"Det sekulariserade västerlandet med Norden i spetsen befinner sig i en djup andlig kris där man tappat sina rötter, orienteringen i nutiden och visionen för framtiden."
Så inleder Ulf Ekman "Andliga rötter", en bok som kommer ut om några veckor och som Dagen tagit del av. Ulf skriver nu en bok om församlingens roll i nutiden. Hans bok om nattvarden har jag rekommenderat till läsning för den som något vill fördjupa sig i detta sakrament.
Så inleder Ulf Ekman "Andliga rötter", en bok som kommer ut om några veckor och som Dagen tagit del av. Ulf skriver nu en bok om församlingens roll i nutiden. Hans bok om nattvarden har jag rekommenderat till läsning för den som något vill fördjupa sig i detta sakrament.
Många har under de senaste åren talat om "Livets Ord" och dess pastor Ulf Ekman i ganska nedsättande ordalag. Ibland med all rätta, men oftast utan någon direkt kunskap. Det som är intressant är att allting går igenom olika sorters mognad och utvecklingar. Livets ord är inte detsamma som för 10 år sedan. Du som läser dessa rader går igenom kriser och utmaningar och händelser varje dag, som innebär att du tvingas till nya ställningstaganden. Det betyder inte att man säger ja och amen till allting, men det betyder nya reflektioner över gamla ståndpunkter. Det finns alltför stor frestelse, i alla fall hos mig, att man fastnar och inte tillåter Andens bearbetning med en själv.
Jag vill växa i min tro, jag är inte färdig!. Jag vill också att andra skall finna det som hör till trons sanna väsen; försoning/förlåtelse, frälsning, tröst, evigt liv, hopp, mening och värde, etc... Inget av detta kostar något, men det ger sig inte självt! Tillsammans kan vi komma vidare och som Simon Ådahl sa; Vi är alla grenar i ett träd. Ingen gren är lik den andra. Det viktiga är att vi har kontakt med roten!
Joachim - som är övertygad om att ekumeniken är viktig, men naturligtvis inte till vilket pris som helst.
3 kommentarer:
Som alla människor och organisationer utvecklas man, men att jämnställa Ulf Ekman och Livetsord med samfunden är för mig som att tycka att Knutby är en normal församling. Jag har släkt som är engagerade i Livets ord och det finns inget som kan få mig att tro att förändringen är så radikal att den organisationen skulle vara en bra reklam för kyrkan som sådan.
Dina erfarenheter är viktiga och det är intressant att läsa. Knutby och livets ord är sådana begrepp som fyller många av oss med djup olust. Samtidigt handlar det hela tiden om att inte hamna i situationen, där man tar Jesu domsroll på sig. Jesu kommer döma oss alla efter hur vi levt våra liv, hur vår tro ser ut. Och till detta kommer att de som fått mycket (pastorer, präster och andra ledare) kan inte slingra sig.
Jag hör till dessa och kämpar med den goda balansen att å ena sidan leda med fast hand, å andra sidan inte bli fördömande.
Jag säger inte ja och amen till allt, men Jesu beteende mot den samariska kvinnan vid brunnen är ett av mina riktmärken.
Joachim
Frågor man kan ställa: Vad tjänar Ulf Ekman? , hur behandlas avvikande åsikter i livets ord?, uppmuntras man till ett självständigt och kritiskt tänkande i livets ord? hur ser församlingen på övriga samhället, man har ju tidigare haft tendenser att isolera sig.
Själv har jag hört vittnesbörd om att livets ord domnineras av strikt hirarki. Kritik som i och för sig kan riktas mot den tidiga pingströrelsen.Tänk på Filadelfiakyrkans, Stockholm, ursprungliga utformning där alla äldstebröderna satt på en särskild läktare ovanför estraden. Däremot tror jag inte att Lewi Pethrus berikande sig själv på det sätt som Ulf Ekman gjort.
Skicka en kommentar