Har varit fyra dagar på Åh på s.k. medarbetardagar för i första hand kyrkliga arbetslag, men även många förtroendevalda var där. Underbara mässor med mycket stark lovsång, förbön och bikt, undervisningpass och många möjligheter till samtal och gemenskap gör dessa dagar till rika och välsignade.
Väl medveten om att de inte passar alla, och jag vet inte exakt hur många hundra vi var, så blir ändå min undran var alla andra hittar sin inspiration? Från Kungsbacka var vi nog tillsammans ca 15 personer varav tre var där alla dagarna. Att göra något tillsammans och att det är fokus på bibel, gudstjänst och bön är starkt. Personligen behöver jag Guds helige Andes påfyllnad i min prästtjänst och inte minst som kyrkoherde. I allt församlingsbyggande, som ju är till för att förvandla landet! behövs det medarbetare som mår väl. Och då menar jag på alla plan, både fysiskt och psykiskt men också andligt.
Det finns många källor till påfyllnad; retreater, konferenser, inspirationsdagar etc. Men hur mycket som än levereras så måste man ta till sig det. Jag kan uppleva, och detta är ingen kritik och snarare kärleksfullt konstaterande, att rätt så många anställda i vår kyrka går på sparlåga. Man är nära utbrändhet och konflikter och för mig är en orsak att man fått för lite "input".
Utbildningar och kurser är det relativt gott om. Men jag menar det som ligger mera på trons plan, som leder till att vi t. ex. sitter i "omsorgsgrupper" och ber för varandra. Var och när fick man som enskild medarbetare frimodigt lägga fram sin nöd inför kärleksfulla vuxna och därefter ta emot deras förbön?
Joachim - som tänker på att efesiebrevet uppmanar oss att ta på hela rustningen!
1 kommentar:
Härligt Joachim att du fått påfyllning de senaste dagarna. I lördags under en bönedag på Vrångö fick jag också underbar påfyllning. Vi var ca 30 st som lovsjöng Herren, bad för varandra och för våra olika församlingar. Vi fick också hör härliga vittnesbörd om hur Jesus förvandlat människors liv. Målsättningen för alla deltagare under bönedagen var att komma närmare Herren. När jag körde hem från Saltholmen, efter att ha klivit av färjan på kvällen, upplevde jag att jag körde en svävare (bilens däck hade aldrig kontakt med gatan). Underbart!¨
Din vän Lennart
Skicka en kommentar