Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 3.

Nu väntar man på skarorna som skall komma under första dagen. Det är utställare, ett femtiotal, som bl a skall ställa upp sina "Rollup's". Campare som kommer att bo på området, just nu ca 35-40 stycken. Och många många andra ... ...

Men jag skulle vilja stanna upp lite och sätta lite fokus på de som haft uppgiften att smycka, dekorera hallarna till att bli inbjudande och ändamålsändiga. Man märker verkligen att våra olika gåvor kommer till sin rätt och vilken välsignelse detta för med sig. Det är en utmaning att få en ishall till en gudstjänstlokal!

De och många andra var väldigt trötta ikväll efter över 12 timmars arbete i Herrens tjänst. Stolar och bord finns på plats och när mötet börjar i morgon kl. 19:00 så kommer det att vara helt färdigt. Men nu vill jag bara rikta en tackbön för och över alla dessa underbara frivilliga medarbetare, över 200, på det lokala planet, som lägger ner så mycket av sig själva och sin tid på detta.

Under eftermiddagen fick jag även träffa TJ och Mervin som båda är fd fängelsekunder från Sydafrika och som idag vittnar på många platser om Jesus och det han har gjort i deras liv. Fantastiska människor som delar med sig av en smittsam tro. Deras vittesbörd blir i samband med mc-kortegen på lördag på Kunsgabcka torg ca kl. 13:15.

Nu lägger vi allt som skett denna dag i Herrens händer och ber om välsignelse över alla förberedelser i Jesu namn. Amen

Joachim - som knappt tror det är sant att vi har förmånen till detta stora möte i Kungsbacka

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 2.

Tänk om alla som är kristna, eller som söker en kristen tro skulle samlas vid ett enda tillfälle. Tänk om vi vågade ha ännu mer förväntan på att den Gud som vi faktiskt helhjärtat tror på kommer att visa sig på ett tydligt sätt, som får oss alla att både förvandlas och känna ännu mer tillförsikt. Vad skulle då hända?

Så här dagen före mötets öppnande är det viktigt med vilken sorts förväntan man har. Det är som man förbereder sig för en gäst. Det är stor skillnad om man bjuder av plikt, det är ju ens tur, och om man suckar och hoppas att gästerna skall gå tidigt eller om det är så, att man tycker det skall bli riktigt roligt och man hoppas på en lång kväll som skall inspirera en.

Denna sommarkonferens är det många som har stor förväntan på, däribland jag. Redan nu har jag erfarit människor som i samband med förberedelserna berörs av Guds helighet och närvaro! Vi kan bara uppmana dig att själv komma och bjuda in vänner till dessa dagar som är mellan den 12 - 16 juli. Ha förväntan på att bli berörd på det sätt som passar just dig eller som du behöver, för Gud kommer till var och en av oss på ett sådant sätt, att vi inte behöver känna rädsla utan frid. Men som vid en gästbjudning, det är inte på avstånd det händer utan det behövs en närhet och en frimodig gemenskap.

Du får gärna dela med dig om det är något särskilt du i ditt andliga liv längtar efter och som du idag saknar!

Joachim - som känner stor tillförsikt inför kommande veckan

Oas - sommarkonferensen i Kungsbacka - 2011 - Nr 1.

Så har "vi" fått upp scenen och det har rått full aktivitet för att iordningställa två ishallar till ett konferenscenter. Vi började på lördagsmorgonen med mässa, då ca 100 personer stod i en cirkel vid ett av nedsläppspunkterna. Det var tydligt att det fanns en gudsnärvaro och man blir berörd av att se dessa människor, från olika kyrkliga traditioner, vara tillsammans.

Sedan flöt arbetet på, men naturligtvis uppstår problem under tiden; ström, proppar, vatten, mat .. .. .. Men summan av allt är gott och det råder en stor glädje och förväntan.

Varför lägger alla dessa människor ner så mycket arbete? Ja, inte är det för att bli bekräftade, utan det handlar om att man verkligen vill att andra skall komma till tro. Det handlar egentligen om en djup och äkta kärlek till andra och till Jesus själv.

Hörde att någon på stan hade uttryckt att det som nu sker i ishallarna är farligt, det är något från USA och det skall man passa sig för. Det finns så många förutfattade meningar och så mycket okunskap. Om nu inte Oas passar så får man väl hitta något annat, bara Jesus bli förhärligad! Och det blev han verkligen i går när vi var samlade för att förbereda.

Välkommen! Mötet startar på tisdag kväll kl. 19:00
Missa inte denna chansen!

Joachim - så tacksam över möjligheterna

Här är programmet för sommarkonferensen.

Hur skulle Jesus gjort?

En fråga för mig som kristen, lärjunge och präst är hur Jesus skulle gjort idag för att få människor att vända om och tro på honom och på Fadern i himlen. Egentligen är jag inte ute efter pedagogiska finesser eller om han just skulle komma till en specifik plats eller person.

För mig handlar det mer om att själva kärnan är densamma i Jesu liv, budskap och mål; nämligen att han är Frälsaren, med allt vad det innebär. Hans lära, förkunnelse och undervisning innehåller detsamma idag som vi kan läsa i den heliga Skrift och målet är, som det alltid har varit, att alla människor skall komma till himlen och att vägen dit går genom och med Jesus Kristus.

När man läser det Ulla offentligt ger uttryck för blir man väldigt fundersam och domkapitlet i Västerås har gett sin bedömning av det hela och det kan du läsa här! De anser att hon skall ha en prövotid på tre år för att fundera över vad hon står när det gäller dessa frågor.

I tidningen Dagen citeras Ulla och hon sa bl a följande:
"Den gudsbild och människosyn som finns i flera svenska psalmtexter är förfärlig. En fallen skapelse, ett syndigt människosläkte vars gud de tillber är som en diktator från Nordafrika eller Mellanöstern, som kräver människooffer för att försonas med sitt folk."
"Är det inte dags att vi i kyrkan börjar tala om människor i utveckling i stället? Det finns ingen skapelse och därför blir hela försoningsläran orimlig. Plocka bort allt tal om synd, skam, skuld, blod, slaktade lamm. Det hör inte hemma i modern tid."
"Tala i stället om kärlek, till medmänniskor, till det egna jaget, barmhärtighet, godhet, medmänsklighet, jämlikhet, mod, självkänsla, självförtroende och upprättelse."

Du kan läsa om detta också i Kyrkans Tidning.

Att faktiskt förkasta hela försoningsläran är för mig en annan religion än den kristna. När jag ser på Jesus, så blir han ju med detta resonemang någon helt annan än vad Bibeln vill visa på. Hans ord i evangelierna om omvändelse, att han är vägen, att han fullbordar lagen ... behövs inte om vi skall se på det egna jaget. När den helige Anden fyller oss och leder oss till tro och gör bibelord och lärjungelivet levande, så pekar alltså Anden fel? För Anden talar ju inte om sig själv utan om honom som dog för våra synders skull! Både i Svenska kyrkan och i alla andra kyrkor/samfund är det mer och mer viktigt att just låta Guds egen hjälpare, Anden, fylla en och leda en på den rätta vägen.

Nu är det flera som tycker att det både är modigt och rätt att lyfta fram detta nya sätt att tala om "kristen tro" och det finns en stark kraft att lägga kritik på de som förespråkar "det gamla sättet". Vårt gemensamma fokus borde istället ligga på att se världens bortvändhet från Gud och att med Jesu hjälp föra de förlorade lammen in i den gemenskap som har Jesus själv som den gode herden.

Vad skulle Jesus gjort? Jag tror att han idag ser alla i vårt land som känner sig vilsna, ensamma och på ett eller annat sätt kämpandes och vill verkligen säga samma sak som till kvinnan vid Sykars brunn;

"Jesus svarade henne: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.”

Det är detta levande vatten som vi ständigt törstar efter och det är det enda som vi är kallade att förmedla på ett sådant sätt, att vi själva först dricker för att sedan räcker vidare.

Joachim - som just nu ser fram emot nästa veckas Oas-möte med bön och förhoppning om att möta många "törstande".

Oas - konferensen i Kungsbacka

Själva konferensen närmar sig med stormsteg och snart är det tisdagen den 12 juli då allt startar i ishallen kl. 19:00. Frågorna är många och nu ligger mycket utanför det "område" man kan kontrollera.

Men det som jag just nu funderar på är hur många som kommer. Man ber, känner efter, tolkar människors attityder och försöker göra egna slutsatser. Vad innebär det att man är nära Göteborg? Får vi ser många pendlare? Blir antalet 5-6000 eller blir vi fler? Detta är nyttigt att öva sig i detta svåra som har med förtröstan att göra. Man kan bara göra förberedelserna så noggrant som möjligt och försöka strukturera upp det som går, resten får man lämna i Herrens händer!

Lennart, som är samordnare, har tillsammans med ledningsgruppen och alla ca 200 frivilliga lagt ner ett enormt berömvärt arbete. Så bara för den skull hoppas vi på en stor uppslutning, att de får kredit för sitt engagemang. Men naturligtvis har vi alla fokus på att allt som sker är för att tron på Jesus skall växa!

Låt oss tillsammans be för att de eventuella hinder som människor har för att komma i sommar lyfts bort, så att vi får känslan av väckelse och att Guds rike verkligen är levande. Vi är inte några få kristna i landet, vi är många!

Låt oss be: "Tack Jesus för denna möjlighet, att få samlas till sommarmöte och lovprisa dig under några dagar på ett särskilt sätt med syskon från olika håll. Tack Jesus för din egen närvaro och välsigna nu både förberedelserna och genomförandet. Ta verkligen vara på denna möjlighet och låt inte någon eller något bli ett hinder, utan låt din nåd och barmhärtighet få flöda fritt efter din vilja! Var med alla som på olika sätt medverkar och kom med ditt blods beskydd över hela sommarkonferensen! I Jesu namn. Amen"

Joachim - som är så förväntansfull :)

Apropå att kyrkan/kyrkorna står vid vägval

"Vi inser att vi skulle behöva plantera två nya församlingsgemenskaper varje vecka de kommande åren och vända den nedåtgående trenden i mer än hälften av våra församlingsgemenskaper, för att inte tappa ytterligare mark." Skriver tidningen Dagen och det är underskrivet av flera ledande frikyrkoledare.

Detta är en form av krismedvetenhet och samtidigt en medveten och väl genomtänkt satsning inför framtiden. För några dagar sedan kunde vi läsa om Svenska kyrkans siffror, att så få tror på Jesus av dess medlemmar (15%), och trots detta faktum, så finns det de som inte ser detta som en kris. Och då är det svårt att både ha en krisplan och att på allvar ta ansvar.

Samtidigt växer det på andra ställen, vilken är glädjande. Speciellt "de nya migrantförsamlingarna är en starkt bidragande orsak till detta. (Migrantförsamlingar är ett begrepp vi använder för församlingar bestående av människor som flyttat till Sverige och har sin huvudgudstjänst på annat språk än svenska.)".

Jag reagerade på det uttalande som den nye partiledaren för Socialdemokraterna sa för en tid sedan. Han menar att han inte tror på Gud med på kyrkan. Och jag tror att flera i detta land skiljer på just kyrka och Gud/Jesus och skall man planterar nya församlingar behöver man var medveten om detta. För just trovärdigheten och äktheten så bör det ju vara så att Kristi kropp i vilken Jesus är hörnstenen inte bli ratad utan att det finns en enhet den kristna gemenskapen och dess tro.

Församlingsledarnas gemensamma punkter ser ut så här:
Vi vill tillsammans överlåta oss att:

1. Kalla enskilda bedjare och församlingar till bön för människorna i Sverige (Matt. 9:35-38).
2. Mobilisera människor till alla nya församlingsgemenskaper som vi vill plantera.
3. Verka för en ny rörelse av växande och friskare församlingar i tro på att friska församlingar växer och förmeras.
4. Sätta församlingsplantering och församlingsutveckling högt på agendan i alla sammanhang och dra lärdom av våra nyplanteringar och våra starkt växande församlingar.
5. Ställa ökade personella och ekonomiska resurser till förfogande för detta arbete.
6. Ge större utrymme åt församlingsplantering och församlingsutveckling i våra utbildningar.
7. Ge utrymme för unga och innovativa ledare.
8. Välkomna och samverka för nya initiativ i våra största städer.
9. Vi står sida vid sida som ett enat folk, och vill tillsammans göra allt vi kan för att göra Jesus känd, trodd, älskad och efterföljd bland människorna i Sverige (Nehemja kapitel 3).

Ett tråd som jag ser i dessa punkter är mission/evangelisation, att nå nya människor. Och ibland är det nog nödvändigt med församlingsplantering, men samtidigt finns det runt om i vårt land "goa" och kämpande kristna som jag tror egentligen, trots allt, vill vara kvar i sina sammanhang, men som upplever att samhälle, församling, strukturer är så förändrade, att de inte känner igen sig och de var aldrig med i processen. Detta har påverkat deras tro, glädje och engagemang och dessutom utvecklat rädslor bland medlemmar.

Av egen erfarenhet tror jag att det skulle kunna blåsas liv (jfr Ande) i många församlingar om vi bara åter jobbade med NFU's eller Sahlbergs tankar kring vad som är viktigt för att en församling skall växa. Bl.a. tydlig förkunnelse, livsnära smågrupper, hängiven andlighet, nådegåvsbaserad verksamhet, inspirerande gudstjänster, behovsorienterad evangelsiation är viktigt och lyckas vi inte med detta hjälper varken det ena eller andra.

Vi, det pastorat jag är kyrkoherde i, är en svenskkyrklig gemenskap som kämpat med detta under drygt 10 år och faktum är att den växer i både antal och djup och det beror inte på någon enskild anställd eller medarbetare, utan på just det som nämns. Men visst är det de som vill annorlunda, men man kan inte vara alla till lags. Men jag har fortfarande en stark tro att på att det går att blåsa liv i många gemenskaper som minskar i antal eller som verkar sovande.

Joachim - som gärna ser att vi delar detta ansvar för kristenheten i landet. Ser positivt på frikyrkokollegernas ansats till församlingsbygge. 

(Bilder ovan, från Berlin, får representera det gamla och det nya)

Skolavslutningar i kyrkan

Det har skrivits otroligt mycket om var skolavslutningarna skall vara; i kyrkan eller någon annanstans. Svenska folket är kluvet, men jag tror trots allt att det är en stor majoritet som kan tänka sig att vara i kyrkan eftersom det handlar om en god tradition i vårt land.

Men det senaste utspelet som kommer från humanisternas ordförande är att han vill ha skolavslutningar i kyrkan! Men så kommer det fantastiska: "Däremot anser Sturmark att prästen bör få ledigt på skolavslutningen och att någon annan bör leda ceremonin. Detta för att skolavslutningar inte är några kristet religiösa ceremonier, argumenterar Humanisternas ordförande." skriver Dagen.

Det stora argumentet i hela debatten har varit att ingen elev skall behöva bli påtvingad en religion, ingen elev skall känna sig kränkt. Men vilken syn har egentligen Sturmark när det gäller präster? Och vad anser han om t ex symbolerna i kyrkorummet? Är det inte väl långt att stänga ute anställda från sin arbetsplats? Är det rätt att diskriminera några för att inte diskriminera andra?

Och själva rummet är en predikan i sig med altartavlor m m och att säga att det bara är fantasier, om man nu säger så, är ju egentligen detsamma som att offentligt dumförklara oss om regelbundet firar vår gudstjänst och som tror på det som dessa konstverk och symboler vill visa på!

Skall man nå någon form av ömsesidig respekt får man nog hitta andra lösningar.

Joachim - som visserligen tror på vikten av en god predikan. Men för att förvandla en människas liv behövs nog mer än en skolavslutning

Kris eller inte - men kyrkan står vid ett vägskäl!

Elisabeth Sandlund skriver: "Nu är det dags att ge ordet till dem som vill bygga upp framtidens Svenska kyrka, att lära av de goda exempel som trots allt finns och att våga tänka nytt när det gäller organisation och finansiering - men inte när det gäller lära och trossatser."

Detta är enligt mig ett sant påstående att det ofta tycks vara så att man blandar ihop organisation med trossatser. Och jag tror det beror på att man menar att man hela tiden försöker sträva en organisation som bättre skall ta vara på de resurser vi har, så att vi på ett djupare sätt kan ägna oss åt "kärnverksamheten" som t. ex. diakoni eller vad man nu vill lyfta fram. Men hur kommer det sig då att så få ändå tror på Jesus inom kyrkan trots att alla dessa förändringar har gjorts?

Elisabeth skriver vidare att: "Rapporten om hur medlemmarna ser på Svenska kyrkan har förutsättningar att bli ett utmärkt verktyg i den krishantering som borde ha satts igång för flera år sedan." och hon syftar på den undersökning som på ett ganska tydligt sätt visar hur det står till med Svenska kyrkan.

Enligt Dagens artikel så visar denna rapport på att "bara 10 procent av Svenska kyrkans medlemmar anser sig ha en stark relation till kyrkan. Och bara 15 procent av dem tror på Jesus. Men biskop Eva Brunne vill inte kalla det för en "krisrapport"." Och man kan fråga sig när det blir kris i kyrkan?

Själv tänker jag på yngre generationer som dessutom har en särställning i kyrkoordningen. Det står så här i inledningen, första avdelningen, i KO "Kyrkans uppgift är att för alla klargöra vad dess tro, bekännelse och lära innebär. Svenska kyrkan inbjuder alla att tillhöra trons folk och dela dess liv. I kristen tro intar barnen en särställning och de behöver därför särskilt uppmärksammas i Svenska kyrkans verksamhet."

Dessa yngre saknar i många fall både kunskap, erfarenhet, förebilder och vänner när det gäller kristen tro och det ser jag som en sorg eftersom jag tror att den kristna tron på ett unikt sätt kan komma med sådant som en unga människa behöver i livet, särskilt då många vittnar om att barn idag lever under en ny slags press när det gäller status (barnfattigdom), relationer och framtidstro. Men det är ju egentligen inte de yngre som har problemen utan föräldrargenerationen som idag är indragna i så mycket av förverkligande och konsumtion. Den tomhet som många vuxna idag vittnar om är skrämmande och barnen möter dess konsekvenser.

Visst finns det oerhört mycket att vara tacksam över och det är både jag och många andra, men samtidigt vill jag säga att det sker något i samhället som inte är gott och som inte blir bättre för att man blundar för det! Och det är detta som återspeglas i de siffror vi kan läsa när det gäller kyrkan. Individualismen, egenrättfärdigheten och många gånger brist på respekt och lydnad gör att många idag kör sitt eget lopp, så länge det håller. När det sedan kraschar undrar man vad samhället tog vägen och varför Gud inte gör något eller åtminstone undrar man över en förunderlig passivitet från hans sida.

Jag tror kyrkan är otroligt viktig i detta samhälle, därför är jag kvar och kämpar med traditionell verksamhet och jag tror och är övertygad om att gudsordet håller alltjämt, så länge Jesu egen person och lära lyfts fram och blir så tydlig den kan. Jag är fast förvissad om att guds helige Ande kan hjälpa sin kyrka och alla våra olika församlingar framåt i sin strävan efter att förvandla liv och miljöer. Jag är inte missmodig utan jag välkomnar denna rapport för att se hur vi skall gå vidare. Kris eller inte, något måste ske och det snart!

Joachim - som funderar på hur evangeliet på bästa sätt skall sträckas ut till andra

Svenska kyrkans medlemmar utan stark relation till kyrkan

"Å ena sidan en närvarande, hoppingivande kyrka med stor kontaktyta och stort förtroendekapital. Å andra sidan medlemmar med en svag relation till kyrkan, och ointresse för kristen tro. Så beskrivs slutsatserna av undersökningen." som presenterades i Stockholm vid ett seminarium.

Enligt undersökningen så är det bara 10 procent av Svenska kyrkans medlemmar som anser sig ha en stark relation till kyrkan. Och bara 15 procent av dem tror på Jesus. Och den tredje siffran som tas upp är att den gudstjänstfirande gruppen utgör cirka 300 000 personer.

Ärligt talat så är detta ingen överraskande nyhet för mig, utan snarare en bekräftelse på att så här ser det ut idag. Frågan är bara hur man skall förhålla sig till denna information. Skall man lägga ner kraft att få de som inte tro på Jesus att börja tro? Eller skall man satsa på de 15 procenten som faktiskt tror? Är det den gudstjänstfirande gruppen som bestämmer hur gudstjänsterna skall utformas eller är det de som inte kommer dit som skall säga hur det borde vara?

Ja, många frågor dyker upp, men hur man än vrider och vänder sig, handlar det till slut om hur den personliga relationen till Jesus ser ut. Och om inte kyrkan tar ansvar för denna mission/evangelisation, så kan man fråga vem som skall göra det? Ser man till kyrkoordningen är det av vikt att bl. a. fira gudstjänst!

Finns det idag en "sorg" eller "nöd" över att så många inte har en relation till varken kyrka eller Jesus? Och i så fall hur tar den sig uttryck?

Som ordförande i Oas och som kyrkoherde ser jag ju samtidigt den enormt stora längtan som finns hos rätt många människor i att just få växa i tro på en levande Gud. Speciellt när man varit tydlig i att själv visa på sin tro och sin roll märks det en positiv reaktion. Ändå har det i vårt land spridit sig en rädsla att alltför mycket visa på sin kristna tro. Då kommer det lätt kritik, även från trossyskon. 

Det är bra att det genom undersökningar blir tydligt hur det faktiskt ser ut, sedan är det svåra saker att undersöka. Detta med kristen tro t. ex. hur mäter man den?

Det som är min förhoppning är att vi, trossyskon, än mer ser vår kallelse att tillsammans inser att vi bär på ett ansvar att vara tydliga vittnen för människor omkring oss! Då tar vi Jesu egen missionsbefallning på allvar.

Joachim - som ser möjligheter till evangelisation

En fantastisk kärleksförklaring!

Lyssna till den här sången, i vilken Chris ger sin kärleksförklaring till sin kära. På bilderna syns när han friar till henne och man riktigt känner glädjen.

Men sedan händer det som kastar omkull alltsammans, hon råkar ut för en olycka och då skriver han denna sång. Även här finns det klipp infogade.

Den har många djup och kan visar något av hur man också kan  uppleva Jesu kärlek.

Att sedan sången är bra i sig är bara ett plus. Lyssna och låt dig bli berörd!

Joachim - som tackar dottern för detta klipp

Pilgrimsrally

Idag är det dags att tillsammans med vänner i MC-klubben Skyriders och ev. övriga inbjudna att ge sig av på Pilgrimsrallyt. Att vara tillsammans några dagar i god gemenskap, med hojen och ha samtal kring viktiga frågor som berör ens innersta är nåd.

Här kan du läsa mer om den kristna mc-klubben Skyriders!

Detta år far vi till Skagen och bor på Skagenkyrkan som vi vill vara med och stötta! Vi kommer att ha andaktsstunder och reflektioner utmed färdvägen och förhoppningsvis blir det inget regn.

Joachim - som njuter av hojåkandet .... ....

Vill bara på minna er om en mc kortege i sommar som vi hoppas att många skall ansluta sig till och det är den 16 juli med start vid Kungsbacka ishall kl. 12:00. Kortegen går i samband med Oas sommarmöte.
Se mer på Skyriders länk ovan.

Församlingsprestentation på Youtube

Här kommer en liten församlingspresentation på YouTube för den som är intresserad.

Kungsbacka/Hanhals pastorat

Välkommen hit i sommar, vecka 28 (12-16 juli), då Oas-rörelsen har förlagt sin stora sommarkonferens
i Kungsbacka (Ishallen). Kom och lyssna på intressanta föredrag och var med på härliga möten! Vi firar alla möjliga sorters gudstjänster och får många tillfällen att möta nya och gamla vänner.

Joachim som både är glad kyrkoherde i Kungsbacka och Oasrörelsens ordförande.

Se också Oas hemsida för mer information!  

Statistik, kyrka och framtid - skuld och ansvar?

"Siffrorna för deltagande i gudstjänstlivet säger absolut ingenting om tro och andlighet hos folket i Sverige. Inte ens de troende går självklart i kyrkan längre. Och linjerna korsar varandra på ett egendomligt sätt." menar biskop em.  Bengt Wadensjö i tidningen Dagen. Så långt kan jag i viss mån förstå vad han menar, eftersom det absolut måste vara så att det finns kristna bekännare utanför kyrkans eget medlemstal och att man inte med nödvändighet måste fira sin gudstjänst enligt Svenska kyrkans handbok.

Men sedan ger han de som regelbundet firar sin gudstjänst i kyrkan skulden för att man inte ta till vara den andlighet som finns utanför kyrkans väggar och skriver så här; "Traditionalisterna har ockuperat kyrkan. 29 procent av de troende går varje vecka i kyrkan och 28 procent någon gång i månaden eller kvartalet, alltså ungefär 60 procent av gudstjänstdeltagarna.""Det är naturligtvis viktigt att deras andliga behov tillgodoses men det är fel när det sker på bekostnad av dem som har andra andliga behov."

Jag känner mig både förvånad och bestört över sådana slutsatser. Kyrkan har tappat väldigt många både medlemmar och gudstjänstfirare under de senare åren och vi som fortfarande kämpar med mission och evangelisation behöver istället bli uppmuntrade av våra biskopar! I Kyrkans tidning kunde man läsa följande artikel: "Vart är Svenska kyrkan på väg och vad vill den? Både vi och många med oss undrar. Vi har nåtts av budskapet att det varit ”Drop-in-dop” i domkyrkan i Västerås. Är det på detta sätt, som Svenska kyrkan vill marknadsföra sig och värva medlemmar?" och rubriken som artikelförfattarna har satt är "Visa vägen biskopar!"

Om vi leker med tanken att de som idag firar sin gudstjänst regelbundet inte heller gör det, vad skulle då hända? Eller en annan synpunkt är att "traditionalister" förs nästan alltid fram som tillbakasträvare. Den förnyelse som skett i Sverige när det gäller översättningar, handboksreformer, syn på äktenskapet och mycket annat visar på otroligt mycket vilja till förändringar och ändå går våra siffror neråt! Här är det ju många aktörer på planen men nästan alltid vill man hitta en "syndabock"! Var ligger det gemensamma ansvaret? Att säga att en grupp har ockuperat kyrkan löser kanske inte problemet direkt. Det känns ibland som om vi som blir måltavla för detta påstående skall få dåligt samvete och känna skuld. Men inget av det tänker jag ta på mig, men däremot vill jag dela ansvaret och nöden.

För mig handlar det om salt och ljus. Saltet får inte mista sin sälta och ljuset får inte sättas under skäppan. Var finns enligt Wadensjö sältan idag som hjälper människor till tro?

När evangeliet klart förkunnas upptäcker folk att det finns något som får deras liv att förvandlas och det är det som är vår kallelse, att föra ut detta ljus till människor som lever i olika former av mörker idag.
Församlingen är världens hopp sa Bill Hybels och det håller jag med om. Kyrkan / församlingen behövs för alla dessa ensamma, sargade och oroliga själar som idag finns i vårt land.

Joachim - som känner stor glädje i att just bygga kyrka oavsett om man får etikettstämpeln traditionalist eller någon annan på sig!

Handelsbodens kortege - 2011

Idag är det runt om i landet något som kallas Handelsbodenskortegen som samlar motorcyklister till gemensam utfärd och som samtidigt vill vara stödjande för Mustaschkampen 2011 - cancerfondens arbete/forskning när det gäller prostatacancer. se länken; Handelsbodskortegen

Det är något stort när många kommer samman och man delar en vision och något gemensamt. Här är det framför allt motorcyklarna som är i fokus. Detta är så viktigt och gör att många trivs. Du kan vara den du är och behöver liksom inte göra dig till. Självklart handlar det om ett mc-intresse. Liksom de som gillar klassikt musik kanske finner gemenskapen i operahuset!

I kyrkans värld borde det vara likadant, men ibland känns det som om vi har tappat fokus på det som är gemensamt och istället kollar in att "man har rätt cykel". För mig är det i alla sammanhang självklart att kyrkans viktigaste person, Herren Jesus, är i fokus! Sedan kan man alltid nyansera sig och vara mer eller mindre retorisk etc. För efter åsikten handlar det ofta hur man framför den. Men för mig handlar det mycket om passionen och överlåtelsen.

När man är med t ex mc-folket lyfts just detta fram, hängivenheten och själva grundidén med mcåkandet, ni vet frihetskänslan ....!

Allt detta finns redan i många kyrkliga sammanhang, men jag tror ändå att det finns utrymme till att låta sig inspireras och bli bättre på att förmedla detta till andra, mer än vad som sker idag. Vi måste inte dela åsikterna, vi måste inte tycka lika, men vi måste veta vad som är trons kärna och stjärna! Vi måste vända oss mer mot honom än mot varandra. Det är han som visar oss vilken väg vi skall gå .. ..

Joachim - som ser fram emot dagens kortege

Personalresa 2011

Har tillsammans med arbetslaget tilllbringat dagen på ön Nidingen utanför Kungsbackafjorden. Med ribbbåt/vanlig båt tog vi oss ut till denna fantastiska ö. Ca 700 fartyg har förlist runt ön under årens lopp.

Inte alla, ens bland dem som är uppväxta här, har haft möjlighet att komma till ön. Vi fick en gemensam dag och förutom öns historia lärde vi oss också lite om fågelskådning.

Det är viktigt för ett arbetslag att bryta det vardagliga mot något annat. Vi fick på ett fantastiskt sätt se hur underbar Guds natur är. Han är en stor Gud!

Joachim - som hoppas att medarbetarna blev inspirerade.

Jesusmanifestationen

Så har det åter genomförts en manifestation för och med Jesus. De kristna är mycket nöjda och det stora är kanske just detta, att komma samman från olika kyrkliga traditioner och tillsammans tillbedja Herren Jesus. Så här skriver de tre stora kristna tidningarna:

Kyrkans tidning

Dagen

Världen idag

Personligen tror jag att Jesusmanifestationen måste i framtiden ner på lokalt plan. Inte istället för den som nu genomförs, utan som ett komplement. Det är med väldigt stor fart som kristendomen just nu försvinner från vårt land och i folks vardagliga liv. Och det hjälper inte med analyser och att hitta syndabockar för att förklara varför det ser ut som det gör, utan vi måste inse att vi lever i ett missionsland! Våra grannar och arbetskamrater, ja de som vi dagligen möter i olika sammanhang, känner inte till det kristna livet och vet inte vad det innebär att vara en bekännande kristen. Och vi, som är det, vet inte hur vi riktigt skall förhålla oss till denna situation. Vi är livrädda att hamna i de två kända dikena, okänslighetens och rädslans dike. Att antingen visar vi för lite respekt för andras integritet eller så är vi rädda att förlora kontakter och relationer och som konsekvens få en "stämpel" på oss.

Det enda raka frågan vi måste ställa oss är om vi verkligen vill smitta av oss av den tro som vi själva anser oss vara bära av? Det handlar om en slags motivation som i grunden handlar om hur djupt Jesu egen missionsbefallning når i vårt inre.

När jag ser på Jesusmanifestationen så är det framför allt detta, att böja knän tillsammans med andra inför Herren själv! Att lyfta fram Skriften, Guds eget ord, som något heligt. Jag längtar efter den helighet som inte har sin grund i massa åsikter utan i relationen med den uppståndne. Det är detta som jag tror är den djupaste längtan som folk delade i Kungsträdgården. Och att få bära ut detta i en vardag!

Joachim - som bär på en evangelists vision

Ps. Fotot är från Världen Idag Ds.

Kungsbacka/Hanhals pastorat söker ny ekonom!

Här kommer en uppmaning till dig som vill jobba med ekonomi och personaladministration i en kristen miljö och med ett engagerat arbetslag samt med både förtroendevalda och frivilliga som vill "bygga församling".

Så här ser annonsen ut och hör gärna av dig!

EKONOM

Kungsbacka och Hanhals kyrkliga samfällighet består av två församlingar och tre kyrkor med ca. 10 000 kyrkotillhöriga. Vår kamrer går i pension och därför söker vi nu en högskoleutbildad ekonom till en variationsrik tjänst som både kräver självständigt arbete och lagarbete.

Samfälligheten har en tydlig vision, att ”alla människor i Kungsbacka/Hanhals skall få en personlig tro på Jesus Kristus” och med den framför oss vill vi erbjuda dig att bli medarbetare tillsammans med övriga 22 anställda och ett stort antal frivilligarbetare.

Kungsbacka kommun tillhör en av de mest expansiva i landet. Vi står inför spännande och positiva utmaningar att med de resurser som finns i form av god ekonomi, engagerat arbetslag och goda lokaler bygga framtidens kyrka.

Dina arbetsuppgifter kommer i huvudsak att vara följande:
Budget och budgetuppföljning
Bokslut och årsredovisning
Personaladministration såsom lönehantering, lag och avtalstolkning samt utformning av policydokument inom området
Upphandlings- och inköpsfrågor
Skatte- och momsfrågor
Fastighetsfrågor
Utredningar och analyser
Datasupport
Myndighetsutövning gällande kyrkogårdsfrågor

Sekreterarskap

Vem är du?

Du har en dokumenterad ekonomisk utbildning på högskolenivå och gärna fem års erfarenhet av självständigt ekonomiarbete. Du har goda kunskaper inom data/it och vi ser gärna att du har kunskaper inom personalområdet inkluderat förhandlingsvana.

Att utveckla rutiner och arbetssätt är en naturlig del i arbetet för dig.

Vi ser det som en fördel om du har erfarenhet från dylikt arbete inom Svenska Kyrkan och har kunskap om dess verksamhet och regelverk.

Vi söker dig som har lätt för att följa upp planer och sätta tidsramar. Du har initiativkraft och förmåga att arbeta självständigt, men är samtidigt lyhörd och smidig i umgänget med andra.

Du har god förmåga och trivs med att kommunicera i både tal och skrift/siffror och text.

Som person är du serviceinriktad, flexibel och noggrann. Som hög tjänsteman kommer du att i många situationer representera samfälligheten och dess vision, därför är lojalitet en nödvändig egenskap.

Vi ser fram emot din ansökan, dock är sista ansökningsdagen den 20 maj. Den skickas på mejl till kungsbacka.pastorat@svenskakyrkan.se eller Box 102 18, 434 23 Kungsbacka

För mer information eller svar på frågor kontakta:

Kyrkonämndsordförande Eva Kårstad, tel nr: 0709 - 728332, eva.karstad@telia.com eller
Kyrkoherde Joachim Holmgren, tel nr: 0702 - 777720, joachim.holmgren@svenskakyrkan.se

Joachim - som ser fram emot många goda sökande!

Ny ordförande i Oasrörelsen

Så har det blivit allmänt känt att jag tackat ja till att bli ordförande i Oas. Så här står det i Kyrkans Tidning

"Joachim Holmgren, 48, kyrkoherde i Kungsbacka-Hanhals är ny ordförande i Oasrörelsen. Vid årsmötet för två veckor sedan ersatte han Leif Nordlander, kyrkoherde i Vara."

Även tidningen Dagen har snappat upp det och skriver: "Joachim Holmgren har varit med i Oasrörelsen i många år och ser nu fram emot mötet i Kungsbacka i sommar. Där möts människor från en mängd olika kristna sammanhang, men med en gemensam önskan att bidra till att människor ska upptäcka vad den kristna tron handlar om."

Med tanke på hur det ser ut i vårt samhälle, så är det verkligen en utmaning att stå för det kristna. I många sammanhang och på olika sätt ifrågasätt den kristna tron och dess utövare. Ibland med alla rätt, men oftare på ett sätt som visar på okunskap eller bristande vilja till förståelse. Man kan idag raljera över den kristna tron och Jesus själv på ett sådant sätt som var otänkbart i min ungdom. Och denna utveckling har gott fort och med den också okunskapen kring de andliga frågorna. Som far till tre unga vuxna har jag haft förmånen att se in i en värld av kommande ansvarstagande samhällsmedborgare och utan att överdriva står inte kristendomen särskilt högt i kurs eller överhuvudtaget vikten av en medveten tro, oavsett hur den ser ut.

Oas vill skapa ekumeniska kontakter och möjligheter till samtal mellan människor med olika traditionella kristna bakgrunder. Personligen trivs jag väldigt bra i möten med kristna från andra traditioner. Man måste inte hålla med i allt men man kan lära och känna respekt. 

Jag ser fram emot det förtroendet jag fått som ordförande och skall med Guds hjälp och tillsammans med den övriga styrelsen, de anställda, hela ledarskapet och alla stödjare i landet verka för det som bygger upp Guds rike. 

Jag kan inte låta bli att uppmuntra dig till att bli regelbunden givare till Oas. Om vi blev ytterligare fem hundra i landet som gav en hundralapp i månaden så skulle vi ha helt andra möjligheter än vad vi har idag.

I förra veckan var jag med i Kanal 10's påskprogram och fick då ingen riktig tid att svara på tittarfrågor. Så här var en fråga formulerad: "Hur arbetar ni för att etablera Oas rörelsen på fler platser t ex i Norrland?"

En bra fråga för den visar på att det Oas gör är bra, och att vi behöver komma till fler platser, speciellt i norra Sverige. Nu har vi ju ett sommarmöte i Storstrand / Piteå i juli månad, dit vi hoppas att många, boendes i norra Sverige, skall hitta! Men visst, det räcker inte och vi skall ta frågan med oss på kommande styrelsemöten.

Joachim - som ber om Guds vishet, frid och glädje.

Den religiösa kartan ....

Spännande och intressant vad som sker på olika platser just nu. Det jag tänker på är följande:

Den värdekonservative katoliken Timo Soinis parti står för den största förändringen i finska val som något parti gjort mellan två val.

I tre dagar varade Dalai lamas besök i Sverige. På söndagen deltog han i gudstjänstfirandet i Lunds domkyrka.

Sveriges trossamfundsminister Stefan Attefall deltar i saligförklaringen av förre påven Johannes Paulus II. Ett par miljoner troende deltar i ceremonin på plats i Rom den 1 maj.

Katoliker, buddister och samfundsminister i en salig blandning och det är troligtvis så att en del av oss känner glädje över något av det ovanstående och andra förfäras över vart vi är på väg. Och i detta blir det lätt en konsekvens att man "stör sig på dem som står på andra sidan och hurrar" och med löje ser världen åter på hur man träter. (Sv. ps. 57 O. Hartman).

Själv tillhör jag dem som har svårt att, så här i stilla veckan när man som kristen vandrar med Jesus vägen till korset, förstå att en som inte ser Jesus som sin Frälsare får det utrymmet i en gudstjänst. Jag kan förstå kärleksbudskap mm, det har vi kristna inget monopol på och även en politiker kan tala sanning och kärlek, fast i annan kontext.

Jag kan uppleva att i det samhälle som vi idag är ansvariga för är kunskapen, bilden, erfarenheten av ett liv med Jesus otroligt mycket svagare än bara för några årtionden sedan. Ser man till kyrkoordningen, bibeln (Matt. 28), församlingsinstruktioner m.m. så behöver vi på ett nytt sätt lyfta fram det centrala i det kristna budskapet. Och det är inte i första hand politiker som har denna kallelse! Det som sker i Finland kan lätt bli, att det blir en sammanblandning av partipolitik och evangelium. 

Min största oro är att Sverige blir ett "religiöst analfabetiskt land" i vilket vi varken kan, tillåts eller har möjlighet att utöva vår kristna tro. Det behöver absolut inte bli så och jag är egentligen optimistisk. Men det krävs inte bara goda tankar utan handling och en vilja i att missionera det kristna på ett sunt sätt.

Joachim - som denna dag far till Älmhult och medverkar i kanal 10

Ny ordförande i Oas rörelsen i Sverige

Oasrörelsens ledarskap möttes till årsmöte den 9-10 april.Vid mötet gjordes ett antal val, bl a valdes jag till ordförande, vilket är både hedrande och stort! Att jag tackade ja till detta uppdrag beror uteslutande på min kallelse att på något sätt bidra med att fler skall få möjlighet att lära känna Jesus Kristus och samtidigt att människor skall bli bevarade i tron på honom. För mig har vännerna inom Oas varit av största vikt för min andliga tillväxt.

Inom rörelsen har jag mött många olika kyrkliga traditioner och människor med väldigt olika erfarenheter, men det gemensamma och det som jag själv "brinner" för är fokuset på bibelns ord, förnyelsen i den helige Andes kraft och en rik och varierande lovsång på mötena. Många har de undervisningstillfällen varit som gett mig "fast föda" och många härliga gudstjänster har man fått vara med och fira. Allt detta är nåd och att få vara ordförande i detta sammanhang är en stor glädjefylld utmaning!

När Guds ord proklameras skapar det debatt och man sätter igång krafter som stundtals kan vara besvärliga. Men så har det alltid varit och kommer att så vara intill den dag Herren kommer åter. Kan jag bidra med försonliga samtal och med inspiration skall jag göra det, och dessutom med frimodighet! Oas är bara en av alla rörelser som finns och även inom Oas finns det brister eftersom ingen av oss är perfekt.

Den tuffaste utmaningen just nu, förutom att det andliga klimatet är ganska kärvt i landet, är ekonomin. Vi behöver verkligen många fler fasta givare som kan avvara någon hundralapp i månaden! Du kan bli en regelbunden givare genom att skicka in följande ifyllda talong:

"Regelbunden månadsgivare till Oas"

Tänk er ytterligare 500 givare som ger 100 kronor varje månad! Det är 600 000 kronor. Idag kämpar vi med ett underskott som i längden inte är särskilt positivt.

Sommarmötet i Kungsbacka blir en höjdare med många goda talare och ett varierande program som borde passa de flesta. Ni är så välkomna dessa dagar, 12-16 juli, för vi behöver alla just denna uppmuntran och inspiration. Se hela programmet och seminarierna på följande länk;

"Sommarkonferensen i Kungsbacka"

Jag är öppen för samtal och synpunkter och tar gärna emot funderingar kring hur vi mer skall inspirera de kristna i landet. Oas är ingen egen kyrka utan vill verkligen uppmuntra lärjungar var de än befinner sig. Konstruktiva förslag är alltid nyttiga att lyssna till.

Joachim - som ser fram emot våren och sommaren. Vi har härliga Oas samlingar i både Göteborg och på andra platser. Inte minst Jesusmanifestationen uppe i Stockholm är en höjdpunkt!

Präst vill inte tala om synd

Tidningen Dagen skrev följande: "Prästen Ulla Karlsson i Västerås stift rörde upp mycket känslor när hon menade att Jesus inte behövde offras. Nu har hon anmälts till Domkapitlet." Vad jag har förstått är hon inte ensam om att vilja ta bort sådana "obehagliga begrepp" som synd i kyrkan.
Hon skriver också: "Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod, slaktade lamm och annat förfärligt! Det hör inte hemma i modern tid, bland upplysta människor!"
Hela hennes debattartikel kan ni läsa i Kyrkans Tidning!
I denna anda pågår just nu också funderingar kring dopet och om man måste ha med en befrielsebön i samband med dopgudstjänsten, för det lilla barnet har väl inget med det onda att göra!

För mig som präst i kyrkan är dessa tankar helt otro-liga. När jag avlade mina prästlöften och sa JA, var det ju med den stora uppgiften att vara ett mänskligt redskap för Guds utstäckta nåd. Att förvalta sakramenten och bedriva undervisning handlar ju om att ta Jesu ord och liv på allvar. Dopets vatten och vita dräkt visar på renhet och nåd och nattvardens försoning, att den som äter och dricker blir bevarad till evigt liv!

Jag ser idag en mänsklighet som är i ett oerhört behov av evangelium, men skall vi som en dålig läkare inte rensa såren före operationen, utan bara säga att allt står väl till, så lurar vi människor och möjligtvis också oss själva men inte livet och sanningen, inte Gud själv! Ett sår behöver renas och ett ordentligt grundarbete behövs. Kirurgen själv är noga med tvagningen och det gäller oss präster och kyrkan i dess helhet, att vi själva först tar emot förlåtelsen/renheten för att sedan räcka den vidare.

Förlåtelsen är ju det bästa kyrkan har att komma med och i alla fall jag behöver denna - nåden - varje dag. Men förlåtelsen/frälsningen/försoningen finns inte vid sidan om den död och uppståndelse som Jesus, Guds egen son och vår Frälsare, gick igenom. Därför kallar jag mig kristen! Jag vill liksom Paulus lära känna kraften i uppståndelsen! Om vi tar bort denna grund menar jag att då handlar det om en annan religion.

Joachim - som är tacksam för fastans rika liturgi och de spännande texterna vi får läsa när vi följer Människosonen på vägen upp till Jerusalem

Till tro - Växjö stifts nya "Koncept"

Ta del av grannstiftets nya satsning som känns, om det genomförs, som riktigt angeläget. Så här står det att läsa på deras hemsida;

"till tro är ett koncept som syftar till att stärka och utveckla Växjö stift och dess församlingar. Syftet är att lyfta den kristna tron och skapa livskraftiga och tilltalande gemenskaper i stiftet som bär för framtiden.


Inom ramen för till tro kommer det att erbjudas kurser och material i samarbete med S:t Sigfrids folkhögskola.


till tro består av fem olika fokusområden, vart och ett lika viktigt för en levande församling: Vårda det heliga, Förtroendefullt ledarskap, Göra skillnad i världen, Lärjungaskap i dag och Bygga levande gemenskaper. Inspirationen till till tro har hämtats från Växjö stifts vänstift i Oxford, som har utvecklat ett liknande koncept, Living faith for the future.


till tro är inget projekt utan ett koncept. Det finns inget tydligt slutdatum, utan tanken är att konceptet ska leva vidare och på sikt genomsyra all verksamhet i stiftet. Målsättningen är att alla stiftets församlingar ska vara delaktiga i konceptet inom fem år, men det är upp till varje församling att avgöra om och på vilket sätt man vill delta. Huvudsaken är att konceptet ska leda – till tro!"

Speciellt vårda det heliga känns angeläget. Det är inte så mycket som är heligt idag och i Växjös egna stiftstidning framkommer det att man välkomnar en tydlighet när det gäller kyrkans "kärnverksamhet".
Idag är det nästan så att om man bara nämner Jesu namn, känns det som man blir betraktad som konservativ och omodern. Fast egentligen tror jag det finns en stor nyfikenhet på vad kyrka och kristen tro handlar om.

Joachim - som hoppas att ju mer man sätter fokus på kristendomens centrum, ju närmare kommer vi varandra och ju mer viktig blir kyrkan

Ledare måste skapa en kultur för tillväxt

Har under några dagar mött Biskop Andrew Watson och hans fru Beverly från Birmingham (Aston) och blivit mycket inspirerad av det som sades och gjordes. Biskopen undervisade vid flera tillfällen, han tjänstgjorde som förebedjare och under mat- och kaffestunderna delade han gemenskapen och lyssnade på berättelser från oss som var där. Med allt detta skapade han en kultur/anda som bidrog till fördjupad tro och värme.

En annan som lyfter fram församlingskulturen är John Burke som är församlingsledare och författare i Gateway Church, Texas. I Dagen skriver han bl. a. "Vår uppgift är att skapa den rätta jordmånen, en hälsosam omgivning dit människor som har rört till sina liv kan komma som de är och där Gud kan åstadkomma tillväxt över tid." och vidare menar han; "Som ledare har du inte möjlighet att förmedla allt det Gud har att ge genom din undervisning. Så tänk efter: Vad är det som är centralt? Vad tryckte Jesus särskilt på? Vad behöver kommuniceras om och om igen?"

Personligen tror jag att han berör något mycket viktigt, men samtidigt är det svårt, för han lyfter fokuset från det yttre till själva kärnan. I vilken förpackning förmedlas innehållet på bästa sätt till dagens människor? Medan vi ibland vänder för mycket på detta och lätt glömmer innehållet på bekostnad av alla ansträngningar för att hitta de rätta formerna.

Här behövs en sund och gudomlig balans. Att se på Jesus, hur han gjorde, att få balans mellan ordet och tjänsten. Att vara tillåtande men ändå inte undfallande. Att våga vara tydlig utan att bli fördömande. Att fråga efter Jesu vilja och då kommer vi snart in på den bön han själv lärt oss - Herrens bön. Varje bönemoment i den är, när man på djupet reflekterar över den, förvandlande i våra liv.

Kom ihåg att du påverkar den kultur som finns i den församling du är med och låt oss tillsammans sträva efter att det för fler möjliggörs ett möte med den Uppståndne.

Joachim - Som vill se oss vuxna som "smittsamma" lärjungar i vilka de yngre ser och känner en Kristuslikhet

Massmedias roll

Har idag varit föremål för en artikel om Oasrörelsen verksamhet. Fick efter frågan om hur många som beräknas komma på sommarmötet i sommar v. 28 i Kungsbacka påståendena om att Oas inte vill förespråka äktenskap för homosexuella samt att man är emot kvinnliga präster. Den lilla intervjun tog inte upp vad Oas egentligen vill eller är och den kvinnliga kollegan som huvudsakligen uttalade sig, menar att sådana som vi i Oasröelsen har en människosyn som hon inte gillar. Tänker på att tidningen Dagen idag skriver om att antalet katoliker ökar och de är verkligen konservativa i mångt och mycket! ("Det finns nu nästan 1,2 miljarder katoliker i världen. Den katolska populationen ökar mycket snabbt – på två år har antalet döpta katoliker ökat med 15 miljoner")

Vi har yttrandefrihet och tryckfrihet och det är helt okej att tycka olika. Samtidigt säger vår nuvarande biskop att vi är ingen åsiktskyrka. Jag har aldrig predikat mot en kvinnlig präst, eller en manlig för den delen, under mina 22 år! Jag har haft gott samarbete med de kvinnliga präster som jag haft i samma arbetslag och jag är inte emot personer som är homosexuella! Offentligt har jag aldrig i massmedia talat negativt om någon annans kollegas människosyn eftersom min egen syn säger att det föder inte försoning. Jag har brister och gör ofta fel och får många gånger krypa till korset. Men jag har ett gott samvete och vill bygga församling med Guds hjälp och inte i egen kraft.

Oas-rörelsen har gett mig så mycket gott, därför engagerar jag mig i dess styrelse! Jag är övertygad om att sådana rörelser som Oas behövs i vårt land. Här kommer ett axplock; Underbar lovsång och smörjelse. Tydlig bibelundervisning. Gemenskap med hundratals andra kristna från olika samfund och kyrkor, ekumeniken är så stor, även internationellt! Medvetenhet om vikten av att ta emot Guds helige Ande som hjälpare och livgivare har Oas hjälp mig med! Omsorgsgrupperna som samlas under helandegudstjänsterna och som ber för människor i deras nöd är så starkt.

Oas är dessutom minst lika viktig för de unga och för ungdomarna! Vi räknar med 400 barn i sommar och minst lika många tonåringar!

Men allt detta passar inte alla och det råder stor frihet! Viktigt är dock att komma ihåg att Oas inte är en kyrka eller samfund utan just en rörelse! Där får varje enskild kämpa med sina frågor angående ex synen på homosexualiteten. Vi har olika syn på dopet, men vikten är att vi alla är Guds barn; unga som äldre, kvinnor och män! Oas vill ge frihet att tycka olika!

Om vi alltid börjar i den ände då vi skall vara överens i alla frågor så kommer vi inte vidare. I Sverige är det idag så många som behöver evangelium och om vi trots våra olikheter hjälps åt och fokuserar oss på dem som ännu inte mött den uppståndne, så kommer det att hända mycket! Jag önskar alla mina kolleger, kvinnor och män, välsignelse i deras kall. Vi är olika och mångfalden är viktig!

Joachim - som känner att den karismatiska kyrkan är viktig

Här kommer länken till Oas-rörelsens hemsida. Här kan du läsa om vad rörelsen står för!
Oas - rörelsen i Sverige
Sommarmötet i Kungsbacka dit du är så välkommen för att bilda dig en egen uppfattning och växa i tron!

Bloggare utsåg frikyrkoprofiler till Fyrkantsevangelikaler

Fyrke, förkortning för Fyrkants-evangelikalism. Hört något av de orden tidigare? De myntades i bloggosfären den här veckan och har skapat en debatt med många olika riktningar. Skriver Dagen för en tid sedan.

När man läser artikeln och de olika kommentarerna så är det många gånger samma hjulspår i diskussionerna. Ibland undrar man vad de som inte tror tänker när de hör och läser detta, om de överhuvudtaget gör det? Men det känns som att s.k. kristna hela tiden kritiserar andra troende för intolerans och felaktiga "åsikter" eller som man kanske tydligare säger "tolkningar" av hur en kristen tro bör vara.

Kjell O Lejons brandfackla i diskussionen hoppas jag skall uppmärksammas, för han tar just upp denna problematik i att tolerera den s.k. intolerante och inte hamna där själv! Läs om hans bok i Kyrkans tidning!

Vem som helst kan betrakta sig som klassisk kristen när det handlar om ord, men till slut blir det att leva ett kristet liv, som gör att orden blir trovärdiga och inte formuleringar om kring sin egen eller andras tro. Och det är bibeln som är grunden för den uppenbarelse som vi har kring Jesus, han är ordet! När jag personligen väljer att bl. a. tro på att Jesus är född av Maria som är havande av och genom helig Ande, att Jesus verkligen är Frälsaren som är den ende som tagit bort skiljemuren mellan mig/oss och Fadern, så vill jag har respekt för detta! Andra får tro på annat vis, men det är denna tro som är drivkraften i min vilja att följa missionsbefallningen. Och jag delar den med många andra.

När jag möter människor som ännu inte är bekännande/troende eller hur vi nu vill uttrycka det, så kommer framför allt frågan upp vem Jesus är? Hans död och uppståndendelse, himlen och om man verkligen kan få förlåtelse? Många andra spörsmål finns naturligtvis också. Särskilt idag är det många som vill lyfta fram att det är för snävt att tro på just Jesu person. Gud kan man tror på, men inte en person som vandrat omkring så som Jesus, att han skulle vara Guds son, är svårsmält.

Då är man i ett vägval och för mig som just kristen blir detta valet lätt. På Jesu fråga till sina närmaste om vem de säger att han är, svara jag som de, att han är det levande ordet! Med andra ord, han är Guds son (inkarnerad) och den helige Anden, hjälparen vittnar om just honom! Det som skett på Golgata för alla människors skull.

Är jag fyrkantig? Ja, säkert enligt många! Har jag ont syfte? Det är kärleken till den uppståndne och till att jag ser behovet av evangeliet bland de som jag möter dagligen, som driver mig. Man kan inte vara tyst om det man upplevt.

Joachim - som ser ett enormt arbete i världen, medan vi diskuterar vår egen rättfärdighet. (Sv. ps. 57:3)

Uppkäftigt om svensk debatt

"Det svenska samhällsklimatet har förändrats märkbart under senare år. Ett av flera honnörs­ord i dag är tolerans. Men bakom den stolta parollen döljer sig ofta en intolerans mot oliktänkande. Då samhällskritik uttalas, möts den av isande tystnad eller med fräna beskyllningar om fanatism."

Min vän sedan många år, Kjell O Lejon, numera professor i kyrkohistoria vid Linköpings universitet tillhör dem som visar på ett ganska stort mod genom att verbalt och med pennan uttrycka sin egen uppfattning i olika spörsmål. Och detta är viktigt för att samtalet skall fortsätta och för att själva demokratin skall fungera.

"Lejon visar med belagda exempel att debattklimatet alltmera gått mot en åsiktslikriktning. Många tiger med vad man anser och ålägger sig självcensur. Risken är därmed att åsiktsfrihet och yttrandefrihet undergrävs. Därför får kritiken av den så kallade toleranta elitens intolerans inte upphöra, hävdar författaren." står det att läsa i Kyrkans Tidning. Det är Gunnar Hyltén-Cavallius som skriver recensionen av Lejons bok.

Han skriver på slutet: "Kjell O Lejon och det lilla BV-Förlag har gjort en betydelsefull insats genom att publicera denna bok. Varje läsare får ta ställning till innehållet. Att göra så hör till sund tolerans och är en del av den demokratiska livsluften. Ett första test är om recensioner av boken – som denna – kan passera nålsögat. Det öppna samtalet får inte tystas."

 

Det skall bli spännande att se om boken blir läst och vilka konsekvenser den får för olika diskussioner. Själva anser jag att bokens tema fyller ett behov vi har i vårt eget land, som i mångt och mycket har blivit likriktat och där många har "skrämts" till tystnad.

 

Joachim - Som gärna vill ha genuin tolerans

Samfundsministern Stefan Attefall besökte ärkebiskopen och talade om religionen som en oerhörd kraft

Det var trångt framme i Sturekoret i Uppsala domkyrka på morgonens mässa. Ärkebiskop Anders Wejryd celebrerade och samfundsminister Stefan Attefall och EFS:s missionsföreståndare Stefan Holmström var två av de församlade. Skriver Tidningen Dagen.

"- Vi vill stärka den personliga tron och det ideella engagemanget" lyfter kyrkans representanter fram och det känns som det idag finns en ny "attityd" i samhället gentemot den kristna kärnan - evangeliet, som ju faktiskt utan Jesus förlorar sin kraft!

Att det har blivit så är nog för att kyrkan under lång tid tappat mark (medlemmar och engagemang) i samhället trots att man menat sig behandla viktiga frågeställningar. Det finns ett "nytänk", att se mera på det centrala i den kristna tron och att mångfald verkligen betyder mångfald. Kanske hjälper det som sker i den muslimska världen till att stärka vår egen "identitet". Fler och fler börjar bli måna om att vi behöver lyfta fram vår egen tro, kultur och tradition som har funnits så länge i detta land. Idag saknas bland många en kunskap och en erfarenhet av religion som i sin tur bidrar till vilsenhet i många sammanhang.

Ta bara ett ex. inom vården i vårt mångkulturella samhälle. Hur kan man förstå en muslimsk bekännande patient om man själv inte har någon erfarenhet av någon form av trosbekännelse?

Det verkar vara en engagerad samfundsminister vi har fått och det är gott, för religion och tro är viktigt för varje människa! Han avslutar artikeln med att säga "- Jag tycker kyrkorna ska vara en aktör på alla områden. Mitt idealsamhälle är ett samhälle med mångfald, sa han innan pressträffen tog slut och trion vandrade iväg till Saluhallen för lunch."

Att detta inte endast skall bli vackra ord hänger på oss alla, att be att Guds helige Ande skall hjälpa människor att finna Sanningen, som för mig är Jesus Kristus. Men att som Frälsaren mötte andra, bör också vi idag visa på detta förhållningssätt!

Joachim - som denna dag fyller 48 - en bra ålder!"

Oroligheterna i Egypten och andra muslimska länder

Vi kan dagligen läsa om utvecklingen i de nordafrikanska länderna och det verkar som denna "revolution" sprider sig till andra länder som ex. Jordanien. Vi som följer det som sker vill naturligtvis att det skall finnas demokrati och medborgliga rättigheter överallt. Detta leder till att vi kan känna sympati med dem som protestera mot presidenter som bl a tillskansat sig sådana otroliga rikedomar på folkets bekostnad.

Samtidigt funderar jag på vilket muslimskt land som har en genomsyrad demokrati? Egypten var ju ett land, i västerlänningarnas ögon, som ansågs vara relativt öppet. Så fungerande att vi t o m skickade dit fångar som ansågs skulle få en rättvis behandling. Själv blev jag lite förvånad när jag för några år sedan, som reseledare, skulle flyga inrikesflyget mellan Kairo och Assuan med en grupp och det visade sig att våra biljetter var ogiltiga! Planet skulle ta pilgrimer till Saudi i stället.

Därför är det med spänning, men också med stor oro, vi ser Egyptens och andra liknande länders utveckling. En annan grupp som just nu får lite uppmärksamhet är de kristna, som förföljs, i dessa länder. Dagen skrev för någon dag sedan att "15 kristna har mördats utanför den egyptiska staden al-Minya, 24 mil söder om Kairo. Polisresurserna har varit koncentrerade till huvudstaden och därför har de kristna i al-Manya saknat stöd."

Joachim - som hoppas att så få människoliv som möjligt skall behövas offras i denna demokratiprocess.

Vad är kyrkans arbete värt i pengar?

Vad tjänar samhället på ett räddat äktenskap, ett avvärjt självmord eller en omvänd själ? Vad är kyrkans arbete värt? är frågor som ställs i Dagen och naturligtvis kan inte värderingar enbart sker med ekonomiska termer eftersom  relationer som upprättas inte alltid visar sig i siffror. Samtidigt handlar det just om ekonomi i många fall eftersom ett självmord kostar samhället pengar, en människa som på eller annat sätt inte mår väl behöver hjälpa och stöd och detta kanske under lång tid!

Om vi undvek "olyckor" i form av relationskollapser, andlig ohälsa eller vad det nu kan vara så borde vi både kunna tjäna pengar och framför allt se till att fler undgår att bli skadade. Vi tänker ju så när det gäller t ex trafikolyckor. Det behövs säkrare vägar, sänk fart etc. Och argumenten är inte i första hand att spara pengar utan att rädda liv. Men varje räddat liv är en vinst i alla aspekter!

Enligt Dagen har man i, USA naturligtvis, räknat ut vinsten och hur rätt det än är, så är det nog otvetydigt en vinst med ett gott andligt klimat.

Joachim - som vill att hela Kungsbacka skall växa tro, inte i första hand för ekonomins skull utan för att rädda och skapa meningsfulla liv, men som samtidigt är jag övertygad om att vi skulle få pengar över till annat!