Har under några dagar mött Biskop Andrew Watson och hans fru Beverly från Birmingham (Aston) och blivit mycket inspirerad av det som sades och gjordes. Biskopen undervisade vid flera tillfällen, han tjänstgjorde som förebedjare och under mat- och kaffestunderna delade han gemenskapen och lyssnade på berättelser från oss som var där. Med allt detta skapade han en kultur/anda som bidrog till fördjupad tro och värme.
Personligen tror jag att han berör något mycket viktigt, men samtidigt är det svårt, för han lyfter fokuset från det yttre till själva kärnan. I vilken förpackning förmedlas innehållet på bästa sätt till dagens människor? Medan vi ibland vänder för mycket på detta och lätt glömmer innehållet på bekostnad av alla ansträngningar för att hitta de rätta formerna.
Här behövs en sund och gudomlig balans. Att se på Jesus, hur han gjorde, att få balans mellan ordet och tjänsten. Att vara tillåtande men ändå inte undfallande. Att våga vara tydlig utan att bli fördömande. Att fråga efter Jesu vilja och då kommer vi snart in på den bön han själv lärt oss - Herrens bön. Varje bönemoment i den är, när man på djupet reflekterar över den, förvandlande i våra liv.
Kom ihåg att du påverkar den kultur som finns i den församling du är med och låt oss tillsammans sträva efter att det för fler möjliggörs ett möte med den Uppståndne.
Joachim - Som vill se oss vuxna som "smittsamma" lärjungar i vilka de yngre ser och känner en Kristuslikhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar