Nyårshelg 2009 - 2010

Så är det åter ett nyår med alla känslor och tankar. Vid förra nyåret skrev jag en del funderingar och det är egentligen samma denna gång. Året som varit har, för mig personligen, inneburit en betydlig större medvetenhet om att vi lever en stund på denna jord och att det går ganska fort.

Det gäller att ta vara på dagarna och samtidigt inte känna "upplevelsestress". Vänner är det allra viktigaste och att tron ständigt hålls levande. Har man vänner som ställer upp när man har det svårt eller som kan dela ens glädje utan att visa avund så är man rik!

Jag är ambivalent när det gäller kyrkans/den kristna trons framtid i Sverige. Dels är jag övertygad om att det kommer en ny väckelse i vårt land som är gränsöverskridande mellan kyrkor och samfund, dels kommer hela det gamla systemet som vi är vana vid att alltmer falla sönder. Vi ser idag tomma kyrkor, mindre gudstjänstengagemang och en annan sorts fientlighet till kristen tro i samhället. Danmark säger nej till minareter (muslimska bönetorn) och det handlar i djupet mera om rädsla för det okända än att man försvarar en kristen "syn". Det handlar om att det religiösa (muslimsk, kristet m.m.) vill man undvika.

Fast det sker något i Europa just nu som är spännande och positivt! "I Europa verkade tron på Gud vittra bort. Men i Lissabonfördraget säger EU nu att man ska föra en "öppen, transparent och regelbunden" dialog med religiösa samfund." Samtidigt kan det bli väldigt allmänt och innehållslöst. Modigt var det med den ortodoxe patriarken som kritiserade behandlingen av kristna i Turkiet.

Nog är det utmanande för oss som kallar oss för kristna, det vilar det ett stort ansvar inför framtiden.

Med dessa ord vill jag tacka er alla som både har läst mina bloggar under det gångna året och som dessutom kommenterat. Det hade inte varit särskilt roligt att blogga om det inte var någon som läste. Ett välsignat Gott Nytt År önskas er alla!

Joachim - som med förväntan ser fram emot 2010

Mellandagstankar

Så har man firat många goda helger och jag kan inte låta bli att fundera på vad julevangeliet får för konsekvenser i vår vardag just nu. De flesta av oss har hört alla berättelser tidigare och vi är väl medvetna om vad som hände i Betlehem, att herdarna kom först och så småningom kommer de vise männen efter att först gått fel.

Mitt i allt detta stannar man upp på Annandagen och funderar på Stefanos liv, kyrkans förste martyr, som dog för sin tros skull. Återigen kommer detta provocerande att julevangeliet är inte bara en söt berättelse om ett barn som föds utan Jesus kom för att sätta alla andra i ett vägval, antingen följer man honom och tror att han är Frälsaren, Gud själv inkarnerad eller så är han det inte. Det finns inget mellanting! Sedan kan detta "vägvalsarbete" se olika ut för människor.

Kommit på mig själv att jag har varit extra mån denna jul om att tydliggöra den andre personen i den treenige Guden. Sonen är fullt ut Gud! Det känns som om vi lever i en tid då även kristna ifrågasätter detta. Namnet Jesus förkunnas inte riktigt lika tydligt som förr. Kanske hör detta samman med att vi behöver ännu mer den tredje personens hjälp, Anden är ju hjälparen som lyser på Kristus. Han är som stjärnan som vill lysa upp vägen till Jesus!

Mitt i allt detta firande kommer söndag efter jul, då temat är "Guds barn". Betoningen är att vi alla är Guds barn, men då är det viktigt att veta vilken Gud vi är barn till. Är det en Gud som har all makt i himlen och på jorden, och som det står om i Joh. 3:16-17 eller är det en Gud som vi kan styra över?

För mig är julens budskap så radikalt och ändå så kärleksfullt. Tänk att Gud gör sig liten för var och en som vill tro på honom. Det är stort!

Joachim - som hoppas att Jesus också har fötts i många hjärtan denna jul

God Jul på er alla bloggläsare!

Jag önskar er alla en fridfull Julhelg. Själv firar jag julen i kyrkan varje dag och behöver ägna min tid åt förberedelser - och inte bloggandet. Man vill gärna ha nya infallsvinklar på julevangeliet och då behöver man både tid och bön.

Vill avsluta med att hänvisa till ett positivt besked från Migrationsverket: "Migrationsverket ändrar sig - sparkad Israelvän återanställs!" För ett år sedan sparkades Israelvännen Lennart Eriksson från ett chefsjobb på Migrationsverket. Nu får han tillbaka sin tjänst. Migrationsverket förklarar i ett förlikningsavtal att det "inte längre gör gällande de påståenden som anförts mot Lennart Eriksson".

Hans egna ord kan ni läsa här!

Att en myndighet ändrar sig och ger sådan här upprättelse är stort och jag ser det som en positiv nyhet.

Joachim - som önskar Julefrid för oss alla

Är du mest alert på morgonen eller kvällen?

Julottans roll i svensk kristenhet diskuteras det om varje år. En del ser ottan som årets stora högtid och är det dessutom snö, så blir det extra fint. Andra däremot föredrar midnattsmässan, antingen i en kyrka lokalt eller framför tv'n. I år vill Påven börja redan kl. 22:00 eftersom han är kvällstrött!

Julotta är en kvarleva från ett gammalt agralt samhälle och frågan är om våra gudstjänsttider passar vårt "moderna" samhälle. Tydlig trend sedan 15-20 år är att julottan håller på att konkurreras ut av midnattsmässan när det gäller antal gudstjänstfirare. Kanske handlar det inte endast om tiden utan om att det också kan vara ett gott sätt att avsluta julaftonsfirandet. Det är inte maten eller klapparna som får "sista ordet". I Kungsbacka vill vi i år stärka möjligheterna för dem som varken orkar mitt i natten eller tidigt på morgonen. Det blir Högmässa kl. 11:00!

Egentligen är det allvarliga frågor som tas upp här. Det handlar om hur ett bra gudstjänstliv, med förkunnelsen och sakramenten m.m. kan bli en naturlig del av människors liv. Det handlar om att hitta mötesplatser i rätt tid och på rätt plats. Vilodagens vikt har sedan många år inte respekterats och det är ju faktiskt ett av buden, av Gud påbjudet.

Det är lätt att ringakta det i förhållande till de andra. Men ser vi idag inte ett samhälle som gör mängder av misstag, både kollektivt och individuellt, just för att friden och vilan inte finns? Idag styrs vi av stress, prestationskrav, girighet, individualism etc. som leder till att vi "inte har tid" att ta oss tid med Gud. Konsekvenserna är kanske mycket större och värre än vad vi själva anar?

Joachim - som i jultid verkligen unnar alla frid och äkta julkänsla

Tidningsrubriker

Har inte skrivit på några dagar, dels beroende på att tiden inte räcker till, dels att jag är trött på alla tidningsrubriker. De inspirerar mig inte just nu eftersom de är så fokuserade på allt elände. Tidningen "Dagens" rubriker handlar om sex, stölder (Auschwitz-skylt), brist på demokrati, berusade diakoner och naturligtvis prästers leverne som i alla lägen skall kontrolleras.

"Kyrkans Tidnings" rubriker är inte mer upplyftande. De tar upp att kvinnliga präster dör tidigare i Danmark, hur ett nytt krematorium skall se ut, naturligtvis sex och att Verbum stäms för feltryck.

"Världen idag" har som första rubrik: "Sista viljan bara ett klick borta", om att "i framtiden ska skåningarna kunna skriva in önskemål kring livets slut i sin egen patientjournal från datorn därhemma. Det säger den politiker som varit med om att driva igenom den nya, enhetliga patientjournal, som införs i Region Skåne 2012." Detta kan du själv läsa i tidningen.

Summan av allt det ovan skrivna är ju hemskt! Jag gillar jul och jag skulle vilja ha en större betoning på att just för att det i vår värld är så mycket destruktivt och nedbrytande, så kom Jesus. Efter årsskiftet tillträder norrmannen Olav Fykse Tveit som generalsekreterare för Kyrkornas världsråd: "Mitt kall är att vinna världens kyrkor" och skall han lyckas med detta, så lär inte han göra det, utan det kan bara ske i Jesu namn!

Kanske har han rätt intention för tidningen skriver: "Lugnt och sansat lägger han ut texten om hur kyrkor ska kunna överbrygga barriärer, och mitt i mångfalden kunna hitta varandra i den gemensamma tron på Jesus."

Vi, Jesu lärjungar, behöver få en ny självkänsla och en bild som inte massmedia skapar utan Guds eget ord. I det ordet hör jag Jesus kallar till omvändelse och efterföljelse! I det ordet hör jag hur jag skall leva mitt liv gentemot Gud och min nästa. Och då handlar det inte bara om sexualiteten eller att ha vissa åsikter. I det ordet hör jag förlåtelse och nåd. I det ordet får jag hopp om helande och förvandling. I det ordet blir jag varse om Guds Andes enorma kraft!

I går sålde jag prästost på COOP i staden. Några säger och tycker säkert att det är populistiskt etc. Naturligtvis är det det i den meningen att man är ute bland folk och försöker möta dem där. Det är innebörden i ordet populistisk. Men frågan är ju vilka signaler man sänder? Samtal kring tro, dop, sjukdomar m.m. kan även ske bland massa prästost! Och dessutom en massa skratt!

Många fick inte bara med sig en ost hem utan också en och annan tanke. Att allt överskott gick till behövande på hemmaplan gjorde inte saken sämre.

Du som läser denna blogg. Jag vill verkligen ingjuta mod och mana dig att vara ljuset och saltet i denna värld. Det skapar inga rubriker, men det förvandlar liv! Ditt eget och andras. Låt oss komma samman i församlingar och i större sammanhang som t. ex. OAS-möten eller Jesusmanifestationer och hämta kraft.

Sverige behöver bli förvandlat, så att vi får nya hoppfulla rubriker! Be för Sverige - t.ex. med Simon Ådahl

Joachim - som nästan känner att advent går för fort, behövde några veckor till för att förbereda mig inför det stora att Gud blir människa.

Kärleken behöver verktyg

Bortom skvallret när kändisäktenskap spricker finns tragiken som drabbar en vanlig familj, skriver Thomas Österberg. Och det är bara att hålla med. Det har knappt undgått någon i detta land vad som hänt fam. Woods och nästan lika många har åsikter om denna stackars familj. Men det rör om i grytan inom oss själva!

"Idealbilden av den lyckliga familjen, det lyckliga äktenskapet, kan ibland drivas så långt att problem som dyker upp i de flesta relationer måste döljas." skriver Thomas. Och när man lever på detta sätt uppstår massa andra känslor som tar energi och som är som en tickande bomb för förhållandet.

Den grundläggande frågan är var man skall lägga ribban för att ett förhållande/äktenskap skall betraktas som lyckligt? Vem avgör det? Hur ser samhällets syn ut när det gäller trohet och lycka? Kyrkans budskap är just nu väldigt könsrelaterat, men borde kanske ännu mer ta fram trohet, att förhållandet med Gud/Jesus (dagligen, inte bara stunden vid altaret) själv påverkar ens äktenskap. Som kristen är min relation till Gud och till min medmänniska på djupet relaterade till varandra.

Under mina tjugo år som präst är det tyvärr få vigda par som kommer efteråt när det krisar. Utan vid fullbordat faktum får man informationen samtidigt som alla andra. Och naturligtvis är det en sorg. Inget förhållande är konfliktfritt och idag tror jag det är ännu svårare än någonsin att leva som vigda. Stressen, förverkligandet, alla möjligheter, globaliseringen, osäkra könsroller, finanskriser etc. gör att alla våra relationer är under påfrestningar. Den ständiga frågan: "är jag lycklig?" Det ständiga behovet av bekräftelse spelar oss alla, med jämna mellanrum, ett spratt.

Något enkelt recept finns inte. Komminister Andreas Holm kommer under våren, med medhjälpare, att starta en "Äktenskapskurs" i den Alphaanda som redan finns i pastoratet. Att vi som församling både försöker förbereda par som vill ingå äktenskap och också följa upp redan ingångna är kanske det minsta vi kan göra!

Joachim - ser att kyrkan har enorma möjligheter att styrka och trösta med Guds ord och bön.

Kyrka och samhälle

Det är intressant att se vad som just nu figurerar i massmedia när det gäller kyrkan och tro.

Jag har redan varit inne på sexualiteten (se blogg den 12 dec) och detta fortsätter ju med nya pedofilskandaler i vårt eget land. Det känns dessutom att det finns ett mörkertal, vilket är väldigt olustigt.

Det andra svåra ämnet för kristna i vårt land är vårt förhållande till alkohol, där några av oss vill ha ett totalt avståndstagande och andra vill något annat. Hur såg Jesus på detta? Och hur skall ett sunt förhållande se ut, både till alkoholen och till dem som har en annan uppfattning än en själv?

Det finns mycket dubbelmoral när det gäller alkohol och ibland känns det som om världen ser på oss kristna och undrar. Och ibland beter vi oss utifrån deras betraktande. Jag har mött de som dricker för att "vara normala" och de som absolut avstår för att markera sin ståndpunkt (ibland kommer känslan av moraliserande). Sedan finns det hur många andra anledningar till varför man gör som man gör!

Men det är inte dessa moraliska karaktärsfrågorna som kommer att bli avgörande för hur andra människor ser på oss kristna. Många gånger är sex och sprit massmediala frågor som leder bort från det väsentliga, nämligen den kristna trons innehåll.

Jag tror att det kommer i framtiden blir mera av detta, att vi kristna kommer att bli förföljda för vår bekännelses skull. Detta, att en kyrka sätts i brand, kan vara personliga skäl men i framtiden kommer Jesusorden att bli en tydligare verklighet också för oss, att saliga är de som förföljs för hans namns skull. I de lägena är det inte vår inställning till sexualiteten eller alkoholen som är avgörande, utan hur vi vill leva vårt liv tillsammans med Jesus Kristus. Och vilka konsekvenser det tar sig uttryck!

Joachim - ser att det mångkulturella samhället för med sig effekter som vi kanske inte förutsåg.

Kyrkan och sexualiteten

Man kan inte komma från att den senaste tiden i kyrkans värld har präglats av mycket diskuterande om sex. Och det finns så många infallsvinklar i ämnet och så många starka känslor. Freud måste känna sig oerhört bekräftad i detta att han la fram sexualitet som en så stark drift för oss människor. De senaste skriverierna, inte minst i Aftonbladet, visar på hur det kan gå -Tiger Woods livssituation.

Men så är det ju inte för alla! Sexualiteten måste ju in i ett sammanhang! Och detta sammanhang handlar ju om att bli bekräftad, älskad etc. och likaså, att få ge. Det handlar bl.a. om sexualitetens plats i äktenskapet. Men ser man rubrikerna i tidningarna så ser du ut på följande:

"Svenska Missionskyrkan backar i äktenskapsfrågan" skriver tidningen Dagen. Vidare skriver man följande: "Pingstdokument: Äktenskapet ett förbund mellan man och kvinna". Och katolska kyrkan kämpar globalt med prästers grova övertramp: "Påven skäms och upprörs över irländska sexbrott". Och en annan rubrik i veckan var: "Var sjätte församling viger inte samkönade".

Tar man Kyrkans Tidning är deras rubriker färre. Men de nämner följande: "Slovakiska biskopar kritiserar vigselbeslut". KT tar även upp katolska kyrkans problematik: "Påvligt möte med kyrkan på Irland".

Ja, det går att ta fram ännu många fler artiklar och alla är vi färgade av var vi själva står och vårt eget förhållande till sexualiteten. Det är alltid lätt att uttala sig om andras. Men jag tror att många, inte minst kristna, behöver jobba med sin syn på sexualiteten i sitt eget liv. Denna frågan är en av de största orsakerna till synd mot Gud! Vi syndar med tankar, ord och gärningar och då tror jag inte många går fria! Inte jag i alla fall och det gör inte saken bättre, att vi är många! Sexualiteten befinner sig ju i ett sammanhang och det skadas ju lätt när man är inte är klar och inte vet vad man skall följa. Ordet trohet är i ropet och man kan ibland undra mot vem och hur länge?

För min personliga del handlar det om vad som skall vara mitt rättesnöre. Det handlar inte om att gå emot enskilda eller grupper, det handlar inte heller om att tystna eller bli rädd. Det handlar om att ta reda på vad Jesus vill och då blir det bibelns ord som blir ledstjärnan för mig.

Men även den är ju idag ifrågasatt av så många och då blir ju till slut frågan om vi kan ta bort lite till? Man kan lätt bli otrygg, särskilt om man är lekman, när de som är vigda inte själva vet.

Joachim - som mera funderar över problemet ur en själavårdsaspekt.

Den lokala ekumeniken

Nya ekumeniska konstellationer skapas. Kristna från olika samfund hittar varandra. Denna tid är förmodligen den oorganiserade ekumenikens glanstid. Detta skriver Dagen och det känns inte nytt eftersom gränsen mellan kristna, inte endast på lokala planet, går inte mellan samfunden utan mellan olika syner på bibeln, tron och hur man gestaltar sitt lärjungaliv.

Själv har jag varit med i sammanhang och varit förebedjare med damer och herrar från Vinyard, Pingströrelsen, Ortodoxa etc. Många goda stunder har tillbringats med katoliker och evangelikala kristna från andra länder och man har känt ett intimt samröre i tron.

Sann ekumenik kommer från människors insida och från det som Guds Ande manar oss till. Alltför ofta har ekumeniken pressats fram genom predikstolsbyten etc. som inte varit förankrade utan mera av gammal tradition.

Det viktigaste i allt detta är att Jesu bön tas på allvar, att vi skall vara ett. Ju mindre splittring desto mer trovärdighet. Och när den lokala ekumeniken krackelerar, så är det inte bra för missionerandet på lokalplanet.

Joachim - som som menar att ekumenik är att sätta gränserna på rätt ställe

”Religion upplevs som samhällsfarligt”

– Det finns ett allt större ifrågasättande av religionens roll i människors vardag, vad en övertygelse betyder och hur religion utövas. Det säger diskrimineringsombudsmannen Katri Linna till Kyrkans tidning.

Det känns som många "sanningar" kommer upp till ytan på kort tid. Att det finns en klar oförståelse mot dem som är troende och att man visar på bristande respekt är vanligt idag. Vi vuxna har lättare att hantera detta än våra barn, som många gånger tystnar för att slippa bekymmer med omgivningen.

Linna skriver bl. a. " – Kristendom i Sverige i dag är väldigt main stream – man får inte uttrycka en stark tro, eller att barnen deltar i religiös verksamhet, det kan uppfattas som indoktrinering. Det är typiskt att mainstream-religionen gör att religiös övertygelse ifrågasätts. Det är inte lätt att vara aktivt troende i Sverige, oavsett religion."

Joachim - som hoppas på ett bättre samhällsklimat för de som bl. a. är bekännande kristna.

Det rör sig i Svenska kyrkan

De senaste dagarna har det kommit utmanande och intressanta påstående, inte minst från biskopshåll. Förra veckan avslöjade Dagen att ärkebiskopen i Svenska kyrkan Anders Wejryd och hans kansli missbrukat stiftelsepengar. Och igår uppmanade biskop emeritus Biörn Fjärstedt kyrkoledningen att avgå. Dessutom kom biskopen i Strängnäs, Hans-Erik Nordin, med det faktum att han anser att gudstjänstlivet är på väg att kollapsa i kyrkan. Ärkebiskopen tycks ha relativt stort förtroende bland oss kyrkoherdar och det kan ju verka betryggande för honom.

Mitt i allt detta händer stora saker som berör oss alla just nu; klimatmöte i Köpenhamn, klockor skall ringa i hela landet och det är snart jul och konserter och gudstjänster avlöser varandra. Och man känner att det är en stor apparat som tuffar på, men att det nu börjar närma sig ett brytningsskede. Vad är Kristi kyrka, som Svenska kyrkan är en del av? Vad är vårt uppdrag enligt bibeln? Vem är Gud? Och i detta är Jesus både stjärnan och kärnan! Eller?

Personligen tror jag att hela situationen handlar om trovärdighet och äkthet och vårt behov av genuin trygghet. Det är inte titlarna som är avgörande längre. Utan det handlar om det "andliga ledarskapet". Eftersom mycket inom Svenska Kyrkan handlar om medlemsantal och ekonomi och mångas ledarskap tenderar att bli mer likt ett företags, så behövs det ett nytt andligt, där betoning ligger på att ännu mer lyssna in Guds röst.

Allt gudstjänstliv har inte kollapsat! Det finns församlingar som växer i både antal och djup. Det finns många positiva saker som sker just nu i vårt land. Men naturligtvis måste man fråga sig varför det växer på en del ställen och inte på andra. Här har ledningen ett enormt ansvar att stödja det positivt växande.

Joachim - som med ärlig förväntan tror att det kommer något gott ur dessa olika samtal.

Svenska kyrkan i Skagen lägger ned

Svenska kyrkan i utlandet lägger ner sin verksamhet i Skagen och det är många som nu är upprörda över detta. Läs om det i Världen idag och Kyrkans Tidning! Man har t o m ringt hem och undrat om vi inte kan göra något från vårt håll på västkusten och Göteborgs stift.

Visserligen ändras våra resvanor, men varje gång jag har varit i Skagen så är det fullt med folk och många som "turar" över med båten gör ett besök. Alla vigslar som sker eftersom det är lagom att fara över för en fin vigsel under enklare former. Och för att inte tala om alla konfirmander som under årens lopp förlagt några lägerdygn i den gemytliga miljön.

Det finns ju många kyrkor som har betydligt mindre verksamhet än Skagen och man kan naturligtvis undra över om det finns andra orsaker än dem som nämnts? I en tid som mer präglas av avkristnande på våra breddgrader borde man väl mer gå på offensiven!

Man kan bl. a. läsa om hur en katolsk kyrka vandaliseras i vårt eget land. Det har blivit en kamp på olika sätt och det är både en utmaning och en kallelse att föra ut evangeliet i den närhet vi själva lever i! Ibland tror jag att det är lättare att missionera i en annan del av världen än för sin egen granne. Men alla, oavsett avstånd, behöver väl evangelium?

Joachim - som hoppas att man kan hitta en bra lösning för Skagenkyrkan.

Gudstjänstlivet på väg att kollapsa

Biskopen uttryckte oro för den höga medelåldern bland Svenska kyrkans förtroendevalda och besökare. Han påpekade vidare att barn och ungdomar knappt syns till på gudstjänsterna, skriver Eskilstuna-Kuriren.

Detta är ju egentligen inte en överraskning men likväl känns det oerhört angeläget att ta upp ämnet. All heder åt biskopen! Men nu handlar det lika mycket om att försöka göra en rätt analys. Och att utvärderingarna får rätt åtgärder.

Ibland verkar det som om man har ett åtgärdspaket klart före det att man är färdig med själva analysen. Själv tror jag, efter att analyserat i 20 år, att vi måste komma tillbaks ännu tydligare till det som är exklusivt kristen tro. Med gammal konfirmandpedagogik handlar det om Apg 2:42. Bibeln, Bönen, Brödet (Sakramenten) samt Brödragemenskapen (Att Jesus är allas vår broder och Frälsare. Församlingsgemenskapen).

Allt för ofta hörs det idag förkunnelse som inte lyfter fram Kristus Jesus.

Joachim - som ser denna frågeställning som en positiv utmaning.

Att vara fattig bland rika

- Det är bedrövligt att människor inte har mat och kläder i ett välfärdssamhälle, säger Lennart Pettersson, som är socialhandläggare på Frälsningsarmén i Eskilstuna, till SR Sörmland.

Denna situation finns i hela vårt land men den syns inte så väl bakom alla fina fasader. När jag meddelar folk på stan, att vi i kyrkan möter "fattiga", så är det knappt att man tror oss. Anledningarna till den svåra situationen människor befinner sig i är många och varierande. Arbetslöshet och att man är ensamstående förälder är bara några få faktorer. Sociala och hälsorelaterade skäl finns det för många o.s.v.

Vi delar ut mat och ekonomisk hjälp, men det räcker inte. I kyrkan har vi julklappssäckar i vilka församlingsbor kan lägga nya saker med tydlig hänvisning på vem som kan vara lämplig mottagare. Ung eller äldre, pojke eller flicka. Diakonerna m. fl. delar ut dem och bjuder samtidigt också in till det gemensamma julfirandet på julafton. Själv står jag i affären en fredagseftermiddag och säljer prästost till förmån för "fattiga i Kungsbacka". Det blir några tusenlappar. Det är dessutom roligt och meningsfullt att hjälpa och stödja. Man växer själv som människa.

Vi måste få upp ögonen för dem som lider och har det svårt. Att vara ekonmiskt beroende av hjälp och stöd bland andra människor som tycks ha allt är prövande. Att i denna situation hjälpas åt innebär att det kan bli en välsignad jul för fler - inte minst också för dem som hjälper!

Joachim - som som har sina funderingar på S:t Nikolaus dag. En förebild för tomten!

EU-parlamentet bjöd på bönefrukost

I onsdags anordnades den årliga bönefrukosten för EU-parlamentariker. "Det är fascinerande att möta folk över partigränserna och koncentrera oss på något annat än vad vi sysslar med i de politiska korridorerna, berättar Alf Svensson efter att ha besökt årets evenemang". Läs vidare i Dagen.

Syftet med bönefrukostarna är att de handlar om att koncentrera sig kring Jesus, och hans roll i världshistorien. Detta berör inte bara kristna utan även judar och muslimer. Framför allt måste ju även detta komma fram, att vi människor är andliga varelser. I Sveriges iver att ha religionsfrihet känner man nästan att det mera handlar om frihet från religion, vilket i sin tur betyder att andligheten som fenomen hänvisas till ett litet hörn. Erinrar mig att det var inte så länge sedan en rektorstillsättning vid ett universitet i Sverige blev föremål för en diskussion. Blivande rektorn var medlem i en frikyrka. Kunde man lita på hans omdöme?

Människan är i behov av tro och för en tredjedel av världens befolkning är Jesus en verklighet som spelar stor roll i det dagliga livet. Detta lyfts fram, när nu alla dessa delegater ber och äter tillsammans. För mig känns detta tryggt och jag är övertygad om att deras bön handlar om Europas bästa.

Joachim - som lyckönskar EU-folket

Elitkyrka kontra vad då?

En gammal studiekamrat och kollega som jag inte haft mycket med att göra under alla mina år skriver en debatt artikel, som jag finner mycket intressant. Det handlar om den ständiga frågan om risken att kyrkan kan bli en elitkyrka. Han skriver i Kyrkans tidning ett svar på Elsa Löfgrens tidigare inlägg. Oavsett politisk färg, (jag och Allan är inte partikamrater vad jag vet), så tror jag det är viktiga tankar han lyfter fram.

Det som tas upp gäller inte alla församlingar, men det är inte speciellt överdrivet att förvänta sig att vi alla, oavsett om vi är anställda, förtroendevalda och frivilliga möts i högmässan? Nu lever jag själv i en bra miljö med många engagerade förtroendevalda, men det kommer en ny mandatperiod och jag tror det är viktigt att medvetandegöra vilka förväntningar vi har på varandra. Det finns t. ex. många förväntningar på oss anställda och de är helt okej! Läs Allans inlägg i diskussionen!

Joachim - som tror att det handlar mera om sätt att leva än om planering i almanackan

Filminspelning förändrade Sandra Bullocks syn på kristna

Mitt i alla tråkiga rubriker om präster och andra som inte sköter sig så dök denna rubrik upp som visar på något positivt. "Skådespelerskan Sandra Bullock är just nu aktuell med filmen "The Blind Side", där hon gestaltar en varm kristen kvinna utifrån en sann berättelse."

Det finns många goda kristna personer som visar på en trovärdig tro. När man närmar sig dessa förebilder kan ens eget liv förändras. Detta bekräftar, det jag ofta återkommer till, att en sund tro bör vara "smittsam". Med smittsam betyder det att det finns något som får mig, om jag är sökandes, nyfiken och längtandes.

Det kan också vara en bra måttstock för en själv, i ens kristna liv; är det bra för mig borde jag vilja dela med mig av det till någon annan, så att också de får ta del av det goda! Annars är man ju en egoist.

Så denna film vill jag gärna se! För jag tror att den är "smittsam", den fyller mig med värme och hopp.

Joachim - som gillar film!

Medlemmar fortsätter att lämna kyrkan.

Antalet medlemmar som begär utträde ur Svenska kyrkan har blivit fler igen. En orsak kan vara det bistrare ekonomiska klimatet.
Jämfört med de senaste åren syns i år en större ökning av antalet medlemmar som utträtt ur Svenska kyrkan. Detta skriver Aftonbladet idag. Även Dagen har skrivit om det minskande antalet medlemmar.

Att siffrorna kommer veckan efter fullsatta kyrkor känns extra vemodigt. Direkt kommer analyserna och man försöker hitta förklaringar. Kyrkomötets beslut tycks inte haft större inverkan menar man. Min högst personliga analys skulle kunna se ut på följande sett:

• Kyrkans verksamhet kommer i skymundan för de massmediala frågorna som hela tiden kommer främst. Vi kan skylla på massmedia i vissa stycken. Här i Kungsbacka stod det t. ex. inget om det kyrkliga i helgen (bl. a. konsert med Jenny Berggren, 640 personer i Kungsbacka kyrka som firade 1 Advent). Däremot stod det om allt som skedde ute på torget, julmarknaden. Vi i kyrkan måste vara tydligare i varför man skall tro på Jesus Kristus. Och det är vår egen kallelse och vårt ansvar. Vi behöver ständigt hålla visionen levande och visa på kärnverksamheten!
• Kyrkomötets beslut, när det gäller äktenskapet, har nog inte påverkat som enskild fråga, men en del röster har sagt att nu vill man gå vidare.
• Kyrkovalets struktur och genomförande skapar en viss förvirring. Dessa olika val man skall göra, är för många obegripliga och skapar därmed brist på delaktighet och engagemang. Detta menar bl. a. även Kyrkans Tidning.
• Den största och främsta anledningen hör samman med ekonomin och att man inte tror/känner samröre. Varför lägga pengar på något man inte utnyttjar och tror på? Denna syn har man till den dagen man upptäcker allt kyrkan faktiskt gör, som inte syns i tidningsrubriker. Den dagen man upptäcker tomrummet inom sig och börja söka efter något mer. I detta sammanhang är det viktigt att vara medveten om att det finns en skillnad mellan kristen tro och kyrka. Man kan vara troende utan att tillhöra en specifik kyrka. Ett enormt problem är bara det att det kostar pengar med all personal och alla byggnader. Utan dessa resurser klarar vi dessutom inte att bedriva verksamhet! Medlemsras innebär färre anställda och många fler vilsna individer.

Jag är inte i djupet bekymrad för kyrkan, mera oro känner jag för människor som nu växer upp utan en andlig/kyrklig förankring. Var finns vattenhålan när man går sin ökenvandring? Och ärligt talat, vem lever inte ibland i en öken? Ensamhet, missbruk, relationsproblem, lidande och sorg, ångest och död, människosyn och tacksägelse etc. Allt detta möter vi dagligen - men hur går det i framtiden? Färre går in i kyrkliga anställningar och är det ett sådant här samhälle vi vill ha?

Joachim - som ser kyrkan och den kristna tron som ett svar på de enorma behov som finns.