Gick igenom staden igår och hör på avstånd några elever i äldre tonåren samtalar, där den ena frågar: Hur många IG har du?
Jag har förstått att det är ganska vanligt att man har ett eller några IG i sitt betyg både på grundskolan och på gymnasiet. Det jag inte förstår är vad som händer i en människa med ett IG-betyg. När jag fick ett dåligt resultat så tog jag alltid åt mig. Jag var inte enbart dålig i ämnet, JAG var dålig. Det måste finnas ganska många där ute i samhället som anser sig inte vara godkända. Och då menar jag som människa inte prestationsmässigt!
När man upplever sig IG så blir man lätt både passiv och deprimerad. Även om man vet med sig att man kanske har brustit i sitt ansvar så har man ingen kraft, inspiration eller förmåga att ändra på det. Man behöver helt enkelt hjälp utifrån som ändrar ens egen motivation.
På samma sätt tror jag det fungerar för många andligt. Man har liksom IG i tro och det är inte någon annan som satt det betyget utan man själv. De äldre kan exempelvis säga att de inte känner sig värdiga, andra upplever att de inte kan tro etc.
Det är en konst att skilja mellan person och det personen tänker, säger och gör. Det är det sistnämnda som kan bli fel, men människan i sig är aldrig fel. Alla är älskade av Gud. Han sätter aldrig IG på någon, inte ens på en våldsam person.
Men det behövs i många fall en omvändelse, att man ibland totalt ändrar riktning i sitt liv. För ens tankar, ord och gärningar kan leda en i fördärvet.
En skolelev som har mängder av IG blir inte av med dem genom att fortsätta som alltid utan det behövs till en förändring (en omvändelse). Detsamma gäller i det kristna livet!
Joachim - som inbillar sig att ingen behöver känna sig IG
1 kommentar:
"Tron är ingen prestation utan en riktning" hörde jag en präst säga och det har stöttat mig när jag har känt mig svag.
Men för att hitta riktningen behöver vi vägledning och stöttning.
I samhället idag räcker det dock inte med att ha hittat riktningen, det måste till en prestation för att "lyckas".
Vi glömmer då också att den som i skolan har IG eller nått upp till ett G, kanske ansträngt sig mer än den som lyckas få ett MVG, med dom olika förutsättningar (gåvor) vi fått.
Det känns som om vi idag ( skola, arbete, TV m.m) är välidigt inriktade på individens resultat och glömt att det är tillsammans vi når goda resultat i längden. Vi är beroende av varandra för ett lyckligt resultat.
Precis som du säger sätter Gud inte IG på någon, för "att tillsammans utgör vi bara en kropp" i Guds ögon och alla fyller en viktig funktion och är lika värda.
Vågar vi då en förändring/omvändelse så inser vi förhoppningsvis vårt eget värde och får kraft. Har sedan tillräckligt många förändrat sig, så måste ju även samhällets syn förändras och färre behöver känna sig IG.
Skicka en kommentar