Ett bibelord som följer mig just nu är från Jesu egna sångbok Psaltaren. Läs och begrunda:
"Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd
och inte går på syndares väg
eller sitter bland bespottare
utan har sin glädje i Herrens undervisning
och begrundar hans ord dag och natt.
Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
vilket bär sin frukt i rätt tid
och vars blad inte vissnar.
Allt vad han gör lyckas väl."(Psalt. 1:1ff)
Som i alla texter finns det mycket att ta fram, men det jag just nu fundera på är två saker.
"Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd
och inte går på syndares väg
eller sitter bland bespottare
utan har sin glädje i Herrens undervisning
och begrundar hans ord dag och natt.
Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
vilket bär sin frukt i rätt tid
och vars blad inte vissnar.
Allt vad han gör lyckas väl."(Psalt. 1:1ff)
Som i alla texter finns det mycket att ta fram, men det jag just nu fundera på är två saker.
1. Dels är det att ha sin glädje i Herrens undervisning. Hur viktigt är inte detta förhållningssätt, att förstå att Guds ord är en källa till glädje! Det betyder att Gud vill mig gott och att han verkligen vill det bästa. Trots detta kämpar man alltid med sin egoism och med allt annat i livet som är svårt. Ofta inbillar man sig, att man själv vet vad som skall fylla en med glädje, man har ett färdigt recept. Hur lätt är det inte att dagligen glömma bort att faktiskt fråga Gud, eller att be till Gud, eller att följa Jesu bön "ske din vilja....".
Konsekvensen av detta blir att det är ganska stor skillnad mellan morgonbönen och aftonbönen. Även om båda bör innehålla tacksamhet, så blir morgonens bön ändå mera en konkret överlåtelsebön.
"Herre, var med i det som sker idag, i alla möten och i alla uppgifter......"
Aftonbönen är också att man överlåter det som skett under dagen, men det är, i alla fall för mig, en liten annan tonvikt på själva tacket.
2. Dels gillar jag formuleringen, att "begrunda hans ord dag och natt". Eftersom min tro är att Gud / Jesus är med mig i allt och alltid, så blir livet mer och mer en konstant gudstjänst. Förr så var tonvikten på bönen, att den skulle berika min relation till Gud och detta är ju sunt. Men idag är det mer så, att bönen är en konsekvens av min relation till Gud. Jesus vill ha igång samtalet med oss. Man kan jämföra äktenskapet, där min fru och jag talar med varandra inte för att lära känna varandra bättre utan för att det är en konsekvens av att vi är gifta.
Joachim - som trots hinder och problem ser anledning till glädje både dag och natt.
1 kommentar:
Här har du ett till ord
Psaltaren 116 tror jag.
http://www.youtube.com/watch?v=6OJk8SJ_FNQ
Kärlek, Will
Skicka en kommentar