdig och svaret på frågan vad som framför allt behövs för att man skall bli berörd av gudstjänsten på söndagen blev:

1. Inspirerande predikan
2. Gemenskap - att man hälsar på varandra och blir vänligt bemött
3. Lovsång
4. Nattvard
5. Vittnesbörd

Sist kom:
Psalmer
Tydlighet - veta vilken söndag mm
Bra agendor - programblad

Skall man ta detta ordentligt på allvar kommer människor av två anledningar. Man vill lyssna till en förkunnelse som ger något och som känns äkta och självupplevd. Det är detta jag bl a lägger i ordet inspirerande, att den som förkunnar själv har tagit emot Andens hjälp. Vittnesbördet anknyter till att lyssna på en erfarenhet. En uppmaning till oss predikanter!

Det andra är gemenskapen som märks i vänligheten, att man blir sedd och bekräftad (inte bara av prästen) och det markeras särskilt av nattvardens gemenskap.

Detta är min analys av resultatet och det stämmer väl överens med den verklighet jag möter på söndagarna. Lovsången binder samman de båda nämnda genom att stärka gemenskapen och ett öppnande för själva budskapet, för Herren själv.

Joachim - relationsbunden predikant

Förföljelse av kristna i Indien

Dagligen kommer nu rapporter från hemska förföljelse av kristna borta i Indien. I tidningen Dagen står det följande:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=158320

Det är lätt att ha åsikter om detta när man läser. Men när systrar i ett kloster blir våldtagna, munkar mördade enbart för sin tro måste man reagera. Kanske någon säger att vi kristna har väl inte alltid varit särskilt trevliga utan förföljt andra. Till slut handlar det naturligtvis om människor och hur man ser på andra.

Om du skulle bli förföljd pga din övertygelse, skulle du då stå fast vid den? Är du orubblig i din tro? Det är viktigt att veta var man själv står innan man anklagar någon annan.

Det ligger i människans onda natur att vilja få andra att ändra på sin tro, gärna med våld. Och då menar jag i de fall när det handlar om att förändra människor av egoistiska skäl. Att få människor att följa sin egen vilja (inte Guds).

Jag är övertygad om Jesu gudomlighet och att han verkligen är vägen till Frälsningen (Han är Frälsaren!). Jag är lika övertygad om att hans kallelse är att föra ut detta budskap till andra. Men det skall ske på ett sådant sätt, att det sker med gott syfte och med kärlek. Det handlar om samma syn som att vara vuxen och ta sitt ansvar för att leda andra.
Idag är det inte kristna som förföljer andra i Sverige. Ser man till helheten så vill journalister och massmedia marginaliserar kyrkan och den kristna tron, i alla fall om det handlar om klassisk kristendom, som man lärde sig i söndagsskolan.

Joachim - som undrar över hur mycket vi är beredda att kämpa för vår övertygelse?

Hemgruppen

Träffas i en hemgrupp varannan tisdagskväll. Vi möts hemma hos någon och vi är tillsammans fem familjer, vuxna och barn. Syftet med en hemgrupp är att dela tron och få möjlighet att samtala om det som rör den personliga tron. Detta gör man inte i stora sammanhang och det handlar om tillit, att man litar på de andra i gruppen. Förutom samtalen fikar vi och ber. Det handlar egentligen om att bygga gemenskap och göra det med ett vettigt innehåll. Vi bjuder gärna in andra och när vi blir tillräckligt många så delas grupperna upp i mindre. I varje grupp finns ledare som håller samman det hela.

Men vänd på resonemanget! Om du som läser detta och som kanske är troende ställer dig följande frågor! Var delar du dina troserfarenheter någonstans? Och med vem? Var kan du uttrycka tvivel eller tack över bönesvar?
Jag tror att alla har ett behov att vara i ett mindre sammanhang där man känner tryggheten att kunna vara den man är. Detta är inte allltid så lätt, därför bygger vi sakta upp hemgruppsarbetet i församlingen. Vi är idag ca ett 40-tal vuxna i olika grupper! Till dessa kommer många barn. Målet är att erbjuda alla som vill gemenskap i någon grupp.

Joachim - hemgruppsdeltagare i många år

Bära varandra

Har haft en intensiv helg med temat "Trons kraft". Evangelisten Markus skriver bl. a. följande: "Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.”

Två tankar har slagit mig denna helg: Det var de fyra vännernas tro som hjälpte den lame. Deras tro fick dem att anstränga sig. De hade en förväntan på Jesus! Detta var den första tanken. Den andra är, vem bär mig!? Låter jag någon bära mig, låter jag mig bli beroende av någon annan?

Framför allt är det ju viktigt att låta Jesus själv få bära en, men ofta är man ju så duktig. Jag märker tydligt att jag är klart starkast när jag är svag och låter Gud bli stor. Vi behöver bära varandra om vi skall bli helade till kropp och själ och om Guds rike skall utbredas. Dessutom fyller detta oss med glädje.

Kvällens förböns- och lovsångsgudstjänst manifesterade detta genom att vi bär varandra i bön och lovsång.

Joachim - är många gånger, på flera plan, en tung börda för Herren. Skall gå till studio activ i veckan.

Icke Godkänd = IG

Gick igenom staden igår och hör på avstånd några elever i äldre tonåren samtalar, där den ena frågar: Hur många IG har du?

Jag har förstått att det är ganska vanligt att man har ett eller några IG i sitt betyg både på grundskolan och på gymnasiet. Det jag inte förstår är vad som händer i en människa med ett IG-betyg. När jag fick ett dåligt resultat så tog jag alltid åt mig. Jag var inte enbart dålig i ämnet, JAG var dålig. Det måste finnas ganska många där ute i samhället som anser sig inte vara godkända. Och då menar jag som människa inte prestationsmässigt!

När man upplever sig IG så blir man lätt både passiv och deprimerad. Även om man vet med sig att man kanske har brustit i sitt ansvar så har man ingen kraft, inspiration eller förmåga att ändra på det. Man behöver helt enkelt hjälp utifrån som ändrar ens egen motivation.

På samma sätt tror jag det fungerar för många andligt. Man har liksom IG i tro och det är inte någon annan som satt det betyget utan man själv. De äldre kan exempelvis säga att de inte känner sig värdiga, andra upplever att de inte kan tro etc.

Det är en konst att skilja mellan person och det personen tänker, säger och gör. Det är det sistnämnda som kan bli fel, men människan i sig är aldrig fel. Alla är älskade av Gud. Han sätter aldrig IG på någon, inte ens på en våldsam person.

Men det behövs i många fall en omvändelse, att man ibland totalt ändrar riktning i sitt liv. För ens tankar, ord och gärningar kan leda en i fördärvet.

En skolelev som har mängder av IG blir inte av med dem genom att fortsätta som alltid utan det behövs till en förändring (en omvändelse). Detsamma gäller i det kristna livet!

Joachim - som inbillar sig att ingen behöver känna sig IG

Money, money, money ....

Har suttit en hel dag på förberedande budgetmöte med församlingsledningen. Hur kul kan det tyckas vara att sitta och prata pengar en hel dag? Detta är en av andledningarna till att jag ville bli kyrkoherde! Då får man var med och tycka på ett alldeles särskilt sätt och man får ta ansvar.

Att bygga församling gör man med olika medel. Ser man i Gud Faders perspektiv så har han allt till sitt förfogande: människor han kallat, pengar och jordens resurser. Han sänder sin helige Ande och sina änglar att ombesörja verksamheter. Med andra ord, Han bestämmer! Men som herde har man att förvalta och vara medveten om att en dag skall man avlägga räkenskap.

Till församlingsbyggande har man tre viktiga delar: Personal (människor som både är avlönade och frivilliga), fastigheter och pengar. Detta är de yttre förutsättningar och ansvaret delar man med de förtroendevalda. Men sedan kommer vi till att man måste ha en vision (Kungsbacka - Hanhals vision är "Att varje människa i Kungsbacka - Hanhals skall få en personlig tro på Jesus Kristus"). Varje verksamhet och medarbetare måste bryta ner visionen till konkreta mål.

Detta skall därefter på något sätt utvärderas och leda fram hur vi skall jobba vidare. I detta arbete är budget väldigt viktig. Pastoratet får grovt räknat in ca 20 milj kronor. Av dessa går knappt hälften till personal och verksamhet.

Om du fick välja vad man skulle lägga pengarna på. Vad skulle du då prioriterar av allt det som kyrkan gör? Gamla och sjuka? Barnen måste få en god grund! De som lider och har sorg måste få tröst! Musiken är oerhört viktig för att samla människor! Evangelisation och mission är viktigt, annars blir det ju inte några nya kristna? Ja, raden kan göras lång och det finns många prioriteringar man kan göra! Vilka gör du?

Joachim - Som känner stor tacksamhet över att vara herde i en expansiv kommun och inte där folk flyttar ut. Dessutom är det inte många utträden!

Konfirmandernas nattvardsgudstjänst

Det blev den stora högtid vi förväntade oss med konfirmander och gospelkör gemensamt i en stor gudstjänst. Tillsammans var vi ca. 270 personer som lovprisade Herren i dagens högmässa. Ännu en konfirmationshelg får vi nu lägga till handlingarna. Det känns verkligen som om något är på gång bland både de yngre och de äldre.

Församlingen startar pannkakskyrkan (http://www.pannkakskyrkan.se/) den 3 oktober och fler och fler av de vuxna återkommer regelbundet på söndagarna. Det verkar som om tron börjar bli något verkligt och nödvändigt för människor som annars inte tagit åt sig utan snarare hållit det kristna lite på avstånd. Det finns en öppenhet och en glädje bland många och samtidigt behöver man inte "släta ut" det kristna budskapet.

Vi får tacka årets konfirmandgrupp för deras frimodighet och deras sätt att uttrycka sig. Tillsammans påverkar och stödjer vi varandra och vi gör oss, på ett kärleksfullt sätt, beroende av varandra och det känns gott. Kanske är det det vi längtar efter, att komma bort ifrån att var och en skall klara sig själv, utan att vi tillsammans kan klara av så mycket mer!

Många tankar och känslor finns efter en sådan här helg och har du något du vill dela med dig av så skriv gärna ned dina kommentarer!

Joachim - som ber om Guds Andes beskydd över både konfirmander och församlingen

Underbara konfirmander

Har haft konfirmation och det blev en välsignad högtid. Det kunde inte gå bättre och man märkte på både konfirmanderna och deras inbjuda släktingar och vänner att det var bra. Det som var bra var bl a värmen i redovisningen. Allvaret men också glädjen. Ungdomarna visade på det centrala i det kristna budskapet och tog fram kampen i att få en tro. Med en frimodighet vågade de vara sig själva inför den stora skaran människor i kyrkan. Vi andra runt konfirmanderna kan bara tacka dem. De är jättefina ungdomar.

Förhoppningsvis fick föräldrarna något att tänka på som de kanske inte tidigare har reflekterat så mycket kring!

I kväll fick jag dessutom, såsom Gevaliareklamen antyder, oväntat besök av några av de nykonfirmerade som hade vägarna förbi. De tyckte att de "våldgästade" men vilken bekräftelse för mig och vårt hem att de ville komma! Vi satt och hade riktigt mysigt ända till deras föräldrarna ansåg att det var dags för dem att vända hemåt. Det är gott med vuxna som bryr sig!

Joachim - nöjd konfirmandpräst, ser fram emot söndagen!

Konfirmationshelg

Har konfirmation i helgen. Trettio underbara ungdomar, åtta ungdomsledare samt pedagogen Marie, prästen Pontus samt jag själv. Detta är en stor händelse som innebär själva konfirmationsgudstjänsten kl. 14:00 i Tölö kyrka (Kba kyrka är för liten!) på lördagen och högmässan kl. 11:00 i Kungsbacka kyrka på söndagen.

Nu har vi förberett! Allt är planerat. Konfirmadernas familjer har bjudit in nära och kära, handlat mat och ordnat med övernattningar etc. Trots dyra bilkostnader blir det många mil för en del gäster. Det blir troligtvis även besök från USA.

På söndag medverkar dessutom en gospelkör (Gospel Voices) med 25 sångare, så du som läser detta kom och var med och fira en härlig gudstjänst!

Men nu är min fråga och förväntan! Gode Gud använd denna helg till att utvidga ditt rike! Kom helige Ande till alla, inte bara konfirmanderna, utan alla som är samlade både på lördagen och på söndagen! Var är balansen mellan det vi människor gör och Guds egen insats? Detta kan jag ibland fundera över.

Ibland känns det som att det är vi själva som skall se till att tron sprids, men ingen kan ge tro utan vår kallelse är att bereda mark, uppoffra oss och fråga efter Guds vilja och ledning. Jag är otroligt förväntasfull på denna helg, som jag tror kommer att bidra till att enskildas kristna tro växer. Någon säger kanske att det är lätt att bli besviken. Ja, men då får man ta den smällen! Gud är stor och i sitt ord har han lovat att vara med oss! Min tro är väl ibland kanske som ett senapskorn. Men även den kan ha förväntan! Låt oss be för denna helg!

Joachim - ser fram emot helgen

Lovsången i gudstjänsten

Ett ständigt återkommande samtal är musiken och inte minst lovsången i gudstjänsten. En artikel i tidningen Dagen lyfter fram frågan och du som har funderingar kring detta ämne bör läsa denna intressanta artikel.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=157709

Jag tillhör dem som menar att lovsången frigör min egna och andras andlighet. Lovsång är att tillbedja Gud (Fader, Son och Ande) och verkligen lyfta upp och ära honom. Det intressanta som artikeln lyfter fram är att man lätt blandar ihop lovsång med musikstil.

Jag har kollegor som tycker att lovsången är vämjelig och jag antar att man då syftar på en viss sorts musikstil med viss sorts text. Men det är viktigt att inse att vi människor är olika och då behövs det också olika sorters sätt att närma sig lovsången och musiken. Grundfrågan vi alla kan ställa oss är: hur sjunger och ärar vi Gud genom sången och då inte bara genom texter om honom utan också till honom?

Det är alltid lätt, speciellt tycks det vara så i kyrkliga sammanhang, att klaga på andras sätt och stil. I Kungsbacka försöker vi varierar sången under en gudstjänst. Det är både psalmer ur psalmboken och tillägget. Det är också gärna med nyskrivna sånger från olika pärmar. Det handlar om att varje människa på något sätt skall bli berörd av Herren själv.

Läs artikeln / länken ovan och funderar på vad lovsång är för dig?

Joachim - som tror att den viktigaste lovsången kommer inte från stämbanden utan från hjärtat!

Studiedag

Har varit i Huskvarna med sonen och en av hans kompisar. Badhuset Rosenlund, pizza, liten geografi- och stadsgenomgång. Huskvarna har både en intressant industrihistoria med Huskvarna vapen och staden ligger vackert med Vättern och höga branter. Vi besökte även mormor där vi fikade.

Det blev en lyckad dag för alla inblandade. Personligen tror jag inte på slumpen och även denna dag blev en påminnelse om vilken liten och sammansatt värld vi lever i. Tre saker:
1. Min vän som är speditör har sitt företagsnamn (TKL.nu) på en lastbil i hela landet. Den körde jag förbi strax utanför Göteborg. Hans firma är i Värnamo.
2. Min vän, som har en resebyrå i Ängelholm, reser ganska mycket med bil till olika kunder i landet. Han kör förbi mig de få metrarna jag kör på E4 i Jönköping före det att jag svänger av mot Elmia och badet. Ringer honom och säger att han skall köra lugnt.
3. Sitter och äter pizza vid 14.00-tiden på ett av alla ställen som finns och där vid grannbordet sitter en av min frus gamla "bästisar" från grundskolan som jag inte träffat på 20 år.

Tre episoder under en vanlig dag. Livet är fullt av överraskningar Det bästa var ändå att jag fick tid tillsammans med pojkarna.

Joachim - som undrar vad nästa dag skall rymma?

Ryska flickan Julia, som är svensk! - 6

Så har nästa pusselbit hamnat på plats och även en åklagare har sagt att Nina kan komma fram. Nyckeln till lägenheten har de fått och förhoppningsvis kan Julia inom några dagar kunna gå i skolan igen. Hon längtar verkligen efter att lära sig nya saker.

Men nu kommer nya problem upp. Socialens agerande önskar vi skall bli undersökt av länstyrelsen. Flera anser att socialens sätt kunde varit annorlunda. Det senaste som nu skedde var att dra in bidraget till Nina eftersom hon inte varit på hemspråksundervisning på två veckor. Hon har alltså inte pengar till sina utgifter. Vi kan tycka att Nina haft giltigt skäl! Speciellt när nu också hovrätten ger henne anledning att komma fram. Men i vårt samhälle kan man slå på bred front!

Vännen Kenneth Carlsson har startat en insamling till Nina för de utgifter som varit i samband med de senaste veckorna. Det handlar om ca 10.000 kronor för bl a rättegångskonstnader.

Har du möjlighet och vill hjälpa till så hör gärna av dig.

Joachim - som tror på en kyrka på de svagas sida

Måndagsmorgon

Idag är det en vanlig måndagsmorgon. Lite kyligt gråmulen och man måste så sakteligen ta på sig mer och mer för att inte frysa. Vad rör sig i huvudet en sådan här morgon? Är det allt man har framför sig, inte bara idag utan under hela veckan? Vilken sinnestämning är man egentligen i? Är man glad, neutral, ledsen. Känner man oro eller finns friden i ens närhet? Är det överhuvud taget meningsfullt att känna efter? Det är ju som det är!

Det är just i dessa situationer jag funderar på trons kraft. Att vara i kyrkan i går var stort och mäktigt. En gudstjänst med massor av folk och glädje. Men hur ser det ut idag? Låter jag Jesus vara med mig i min vardag och lämnar jag över mig själv i hans händer?

Ber jag om den helige Andes kraft och ledning eller tar jag denna vecka i egna händer och räknar med att Gud hänger med. Ja, många tankar finns det en måndagsmorgon och hade jag inte bloggat hade jag kanske inte alls reflekterat.

Gode Gud, hjälp mig och alla andra att lämna allt i dina händer. Hjälp oss att förströsta på att du är med i det lilla och det stora. I Jesu namn. Amen

Joachim - som egentligen gillar måndagar!

En underbar dag

Har egentligen inget speciellt idag utan vill bara säga att det är en helt fantastisk dag; solsken, svampplockning, gräsklippning, sova i solen! äta med vänner mm.

Det är ofta som jag tänker på var vi är på väg. Vi är ute efter något och när vi väl har det så stannar vi inte upp. Vad jag menar är att:

• Man skall ha ett arbete för att bl a tjäna pengar så att man kan leva!


• Man skall sträva efter en tro som man kan både leva och dö med!


• Man skall .... .... ....

Men en sådan här dag när solen skiner, man får komma ut i naturen, man äter sig mätt etc och man är frisk, då gäller det också att vara tacksam och tillåta sig att njuta utan att få dåligt samvete. Tänk ett helt liv där man bara söker och aldrig finner. Idag var en dag då man kunde stanna upp och bara njuta.

Jesus är med i svampskogen och han är den som man får rikta sitt tack till. Det måste vara svårt att vara tacksam om man inte vem man skall tacka?!

Joachim - tackar för en underbar lördag

Ryska flickan Julia, som är svensk! - 5

Så har äntligen ett beslut tagits som visar på att livet är inte så svart och vitt som det ibland kan tyckas. Julias situation är så speciell, så att även hovrätten nu rivit upp tingsrättens beslut. För oss som kämpar för Julias rätt att komma till tals kommer detta inte som en överranskning.

Men situationen är långt ifrån klar. Det man kan konstatera efter att ha läst tidningen är att alla är överens om att det är en mycket svår situation. Ett barns rätt till sitt liv och att få uttala sig om detta och en förälders rätt till sitt barn.

Ser man till FN's barnkonvention så måste man se till barnets bästa i alla lägen och ett barn som är så gammalt och moget som Julia måste man lyssna till. Om allting går väl kommer hennes och pappans relation att bli bättre. Det kan den faktiskt bli utan att hon för den skull måste flytta till Ryssland just nu! Idag är ju hennes relation till fadern minst sagt ansträngd.

Att ha en relation med en annan människa har att göra med hur det ser ut i en själv. Är jag som människa skadad på något sätt påverkar det min tillit till andra. Om Julia tvingas in i situationer och dras mellan olika miljöer kommer hon att få det svårt med vilken relation det än handlar om i framtiden! Låt oss hoppas på hennes bästa!

Nu får vi se vad som händer på socialen? Förhoppningsvis kan en ny genomgång från ej fastlåsta positioner hjälpa Julia. Vi får nog anledning att återkomma i ärendet!

Joachim - känner att en del av mänskligheten är på rätt väg

Utvärdering

Bland det viktigaste en församling kan göra för att komma vidare är en rätt utvärdering av saker som skett tidigare. Detta gäller inte bara en församling utan det gäller i de flesta sammanhang! Jag kan ibland känna självkritik mot kyrkan, att vi bara tuffar på och tror att vi vet vad folk vill ha, vad som tycks ligga rätt i tiden. En sund utvärdering kan vara en hjälp att se efter vad vi som kyrka och församling skall ägna oss åt. Bilden vill visa på att ett spår börjar någonstans och det har en fortsättning.

Ex. har vi nu sysslat med många olika bibelöversättningar under senare år. Psalmer har skrivits och nya lovsånger presenteras med jämna mellanrum. Konfirmandarbetet har "moderniserats" och kyrkan arbetar mycket med både layouter och datorer, så man försöker hänga med både stilmässigt och tekniskt. Till allt detta kan man lägga ytterligare många saker, men frågan kvarstår: Vad är viktigt för den enskilde och för församlingen så att den kristna tron kan växa? Vad har allt detta nya lett till?

Vad har bidragit till att just din tro har vuxit? Och frågar man den gudstjänstfirande församlingen vad som är viktigt för dem, så får vi viktiga svar som hjälper till i utvärderingsprocessen.

Varför jag tror det är så viktigt med utvärdering hänger samman med att det finns ett krampaktigt förhållande i kyrkan, att vi skall hitta på nya saker för att nå människor. Och om vi inte når människor får vi lätt dåligt samvete. Vi borde annonsera mer säger någon. Ytterligare någon menar att vi gör fel saker, vi borde te. x. haft mer musik.

Många sådana här "åsikter" bygger inte på riktiga analyser utan mer på antaganden tagna i ens egen fantasi. Själv tror jag inte alltid det spelar så stor roll vad man gör, utan hur man gör det! Att man bärs av en tro som smittar av sig till andra! Men också detta är ett antagande och vi måste börja utvärdera bättre för att ännu tydligare våga vara kyrka!

Jag återkommer i detta ämne, men har du synpunkter, så varsågod!

Joachim - som tror att det inte behöver vara så komplicerat!

Själavårdsdag på stiftet

Alla präster och diakoner är samlade under två dagar i domkyrkan och angränsande lokaler för studiedagar kring själavården. Emeritus Hans-Olof Hansson talade bl. a. om "Nådens ordning", att vi människor följer en viss "ordning" när Gud kallar på oss. Först kallar han oss på så sätt att vi känner en hunger, längtan mm. Sedan blir vi upplysta genom lagen (ganska jobbigt!), att vi behöver förlåtelse och därefter visar Gud oss på sin son Jesus och evangeliet kring honom. Sedan växer man vidare med rätt föda. (Rättfärdiggörelsen och helgelsen)

Också samtalet om bikten kom upp och det är en fråga i tiden - behöver vi möjligheten till bikt? att man enskilt får bekänna alla sina misstag och tillkortakommande för att sedan tydligt bli avlöst. På flera håll i vår svenska kyrka samtalas det om att iordningsställa utrymmen / biktbås för att bikten skall fungera i praktiken. Jag tror personligen att bikten har getts oss människor för att vi behöver få förlåtelsen direkt förmedlad till oss. Det är många gånger lättare att bekänna sina fel/synder än att ta emot förlåtelsen. Kan jag verkligen lita på att just jag är förlåten, är något många brottas med!

Själavård är närvaro och kärlek och alla har vi behovet att bli bekräftade. Här har kyrkan en guldskatt att förvalta.

Joachim - tillfreds med dagen och träffade dessutom en glad "gammal" konfirmand på tåget.

Höstupptakt

Så har höstterminen kommit igång på allvar. I kyrkorna samlas gudstjänstfirare för att informera sig om vad som kommer att ske och för att känna delaktighet.

I Kungsbacka kyrka spelade bl a lovsångsteamet och en egenproducerad kortfilm visade några av alla aktiviteter som finns. Men poängen är densamma, oavsett vem eller vad man gör, att känna gemenskap och växa i tron. Temat "ta med en vän" kommer att upprepas i alla möjliga sammanhang och det blir mycket mer förbön och vittnesbörd i höst.

Kanske får vi redan nästa söndag höra en kvinna berätta om hur hon blev frisk under en förbönsstund i går kväll!

Ni som läser denna blogg - känn er alla välkomna till något av alla de sammanhang som finns. Tänk inte bara på vad du kan få, utan tänk också på vad du kan ge! Det finns små kort man kan fylla i för att meddela vad du skulle kunna tänka dig hjälpa till med. Tillsammans kommer vi att växa i församlingen i höst! Det är min absoluta övertygelse. Det gäller att vi ser varandra och att Jesus blir den viktigaste.

En tacksam Joachim

Bröllop på Nidingen

Äntligen har jag fått komma till Nidingen! Denna välkända ö med sina dubbelfyrar. Att få förrätta en vigsel en fredagseftermiddag på en ö hör inte till vanligheterna. Att dessutom vädret var hemskt långt framåt dagen skapade en viss oroskänsla. Men det blev en underbar dag! Molnen försvann och solen värmde oss alla. Vinden mojnade och de yttre förhållandena kunde inte vara bättre. Brudparet var lyckliga och så även vi andra. T o m fågelskådarna som sköter om ön kände stor glädje. En av dagens lite udda fåglar var en spovsnäppa.

I mitt tal till brudparet anknöt jag till fyren som en bild för Jesus som vill vägleda, som vill vara ett ljus för oss människor. Men som också varnar för livets grund som vi inte alltid kanske kan se. Men tyvärr går många på hårda stenar i sina liv! Jag fick också associationer till "ringmärkning", att man använder ringen för att markera dagen och enheten, att man blir bekräftad.

En underbar dag där Guds skapelseverk, hans ord i bibeln (vigselord) samt fin gemenskap berikar livet. Tack till Andreas och Madeleine för denna dag!

Joachim - som gillar ribbåt!

Kärnverksamhet

Ett ämne som ofta kommer upp är vad som är församlingens kärnverksamhet. Vad är det mest centrala som församlingen skall arbeta med och som den skall ha sitt fokus på? Det brukar lätt bli att man lyfter fram Guds ord, Jesus och gudstjänsten för att sedan fortsätta med diakonala uppgifter. Att ta hand om svaga och utsatta måste väl vara viktigt! Tänk på alla ensamma!

Men våra barn då? Hur skall de få med sig något i livet när varken skolan eller föräldrar hjälper dem med böner eller undervisning i den kristna läran? Sedan har vi ju alla förättningar! Dop, vigsel, konfirmation och begravning!

Det är nu det börjar bli intressant när man läser om bl a Marta och Maria i bibeln.

"Herren svarade henne: "Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne." (Luk 10:41-42)

I allt det kyrkan gör och är måste man först ta emot och låta sig bli fylld. I allt det som står omnämnt ovan måste det finnas en kristen grund om det skall vara kyrkans sändning och verksamhet. Annars blir allt ju bara allmänmänskligt. Skillnaden mellan t ex en borglig och kyrklig begravning måste ju i grunden vara bibeln!

Därför handlar det om Guds ord, bibeln. Det är den som berättar om varför vi bl a skall döpas. Det är i den vi får reda på Jesu liv och vem han är i dag. Om denna källa försvinner i folks medvetenhet så faller det andra också!

Eller hur tänker du?

Joachim - som idag funderar på hur vi skall öka bibelläsandet

Alpha i Kungsbacka - 1

Så har höstens Alpha startat och det ser ut att bli ca tolv nya gäster. Reaktionerna denna kväll, den sista för den gamla gruppen och den första för de nya, visar på Alphas storhet. Det handlar om glädje, gemenskap, kunskap på ett nytt sätt, att man får möta sig själv och det kristna där man befinner sig.

Inte någons tro är färdig eller fullkomlig utan det finns alltid några steg ytterligare att gå framåt. Många gånger behöver man hjälp utifrån i detta, annars blir det inte av. Möjligtvis kan en livskris tvinga en att bearbeta de stora livsfrågorna. Men det skall väl inte behövas en dramatisk upplevelser för att man skall komma vidare?

Upplägget och konceptet som Alpha bygger på är så bra, för den tar fasta på nutidsmänniskans behov och längtan, och den som går kursen vill verkligen inte vara utan den. Den har m a o hjälp till i mognandet och växandet utan kris och dramatik!

Visst skulle vi önska att fler anmälde sig, men perspektivet är alltid att glädje sig över det man har / dem som kommer, än att sörja över det man inte har / de som inte kommer. Nu skall vi se vad som händer dessa närmaste veckorna som ligger framför oss. Alpha är bara ett redskap / metod. Det är Gud som ger tron och vi ber varje dag att Herren skall vara med alphagästerna och detta arbete.

Joachim - som har nåden att se andra människor växa i tron