Detta är intressant! Vilka symboler som används i samband med dödsannonserna i våra tidningar. Förr var ju fokus på det man hade som grund för tron och då blev det för många naturligt med ett kors som ville visa på uppståndelsen och det eviga livet.
Idag handlar det mer om att man tar med någon symbol som känns personlig för den som avlidit. Läs mer om detta på länken:
Några tankar kan man lyfta fram. Detta livet är mer betydelsefullt, det är det man vill visa, än att man vill vara viss om det eviga. Det blir som det blir med det. Djupast sett har man kanske en önskan eller en högst subjektiv tanke kring detta med himlen. Men den kristna tron och kyrkans syn på himlen delar man inte helt och hållet. Inte tillräckligt för att lyfta fram det i en annons.
Den andra tanken är ju naturligtvis vilken symbol man själv skulle vilja ha eller vilken man kan tänka sig att sätta in på andra. Själv är det fortfarande korset som gäller för min egen del. Jag vill att det skall framgå vad min tro och mitt hopp är. Men det finns ju andra symboler: Duvan - Anden, Herden - som leder ända fram, en öppen grav - uppståndelsen. Ja, inte är det lätt och inte är det lättare, när man kanske sitter där på en begravningsbyrå med tusentals valmöjligheter. Man vill ju så gärna göra det som är rätt.
Joachim - som anser att symboler är viktiga uttrycksmedel
2 kommentarer:
Jag noterade också semlan i en dödsannons och funderar över vad den står som symbol för.
I min blogg idag tar jag upp religionens betydelse i vardagslivet (utifrån en GP-artikel) - och tipsar om din blogg!
Jag upplever på något sätt alla dessa olika symboler i dödsannonserna som ett tecken på den individualism som genomsyrar vårat samhälle.
Ett ämne som tagits upp och kommenterats här i tidigare bloggar.
Ända in i döden vill man markera sin individualism. Detta trots att vi alla är lika inför döden. Det blir lite sorgligt på något sätt, som att man inte riktigt vill acceptera denna likhet i slutet.
Skicka en kommentar