Jag tror egentligen att det, antisemitismen, har alltid funnits hos en del eftersom idéen att förfölja ett folk, och just judar, medvetandegörs i varje historiebok genom att skoleleverna ser vad mänskligheten har gjort mot det judiska folket. Och ju längre tiden går är det fler som menar att detta aldrig har hänt, utan förföljelserna under andra världskriget har judarna själva hittat på! En befängd tanke, men just nu accelererar de negativa tongångarna och då använder man staten Israels nuvarande politik som argument.
Ett annat argument som Henrik Bachner menar i tidningen är "att judehatet hade sitt ursprung i Europa och senare blivit tabu här. Men genom att muslimska länder odlat en öppen antisemitism har denna börjat influera även regeringar och opinioner i Europa".
I vårt land talar vi gärna om mångfald och att alla skall få plats, men när t o m framstående politiker, biskopar m fl är med i debatten så får det konsekvenser, som de kanske inte ens själva räknat med.
Eftersom jag själv har ett ursprung i ett annat land vet jag hur det känns att bli anklagad för något man själv inte har haft del i. Jag är född i Berlin och blev betraktad som en liten "rund nasse" av klasskamrater m fl. Jag kände mig inte som ett offer, men det gjorde något med mig.
Våra judiska vänner på hemmaplan och även de som bor i landet Israel, liksom palestinerna, skall behandlas med respekt. Den svåra situationen som råder i mellanösten, och då inte bara landet Israel, utan även de muslimska grannländerna, skall vi vara medvetna om att det är något de själva lider av. Och att måla ut ett folk som den stora boven är att förenkla och blåsa liv i antisemitismen.
Våra judiska vänner på hemmaplan och även de som bor i landet Israel, liksom palestinerna, skall behandlas med respekt. Den svåra situationen som råder i mellanösten, och då inte bara landet Israel, utan även de muslimska grannländerna, skall vi vara medvetna om att det är något de själva lider av. Och att måla ut ett folk som den stora boven är att förenkla och blåsa liv i antisemitismen.
Joachim - som inte tror att man löser en konflikt genom att förfölja den ena parten
13 kommentarer:
Det är helt förskräckligt att detta sker i Sverige och Europa. Att t o m kyrkor och en f d ärkebiskop bidrar till judehatet genom att kritisera Israel på ett osakligt sätt skrämmer mig.
Som jag ser det är detta en del av den andliga kampen. Dessa nämnda människor/grupper bekämpar Guds folk judarna och Guds folk, de sant kristna.
Det beror på att de styrs av fel ande som hatar sanningen och Guds ord. K G Hammar har ju förkastat många av bibelns grundläggande sanningar. Det är logiskt att de också förkastar Israel.
Det är goda insikter som du skriver om här. Och det är insikter som också kan få konsekvenser för andra förföljelser som pågår runt om i världen. Antisemitismen har ju fula syskon.
Tänk om de kristna i Sverige kunde översätta antisemitismen till homofientligheten och skaffa sig insikter även där! Tänk om den kristna mobbningen av unga bögar och flator kunde upphöra i församlingar runt om i vårt fina land!
Vilken god värld som skulle kunna skapas - även för världens HBT-personer!
Gregorius
När det gäller associationer till homosexualiteten håller jag inte med dig.
Att sätta människor i en gasugn systematiskt för att de tillhör det judiska folket och att ha olika uppfattningar när det gäller homosexuella relationer är olika situationer.
Jag är inte överens med judarna när det gäller deras syn på Jesus men för den skull visar jag dem respekt och dessutom delar jag så mycket även när det gäller tron (GT).
Samma mekanismer i tankegångarna har jag när det gäller homosexuella vänner.
Joachim
Du är ingalunda ensam om att göra skillnad på de två olika sorternas antipati. Dessvärre har de mycket gemensamt och liknande mekanismer driver de båda i stora delar av världen.
Homosexuella sattes också systematiskt i koncetrationsläger, även om det var mera medicinska experiment än gasugnar de utsattes för. Detta skulle mycket gärna kunna hända igen och det är därför samhället måste hållas fritt från de mindre rumsrena åsikter som homofientlighet (även den kristna varianten som märkligt nog av okunnighet [får man hoppas] tillåts odlas i även de mest civiliserade av landets kyrkor.
Våra unga får ju aldrig lära sig att det är i sin ordning att behandla människor annorlunda p g a deras sexuella läggning, eller att de själva är onaturliga. Här har våra samfundsledare ett oerhört stort ansvar att visa mod, kraft och inte ge efter för den interna konservativa politiska korrektheten - som ju önskar motsatt utveckling i vårt goda samhälle.
Hej Gregorius Rex och alla andra!
Jag håller helt med om att man måste vara vaksam på tendenser till förföljelse av människor/grupper av olika skäl.
Historien kan mycket väl upprepa sig igen om vi inte ser upp, utan bara hänger med.
Det gäller ju inte bara judar, homosexuella, utan jag tror att de flesta grupper, oftast minoriteter kan bli förföljda om "rätt" människor tar täten och försöker få utvecklingen att gå åt det hållet. Detta kan säkert ske, genom att människor/grupper också hänger på lite aningslöst utan att från början ha onda avsikter.
Därför blir jag nyfiken på det du skirver, Gregorius Rex och skulle gärna se att du förklarar mer i klartext vad du anser att den "kristna varianten" av homofientlighet innebär. Den som "odlas i även de mest civiliserade kyrkor"?
Jag skulle också vilja få ett förtydligande, Gregorius Rex, vad dumenar med "även den kristna varianten som märkligt nog av okunnighet [får man hoppas] tillåts odlas i även de mest civiliserade av landets kyrkor.
Din vän Lennart
Den kristna varianten av homofientlighet är den som kläs i teologiska termer och bidrar till att homosexuella i praktiken inte upplever sig vara välkomna i församlingslivetm och alltså av kristna förnekas tillträde till Kristus i hans kyrka. Detta för att människor i församlingen - ja, även människor i ledande ställning - är okunniga om vad homosexualitet är och hur den bör bemötas etc.
Till de civiliserade av landets kyrkor räknar jag de som tillhör Svenska kyrkan, Katolska kyrkan och Missionskyrkan.
(nu förstår jag att intresset för frågor som rör de homosexuelals vilkor, kan vara svagt om man inte själv är sådan eller har någo nära familjemedlem eller vän och har sett svårigheterna på nära håll - men det är god övning för en kristen att sätta sig in i en annan människas situation. Även i tider då den interna politiska korrektheten avkräver oss "tydlighet" och avståndstagande).
Ja, Gregorius, jag är ledsen, men jag blev inte så mycket klokare, när du säger "den som kläs i teologiska termer". För mig blir det inte en klartext som gör att jag förstår vad du menar.
Det kan ju bero på vilken församling man tillhör och hur klimatet är där också. I den församling jag tillhör och den grannförsamling där jag vistas en del kan jag inte riktigt få en bild av vad du menar.
Sedan tror jag faktiskt inte att folk är så okunniga idag om vad homosexualitet är, möjligen de äldre generationerna.
Vad beträffar bemötandet kan jag inte se att en homosexuell skall bemötas, särbehandlas på något annat sätt än en heterosexuell. De homosexuella jag känner och träffar vill vad jag har uppfattat bli behandlade som vem som helst.
Jag tror det är viktigt både för den som är homosexuell själv och för andra att inte se homosexuella som offer, för då finns det stor risk att de inte smälter in naturligt oavsett var man befinner sig.
(jag tror dessutom att intresset för de homosexuellas villkor är ganska stort på många håll, inte minst inom kyrkan efter all debatt om samkönade äktenskap. Min uppfattning är att de stora flertalet tagit de homosexuellas situation på största allvar oavsett vilken slutsats i frågan man sedan kommit till)
Kanske inte helt lätt att förstå varandra med några rader på en blogg så här, men det är intressanta och viktiga frågor att belysa...............och jag håller helt med dig om att det är "god övning för en kristen att sätta sig in i en annan människas situation" och reflektera över den.
Mats,
Det är ju alldeles utmärkat att du befinner dig i en församlingskontext, där homosexuella par kan komma hand i hand utan att det lyfts på ögonbrynen. Kanske uttryckte jag mig otydligt. Jag menar inte att alla församlingar härbergerar homofientlighet, utan att den märkligt nog i vår upplysta tid odlas i en del kyrkor. Och med hjälp av teologi.
Offerkoftan upplever jag idag har tagits över av de som inte tycker att homosexuella ska få leva tillsammans. De upplever ju att de är i minoritet i det svenska samhället och då är det helt naturligt lätt att tycka synd om sig själv - inte minst när man har en glanstid i åminne då den egna gruppen var den som satte tonen.
Kanske är det därför också som just denna fråga har kommit att bli en symbolfråga när det gärller bibelsyn m m. Man hade önskat att det gällt en annan fråga - nu offrar man homosexuella människor på sin väg mot 'rättrogenhet' och konsekvensen blir att man stöter bort ärligt sökande människor genom att t ex skriva protestlistor och annat.
Detta är givetvis inget jag tar ur luften, utan det bygger på min erfarhet från olika församlingar.
Hej igen Gregorius och alla andra!
Ja, riktigt så är det nog inte i min hemförsamling. Jag har inte tänkt så mycket på vem som kommer till kyrkan med vem, men jag tror säkert att många skulle höja på ögonbrynen om homosexuella par kom hand i hand. Framförallt av det skälet att det skulle vara ovanligt.
Homosexuella är ju en minoritet och kyrkligt aktiva homosexuella par bör ju bli en ännu större minoritet rent statistiskt .
Jag hoppas och tror dock att dom skulle känna sig välkomna i församlingsgemenskapen, även om inställningen till t.ex.samkönade äktenskap säkert är delad.
Min uppfattning och förhoppning är att vi måste kunna tycka om och respektera varandra även om vi inte har samma bibeltolkning och åsikter!
Men, du skriver här att "offerkoftan upplever jag idag har tagits över av de som inte tycker att homosexuella skall få leva tillsammans".
Den senaste tidens debatt som splittrat kyrkan är ju enligt min uppfattning inte om "homosexuella skall få leva tillsammans", utan om samkönade äktenskap, d.v.s kravet på att äktenskap mellan människor av olika kön och av samma kön helt skall jämnställas.
Du har ju använt ordet homofientlighet här tidigare och nu måste jag få ställa en rak fråga, som jag hoppas du har lust att svara på.
Anser du att jag är homofientlig om jag inte är för samkönade äktenskap?
Mats,
"äktenskap mellan människor av olika kön och av samma kön helt skall jämnställas."
I Sverige är i dag detta fallet. Om man av ena eller andra principskälet inte vill unna homosexuella att leva samman under begreppet "äktenskap", men inte har några invändningar mot att de får åtnjuta dessa tryggheter under andra namn, anser jag att man inte med nödvändighet är homofientlig.
Jag använder detta begrepp bl a för att ordet homofobi är så infekterat. Och för att det rent sakligt är något annat. Homofientlighet kan motiverat av homofobi, men även av missriktad välvilja (eventuellt bibliskt motivierad).
Jag tycker dock att det är mycket anmärkningsvärt att man inte kan se att antisemitism och homofientlighet är samma andas barn. Förklaringen behöver dock inte vara långsökt - båda orden är "fula" och man vill inte vara förknippad med dem. När amn hyser den ena eller andra åsikten, förklarar man gärna bort det. Och det är ju dåligt, men som sagt förståeligt.
Jag hoppas att det klarnade.
Jag tackar, Gregorius för svaret på min fråga och är nöjd med det.
Känns som om vi trots lite olika ståndpunkter kan leva sida vid sida i vänskap med respekt för varandra!
Ha det bra!
Det skulle nog gå fint!
:)
Skicka en kommentar