Bloggandet och Facebook

"Måste en präst alltid säga ja till debatt på blogg och Facebook? Nej, hävdar prästen Karin Långström Vinge. Ja, anser Anders Bylander som anmälde henne till domkapitlet." Detta går att läsa i Kyrkans Tidning. Även Dagen har skrivit om regler när det gäller bloggadet för oss präster.

I dessa lägen är man som präst nästan frestad av att inte skriva eller säga något för då behöver man inte bli anmäld. Vi är i dag ganska många präster som ser nätet som ett plats att möta människor på, precis som i affären eller på torget. Men det finns skillnader som är väsentliga och som man måste ta hänsyn till från både avsändarens och mottagarens håll.

Man kan inte alltid vara uppkopplad och man måste ha rätt att inte behöva svara direkt eller via bloggen. Samtidigt måste man vara tillmötesgående och åtminstone hänvisa till någon annan. Detta är för mig grundinställningen. Om man däremot kastar sig in i en kontroversiell fråga och censurerar motståndarens argument blir diskussionen obalanserad och då tappar blogginlägget sin trovärdighet.

Jag läser själv alla inlägg på min epost före det att de offentliggörs. Detta beroende på att det är jag som har ansvar för vad som publiceras och personliga påhopp och ovårdat språk är inte önskvärt. Skulle sådana kommentarer komma, särskilt med anonym underskrift så försvinner de. Är de sakliga och utan personliga kränkningar läggs de ut.

Jag vill lyfta fram frimodigheten att använda nätet, för det blir många gånger kommunikation med de människor som man annars kanske inte skulle ha mött. Gemensamt har vi ett ansvar att det kan fortsätta.

Joachim - som genom bloggen upplevt många goda samtal