Ett ständigt återkommande samtal är musiken och inte minst lovsången i gudstjänsten. En artikel i tidningen Dagen lyfter fram frågan och du som har funderingar kring detta ämne bör läsa denna intressanta artikel.
Jag tillhör dem som menar att lovsången frigör min egna och andras andlighet. Lovsång är att tillbedja Gud (Fader, Son och Ande) och verkligen lyfta upp och ära honom. Det intressanta som artikeln lyfter fram är att man lätt blandar ihop lovsång med musikstil.
Jag har kollegor som tycker att lovsången är vämjelig och jag antar att man då syftar på en viss sorts musikstil med viss sorts text. Men det är viktigt att inse att vi människor är olika och då behövs det också olika sorters sätt att närma sig lovsången och musiken. Grundfrågan vi alla kan ställa oss är: hur sjunger och ärar vi Gud genom sången och då inte bara genom texter om honom utan också till honom?
Det är alltid lätt, speciellt tycks det vara så i kyrkliga sammanhang, att klaga på andras sätt och stil. I Kungsbacka försöker vi varierar sången under en gudstjänst. Det är både psalmer ur psalmboken och tillägget. Det är också gärna med nyskrivna sånger från olika pärmar. Det handlar om att varje människa på något sätt skall bli berörd av Herren själv.
Läs artikeln / länken ovan och funderar på vad lovsång är för dig?
Joachim - som tror att den viktigaste lovsången kommer inte från stämbanden utan från hjärtat!
2 kommentarer:
Hej
Håller helt med dig! Vi måste förstå att stil, smak, etc. förändras men budskapet består!
Kyrkan måste använda alla mediala former för att nå barn & ungdom som t.ex youtube, bloggar o.s.v.
Vågar vi inte göra detta kommer kyrkan sakta men säkert vara utdöende.
Hej!
Var inne på din blogg för första gången för ett par dagar sedan. Mycket trevlig och du skriver flitigt!
Det var så mycket spännande att läsa så jag visste inte riktigt vad jag skulle kommentera.
Men så kommer det här med att du inte tror på"slumpen" som du igår skrev och jag hörde dig berätta.....
När jag igår kväll cyklade hem efter jobbet kom jag på mig själv med att sitta och trampa och nynna på en lovsång. Kände mig glad och upprymd och reagerde på att jag faktiskt sjöng en lovsång, något som jag aldrig skulle haft en tanke på att göra för ett par år sedan. Kom på mig själv att jag faktiskt gjort det några gånger under sommaren när jag kört MC också. Tänkte då på vilken "kraft" det finns i lovsången som påverkat mig sedan jag ganska regelbundet börjat gå i kyrkan på både högmässor och lovsångsmässor på kvällen.
När jag sedan tittade in på din blogg här i morse, så hade du skrivit just om lovsång........."slumpen", nej du har nog rätt!
Från min konfirmationstid har två saker som prästen sa etsat sig fast och det ena var -" i kyrkan får alla sjunga oavsett hur bra eller dåligt man sjunger, i Guds öron låter det bra" och det har jag tagit fasta på.
Jag är övertygad om att han hade rätt och jag tror också att Gud förstår och uppskattar alla musikstilar så länge hjärtat och glädjen finns med!
Fler sorters lovsånger och stilar borde rimligen göra att man når fler människor.........och det måste ju vara viktigt!
Finns mycket mer att säga om lovsång, men jag nöjer mig här så länge.
Skicka en kommentar