Har haft en intensiv helg med temat "Trons kraft". Evangelisten Markus skriver bl. a. följande: "Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. När Jesus såg deras tro sade han till den lame: ”Mitt barn, dina synder är förlåtna.”
Två tankar har slagit mig denna helg: Det var de fyra vännernas tro som hjälpte den lame. Deras tro fick dem att anstränga sig. De hade en förväntan på Jesus! Detta var den första tanken. Den andra är, vem bär mig!? Låter jag någon bära mig, låter jag mig bli beroende av någon annan?
Framför allt är det ju viktigt att låta Jesus själv få bära en, men ofta är man ju så duktig. Jag märker tydligt att jag är klart starkast när jag är svag och låter Gud bli stor. Vi behöver bära varandra om vi skall bli helade till kropp och själ och om Guds rike skall utbredas. Dessutom fyller detta oss med glädje.
Kvällens förböns- och lovsångsgudstjänst manifesterade detta genom att vi bär varandra i bön och lovsång.
Joachim - är många gånger, på flera plan, en tung börda för Herren. Skall gå till studio activ i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar