Konfirmation

När det gäller att sprida evangelium är konfirmanderna väldigt viktiga. De är i en ålder då de formas för framtiden. Man kan säkert tycka att man inte skall påverka dem "religiöst" och att de blir styrda. Men ser man hela den miljön som ungdomarna idag lever i, så är det mycket som är riktigt dåligt och som påverkar dem negativt! Droger, frånvarande föräldrar, ekonomisk press (prylhets), statusjakt mm.

Hur många minuter talar föräldrar med sina ungdomar om livets insida? Hur mycket talar vi om tron, livets mening, förlåtelse? Att i detta läge angripa konfirmationsläsning är inte särskilt klokt. Det finns värre saker i deras liv!

Dagens Graffiti - ungdomssida i GP är väldigt läsvärd. Miranda Pierre skriver på ett bra sätt utifrån sitt perspektiv. Läs själv på länken! Det är nyttigt att höra de ungas tankar.
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=293&a=455253

Min egen syn på konfirmationsläsningen är att vi måste engagera hela familjer. Tonåringen behöver andligt stöd också hemifrån, annars blir det lätt slitningar. Därför vore det önskvärt att alla föräldrar erbjöds en parallell undervisning, typ Alpha. Men detta är ju förstås bara en önskedröm. Hur som helst behöver vi hjälpas åt för att lotsa dagens ungdomar in i vuxenvärlden. Pannkakskyrkan, som är varannan fredagskväll, är ett riktigt bra exempel på hur man möter ungdomarna där de befinner sig och att man gör det med ett innehåll.

Joachim - tror att ungdomarna behöver evangelium

Reklam från oväntat håll

Human-etiska förbund och föreningar finns det överallt och deras stora ambition är att tala mot den kristna tron, och även annan gudstro för den delen. Så har man även gjort i London och det paradoxala har inträffat, att fler intresserar sig för kristen tro!

Läs artikeln från tidningen Världen Idag (fotot är från den artikeln):

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=3163&Itemid=33

Alphakurserna har fått fler anmälda sedan ateisterna använt sina pengar för att marknadsföra "sin tro". Vem vet, kanske kommer det att bli likadant i Sverige om man måste kämpa lite för den kristna tron. Idag finns det ett motstånd mot kristendomen som är mera sublimt. Det kan visa sig genom t ex tystnad på arbetet, dumförklaring av kristna uppfattningar, att en rektor som är kristen anses inte riktigt äga förmågan att fatta rätt beslut etc.

Joachim - som är övertygad om att det kommer att vara tuffare att stå upp för sin tro i framtidens Sverige!

Ps. Sprid gärna att nästa Alpha-kurs startar den 12 januari i Kungsbacka kyrka Ds.

Ny äktenskapslag

Med all sannolikhet kommer nuvarande äktenskapslag att ändras med hänsyn till den debatt som förts i samhället de sista åren. Frågor som, vad är ett äktenskap? Hur kan något vara könsneutralt? Vem skall ha vigningsrätt? m. fl. har varit föremål för livliga diskussioner och folk som säger sig företräda kärleken har öst onda ord mot sina meningsmotståndare.

Det är lätt att hamna i denna negativa diskussion som till slut leder till bristande respekt för den andre.

Det som i denna debatt är en svårighet, bland flera, är detta att vi präster, om vi (kyrkan) skall ha kvar vigningsrätten, så får vi välja om vi kan tänka oss välsigna ett par av samma kön eller inte. Det är upp till respektive präst. Det kan verka som en god lösning, att ingen behöver göra våld på sin egen övertygelse. Men i verkligheten kommer detta inte att fungera. Man bygger upp splittring mellan oss präster. De som nekar kommer att bli behandlade därefter och kommer att målas upp som mindre kärleksfulla, konservativa eller vilket ordval man nu väljer. Och motsvarade gäller dem som välsignar.

Vid anställningsintervjuer och andra sammanhang kommer denna frågan att dyka upp och frågan är, om rädslor och andra underliggande känslor kommer att styra.

Därför hoppas jag att kyrkan i Sverige följer Europa, om det inte finns en annan lösning, och lämnar över vigslarna till kommunen/staten. Vi präster behöver inte vara en myndighet. Vi har en större kallelse än att hamna i tvister med varandra. Må Gud bevarar och beskydda oss.

Joachim - som ser en svårighet i att balansera mellan tydlighet och ödmjukhet.

Att vakna mitt i natten

Ibland fungerar jag nattetid, som en dator som man sätter på vänteläge. Man stänger inte av datorn utan den bara går ner i varv och sparar på så sätt energi, men den kan snabbt gå tillbaks till det läge den var i. Detta händer mig vissa nätter, att när jag vakna till, så går hjärnan snabbt igång och börjar fundera på en mängd saker och så är man ganska vaken och har svårt att bara ligga kvar i sängen.

Jag tror vi är många som har svårt, både med att somna och somna om. Förr så skulle man räkna får för att bli dåsig och så var det någon som sa, att en kristen kan väl tala med den gode Herden istället för att vara fokuserad på fåren, om man nu är vaken!

Ja, man kan tycka att den som har en tro borde kunna sova bättre än den som inte har någon. Men allt en människa går igenom går man igenom oavsett om man är en kristen eller inte! Detta innebär att sömnsvårigheter, sjukdomar, relationsproblem eller annat även drabbar den troende! Man är alltså inte en sämre kristen för att allt detta kommer över en! Man är människa!

Men det finns en väsentlig skillnad och det är att någon är med en. Man är inte ensam, trots att man ibland kan känna det så. Gud sover aldrig, är på alla platser och har all tid i världen.

Som det står i 1 Petr. 1 "Kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er".

Det gäller även mitt i natten!

Joachim - som helst vill sova lite mer

Översättningar

Det är intressant med översättningar. Själv har jag svårt med den s.k. nya Fader vår av olika anledningar som det blir för omständigt att gå in på här. Men det finns en del i bönen som jag inte tycker är bra i någon av dem och det är: "Inled oss icke i frestelse". Gud kan ju aldrig fresta någon. Det är ju Guds fiende som gör det, för att få en på fall. I den nya översättningen ber man, "utsätt oss inte för prövning". Den översättningen är ju direkt felaktig eftersom det är upp till Gud att pröva oss och han gör det för att vi skall bli medvetna om vår tro. När vi besegrar prövningen stärks vi.

En sund översättning borde vara något i stil med - "hjälp oss att stå emot den ondes frestelser". Det är med den innebörden jag ber bönen.

Vad tänker du om detta?

Kom gärna med dina synpunkter!

Joachim - som gärna ser ett alternativ av bönen i handboken

Minnesgudstjänst

Har varit med om en minnesgudstjänst, då vi minns alla dem som avlidit under det senaste året. Anhöriga m.fl. var samlade och kören sjöng. Det blev en mycket fin och stämningsfull stund. Inte minst sjöng kören väldigt fint. Men det största är ändå är att vi får känna gemenskapen med varandra och med kyrkans Herre. De som var samlade i kyrkan delar en väsentlig del av livet.

Alla som var samlade har någon som man mist och som man känner saknad efter. Det gör ont och är för många smärtsamt. Samtidigt är det stort att i en gudstjänst få lyfta fram evangeliet om en Gud som inte sparade på något, utan som offrade sin ende son, för att vi skulle få liv och tröst.

Tänk om man inte hade Jesus Kristus att gå till med sin tomhet, smärta! Någon annan kan ju inte ge en något hopp som består, såsom han kan!

Detta var en gudstjänst med både stor tyngd och mycken värme.

Joachim - känner stor ödmjukhet för att Jesus är så stor.

Trosbekännelsen

Trosbekännelsen är den sammanfattning som finns på vad vi gemensamt kommit fram till är det centrala i kristen tro. Våra trossyskon nedtecknande denna i den första kyrkan. Det finns egentligen tre stycken, men de lyfter alla fram tron på den treenige Guden. Nu är det på tal att göra en ny svensk översättning, som skall vara anpassad till nutidssvenskan.

Men vad måste man tro på för att kalla sig kristen? Det är en ständigt återkommande frågeställning. Måste man tro på allt? Och i så fall vem sätter gränserna?

Det måste ju finnas ett minimum av innehåll, annars är det ju inte kristen tro!

Själv anser jag att trosbekännelsernas tyngd är av vikt. Jag kanske inte förstår allt eller kan förklara, men jag kan ju inte förneka det som man har enats kring?

Vad är det då som är det mest centrala i den kristna tron? Det måste ju vara Jesus Kristus, att han är både Gud och människa. Att han dog för våra synders skull och uppstod. Att han sände ut lärjungar och att hans önskan är omvändelse.

Joachim - som idag mött frågvisa ungdomar

Längtan och löfte

Ikväll kommer jag att tala om längtan och löftet som bl. a. Mose levde med under sin 40-åriga vandring i öknen. Visst är det så att vi i vårt inre ständigt har en längtan efter något mera. Djupast längtar vi nog efter en situation, där vi inte behöver vara rädda eller ängsliga och då kommer vi ju in på detta med frid!

Vår längtan behöver näring för att fortsätta, så att den inte förvandlas till bitterhet eller något annat destruktivt. Det är här löftet kommer in. Mose ser in i löfteslandet. Inte bara det land som han längtat efter utan det han och fäderna hade blivit lovat.

Jesus ger oss många löften och några av dem uppfylls redan under detta jordeliv, för att vi skall förstå att han står fast vid sitt stora löfte att vi alltid skall få vara hos honom.

Vad kan då löftesuppfyllande vara? När vi t. ex. ber så får vi svar. Ja, nej eller vänta. Förvånansvärt ofta får vi konkreta bönesvar.

- Man ber att människor skall komma till kyrkan och så kommer de!

- Man ber om att finna förlorade saker och så dyker de upp.

- Man ber om vägledning och så öppnas en möjlighet som man inte trodde fanns.

Ja, det sker mycket om man bara vill lyssna in Guds röst. Din och min längtan kommer en dag att bli uppfylld, när den längtar efter Gud och det han har att ge. Men tills dess är vår kallelse att leva våra liv så bra som möjlig på denna jord. Kristus vandrar med oss hela vägen. Det har han lovat!

Joachim - som både längtar och är nöjd, och som vet att bönesvar finns

Enkät - 2 (Vilken bibelöversättning läser du?)

Av de 40 svar som kom in var det två översättningar som dominerade. Folkbibeln fick 17 procent och bibeln 2000 fick 12 procent. Detta är naturligtvis ett allt för litet underlag för att dra för stora slutsatser. Men helt klart är att folkbibeln är ett viktigt komplement till den bibelöversättning som finns i våra psalmböcker m.m.

Många äger en bibeln men läser inte i den. T. ex. alla konfirmandbiblar som delats ut under åren. Den som köper sig en folkbibeln har nog ambitionen att läsa den, inte att den skall ligga och bli dammig.

Vidare kan man utläsa av enkäten att det finns någon som läser 1917 - års översättning! Det handlar nog om känsla och tradition och hur viktigt språket är för att förmedla ett innehåll.

Du som ännu inte har fått någon rutin i bibelläsandet och då som en naturlig följd inte insett vikten av det. Börja med evangeliet enligt Markus. Läs ett kort avsnitt och gör det regelbundet!

Det finns många paralleller till vanlig fysisk träning. Det är många gånger svårt att komma igång, men när man väl har fått en positiv rutin vill man inte vara utan det. Dessutom känns det väldigt bra efteråt.

Joachim - som gillar enkäter som inte är för komplicerade

Bön

Är mycket imponerad av Australiens parlament som håller fast vid bönens betydelse. Läs länken, så förstår du vad jag menar.

http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/australiens_parlament_haller_fast_i_bon_0_7205.news.aspx

På något sätt har vi i vårt samhälle tappat något väsentligt. I vår strävan efter att vara alla till lags är ingen snart nöjd. Muslimerna vet inte vem de skall ha dialog med om det inte finns kristna som står stadigt. Våra systerkyrkor (katoliker och ortodoxa) vill att vi skall våga vara tydliga i vår tro. Ja, så här kan man resonera. Det är viktigt vilken grund man står på och på vilken man bygger. Detta gäller även ett lands gemensamma ideologi. Under lång tid har man hävdat att Sverige är ett kristet land. Men man kan fråga sig på vilket sätt? Var ber man offentligt Herrens bön förutom i kyrkan? Hur märker folk i allmänhet att detta land är kristet?

Om vi nu inte är det, vad är vi då och vilken värdegrund har vi istället? Detta kanske låter som dumma frågor, men jag tycker att de är viktiga. Inte minst viktigt är det i min dialog med vänner från andra länder och med en annan konfession. Det är viktigt att veta var man själv står!

Är vi som kallar oss för kristna för oengagerade i samhällsdebatten? Har vi blivit passiva av rädslor för vad andra skall tycka och tänka? Eller bryr vi oss inte, så länge vi själva, på individplan, har det bra?

Jag, som gärna far till Israel, ser ju hur konflikter uppstår när olika grupper kommer samman. Men är det så mycket värre än den likgiltighet man i vissa fall kan märka av i vårt eget samhälle. Här dör inte människor av bomber (möjligen av skottskador i gängbråken i Göteborg), men här dör människor i ensamhet. Människor blir i vårt samhälle lätt kostnadskrävande utgifter.

Jag förstår att man i Australien fortsätter med bönen Fader vår för den uttrycker att Guds vilja skall ske och inte vår egen. Den uttrycker att den förlåtelsen som vi vill ha och behöver, att den skall räckas vidare till andra. Missar vi denna gudomliga källa, som uttrycks i bönen, var skall vi då i dessa orostider vända oss?

Joachim - som tycker att Australien är för långt borta men har ett vist parlament.

Med mera kort

På COOP kan man skaffa sig ett "Med mera" kort. Det handlar om erbjudanden och att se över sina inköp. Alla affärer har någon form av system. Våra plånböcker rymmer rätt många kort idag; Stadium, Granngården, ICA, Hemköp, Dressman etc. Alla vill åt våra intjänade pengar och vi vill ju naturligtvis få så mycket som möjligt för dem.

Nu gäller det också för handlarna att tjäna pengar under storhelgerna. Ibland tänker jag på att de (handlarna) borde vara tacksamma för Jesus som gett oss julen och påsken!

För mig är Bibeln lite av en "Med mera" bok. Ju mer man läser och tar till sig det som står i den desto mer upptäcker man vilka fantastiska gåvor Herren vill ge en, helt gratis, och faktiskt dagligen gör! Här handlar det inte om lite futtig rabatt på en utvald produkt under en veckas tid. Här handlar det om nåd (gratis), hela livet och gäller i evighet!

Kanske har vi människor blivit så blasé på det som är gratis, och som är det för länge, att vi inte tar notis om det? Men Guds nåd går inte att förtjäna eller köpa. Den måste tas emot. Här är omvändelsens nödvändighet! Jesu börjar sin undervisning med att påtala att Guds rike är nära, omvänd er och tro på evangeliet.

Förhoppningsvis kan denna Alla helgons helg bli en väckaklocka för många, att det eviga livet finns där, hos Gud, men man måste i Jesu namn ta emot det! Tron är svaret på Guds gåva och den gåvan är värd mer än allt annat, trots att den är gratis.

Joachim - som gillar det som är gratis (smålänningen, ni vet)

Ledighet

I över tjugo år har jag varit ledig på tisdagar. För min del har det varit utmärkt. Helgens händelser m.m. läggs till handlingarna på måndagen och man grovplanerar resten av veckan. Fast så ser ju inte verkligheten riktigt ut. Vem vet att man är ledig på en tisdag? Då skulle man stänga av telefoner mm. och det kan man ju inte göra.

Det jag vill komma till är just fenomenet ledighet. När man är ledig eller har semester eller tar ut kompdagar är det då ens riktiga liv och det andra är plikter och något nödvändigt för att just ha ledigt? Ja, så verkar många resonerar om man tänker på hur man talar om helgerna och att mycken tid gå till att planera ledighet och semester. Och det finns också denna känsla när man talar om pensionen.

Men skulle man inte kunna vända på resonemanget. Jag måste vara ledig för att klara av det väsentliga, nämligen mitt arbete. Många timmar per dygn, dessutom de mest aktiva, läggs på jobbet. Då är det väl det som är det viktiga i min tillvaro?

Visst är svaret, oavsett hur man resonerar, många gånger pengar och meningsfullhet. Vi behöver alla en inkomst. Hur kul är det att vara ledig och inte har pengar. Många i vårt samhälle ägnar ju sin lediga tid till just konsumtion, handla eller resa. Sedan längtar man efter mening. Att gå till ett arbete eller vara ledig, men samtidigt sakna något meningsfullt är nedbrytande. Till slut tror jag det dessutom handlar om relationer till jobbarkompisar och andra man möter genom sitt arbete eller vännerna på fritiden. Fungerar det har man harmoni i tillvaron om inte, mår man inte väl.

Därför är det kämpigt för den som blir arbetslös eller går i pension. Det påverkar ens ekonomi, det meningsfulla i ens liv samt ens relationer. En sund kristen församling kan inte råda bot på allt detta, men ganska mycket. Vår himmelske Fader strävar efter att vi skall ha sunda relationer och hitta en mening i tillvaron. Tro är mycket av en relation och svarar på ett grundläggande behov vi har.

Tänk en församling, där vi möts på vår ledighet på söndagen och sedan möts i vårt arbete de andra dagarna. Tänk en församling där de sjuka och de som är utan arbete möts av andra som är friska och som har möjligheter. Det vore välsignat! Det låter som en stor vision. Och jag tror Guds helige Ande och Jesus också vill detta !

Joachim - tur man är ledig ibland så man hinner tänka efter ... ...

Alla Helgona tiden

Vi närmar oss, numera en av de stora kyrkogångshelgerna, Alla Helgona helgen. De flesta förknippar helgen med död och sorg. Man tänker på anhöriga som dött, gravar som skall smyckas och göras fina. Kanske tänder man ett ljus. Det är en helg då väldigt många rör sig på kyrkogårdarna och våra kyrkogårdsanställda har fullt upp med löv och annat.

Men det som är lätt att glömma bort är helgonen. De personer som i kyrkans historia lyfts fram som Kristi goda och heliga lärljungar. De dog för sin tro och har genom detta visat på något väldigt väsentligt.

Min mor dog för över tjugo år sedan. Det första jag gjorde som präst var att urnnedsätta henne på kyrkogården i Helsingborg. Men för mig var det ju viktigt i den situationen att vara medveten om hur min tro såg ut! Vad jag tror, när det gäller liv och död. Tror jag på ett evigt liv och i så fall vad bygger jag den tron på? Det är här helgonen kommer in. Moder Teresa och Fader Pius är helgon från vår egen tid och det finns mycket fakta om dem. Deras tro och liv inspirerar mig. De är för mig goda föredömen i en djungel av så många idoler (grekiskt ord, som för övrigt betyder avgud) som visar på en, i många fall, nedbrytande livsstil: en liberal drogkultur, ett moraliskt levene, där man byter ut människor som man byter kläder. I alla fall kan man få den bilden när man läser veckotidningarna.

Det är ju min tro som gör att jag vet att min mor har det gott hos Gud.

Det är ju min tro som gör att jag vet att Gud tröstar den som gråter.

Det är ju min tro som gör att jag vet att Jesus har besgrat döden och gjort den om intet.

Denna tro hade jag ju med mig när jag bar min mors urna.

Vi behöver förebilder för vår tro och det är inte så lätt för gemene man att hitta i dagens samhälle. Att tala om helgon verkar för en del vara främmande. Det är desto viktigare att då lyfta fram dem. Vi skall inte endast gå med ett önsketänkande om ett evigt liv och en himmel. Gud vill som en himmelsk Fader att vi skall vara förvissade om att han är med oss. Jfr. den jordiske föräldern. Vill inte den att barnen skall vara trygga? Som pappa vill jag inte att mina barn skall önska att jag håller dem kära. Jag vill att de skall vara övertygade, därför vill jag ibland att de skall stanna upp och lyssna när jag kommer med bekräftelsen.

Stannar du också upp i Alla helgona tid och försök att lyssna, för Herren vill bekräfta dig!

Joachim - som tänker på alla dem som saknar någon i alla helgonatid

"Hjärnsläpp"

Du har säkert både en och annan gång råkat ut för det som i dagligt tal kallas för "hjärnsläpp" eller blackout. Tillståndet då ens hjärna bara tycks lägga av och man hittar inte orden eller glömmer bort varför man gick in i ett rum eller vad man letar efter. Ja, det kan var många orsaker. Igår fick jag ett sådant i gudstjänsten när jag skulle säga åt församlingen vid själva nattvardsfirandet, att "nu är allt tillrett". Jag kom inte på ordet! "- Nu är allt till .. ..

Nu har detta hänt mig ett antal gånger, så det är inte så genant längre. Men det händer något med en när man tappar kontrollen, för det är ju den man inte har i dessa situationer. Förutom att det kan vara lite obehagligt och att man kan bli röd om kinderna, så är det faktiskt ganska nyttigt, både för en själv och andra.

Man blir lite ödmjukare och andra inser att det är okey att göra misstag. Det som är viktigt är att man inte slarvar! Misstag kan ske, men det skall inte vara slarv eller oaktsamhet.

Själavården som jag vill få fram är att man behöver ibland hjälp med att inte ta sig själv på så stort allvar. Människor som inte har lite distans till sig själva kan bli ganska jobbiga för sin omgivning.

Vi slipas genom det vi går igenom och "att göra bort sig" är viktigt ibland.

Nu önskar jag dig en riktigt bra vecka. Skulle du göra bort dig och få en "blackout" så är detta inte hela världen. Gud älskar dig likväl!

Joachim - som gärna vill ha en sund distans

23 efter Tref - förlåtelse utan gräns?

Funderar på söndagens tema som är förlåtelse utan gräns och att man som evangelietext (tredje årgången) valt Herrens bön - Fader vår.

När jag sitter här, så blir det så tydligt att bönen som Jesus lär sina lärjungar, när han står där på bergsluttningen i Galliléen, hör samman med de tio budorden.

Bönen Fader vår består av sju mindre böner varav de första tre hör samman med vår relation till Gud, som en förutsättning för vår relation till andra människor.

Detsamma gäller budorden, att de första tre handlar om Gud medan resten handlar om vår relation till varandra.

Ta ex. inledningen på bönen. "Fader vår som är i himlen, helgat varde ditt namn".

Ordet helga hör samman med att avskilja något/någon. (Jfr. helga vilodagen).

Det första budordet är att man inte skall ha några andra Gudar jämte Gud själv.

Det är ett svårt budord, för tänker man på hur man prioriterar sin tid, sina pengar så kommer mycket långt före Gud. Hur ser min bön ut? Mitt bibelläsande? etc. Den första delen i Fader vår handlar ju trots allt om att jag vill att fadern skall bli helgad. Hur gör jag om jag inte prioriterar det? Vad är det egentligen jag helgar?

Vi kan gå mot slutet av Herrens bön, "Inled oss inte i frestelse". En bra bön när man går förbi COOP's godisavdelning, där man sålt lösviktsgodis för 29 kronor kilot! Hela livet består av så många frestelser. Snart känns det som att varenda tv-program tar upp någon form av just frestelse: tjäna och vinna pengar, nya livskamrater etc. Det bygger på att vi inte skall vara nöjda. Naturligtvis är det inte fel att längta efter mer och vilja förändring, men det blir lätt begär!

De två sista buden av de tio handlar just om att inte ha begär till det som man inte har rätt till. Begär startar ofta just med frestelser. Detta är för min egen del otroligt svårt. Hela tillvaron är ju lite av ett kaos för många människor just nu. Man lever i en tillvaro som är orolig. Det är då lätt att tankarna kommer. Guds fiende får många möjligheter:

- Tänk om man hade samma låga ränta på lånen som en annan. (Avundsjukan som grund för begär)

- Tänk man gjort det fyndet som någon annan gjort eller den resan.

- Tänk om man hade så fin relation till vänner och släktingar som ... ...

- Tänk att de alltid tycks ha så roligt.

- Tänk ... ... ...

Jesus vill något annat i våra liv. Han vill kärlek och frid och att vi alla skall känna ett värde. Då finns också gränserna utsatta. Funderar på vad som händer med dig när du ber Fader vår. Förstår du att Guds vilja med ditt liv är den bästa och att det gäller att i tro ta till sig detta. När Jesus lär ut bönen Fader vår handlar det om att han vill hjälpa människor vidare. Han ser deras/vår nöd och att de/vi också är i ett desperat behov av förlåtelse. Han vill visa på ett sunt förhållande mellan människan och Gud och mellan människor sinsemellan.

Joachim - som för det mesta faktiskt är riktigt nöjd!

Mer marknadsföring

Det är intressant att se hur man kan synas på olika sätt. Här ser du två reklamkampanjer. Det ena är från Stockholm som spinner på vår nya teknik och något som finns i allas medvetande i och med bredband och mobiltelefoni.

Den andra bilden är tagen i somras i London och den är mera direkt på. Jesus säger att han är uppståndelsen och livet och den som tror på honom skall leva.

Två väldigt påkostade reklaminsatser. Förutom att vi som redan är kristna kan tycka att det är modernt och lite roligt, så måste man försöka utvärdera det hela.

Hjälper detta människor i deras sökande? Blir man verkligen mer positiv till kristendomen och kyrkan eller är det något vi bara inbillar oss? Förblir kristendomen seriös eller tenderar den att bli alltför ytlig? Är det kanske så att folk blir verkligen "väckta"? Man blir omskakad och blir på nytt varse om sin innersta längtan och kanske också den oro som man mättat men så mycket annat.

Ja, frågor kan ställas och kanske är det tillräckligt för att ha reklam!

Men visst är det roliga och tänkvärda inslag i allt annat.

Joachim - en bild säger mer än ... ...

Stil och form

Skall idag fara in till Göteborg och träffa Nina Nordström på firman "Vidd". Hon har fått uppgiften att ta fram förslag på en gemensam logotyp för Kungsbacka - Hanhals församlingar. Syftet är att lyfta fram det gemensamma, samtidigt som det skall visa på det lokala engagemanget. När man ser denna logga skall man förstå att det händer något positivt i Kungsbacka - Hanhals. Och att den vision som båda församlingarna har skall var en slags "garant" för denna logga. Visionen, "Att alla människor i Kungsbacka - Hanhals skall få en personlig tro på Jesus Kristus," är så viktigt!

Tar man sedan med tanken på "Bring a Friend" - att ta med sig en vän, så vidgas perspektivet ytterligare.

Med denna bakgrund skall alltså Nina komma med förslag på logga. Det är en grannlaga uppgift som handlar om form, färg och typsnitt. Den kommer att vara ett led i pastoratets marknadsföring det närmaste året. Kyrkan lever i världen, där många vill ha uppmärksamhet. Viktigt för oss som vill utgöra Kristi kropp, hans heliga eller hur man nu vill beskriva kyrkan och dess gemenskap, är hur vi syns och gör vår röst hörd i samhällets brus. Kyrkan är inte bara byggnaden, den är så mycket mer! Framför allt är den en gemenskap av människor som vill var nära hörnstenen i denna andliga byggnad.

I den första kyrkan användes också logga, så det är inget nytt! Då användes bl. a. fisken som var ett "tecken" på att man var en kristen. Du kanske har sett den på någon bil?

Hur skulle du vilja "marknadsföra" kyrkan om du gavs möjlighet till detta? Kom gärna med dina synpunkter!

Joachim - som vill att evangeliet skall nå ut till människor och att detta inte görs av sig självt

Känsloliv

Har precis avslutat en begravning med minnesstund och funderar på hur vi fungerar känslomässigt. Präster, musiker och sångare kan frambringar rätt mycket känslor, inte minst i samband med en svår situation. Men vad är rätt? Om jag som präst broderar ut texten så blir det kanske både salvelsefullt och sentimentalt. Det kan bli riktigt negativt! Men om en musiker gör detsamma, så kanske man säger: -vad vackert!

Sedan kan man gå vidare på andra områden i livet. Och visst är det mycket som vill påverka vårt känsloliv. Ibland är det bra, men ibland är det hemskt. All reklam, trender och attityder har ju med känslor att göra. Det finns pengar att tjäna om man kan frambringa rätt känslor hos människor.

Men när är man då sig själv? När är känslolivet i harmoni och balans?
För grunden i det som en präst eller någon annan gör i kyrkans miljö och sammanhang måste ju vara att lyfta fram själva livet något mera. Jag vill ju inte frambringa massa känslor för att de skall ha ett egenvärde, utan jag vill rikta fokuset på Jesus Kristus, som Frälsaren. Och att detta kan ske på ett naturligt, äkta sätt!

Tack Gud för vårt känsloliv. Hjälp oss, så att det inte spelar oss ett spratt, utan bygger upp oss och det liv som vi lever. I Jesu namn. Amen

Joachim - som ibland känner för mycket

Matnyttigt?

Har i kväll hunnit med att både fira mässan och lyssna till Hans Weichbrodt, som talar om Jesus som förebild (Fil. 2) och dessutom vara på COOP's invigning. Nu är jag mätt fast jag visserligen inte handlade något på COOP, gjorde bara den första inventeringen.

Det är intressant med hunger och behovet av att bli mättad. Vanlig fysik hunger mättar vi flera gånger om dagen. Frukosten är viktigast enligt expertisen! Men även själen mättar vi med diverse saker. Jag tänker på upplevelser i form av bio och resor mm. Men hur mättar vi vår andliga hunger egentligen? Hans Weichbrodts gåva är att bl.a. undervisa på ett sådant sätt att han mättar andlig hunger.

Den andliga hungern kräver sin föda och jag tror att det är många som är andligt anorektiker i vårt samhälle eller så är man andligt fet på någon slags andlig fastfood. Men hur ser ditt näringsintag ut? Det handlar ju inte om var andra äter och när. Det handlar inte heller om hur andra äter eller vad.

Lika lite som vår kropp kan bli mätt på det en annan människa äter kan mitt inre inte bli mätt för att en annan människa ger sin tro näring. Här handlar det om personligt ansvar och att vi är olika. Men likväl har vi det gemensamt att den sanna andliga födan för en kristen måste kunna härledas till Kristus själv.

Joachim - som för det mesta ständigt är hungrig

Dåligt samvete

Tillhör du de människor som titt och tätt lider av dåligt samvete? Man själv beklagar sig ibland och säger att man inte haft tid, glömt bort eller kommer med någon annan undanflykt. Det jag mest brukar känna dåligt samvete för, är att jag inte följer upp sorgehus och andra som kämpar i den utsträckning jag vill. Då kommer den där inre rösten och säger du kunde åtminstone ringt!

Samtidigt säger det sunda förnuftet att man hinner inte med allt och alla. Men då är frågan var man sätter gränserna? Och så kan man få lite samvetsnöd för det, att man likväl gör fel.

Medvetet spetsar jag till det något och jag har lärt mig under årens gång att det inte hjälper att ha dessa känslor inom sig. Jag tror nämligen att de inte alltid kommer från Gud! Det är någon annan som vill få mig att känna mig värdelös och full med brister.

Men naturligtvis ger också Gud mig anledning till att jag behöver skärpa till mig. Men då visar han mig också en väg och ger mig kraft och tid till det!

Hur beter vi oss mot människor som uttrycker sitt dåliga samvete? Det händer relativt ofta att det kommer fram folk som ber om ursäkt för att de inte varit i kyrkan på länge. Det är ju ett val de gjort och då behöver de ju inte ha samvetsnöd, då är det ju bara att välja annorlunda!

Likadant gäller det människor som börjar närma sig kyrkan men drar sig undan eftersom det i kyrkan och i dess närhet lätt kan bli uppenbart, att man är "syndig". Och håller man sig på avstånd så behöver man ju inte känna det, tror man?! Som om kyrkan är orsak till det som man skäms över? Det är ju den enskilde människans egna tankar, ord och gärningar. Det som kanske kan ske i kyrkan är att det blir mer uppbart vad som är rätt och och vad som leder till glädje och liv.

Min vän. Gå inte med dåligt samvete, som du inte kan göra något åt! Och där du kan förändra, gör det! med Guds hjälp.

Joachim - som ber om urskiljning att se vad som är sunt och osunt.