Både Socialdemokraterna och Moderaterna vill begränsa asylsökandes rätt att bosätta sig var de vill. Men reformen blir svår att genomföra eftersom frågan splittrar båda blocken. Detta skriver DN och du kan läsa hela artikeln på:
http://www.dn.se/nyheter/utspel-splittrar-blocken-1.801174
Även tidningen Dagen skriver om detta:
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162974
Sett från min horisont är det mycket intressant med asylsökande och andra som kommer från olika kulturer. Jag som bor i Kungsbacka har väldigt få runt omkring mig som har en annan kulturell bakgrund än den svenska. Det är stor skillnad mot Värnamo, där jag var bosatt tidigare. Personligen tycker jag att Kungsbacka kommun skulle varit ännu rikare om vi hade haft fler personer med annan härkomst.Det som är intressant är att många som kommer till vårt land är antingen katoliker, ortodoxa eller så är de muslimer. Och oavsett så blir det en nödvändighet för oss kristna i detta land att fundera på hur vi skall förhålla oss till dessa "nya vänner". Katoliker och ortodoxa har många gånger en stor respekt för sin kristna tradition, kyrkans ämbeten, bibeln och kyrkan. På ett sätt som vi oftast kan se söderut och som vi inte alltid är vana vid idag. Våra muslimska vänner har kanske ännu större behov av att leva ut sin religion och kan många gånger inte tänka sig ge avkall på vissa traditioner.
Detta innebär att man söker trygghet med andra som delar ens tradition och kultur. Man har svårt för att alltför mycket beblanda sig. Det finns rädslor från flera sidor. Tryggast är man, när man känner att man får vara den man är, att man får tro det som man är övertygad om. Detta gäller både kristna och muslimer. Samtidigt så tror en del i detta land, att receptet på en framkomlig väg är en allmän humanism. Men det är ju också en sorts religion, som inte respekterar de andra.
Jag har ingen lösning. Men jag ser med spänning på framtiden. Dock tror jag det är viktigt, att vi inte skäms för vår kristna tradition i detta land. Vår lagstiftning, vår skola m.m. har trots allt denna som en grund. Ca. 80% är medlemmar i Sv. Ky. och de som flyttar/flyr hit vet för det mesta detta och förväntar sig många gånger "kristen barmhärtighet".
Joachim - som tror att man måste börja med att vara trygg i det man själv står.
2 kommentarer:
Tack för den fina läsningen och dem orden. Jag instämmer helt.
Vist är det så att man måste vara trygg med sitt och sig själv.
För att komma dit kan man inte ta bort det man själv tror på och känner till och man vill inte vara ensam. Att andra ska bestämma var jag ska bo,tro,äta och vem jag ska umgås med det får inte min själv känsla att växa snarare tvärt om.
Nej att andra litar på mig,tror på mig,lysnar på mig och att jag blir respekterad för den jag är.
Det kan få min kälvkänsla att växa och då kommer trygghet mm.
80% är medlemmar i vår Svenska Kyrka. Men hur många står på läktaren? Hur många aktiva?
Där kan prästerna göra -inte underverk men ändå något. Se på Olle Carlsson Allhelgonakyrkan.
Invandrarna blir integrerade när det får en uppgift. Historiskt kan man följa baltiska medborgare numera svenska i tredje generationen. Men då kunde alla få arbete och därmed självkänsla.
Skicka en kommentar