Jesusmanifestationens ordförande: Ärligt talat är det ett helt galet projekt

Jag skulle så gärna velat vara där med hojen för att tillsammans med tio tusen tals andra lovprisa Jesus som vår Frälsare. Men vi som inte är där ber för och tillsammans med alla andra!

Fokus ska flyttas från talarna till lovprisningen. Det är målsättningen med Jesusmanifestationen 2010. - Det kommer att bli ett större allvar än tidigare år, säger ordförande Lennart Möller.

Denna ekumeniska jättegrupp är både en enorm glädje, samtidigt som det är en utmaning för ett Sverige som alltmer tar avstånd från Kristus. Därför behövs denna manifestation för att visa att vi är många som tror och bekänner oss till den uppståndne!

Joachim - som gärna ser en manifestation i Göteborg nästa år!

Präster vädjar om svensk bröllopssed

Den stora diskussionen idag är om Kungen skall var den som leder Victoria till altaret eller inte. Under lång tid har man i kyrkan hävdat att det skall råda mångfald och vara högt i tak.

En konsekvens av detta borde vara att visa respekt för hur kungahuset väljer att utforma sin vigsel.

Vi borde istället lyfta fram glädjen över att vår blivande drottning väljer en kyrklig vigsel och inte en borglig cermoni.

Joachim - som ser större problem i tillvaron

Predikant vill bränna Jonas Gardells böcker på bål

Vetlandapredikanten Holger Nilsson, redaktör för tidskriften Flammor, vill bränna Jonas Gardells böcker på bål.
- Vi måste våga säga ifrån när en heretiker som Gardell släpps in i kyrkorna och där får predika sitt obibliska budskap, säger han till Dagen.se.

Så fort Gardell och hans böcker eller något annat som är producerat av honom är i fokus så är det diskussion. Att bränna hans böcker känns ju inte riktigt i tiden, även om man kan förstå vad Holger vill lyfta fram.

Själv är jag förvånad över den tystnad som råder efter tv-programmen. Det var mer väsen om Gardells besök i Rom än själva avsnitten som sändes. När Jonas förnekar att Jesus dog för våra synders skull var det många som upplevde att det kunde man inte hålla med om. Personligen tycker jag att Gardells produktion har fått mer än tillräckligt utrymme. Inte behöver vi bränna hans böcker. Låt dem få ha sin tid. Av frukten kommer vi att känna igen trädet.

Låt oss istället se på andra som skriver goda uppbyggliga böcker och som vittnar om den kristna tron, t. ex. Niklas Piensohos bok "100 dagar med Jesus".

Joachim - som tror mer på att verka för det uppbyggliga, utan att för den skull se sig som "flat"

Gymnasieungdomars viktigaste frågor om Gud

I många situationer vill kyrkan gärna hjälpa till att ge svar på människors frågor och längtan. Men vet vi alltid vilka frågor som människor ställer? Naturligtvis kan man alltid utgå från sig själv eftersom vi alla delar grundläggande villkor.

Men det jag tänker på är att det utrymme som kyrkan har i massmedia handlar oftast inte om det människor frågar efter. Människors existentiella frågor får inte så stor plats som våra kända "åsiktsfrågor" - vad tycker du om .. .. Naturligtvis behövs allt ventileras, men ändå i en slags balans. Den mest centrala frågan om Jesu existens och nödvändigheten av hans frälsningsgärning i våra liv lyfter vi ju ofta inte ens själva upp!

Studentrörelsen Credo ställde enligt tidningen Dagen några frågor till gymnasieungdomar vilka frågor de vill ställa om Gud. "Vad är meningen med livet?" är den vanligaste frågan! (Läs vilka fler frågor ungdomarna ställde!)

Om vi som kyrka kan hjälpa ungdomarna med denna och andra viktiga frågor så är jag övertygad om att detta kan leda till positiva effekter i andra sammanhang och hjälpa dem i andra vägval.

Joachim - som tycker att det är viktigt att möta frågeställarna

Torget i Kungsbacka

Det händer mycket och ganska snabbt när det gäller torgplanerna för Stortorget i Kungsbacka. Förhoppningsvis finns det möjlighet att se över Kungsbackas kyrkas entré i samband med denna upprustning. Se vad jag sa i Kungsbackanytt och tyck gärna till!

Joachim - som hoppas på ett lyft för innerstaden i Kungsbacka

Att uttrycka sin tro

Det finns olika sätt att uttrycka sin tro och här kommer Tamara Lowe's korta, med ordrika predikan som varar 1:42 minuter. Den är på engelska, men rymmer många goda tankar.

You Tube har en motsvarighet i God Tube som kanske kan bli lite inspiration för dig!

Önskar er allt gott!

Joachim - som tackar Pernilla

Den kyrkliga kartan

Apropå Dagens artiklar om kristendomens framväxt i andra delar av världen så skriver Arnaldo Tiburzi: "Det är viktigt att bejaka vår verklighet. Någonstans ska det finnas plats även för oss tröga, okarismatiska, rationalistiska och jag-centrerade kristna."

Vidare skriver han: "Vi vill engagera oss i det som känns rätt för tillfället och vara politiskt korrekta. Kyrkorna i Sverige är naturligtvis påverkade av allt detta. Det svenska och det afrikanska kyrkolivet befinner sig ljusår ifrån varandra. Precis som våra respektive samhällen."

Han har rätt och därmed också gett en del av svaret till att våra nordiska kyrkor tappar medlemmar, se artikel om detta här. Bl. a. kan man läsa: "Björn Ryman menar att i ett nordiskt perspektiv så är Danmark och Sverige de mest sekulariserade länderna, medan kristendomen har en någorlunda starkare ställning i Norge och Finland." Att man sedan har olika grepp som "iCentrum" är bra och viktigt.

Personligen tror jag att det inte handlar om att ta över modeller från Afrika eller andra kontinenter utan fundera på de "principer" som får dem att växa. Och framför allt vilken vision de bär på. Det växer trots allt i väldigt olika delar av världen, men inte i vårt eget land på samma sätt. För mig blir detta en tydlig anledning att fundera på vad man har att lära sig. Jag vill inte engagera mig i det som är rätt för tillfället! Jag vill inte heller vara politiskt korrekt som ett slags självändamål! Jag vill komma närmare Jesus, Guds son! Jag vill växa i tron och känna en sund församlingtillhörighet där jag delar tron med andra. Den stora utmaningen är hur detta kan ske i vårt land! Vi kan inte härma andra kulturer, men jag tror att vi kan bli mer Jesuslika även i Sverige!

Jag önskar att heligheten skulle märkas mer i mitt eget och andras liv och med det menar jag att även känslolivet skulle vara mer involverat. Heligheten hör också samman med Andeutgjutelsen från Pingsten. Att Andens gåvor får vara i funktion. I Afrika eller i Asien eller någon annanstans är allt detta naturligt i kristna sammanhang.

Joachim - som tror att den kristna kartan kommer att se väldigt annorlunda ut i framtiden.

Foto: Joachim Holmgren (Den hängande kyrkan i Kairo - en koptisk kyrka)

Påven: Kyrkan har sargats av synd

Katolska kyrkan har "sargats av synd", sade påven Benedikt i samband med att han på lördagen reste på sin första utlandsresa sedan de katolska övergreppsskandalerna briserade på allvar.

Men trots detta och att påven skriver till katoliker på Irland; "Ni har fått lida fruktansvärt och jag är uppriktigt ledsen. Jag vet att inget av det ni utsatts för kan göras ogjort", så är det människor som anser att detta inte räcker.

Bot och bättring är intressant. Det går inte att göra dessa hemska övergrepp mot barn ogjorda. Tusentals människor går idag med minnen från sin barndom, som offer p g a vuxnas övergrepp. Finns det överhuvud taget en framtid att tala om för dessa; både offren och även förövarna? Kan man hela det som gått sönder? Och vem ansvarar i så fall för det helande? Jag, som tillsammans med hela världens befolkning, tagit del av alla dessa artiklar, vad kan jag göra mer än att ta avstånd och fördöma? Hjälper det?

Hur gör vi med alla de pedofilövergrepp som dagligen sker i vår närmiljö, men som inte fått några rubriker? På något sätt är vi alla del av en bortvänd värld, där vi skadat både oss själva och andra. Konsekvenserna har bl. a. blivit att det för många inte finns mycket mer än att hela tiden lyfta fram bristerna, man fastnar i detta.

Var sak har sin tid, och dessa övergrepp måste fram i ljuset, men just nu känns det som om vi också behöver plats i våra medier med det som hjälper oss med att se det som reser oss upp. Som fyller oss med hopp och framtidtro. Inte för att nonchalera, utan för att visa att det finns något mer, även för de drabbade. Denna balans är inte lätt, men nödvändig.

För mig är det viktigt att skilja på de synder/övergrepp som begåtts och Jesus själv. Han måste gråta floder när han ser dessa onda handlingar, men likväl vill han sträcka ut sina sårmärkta händer till dem som vill ta emot hans hjälp och han erbjuder den frid som övergår allt förstånd.

Joachim - som funderar kring denna balans på den "Gode Herdens söndag"

Vi kan lära av tredje världens kyrkor

Församlingstillväxt är ett ständigt återkommande ämne för västvärldens kyrkor. Av den högst naturliga orsaken: våra församlingar växer inte. Frågan kommer självklart - varför inte? Detta skriver Andreas Dagernäs, EFK-missionär i Tanzania.

En starkt bidragande orsak är att man i Afrika "lägger krutet på evangelisationen. Kyrkans huvuduppdrag är att predika evangeliet för sin omgivning, därför spenderar man mest av sin tid, ork och sina resurser på evangelisation."

Detta med församlingsbygge är så spännande och utmanande och det finns många recept på hur man skall gå till väga. Men grunden måste ju vara vart man vill komma någonstans! Ser man det som en "salighetsfråga" - att människor bör komma till tro, så påverkar det ens församlingsbygge. Tänk om någon går miste om himlen för att jag vilselett eller varit passiv!

Nu känns det som tongångarna i väst inte är riktigt åt detta håll. Det predikas sällan om omvändelse, synd och behov av förlåtelse. Ser man på den nypublicerade statistiken från grannlandet, så är det många präster som inte anser att Jesu frälsningsgärning är nödvändig. Gud är på något sätt större?

Om inte man behöver omvändelse, varför skall man då bygga församling? Är själva gemenskapen ett självändamål? Grunden med bibeln, nattvarden försvinner om det inte är nödvändigt att ta emot Jesus själv i brödet och vinet - hans kropp och blod! Han säger ju själv att man skall göra det till syndernas förlåtelse!

Nog har vi att lära av tredje världens kyrkor och nog är våra grannar och vänner i desperat behov av evangelium om Befriaren och Frälsaren Jesus Kristus!

Kristus är uppstånden! Ja, Han är sannerligen uppstånden!

Joachim - som varje dag funderar över hur andra kan komma till tro och hur man kan leva ett kristet liv i Sverige.

”Hellre en projektledare än en kyrkoledare”

Klas Johansson, distriktsföreståndare i Svenska Missionskyrkan, vill utmana att tänka bredare när det gäller former och organisation. Anställ en projektledare på begränsad tid i stället för en kyrkoföreståndare. Detta förslag kommer inför sammanslagningen av Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan. - En projektledare har lättare att utmana gamla strukturer och tänka nytt.

Jag kan förstå tankarna men som just kyrkoherde funderar jag över detta med begreppen kallelse, ämbete, nådegåvor etc. Man får känslan av att det är ett nytt företag som behöver en chef och kanske ser det ut så här i dagens kyrka? Man söker en VD som kan lotsa församlingar in i den nya tiden. Där ekonomi, strategier och mål är honnörsord.

Själv känner jag mig lite gammaldags eftersom jag fortfarande tror på kallelsen (subj. och obj.) och att det kyrkliga prästämbetet är något mer än ett "projektledarskap". Att bli präst är att vara präst. För mig är orden omvändelse, evangelisation, mission fortfarande centrala.

Jag tror också på en kontinuitet när det gäller ledarskap. Men det handlar egentligen inte om tid utan Andens smörjelse i tjänsten. Denna kan vara längre eller kortare tid. Men när förkunnelsen stelnar, när viljan att bygga församling avtar, när inte ens hjärta är med i det man gör, bör man byta tjänst eller uppdrag. I detta perspektiv förstår jag Klas tankar.

Joachim - som känner glädjen över kallelsen och "kyrkoherderiet"

Tänk på vilodagen

Den första europeiska konferensen för en arbetsfri söndag har hållits. Mer än 400 deltagare från 70 olika kyrkor, fackliga organisationer och andra representanter för civilsamhället deltog. skriver Kyrkans Tidning.

Tänk om det skulle vara stängt i alla affärer m.m. under söndagen! Vad skulle kunna hända? Skulle vi svälta ihjäl? Problemet i början skulle säkert för en del vara "tråkig dag". Kanske några skulle få problem med vad man skall göra och prata om. Man är ju inte van att umgås på det sättet. Man är så van att ta bilen till Ikea eller vart man nu far.

Personligen stöttar jag ett sådant här förslag. Det skulle vara oerhört spännande att utvärdera det hela. Jag är övertygad om att vi behöver vilodagen eftersom den i grunden tillhör Guds plan.

Joachim - som också skulle behöva skärpa till mig vissa söndagar.

Vi kan inte leva utan värderingar

Intressant det Alf Svensson tar upp när det gäller värderingar. Alla har vi värderingar, hur vi uppfattar oss själva, vår omvärld och det som hör till trons värld. Våra värderingar styr hur vi ser på mänskligheten och vad som är ett gott och lyckligt liv. Våra värderingar styr också var vi sätter gränser mellan vad som är acceptabelt och vad som är brottsligt. Ja, våra värderingar styr oändligt mycket mer än vad som är här kan räknas upp.

Alf skriver: "Allt oftare får man höra och läsa om "mänskliga värderingar". Sekulärhumanisternas stridbare ledare Christer Sturmark använder gärna uttrycket. Och han är inte ensam. Är det verkligen rimligt att utan definition - utan att redovisa varifrån dessa värderingar härleds eller vem som avgör rätt och fel, sant och osant - plädera för något så diffust som "mänskliga värderingar"?

Oavsett vilka värderingar man anammar, så har de en grund och en källa. Annars blir värderingar lätt bara tyckanden och oreflekterade "sanningar" som byter riktning nästa dag, om så passar. Jag kan ha oerhörd respekt mot någon som har helt andra värderingar än vad jag själv har, om man upplever en trovärdighet i livsföring och erfarenhet hos den andre. Att värderingen är integrerad med dennes person. Men respekt är inte samma sak som acceptans!

Ofta möter man i diskussioner mest kritik mot den kristna tron, att den är ihålig, tråkig, irrelevant etc. Ett sådant synsätt (värdering) blir inte trovärdigt om den inte åtföljs av något eget. Vi kristna är inte skyldiga att "försvara" vår värdegrund. Men i det samhälle vi lever i idag hamnar vi lätt i dessa samtal. Kanske är det ett uttryck att det saknas genomreflekterande alternativ hos många? Man ger genom sin kritik kanske uttryck för en dold nyfikenhet?

Joachim - som anser att vi talar för lite om värderingar och hur värderingar får bli något mer är intellektuella resonemang

De egna idealen eller andras?

Ännu en riktigt tänkvärd artikel i en av våra dagstidningar!

"Det är påsk och tidningarna fylls av äggtips och kulörta-fjädrar-i-björkris-bilder, påskpynt för barnen, påskgodisrecept och råd om hur relationen klarar några lediga dagar. En gul repris på julen, men helt utan Jesusbarn eller cd-förslag på favoritpsalmer." skriver Maria Ludvigsson som är liberal debattör och medlem av Svenska kyrkan. Och detta i SvD.

Bland annat skriver hon: "Svenska kyrkan verkar ibland så angelägen att passa in i tiden att hon förminskar sig själv och skäms över vem hon är. Vart ska den gå som längtar efter henne och söker henne, som vill höra Guds ord, om hon bara ger precis det som finns i varje vardag och varje kvällstidning?"

Det verkar som fler och fler frågar efter kristendomens djup. Det känns nästan lite genant, när andra talar om vad vi borde förkunna. Men lyhördhet är en god egenskap och idag kan vi läsa i Lukas: Jesus säger: "Ni skall vittna om allt detta." Låt oss ta de orden på allvar.

Joachim - som är tacksam över tips på intressanta tidningsartiklar.

Jesus – historiens största sanning

"Debattörerna: Nya testamentet har en solid förankring i historien" kan man läsa i Aftonbladet. Vidare står det: "Bibelns viktigaste del, Nya testamentet, har en solid förankring i historien. Somligas åsikt att de nytestamentliga berättelserna är legender, visar endast en djup okunnighet om både historiska fakta och mytbildningens långa process. Nya testamentets tidigaste böcker skrevs cirka 20 år efter Jesu död, när ögonvittnen fortfarande var vid liv. Denna tidsrymd är för kort för mytbildning. Nyare bibelforskning pekar på den muntliga traditionens tillförlitlighet."

Läs hela artikeln här!

Att det stod i Aftonbladet förvånade t o m mig och det känns riktigt att så här i påsktid också ta fram något positivt om kristen tro. Det är förvånansvärt ibland att det finns en enda kristen i detta land, så som man hanterar kristendomen. Men de 200 som idag firade mässan i kyrkan gjorde det frivilligt och med stärkt tro på den uppståndne!

Joachim - som önskar er alla en Glad Påsk! Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Det urskiljningslösa dömandet

Flera tidningsrubriker får mig att känna att det idag finns ett otäckt behov att döma och tycka med hjälp av internet och även att man drar alla över en kam. Det jag tänker på är bl. a. följande:

"Har fått 10 000 medlemmar att mobba Petra Mede: Det är en sorglig pöbelmentalitet." kunde man läsa i Aftonbladet.

"Angreppen mot påven och katolska kyrkan för sexövergreppen mot barn kan jämföras med värsta sortens antisemitism, sade påvens personliga präst i sin långfredagsgudstjänst i Vatikanen." Dagens Nyheter, Dagen m. fl.

Kanske det tydligaste exemplet från vår egen kontext är Bjästa, där ett helt land talade om hurdan präst, rektor m.fl. borde vara och det var inte nådiga omdömen. Den enda bild man hade var det som kommit via Tv och tidningar. Den senaste rubriken i Dagen handlar om att pojken omhändertas.

När en präst häktades i Halland, så mötte jag folk som sa att eftersom de såg mig på stan, så var det alltså inte jag.

Att döma alla katolska präster som möjliga pedofiler leder till något osunt. De fruktansvärda brott som präster, andra offentliga personer, ja alla! gör sig skyldiga till skall straffas enligt lagen. Men jag tror att det som håller på att ske, att domen sker via massmedia är förödande. Så många oskyldiga drabbas. Tänk på alla anhöriga!

Man hjälper inte drabbade genom att hämnas kollektivt eller via massmedial smutskastning. Jesus sa, att den som är utan skuld kan kasta första stenen.

Joachim - som tror på att i ett demokratisk samhälle måste vi ha fungerande domstolar. Det är där saker skall upp till ytan.

Vision och tydlighet

"En församling behöver vara tydlig med sin vision och vad den står för. Det anser Mikaelskyrkan (EFS) i Uppsala och ordnar rejäla medlemskurser. - Det är alltför vanligt att man som medlem faktiskt inte vet vad ens församling vill och står för, säger Olof Edsinger, Mikaelskyrkan."

Så långt är vi inte, men själva problemställningen finns i de flesta av våra församlingar, att man vet inte riktigt vet hur det ser ut och vad man vill i församlingen. Bara detta att känna sig trygg i att veta vem man skall kontakta kan vara besvärligt och för att inte tala om kyrkans organisation på många lokalnivåer, som för många upplevs som mycket svårbegriplig.

Att anordna kurser är kanske inte det mest aktuella, men i Kungsbacka/Hanhals pastorat kommer vi inom kort presentera en "Guide" för de som kommer till kyrkan. Denna idé tog vi med oss från HTB i London och kanske har flera av er redan det. Tanken är att i ord och bild lätt kunna bilda sig en uppfattning om vad som finns i kyrkan och vem man tar kontakt med.

Församlingens vision måste i denna folder var tydlig och genomgripande. Man behöver inte rada upp alla grupper och verksamheter. Det viktiga är att man känner att man får ett grepp över vad som sker och vem som ansvarar.

Joachim - som är övertygad om att tydligheten hjälper människor att bli delaktiga

Ursäkt och förlåtelse

"Prästen Lennart Kempe, som lät den våldtäktsdömde pojken närvara i kyrkan i Bjästa på den 14-åriga flickans skolavslutning, kommer att ta kontakt med henne och be om ursäkt".

Alla gör vi fel och någonstans blir detta kanske allmänhetens stora läxa, om vi nu vill lära oss? att inte döma så snabbt. Och framför allt inte endast på grund av vad en eller annan journalist skrivit. Eller vad som framkommer i ett tv-program.

Alla gör vi fel, stora eller mindre. Alla sårar vi andra och därmed också oss själva! Här kommer detta med skuld och skam in och jag vet inte varför alltid det tycks lättare att se andras skuld än sin egen. I detta ligger också att vi måste tala mer om skillnaden mellan skam och skuld och vårt eget ansvar.

Min tro är grunden för att det finns en källa i att nysta upp allt detta. Jesu försoning ger möjlighet till förlåtelse och därmed också möjlighet att ta bort skuld. Och tar man bort skuld kan man göra något konstruktivt. Äkta ånger och förlåtelse förändrar liv. I dag ser vi många gånger vad bittra hjärtan uttrycker. Det bli lätt dömande och fördömande.

Joachim - som hoppas på att både pojken och flickan kan se ett positivt liv framför sig.

Våldtäktsdömd pojke fick applåder i kyrkan

Alla våra tidningar och även våra nyhetskanaler har varit fulla av artiklar och insändare kring våldtäkten i Bjästa.

Dagen skriver : "En våldtäktsdömd pojke fick applåder i kyrkan vid skolavslutningen. Nu har prästen Lennart Kempe i Bjästa anmälts till domkapitlet av upprörda tv-tittare." Och det är många idag som kastar sten på både präst och rektor m.fl. inblandade.

Denna historia rymmer bara förlorare och värst är det självklart för tjejen/erna som blivit våldtagna.

Men jag tycker att aftonbladets slutkläm är bra som Karin Ahlborg skriver:
"Det finns inget försvar för en kyrka som bjuder in en gärningsman men inte tänker en sekund på hans offer. Men innan man börjar kasta sten mot alla Bjästabor kanske man bör syna sina egna annaler och fundera över när man senast gick till botten med ett rykte under fikarasten."

Det gjorda går inte att göra ogjort, men man kan lära sig. Heder åt Amanda Ögren som stöttade tjejen. Det modet är inte lätt att uppbåda. Nu uppenbarades sanningen om denne kille enligt vad man förstår av tidningarna. Men det är ju just detta, att finna vad som är sant och att inte döma, delta i rykten eller hänga ut folk offentligt. De flesta vet bara det som stått i tidningarna! Och det har historien visat att det är inte alltid så enkelt.

För några dagar sedan fick minister Ask på pälsen för att vilja meddela familjer om att det finns en sexköpare i pappan. Detta möttes med önskemål om avgång. Här var man mån om att inte offentliggöra. Men att hänga ut präst, rektor m. fl. löser inte problemen.

Joachim - som hoppas att alla berörda får den hjälp de behöver.

Medarbetardagar på Åh stiftsgård

Har varit fyra dagar på Åh på s.k. medarbetardagar för i första hand kyrkliga arbetslag, men även många förtroendevalda var där. Underbara mässor med mycket stark lovsång, förbön och bikt, undervisningpass och många möjligheter till samtal och gemenskap gör dessa dagar till rika och välsignade.

Väl medveten om att de inte passar alla, och jag vet inte exakt hur många hundra vi var, så blir ändå min undran var alla andra hittar sin inspiration? Från Kungsbacka var vi nog tillsammans ca 15 personer varav tre var där alla dagarna. Att göra något tillsammans och att det är fokus på bibel, gudstjänst och bön är starkt. Personligen behöver jag Guds helige Andes påfyllnad i min prästtjänst och inte minst som kyrkoherde. I allt församlingsbyggande, som ju är till för att förvandla landet! behövs det medarbetare som mår väl. Och då menar jag på alla plan, både fysiskt och psykiskt men också andligt.

Det finns många källor till påfyllnad; retreater, konferenser, inspirationsdagar etc. Men hur mycket som än levereras så måste man ta till sig det. Jag kan uppleva, och detta är ingen kritik och snarare kärleksfullt konstaterande, att rätt så många anställda i vår kyrka går på sparlåga. Man är nära utbrändhet och konflikter och för mig är en orsak att man fått för lite "input".

Utbildningar och kurser är det relativt gott om. Men jag menar det som ligger mera på trons plan, som leder till att vi t. ex. sitter i "omsorgsgrupper" och ber för varandra. Var och när fick man som enskild medarbetare frimodigt lägga fram sin nöd inför kärleksfulla vuxna och därefter ta emot deras förbön?

Joachim - som tänker på att efesiebrevet uppmanar oss att ta på hela rustningen!

Bloggandet och Facebook

"Måste en präst alltid säga ja till debatt på blogg och Facebook? Nej, hävdar prästen Karin Långström Vinge. Ja, anser Anders Bylander som anmälde henne till domkapitlet." Detta går att läsa i Kyrkans Tidning. Även Dagen har skrivit om regler när det gäller bloggadet för oss präster.

I dessa lägen är man som präst nästan frestad av att inte skriva eller säga något för då behöver man inte bli anmäld. Vi är i dag ganska många präster som ser nätet som ett plats att möta människor på, precis som i affären eller på torget. Men det finns skillnader som är väsentliga och som man måste ta hänsyn till från både avsändarens och mottagarens håll.

Man kan inte alltid vara uppkopplad och man måste ha rätt att inte behöva svara direkt eller via bloggen. Samtidigt måste man vara tillmötesgående och åtminstone hänvisa till någon annan. Detta är för mig grundinställningen. Om man däremot kastar sig in i en kontroversiell fråga och censurerar motståndarens argument blir diskussionen obalanserad och då tappar blogginlägget sin trovärdighet.

Jag läser själv alla inlägg på min epost före det att de offentliggörs. Detta beroende på att det är jag som har ansvar för vad som publiceras och personliga påhopp och ovårdat språk är inte önskvärt. Skulle sådana kommentarer komma, särskilt med anonym underskrift så försvinner de. Är de sakliga och utan personliga kränkningar läggs de ut.

Jag vill lyfta fram frimodigheten att använda nätet, för det blir många gånger kommunikation med de människor som man annars kanske inte skulle ha mött. Gemensamt har vi ett ansvar att det kan fortsätta.

Joachim - som genom bloggen upplevt många goda samtal

Skagenkyrkan

Nu har räddningsaktionen för den Svenska sjömanskyrkan i Skagen dragit igång. Bakom den står upprörda fiskare och deras familjer från Bohuslän i norr till Halland i söder. - Det handlar om starka känslor och vi hoppas på lösning, säger sjömansprästen Lars Ryderstad till GT.

Så många reaktioner det har varit på beslutet att lägga ner Skagenkyrkan. Till svar har man från riks hävdat ekonomi och att man vill satsa på utlandskyrkan långt borta. Men ser man sammantaget på fiskarnas, båtmännens (inkl. Stena), privata semesterfirare, bofasta, vigselpar, konfirmander m. fl. så är ju Skagen en kyrka som förkunnat evangeliet till otal människor. Att kyrkan ligger för nära Sverige eller andra argument håller inte riktigt enligt många.

Vad som idag behövs är en donator och några pensionerade präster som bildar en stiftelse med engagerat folk. Liknande exempel finns i vårt land.

Vi ber och hoppas att en lösning skall uppenbara sig.

Joachim - som inte alltid förstår andras resonemang

(Foto: Lars Rydestad)

Sensus vill ha ett tredje kön!

"Vänsterpartiet och kyrkliga studieförbundet Sensus vill införa ett tredje kön – hen" skriver Dagen, de flesta av er som läser denna blogg känner till detta, och den undersökning som finns med visar på ett massivt motstånd.

"Om man söker jobb på Sensus kan man numera ange kön, som "han, hon eller hen". Avsikten är inte att väcka debatt, menar Sensus, inte heller att provocera eller att förändra språket."

För mig , som kristen, finner jag inte stöd för detta någonstans i bibeln. Ändå är det en organisation som Sensus, som är beroende av stöd från Svenska kyrkan, som för fram detta tillsammans med ett politiskt parti.

Min egen kritik är egentligen att vi redan har svårt med de båda könen vi har. Vi män är snart några vilsna stackare som inte vet hur starka eller svaga vi skall vara. Detsamma gäller kvinnans roll. Hon är fortfarande den enda av oss som kan bli gravid, är det bra eller dåligt? Osv. Det finns många frågetecken kring de gamla könsrollerna och när de nu luckras upp mer och mer skapar det osäkerhet om vilket det behöver samtalas kring.

Det handlar inte om att vi har för få kön, det handlar om våra värderingar kring de vi redan har!

Joachim - som inte alltid förstår ordet könsneutralt.

Kristen - att vara förföljd!

Som en röd tråd idag står det om olika sorters konflikter kristna är indragna i och som kostar dem mycket lidande.

• Han är son till en av islamistgruppen Hamas grundare - och blev Israels främste agent på Västbanken. Nu lever han under ständigt dödshot efter att ha avslöjat sitt spioneri. - Jag bär mitt kors, säger Mosab Yousef, som lämnat islam för att bli glödande kristen.
• Över femhundra människor, mestadels kristna, mördades i helgen i en massaker i Nigeria. Frågan är hur våldsspiralen mellan kristna och muslimer i landet ska få ett slut?


• Adnan Hana al-Dahan, 60, är en av ett flertal kristna irakier som mördats i Mosul de senaste veckorna.

På Martyrkyrkans hemsida kan du läsa om vad som sker i världen och just nu känns det som om spänningen ökar sammantaget. En del av oss känner kanske kallelsen att fara ut i världen för att stödja och hjälpa. Personligen tänker jag på hur det ser ut i vårt eget land. Om vi inte är vaksamma kommer vi har stora spänningar även här på hemmafront och vad gör vi då?

Vi strävar efter att göra vårt land mer och mer historielöst, vilket för mig betyder att man tappar identitet på det nationella planet. Samtidigt känns det som man försöker sig på det system som praktiserades i öst, att alltmer förbjuda religioner i det offentliga rummet. Att gömma något under ytan som engagerar så många är inte vist. Det blir spänningar som leder till olika "vulkanutbrott".

Joachim - som vill ha ett kristet land med öppenhet för andra

Antisemitismen har återvänt till Europa

Jag tror egentligen att det, antisemitismen, har alltid funnits hos en del eftersom idéen att förfölja ett folk, och just judar, medvetandegörs i varje historiebok genom att skoleleverna ser vad mänskligheten har gjort mot det judiska folket. Och ju längre tiden går är det fler som menar att detta aldrig har hänt, utan förföljelserna under andra världskriget har judarna själva hittat på! En befängd tanke, men just nu accelererar de negativa tongångarna och då använder man staten Israels nuvarande politik som argument.

Ett annat argument som Henrik Bachner menar i tidningen är "att judehatet hade sitt ursprung i Europa och senare blivit tabu här. Men genom att muslimska länder odlat en öppen antisemitism har denna börjat influera även regeringar och opinioner i Europa".

I vårt land talar vi gärna om mångfald och att alla skall få plats, men när t o m framstående politiker, biskopar m fl är med i debatten så får det konsekvenser, som de kanske inte ens själva räknat med.

Eftersom jag själv har ett ursprung i ett annat land vet jag hur det känns att bli anklagad för något man själv inte har haft del i. Jag är född i Berlin och blev betraktad som en liten "rund nasse" av klasskamrater m fl. Jag kände mig inte som ett offer, men det gjorde något med mig.

Våra judiska vänner på hemmaplan och även de som bor i landet Israel, liksom palestinerna, skall behandlas med respekt. Den svåra situationen som råder i mellanösten, och då inte bara landet Israel, utan även de muslimska grannländerna, skall vi vara medvetna om att det är något de själva lider av. Och att måla ut ett folk som den stora boven är att förenkla och blåsa liv i antisemitismen.

Joachim - som inte tror att man löser en konflikt genom att förfölja den ena parten

Följ Oas-förberedelserna på Twitter

Vill bara göra er uppmärksamma på att förberedelserna för sommarens OAS-möte i Borås är i full gång och programmet är så digert och inspirerande, att de flesta kan finna något som berör.

Se på OAS egen hemsida!

Följ med via kampanjgeneralen Jan Hallquists twitter! Jag tror att vi alla behöver inspiration i vår kristna tro och vi har olika källor till detta. Det viktiga är att vi finner den plats där Guds Ande kan få tala till oss och leda oss vidare. OAS är en karismatisk förnyelserörelse med rötterna i Svenska kyrkan som årligen uppmuntrar tusentals lärjungar genom bl.a. lovsång och undervisning. Samtidigt jobbar man också på bred ekumenisk front, både nationellt och utomlands.

Vi vill vara tydliga i detta att Jesus är Guds son och vår Frälsare. Hos honom finns något som man inte kan finna någon annanstans. Detta är en trosfråga och därför vill vi hela tiden lyfta fram denna skatt som vi delar med den världsvida kyrkan. Tillsammans med bröder och systrar inom den karismatiska väckelsen stärks hoppet och tron.

Joachim - en av styrelseledamöterna i OAS

Carola - en kvinna som berör

"Carola berättar om sitt engagemang för fattiga och den smutskastning hon känner från pressen: Jag gör det jag tycker är viktigt" skriver Dagen.

Carola är en person om vilket det tycks mycket och det är villkor, som alla som ger sig ut på den offentliga arenan, man får leva med. Men att så många skall feltolka och nedvärdera är obegripligt. Carola engagerar sig, bryr sig om människor som drabbas etc. Det är faktiskt mer än vad många av oss andra gör!

Man får gärna kritisera både Carola, oss präster m. fl. men man bör ändå vara medveten om vad man själv gör. Många kritiker och "gnällspikar" bidrar inte med något själva utan de lägger ner sin energi på att just kritisera andra, särskilt offentliga personer, som man nästan tycks ha en avund inställning till.

Stå på dig Carola! Var frimodig! Du, liksom alla vi andra, gör misstag, men vi vet var förlåtelsen finns. Så länge vi kämpar med ett ärligt hjärta och med ett gott syfte skall vi fortsätta engagemanget och för det som vi brinner för!

Joachim - som vill ha fler engagerade i samhället, men som inser att många är rädda för att få kritik och då är det lättare att vara passiv.

Sverige står modell för en ny andlighet?

Svenska Dagbladet skriver följande: "Gud är inte död i Sverige, men nästan. Fast det är bara den gamla personliga, styrande och ställande guden som är på väg att gå hädan. När filosofer och tänkare runt om i världen livligt diskuterar en ny gudssyn kommer de fram till en grundhållning som liknar den typiskt svenska.

Vidare står det "Enligt en återkommande internationell undersökning om människors värderingar, World Values Survey, är Gud viktig bara för var femte svensk (17 procent) och religion är viktigt för enbart var tredje (35 procent)".

Läs hela artikeln här!

Visst är "individtron" utbredd i vårt land och likaså är väldigt många verbalt säkra på vad man inte tror på. I alla fall inte på en Gubbe där uppe! Inte heller har en man vid namn Jesus något större inflytande, han levde ju för så länge sedan!

Fast detta är ju nu Sverige! Och faktum är att det håller på att hända något även i vårt land! Det blir fler och fler medvetna kristna i detta land, som regelbundet ber och läser i den heliga Skrift. Och ser man globalt, så är det på detta sätt det ser ut i andra delar av världen. Fast den bilden får man inte av svensk massmedia.

Det som bl. a. är spännande och utmanande för oss här hemma är att den personliga tron är inte en filosofi för den religiöse. I slutänden måste vi alla fundera på vad vi tror på och eftersom tron för mig är en relation med levande Gud, så betyder det att man kan inte, enligt mitt sätt att se på det, ha relation med en filosofi. Den kan möjligtvis hjälpa mig till olika insikter, men den kan inte sona mina brott eller erbjuda liv.

Om Gud endast bli något individualistiskt subjektivt, så förstår jag att de etablerade religionerna blir till stötostenar, efter som de lyfter fram gemenskapen, den objektive Guden och att vi är i behov av förlåtelsen som kommer utifrån, något som vi inte kan pressa fram av egen kraft.

Joachim - som känner att i sekulariserade Sverige kan många aktörer få gehör. Men till slut är det bara sanningen som segrar och för mig är Jesus "Vägen, Sanningen och Livet".

Snö och OS

Det råder just nu nyhetstorka och jag finner inte så många intressanta rubriker i våra tidningar. Det mesta handlar om snö och OS. Det är som om vi människor har svårt att ta in mer än några ämnen.

För oss med mycket snö har det ändå blivit en tankeställare; naturens krafter är starka och jag tror att det är en och annan som psykiskt lider av allt detta snöande. Man är liksom maktlös och kanske är det en god insikt för alla oss som tror att vi har kontrollen.

Jag återkommer när det dyker upp något att samtala kring. Du kanske själv har något uppslag? Välkommen att göra din röst hörd!

Joachim - som skall ut i snön :)

Kristendomens betydelse stryks i ny kursplan

Skolverket ska ta fram nya kursplaner för alla ämnen i grundskolan.
Men när det gäller kursplanen för religion har verket fått hård kritik.
Texter om kristendomen som funnits med tidigare har strukits. Detta skriver Aftonbladet i en artikel. Även Dagen skrev om detta för en tid sedan.

Naturligtvis kan man ha olika uppfattningar om kristendomens betydelse, men vad löser man med att förringa kristendomens betydelse för vårt land? Vilken grundsyn har man på den kristna tron och dess utövare? Vems ärende går man när man vill göra alla religioner likvärdiga? Vilken tro har våra politiker eftersom deras och andra ansvarigas tro påverkar uttrycksätt och hur man hanterar detta ärende. Varje människas personliga tro, oavsett om de är ministrar eller inte, visar sig i ord och handlingar.

Att ta bort kristendomens betydelse är jag personligen starkt emot eftersom det kommer att medföra att unga generationer tappar en grunddimension. Vi blir mer och mer religiösa analfabeter i vårt land! Hur skall en individ lära sig att uttrycka sin egen tro om man inte har ett grundspråk. Vårt andliga grundspråk i Sverige är kristendom och har så varit i många hundra år.

Joachim - förespråkare av kristendomsundervisning

Kunskap öppnar perspektiv

Finns det en religiös analfabetism bland journalister? Är det "vi och dom"-konceptet som råder på redaktionerna? Enligt Madelene Engstrand Andersson, som studerat hur dagstidningar skildrar religion, är detta ett faktum.

Detta kommer egentligen inte som en nyhet och det gäller inte enbart brist i ren kunskap utan det saknas även förmåga i hur man sätter sig in i en övertygad människas situation. Vi utgår alla från vår egen kontext och något annat kan man ju inte vänta sig! Problemet är bara att detta skulle behöva tydliggöras eftersom man ibland får känslan av att journalister ikläder sig en alltför stor kostym. Subjektivitet döljs av s.k. objektivitet.

Den bild/de bilder av religiösa människor som finns idag är vi kristna själva delvis skuld till, vi behöver en sund självrannsakan. Allt är inte "massmedias fel". Samtidigt behöver också massmedia granska sig själva, liksom alla andra. De senaste händelserna med bl. a. en biskop "som inte är välkommen på sin arbetsplats" eller en polischef som anklagas för att nästan vara en "Jekyll och Hyde" visar på en behövlig journalistik, samtidigt undrar man ibland om den energin som läggs på att granska andra vänds tillbaks, så skulle det säkert finnas ett och annat att upptäcka. Skytte är ett ex på hur trenderna på 70-talet var. Det behövs en sund självkritik bland de som granska andra. Inte minst kunskapsmässigt.

Joachim - som gillar det skrivna ordet

Värdegrund = tro?

”Muslimer och KD har gemensam värdegrund” säger Imam Abd al Haqq Kielan i tidningen Dagen.

Detta är intressant, men för det första måste man tydligt bena ut vad som man menar med "muslimer". Skall man se på muslimer över hela världen som en homogen grupp? Det är för mig lika felaktigt som att se alla "kristna" som en enda grupp, som har samma övertygelse, även om man delar de centrala bitarna.

Det andra är vad man menar med värdegrund? Ett världigt populärt ord som idag, i många sammanhang, används som synonym till tro/bekännelse. Att värdegrund och tro går in i varandra håller jag med om, men inte att sätta likhetstecken mellan dem!

Min kristna tro är grunden för min värdegrund. Hur jag värderar min omgivning har att göra med min tro. Tyvärr är det idag inte tydligt hur viktigt den inre övertygelsen/tron är för de nenskilde eftersom gärningsrättfärdigheten i samhället är så stark. "Tro som du vill bara du gör det folk anser är rätt". Men som Luther sa; en goda gärningar gör inte (nödvändigtvis) en människa god, men en god människa göra goda gärningar".

Jag tror att det måste bli tydligt att den kristna tron har att göra med mitt hjärtas överlåtelse till Guds ende son, Jesus Kristus. Att betrakta den kristna tron utan detta är att förringa den. Sedan befinner vi oss på olika avstånd från kärnan i tron. Men detta centrala gör att världsreligionerna skiljer sig åt.

Nu skall inte Imanen vara med på en lista och det är nog klokt. Samtidigt vill jag ändå lyfta fram att det är stort när man möter någon med en trosövertygelse. I bästa fall, och med respekt, så förstår man att tron är viktig för den andre och vise versa, även om man inte dela den!

Joachim - som ser på religionsdialog som något kompletterande till evangelisation/mission och inte istället för.

Korta gudstjänster

En dam kom igår och beklagade sig. Hon var sjuk i söndags och kunde ej gå till kyrkan utan var tvungen att se på tv-gudstjänsten. Men den vara alldeles för kort! Hon är van vid långa gudstjänster i Kungsbacka kyrka.

Hur lång skall en gudstjänst vara? Frågan är egentligen felställd eftersom tiden bör inte vara den enda "kontrollen". Innehåll, variation, undervisning mm är viktigt. Söndagens gudstjänst är ju ändå ett möte med den som man skall träffa i evighet!

Något som var kort och kärnfullt var söndagens Helgmålsbön från Varberg, Sollyckans kyrka. Lennart Henriksson från OAS (barnoas) talade och det var tydligt och lätt att ta till sig! Se gärna den här!

Joachim - som sällan ser på tv-gudstjänster, men inser att det är viktigt för en stor grupp människor!

Oduglig tjänare!

I går var evangelie-texten hämtad från Luk. 17:7 ff där Jesus säger bl.a. så här enligt bibel 2000:

"När ni har gjort allt som åligger er skall ni säga: Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra."

Att vara en Jesu lärjunge är inte att vara oduglig, utan veta i hjärtat var man har sin identitet och sitt värde - nämligen hos Gud. Ser man tidningsrubrikerna så är de fulla av människor som på ett eller annat sätt söker bekräftelse genom att "sätta sig" på andra.

Ex.

"Åtta svenska organisationer, däribland Amnesty och RFSU, kräver i ett gemensamt upprop att regeringen antar en särskild handlingsplan mot våldtäkt och annat sexuellt våld."

"Margot Wallström har utsetts till en toppost inom FN som särskild representant för att arbeta mot sexuellt våld mot kvinnor i konflikter."

"Antisemitismen är mycket stark bland invandrare från muslimska länder i Danmark."

"Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu (S) har fått hård kritik för sina uttalanden om judarnas utsatthet i Malmö. Reepalu jämställde i en intervju i Skånska Dagbladet antisemitism med sionism."

Det finns många, många fler artiklar och det är intressant att, om vi återvänder till Jesu ord, han menar att vi egentligen är dugliga och älskade, men inte pga våra goda handlingar eller att vi avstår från de onda. Inte heller för att att andra människor upphöjer oss (även om det oftast är uppmuntrande och många gånger välbehövligt). Men allt detta blir ju snabbt historia och var dag har som bekant nog med sitt eget. Vår bekräftelse ligger djupare och på ett annat plan.

Alla dessa våldtäkter, rasistiska uttal m.m. finns det säkert olika argument varför det sker, men en grund måste vara att man själv saknar något väsentligt. Brist på kärlek, tilltro, gemenskap etc. och konsekvensen blir agg mot andra, utnyttjande och bristande respekt. Vi kristna kan aldrig slå oss på bröstet och säga att vi är bättre, men att vara ägd av Gud/Jesus och låta hans ord leda en är bättre än att vara ägd av sin egen egoism, sin egen girighet eller vad det nu kan vara.

Genom regeländringar, straffskalor, Burkabruk (Det är bra att Fredrik Reinfeldt backade om burkaförbud. Det sa Göran Hägglund i samband med Kristdemokraternas kommundagar i Jönköping skrev Dagen) och mycket annat kan vi komma en bit, men i grunden handlar det om vad som finns i våra hjärtan och vilken relation vi har till Gud. Du kan ex. inte förgripa dig på ett barn och samtidigt ha frid med Gud!

Joachim - som tror att kyrkans uppgift är just att räcka evangelium, för att förvandla liv. Och det är inte vilket evangelium som helst! Det handlar om Jesu kors!

Ingmar – Skånes ensamme munk

Många av oss läser dagligen Aftonbladet och förfasas över alla artiklar. Nu senast om det höga polisbefälets påstådda skandaler. Så kommer en artikel om broder Ingmar Svantesson i Maria-vall på Österlen i Skåne.

Han är kontrast till så mycket i samhället som är osunt. Få av oss andra skulle kunna och vilja leva som Ingmar, eftersom det handlar om en kallelse, men man kan inte låta bli att stanna upp en stund och meditera över hur vi prioriterar i våra liv. Vad är viktigt och inte?

Efter att ha mött och lyssnat till Ingmar så kan jag bara konstatera att det finns en äkthet och en frid som har att göra med genuin tro. Broder Ingmar är inte färdig, men han har ett fokus och han har en väg att gå. Detta i en tid och i en omvärld som är så vilsen och frågandes efter hur lycklig man egentligen kan bli i detta livet.

Vi behöver munkar och nunnor mitt ibland oss som hjälper oss, dels med sina exempel men också med sina böner, att leva i en värld som många gånger är ganska nedbrytande. De hjälper oss att se ljuset/Jesus och vara tacksamma över rätt saker.

Joachim - som vill tacka Aftonbladet för en fin artikel och att Ingmar ställde upp.

Bilden är från aftonbladet. Foto: David Bergström

Kungaparet till S:ta Clara kyrka

Känns nästan som en liten solskenshistoria, att vårt kungapar skall besöka S:ta Clara kyrka. Dessutom vara med och fira gudstjänst. Världen idag och Kyrkans tidning skriver om det.

Personligen är jag riktigt glad över det eftersom kungahusets kontakt med församlingen i Clara har fördjupats sedan 2005. De ser arbetet som utförs och den "trovärdiga tro", som inte minst de utslagna möter i olika sammanhang.

Jag är övertygad om att detta minskar avståndet mellan "slott och koja" och förhoppningsvis kanske detta kan bidra till att alla dessa i vårt land som ifrågasätter kungabröllop och monarkin lättare kan förstå att vi faktiskt har ett kungahus som tillåter sig att bli berörda av det som är svårt. Lägg istället ner mer energi på alla dessa giriga i vårt land som kämpar för att behålla sina miljonbonusar.

Det finns många former av makt i vårt samhälle, och man kan kritisera all makt om man så vill. Men för mig är det en glädje när avstånden mellan människor minskar istället för att öka och kungaparets besök är i detta fall väldigt positivt. Sedan kommer vi även fortsättningsvis att ha olika roller i samhället, vare sig vi vill det eller inte.

Joachim - som just nu undrar vad jag själv kan göra för de som har det svårast omkring mig. Det räcker inte med att sälja ost .. .. och ge bort överskottet .. ..

Pingstledaren vill höja pionjärandan: Skärp er!

Pelle Hörnmark citerade en profetia med ett språkbruk som fått honom att haja till, men med ett budskap mitt i prick: "Skärp er, säger Herren, ni kan bättre!"

Det Pelle här ger uttryck för, enligt min tolkning, är hur vi kristna ser på andra omkring oss. Som C S Lewis uttrycker det, att om kristendomen är sann, då är av vikt för alla! Men hur visar vi "bekännande" kristna detta? Jag som "Svenskkyrklig präst" är bekymrad över kristendomens roll och engagemang i vårt land idag. Varför? Därför att vi ryggar tillbaks och verkar inte stå för vad vi själva tror på i många sammanhang. Ordet pionjär är väl valt eftersom det uttrycker en uppoffrande, nyfiken, längtandes karaktär som vill något, som bär på visioner. Många goda gärningar sker dagligen som inte skapar rubriker, men det är inte dem jag talar om utan den tydliga förkunnelsen, i ord och handling som förvandlar liv. I mitt inre ser jag Petrus och Paulus, olika munkar och nunnor, Billy Graham etc. Men också vad som skulle kunna ske i vår egen närmiljö.

Vi har ännu inte uppfyllt Jesu ord i Matt. 28:18-20, att gå ut i hela världen. Vi annonserar, anställer, strukturerar om, ändrar språkbruk, skriver nya psalmer, kommer med nya gudstjänstformer etc. men pionjärarbetet har aldrig fokuserat på det yttre först och främst utan på det inre. Formen kan vara bärare av insidan, helt klart! Men själv föredrar jag tvärtom, att insidan, Guds ord, relationen med levande Gud, med Jesus, får prägla formerna.

Både Pingströrelsen (frikyrkligheten) och Svenska kyrkan m. fl. behöver ständigt fundera vidare. Men i dessa tankar måste vårt fokus ligga på hur vi hjälper andra människor, inte bara att må väl, utan hur de får en personlig tro på Jesus Kristus och vad vi är beredda att offra för detta!

Joachim - som i hjärtat vill att alla skall ha en medveten tro på den uppståndne

Nätet - det nya evangelisationsforumet

Påven manar präster att surfa på nätet skriver tidningen Dagen. Det är väl egentligen inget nytt. I veckan kunde vi läsa om Patrik Magnusson som är präst i Helga Trefaldighets församling i Uppsala och som tycker det är kul att få ut kyrkans livsviktiga budskap på nya arenor.

Vi är många som både bloggar och sysslar med Facebook och trots att jag själv sysslat med det ganska mycket och länge är jag lite frågande, eftersom det tar tid och kraft och vi vet fortfarande inte vad det leder till. Det finns kyrkor i cyberrymden som inte finns i verkligheten, där man kan chatta med andra som sitter vid sina datorer. Är det bra eller dåligt?

I går kväll tipsade vännen Simon mig att man kan ha bönemöte på Facebook. Man skriver helt enkelt in sitt böneämne på loggen och sedan kan de andra som ser det lyfta fram det i en kort bön. Flera hundra inlägg på några timmar!

Jag tror på bredden och mångfalden, bara det blir vettigt innehåll! Det får aldrig bli så att formerna är det viktigaste utan det måste vara det vi fyller saker och ting med. Vi kristna behöver absolut synas i alla möjliga sammanhang. Vi lever i en tid då vi inte kan förvänta oss att folk kommer till kyrkan utan vi måste ta Jesu missionsbefallning på allvar och först "gå ut", även på nätet! Så länge vi håller oss till Frälsaren och är salt och ljus kan vi röra oss på olika arenor.

Joachim - som gillar nya tekniker :)

Guds lilla hjälpreda

Inga Pagréus är diakonen i Clara som verkligen brinner för människor som kämpar. Hon står för en trovärdig tro som är förankrad i både den verklighet hon möter och bibeln.

Vi får dels tacka Gud för att det finns sådana människor bland oss och samtidigt behöver vi be att hon håller länge. Känner jag Inga rätt, så vill hon aldrig ta åt sig någon ära, utan den skall Jesus ha! Vad man gör mot en av de minsta gör man för honom. Det är alltid Frälsaren som finns i centrum.

Vi andra hedrar både Inga och det hon gör bäst genom att låta oss bli inspirerade i dess rätta bemärkelse, låta Guds Ande leda oss i våra gärningar. Så tack gode Gud för det du gör genom din "lilla hjälpreda". Tack Inga och all välsignelse i ditt arbete!

Joachim - som blir uppmuntrad

Två våldsamma sätt att möta problem!

Egentligen är det fruktansvärt när man som utomstående läser om alla dessa hedersmord. Man blir ledsen, arg och djupast känner man att människan är inte riktigt klok som gör så här, t o m mot sina egna barn. Läs om när Christopher Alam övergav islam och blev kristen. Då skrev han under sin egen dödsdöm - efter en mirakulös flykt kom han till Sverige.

Det är i dessa situationer lätt att måla upp kristendomen som något väldigt positivt gentemot andra religioner. Och det är den utan tvekan. För mig är den sanningen, eftersom Jesus är sanningen. Men samtidigt måste man hela tiden skilja mellan religion och utövare. Detta gäller alla trosinriktningar, och det betyder självrannsakan! Egentligen borde man aldrig behöva göra detta eftersom utövandet/lärjungaskapet och själva läran borde vara ett. Men för en kristen är det endast Jesus själv som klarade detta. Eftersom han är Ordet som blev kött. Alla vi andra är i behov av Frälsning och nåd som följer i dess kölvatten.

Därför blir jag som kristen upprörd när jag läser om amerikanska soldater som använder kikarsikten med inristade hänvisningar till Bibeln. Skulle Jesus kunna tänka sig göra något sådant? Nog för att man inte delar tron och båda sidor vill att den andra sidan skall "omvända sig". Dessutom finns budskapet om den dubbla utgången hos båda. Jesus är tydlig i detta, men man blandar ihop politik och mission om man gör som de amerikanska styrkorna. Det påminner lite om korstågen. Att man däremot försvarar ett land eller ett folk mot angripare är en annan sak.

Joachim - som vill att alla skall komma till tro på den uppståndne Jesus, men inte med hjälp av människotillverkade vapen. Guds ord är vassare än ett svärd!

Ledare och ansvariga

Dagen skriver ”Förtroendet borta för Johannes Amritzer”. Det handlar om nysatsningen på ett apostoliskt nätverk som får flera tidigare närstående ledare att reagera. En av dem är bl. a. John-Ted Berge, pastor i Märsta Harvest center.

Om man ställer sig i betraktarens position och ser på många av dagens andliga ledare så finns det en risk att man undrar vem man skall hysa förtroende för? Att förkunna om omvändelse, evigheten, vikten av frälsningen, vilket är ju sund kristen undervisning är bra och ligger i själva uppdraget. Samtidigt skapar det så ofta distans och avståndstagande till troende syskon. Denna "andliga mekanism" finns i många sammanhang och återfinns i alla möjliga traditioner.

Vänder man blicken ut mot världen, så är det ganska intressant vad elva palestinska människorättsgrupper kräver, nämligen att palestinierna själva ska utreda sina egna påstådda krigsbrott. Denna självrannsakan kan medföra respekt, om den inte bara är ett spel för galleriet.

Sådan självrannsakan, där man gör upp med egna misstag, gäller både nationer, enskilda kyrkor och samfund och på ett personligt plan. Ingen av oss är fullkomlig utan i stort behov av nåden som kommer från Gud.

Ett sunt ledarskap idag är ett som också vågar vara svagt. Vi som är s. k . andliga ledare med kristen tro får själva krypa till korset och be om förlåtelse för våra synder. En av de största är att vi så ofta följer vårt eget förstånd, istället för att lyssna in Herren, med Andens hjälp. Grunden för den kristne är alltid den heliga Skrift, men när man är otålig, lite pressad, så glömmer man ibland bort detta. Detta gäller oss alla! Men jag behöver ständigt bli påmind om den dagliga omvändelsen. Det finns alltid en liten risk att då man har pengaflöde i ryggen, politisk medvind, grupper med hejaramser m. m. blir fartblind.

Joachim - som tror att samtalet om andligt ledarskap är viktigt i byggandet av sunda församlingar

Religionsfrihet

70 procent av världens befolkning lever i länder där religionsfriheten är starkt begränsad. Det visar en stor undersökning gjord av amerikanska tankesmedjan The Pew forum.

I Sverige reflekterar vi inte ofta över denna frihet. Tvärtom känns det ibland som vi begränsar den, genom att värdera människor efter deras uppfattningar/åsikter i olika frågor.

Som präst möter man många människor och de visar upp olika former av rädslor. Det handlar om att inte våga bekänna sin tro på sin arbetsplats. Man har ju läst om tillsättningar där samfundstillhörigheten varit ett hinder. Man kan också välja att avstå från en bekännelse för att man helt enkelt inte känner sig redo att "försvara" ens tro. För det är just så många upplever det, att en som är s.k. troende behöver försvara den inför andra.

Som troende är det inte alltid så enkelt att visa sin tro offentligt, eftersom "religiös neutralitet" skall råda på många platser. Religionsfrihet har blivit frihet från religion och som argument lyfts ofta fram vårt mångkulturella samhälle. Det handlar om ett hänsynstagande till andra. Och detta är naturligtvis viktigt, men samtidigt är det lättare många gånger, även som präst och kristen, att ha samtal med någon från en annan religion eller annan kyrklig tradition, när man vet vad den andra tror på.

Jag hoppas att vi skall känna tacksamhet och inte bara ta det för självklart att vi har religionsfrihet i vårt land. Vi kan behöva jobba för den friheten, så att vi inte endast blir ett land fritt från religion. Ett sådant land känner jag inte till!

Joachim - som inte ser det mångkulturella som ett problem utan som en utmaning.

Försoning och konflikt

Relationerna i världen mellan de stora religionerna börjar bli alltmer ansträngd och konflikterna kommer närmare och närmare oss själva. Just nu är det spänt mellan kristna och muslimer på många platser.

Nigeria:
"Myndigheterna i delstaten Plateau i Nigeria utfärdade utegångsförbud i staden Jos på söndagen, sedan flera dödats i sammandrabbningar mellan kristna och muslimer".

Malaysia:

"Motsättningarna hårdnar mellan muslimer och kristna i Malaysia sedan en domstol slagit fast att kristna har rätt att använda ordet Allah om Gud".

Nag Hammadi:

"Många kristna egyptier har reagerat på dödsskjutningarna efter julmässan i staden Nag Hammadi. På lördag hålls en demonstration i Stockholm".

Samtidigt kommer med jämna mellanrum konflikten mellan judar och kristna upp, senast i samband med att Påven besökte synagogan i Rom. "Katolska kyrkans roll under Förintelsen överskuggade påven Benedikt XVI:s historiska besök i Roms ledande synagoga på söndagen". Om detta har också Kyrkans Tidning skrivit.

Jag kan tänka mig att det finns de som anser att om vi inte haft religioner, så hade det varit lugnare, men det handlar om människors övertygelser och tro. Att ta bort detta är att göra människor omänskliga. Även en agnostiker eller ateist har sin tro. Den stora utmaningen är att göra samhället mer mänskligt. Det som vi ser i Haiti är inte endast något som orsakat av en naturkatastrof, utan fattigdom och kriminalitet har frodats och därav är det också ett lamslaget land.

Därför tror jag det är sant när man hävdar att fattigdomen är ett av våra största problem. Tillsammans måste världsreligionerna, politikerna kämpa med detta. Risken med konflikter är bl.a. att man ofta tappa fokuset.

Joachim - som tror att tryggheten i den egna tron minskar behovet av självhävdelse

Nya församlingar och nya ledare !?

Rick Warren startar okänd ledarkurs för Skandinavien enligt tidningen Dagen och detta är kanske inte så konstigt eftersom många människor i norden tycks vara andligt vilsna och sakna andliga ledare så finns det ju behov.

Hur som helst är det en utmaning för oss som redan är ledare i någon kyrka. Skall vi se detta som ett hot eller ett positivt komplement? Skadar det eller är det berikande?

Samtidigt kunde vi läsa om hur pastor Amritzer nystartar apostoliskt nätverk i Sverige. Det handlar om att "plantera" nya församlingar. Bl. a. skriver han: "- Det är jättepopulärt att prata om det och att propagera för det. Men sen är det väldigt få som gör det konkret. EFK har varit föredömliga och startat en rad församlingar. Men pingströrelsen och trosrörelsen, som jag befunnit mig mest i, får nog komma igen lite på den här punkten. Ska vi överleva som frikyrkorörelse i Sverige så måste vi plantera nya församlingar."

Själv gillar jag formuleringen "bygga församling". Byggandet kan ske åt flera håll. Men framför allt både inåt och utåt. Dessa riktningar är beroende av varandra. Genom att vara missionerande ("bygga nya församlingar/hjälpa nya kristna") så växer man själv. Men man kan inte vara evangeliserande/missionerande om man inte ägnar sig åt fördjupning, att man medvetet jobbar inåt. Därför är undervisningen i en församling så viktig och gudstjänstfirandet.

Oavsett vad andra pastorer gör, så är det en positiv utmaning att bygga där man står. Varje dag möter man människor som skulle må väldigt gott av mera evangelium. En dröm vore att alla som kallar sig för kristna i vårt land hittade in i en smågrupp som passade dem och i vilken man fick möjlighet att fördjupa sig i bibeln, bönen och gemenskapen.

Joachim - som vill att den s. k. sekulariseringen skall avta

Dagens kyrkoval sågas av kyrkoherdarna

Jag tillhör de 89% av kyrkoherdarna som vill förändra dagens valsystem. Det är omständigt, kostar väldigt mycket pengar, och har samtidigt inte ökat valdeltagandet. Dessutom är det fortfarande kvar ganska mycket av gammal partipolitik. Kyrkan skall engagera sig i samhälle, men vara fri från de politiska makthavarna. Vill man förändra något i samhället är det ju oftast de som har makten man kritiserar och många gånger handlar det om partipolitik.

Tidningen Dagen tar upp detta och det skall bli intressant att se vad som sker i framtiden. Demokratin är viktig och att alla som vill vara med är välkomna. I kyrkoordningen står det bl. a. följande; "Den grundläggande tro, bekännelse och lära som Svenska kyrkan står för ska komma till uttryck i allt vad kyrkan gör och säger. Kyrkan förutsätter att de som företräder kyrkan delar kristen tro och kristet liv."

För att uppnå detta behövs val, verksamheter, gudstjänster, anställda, frivilliga etc. som berör. Detta är en enorm utmaning för oss inför framtiden: att vara en kyrka som med Guds hjälp, just berör, förvandlar liv och som står fast vid sin tro på Jesus Kristus. Detta måste mera komma fram också i våra kyrkoval.

Det är viktigt att påpeka, att vi kyrkoherdar är inte kritiska mot människorna som ställer upp på de olika listorna, det skall vi inte tycka något om egentligen, utan man ifrågasätter själva systemet.

Joachim - som hoppas att vi hittar en bra lösning

Ett nytt år har börjat

När man ser framåt kan man fundera på vad man har för visioner? Vad vill man skall ske under det närmaste året och på vilket sätt kan man uppnå målen?

Naturligtvis ligger alltid önskan om att fler skall komma till tro på den uppståndne Frälsaren Jesus. Men samtidigt ser jag ett oerhört behov i att se bredare och djupare. Det kommer inte att bli fler om inte det s. k. lekfolket rustas och blir frimodiga. Alla trender, generellt, visar på färre troende i vårt land. Fast det är lite som finanskrisen, det känns som vi börjar närma oss botten och vi ser exempel på positiv utveckling.

Fast vi behöver i detta läge tänka om och varje individ som kallar sig kristen måste fundera på var och hur man kan tjäna i guds rike. Vi som är församlingsledning (förtroendevalda/äldste och anställda) måste med goda exempel och hårt, uthålligt arbete hjälpa och inspirera alla dessa "frivilliga". Visa på rakhet (därav lodlinan på fotot!).

Gudstjänster med bön och lovsång, sakramenten, undervisning, mötesplatser och mycket annat är absolut nödvändigt men det började med Jesu ord till apostlarna "Följ mig". Orden följ mig gäller dig och alla andra. Låt oss, med en positivt attityd, se framåt. Gud välsigne lekfolket!

Joachim - som idag, söndag efter nyår, tänker på "Guds hus" - stället för rustning och inspiration