Homo erectus

För att fortsätta på temat utveckling så har man kommit fram till följande när det gäller människans historia:

"Forskare i Kenya har hittat fotspår av vårt eget släkte Homo som är en och en halv miljon år gamla. Det är första beviset på att någon gick upprätt precis som moderna människor gör i dag." Skriver Dagens Nyheter.

Hela artikeln finner du på: http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/homo-erectus-kunde-ga-som-vi-1.809192

Detta är både spännande och ganska ointressant. Om det är si eller så länge sedan människan gick upprätt för att det var lättare att skaffa sig föda har ju inte speciell stor betydelse för oss idag. Samtidigt visar dessa fynd att det är så otroligt länge sedan. Forskningen kommer hela tiden fram med nya rön som visar på livets historia, men den kristna grundsynen om Guds skapelse behöver inte känna någon oro.

Ibland vill man se forskning, förändring och förnyelse som hot mot kristendomen eller som det som skall bortförklara religionen. Om forskarna bara får tillräckligt mycket kunskap, så behöver vi inte Gud. Men Gud är inte en människopåfund. Människan är ett Guds påfund.

Joachim - som tycker arkeologi är spännande

Andlig utveckling

"Det sekulariserade västerlandet med Norden i spetsen befinner sig i en djup andlig kris där man tappat sina rötter, orienteringen i nutiden och visionen för framtiden."
Så inleder Ulf Ekman "Andliga rötter", en bok som kommer ut om några veckor och som Dagen tagit del av. Ulf skriver nu en bok om församlingens roll i nutiden. Hans bok om nattvarden har jag rekommenderat till läsning för den som något vill fördjupa sig i detta sakrament.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=163317

Många har under de senaste åren talat om "Livets Ord" och dess pastor Ulf Ekman i ganska nedsättande ordalag. Ibland med all rätta, men oftast utan någon direkt kunskap. Det som är intressant är att allting går igenom olika sorters mognad och utvecklingar. Livets ord är inte detsamma som för 10 år sedan. Du som läser dessa rader går igenom kriser och utmaningar och händelser varje dag, som innebär att du tvingas till nya ställningstaganden. Det betyder inte att man säger ja och amen till allting, men det betyder nya reflektioner över gamla ståndpunkter. Det finns alltför stor frestelse, i alla fall hos mig, att man fastnar och inte tillåter Andens bearbetning med en själv.

Jag vill växa i min tro, jag är inte färdig!. Jag vill också att andra skall finna det som hör till trons sanna väsen; försoning/förlåtelse, frälsning, tröst, evigt liv, hopp, mening och värde, etc... Inget av detta kostar något, men det ger sig inte självt! Tillsammans kan vi komma vidare och som Simon Ådahl sa; Vi är alla grenar i ett träd. Ingen gren är lik den andra. Det viktiga är att vi har kontakt med roten!

Joachim - som är övertygad om att ekumeniken är viktig, men naturligtvis inte till vilket pris som helst.

Bibeln på hotellet

Har idag träffat engagerade och trevliga människor från Gideoniterna. Deras vision är att dela ut biblar och att människor själva skall få bilda sig en egen uppfattning. Det gäller både yngre och äldre. Gideoniterna predikar inte utan hänvisar till de olika församlingarna som finns på respektive ort.

Min fråga är hur det är ställt med våra egna hotell i staden. Och det visar sig att de båda ägarna tydligen inte vill ha några biblar på hotellrummen, utan att man, som hotellgäst, är hänvisad till foajén. Det betyder att om man bor på något av dessa hotell och drabbas av svårmod, man har kanske en konflikt med frun eller arbetet som uppdagas när man befinner sig i sin ensamhet, så skall man klä på sig och gå ner och be om en bibel, om det är en sådan man söker!

Vad är man så rädd för och vems känslor sårar man om man tillåter en bibel på hotellrummet? Det finns otaliga exempel på människor som funnit tröst i den bibeln de funnit vid sängen. Jag har däremot aldrig hört talas om motsatsen! Jag har heller aldrig hört, att ett hotell mist kunder pga biblar. Däremot tror jag det kan finns risk för motsatsen, det kan mycket väl skada hotellets goda rykte. Heder åt hotellverksamheterna i bl. a. Onsala och Särö, där det tycks finnas biblar på rummen.

Joachim - som inte tror att bibeln kan skada någon.

”Vi tänker be för Sverige"

Vårens Jesusmanifestation och landets framtid står i fokus vid lördagens bönenatt i Stockholms Citykyrka.– Jag längtar efter ett förvandlat Sverige, säger sångaren Simon Ådahl, som deltar i bönenatten.

Simon var här i Kungsbacka för några dagar sedan och när det nu gått en tid så måste jag konstatera att hans besök har berört många, inte minst de personliga samtal man fick. Nu skall han delta i bönenatten och har man hört hans låt ”Jag tänker be för Sverige”, så känns det angeläget för oss alla. Se artikeln:

http://www.varldenidag.se/index.php?option=com_content&task=view&id=3860&Itemid=33

Vi kan inte alla fara dit, men vi kan be för Sverige var vi än befinner oss! Det finns just nu så mycket som är trasigt och som har behov av att bli helat. Det finns så mycket som vi har tappat greppet om, som vi får lägga i Guds stora hand. Det finns så mycket som behöver bli renat, där Guds förlåtelse behöver får komma in.

- "Käre Jesus, kom med din helige Ande och hela det söndrade, omslut det sårade och res upp det fallna! Vi är bröder och systrar från alla möjliga sammanhang, men vi är vända mot dig, allas vår Frälsare! Vi ber för Sverige och om väckelse!"

Joachim - som är övertygad om att bönen är en av de viktigaste aktiviteter en kristen kan göra.

Resplaner 2009 - 2010

Hade tänk ordna med en resa till passionspelen i Oberammergau 2010, men av olika anledningar så blir det inte så utan jag får hänvisa till dem som gör resor. Se t. ex. King Tours länk: http://www.kingtours.se/

Men en resa som är bestämd, till vilken redan det finns anmälda resenärer, är pilgrimsresan till Israel - Jordanien som går av stapeln den 21 oktober 2009. Nu under våren är det möjligt att anmäla sig och efter sommaren anordnas en studiecirkel för dem som har möjlighet att närvara.

Denna resa ser jag verkligen fram emot och ambitionen är mycket hög! De som följer med skall kunna säga efteråt att det var deras livs resa. Det blir besök på de heliga platserna i Israel och vi kommer att se den vackra staden Petra i Jordanien. Min tanke är att möjliggöra för andra att komma till det heliga landet.

Hela resans upplägg finns på länken:

http://www.kingtours.se/

Sök dig fram till Israelresor den 21 oktober 2009. Vill du ha mer information, så hör av dig!

Joachim - som längtar till Israel

Kungsbacka - Posten

Vår lokala tidning Kungsbacka-Posten skrev två mycket trevliga reportage om Kungsbacka församling och det ökande gudstjänstdeltagandet. Dessutom tog man in synpunkter från en sociolog som fick ge sin analys av vad som behövs för att en församling skall "växa". Det var framför allt tre saker: Att ledaren är engagerad, att gudstjänstfirarna känner delaktighet och att förkunnelsen är central kring det kristna budskapet. Han menar att den liberalteologi som befinner sig i "mittfåran" tappar anhängare och fler väljer vilken väg man skall gå.

Att tidningen skriver positiva saker om kyrkan får konsekvenser. De som kommit fram till mig och kommenterat är ofta människor som befinner sig på lite avstånd från kyrkan. Man menar att det är positivt att "kyrkan" syns. Jag anser att det t.o.m. gagnar tidningen! Man ser det som något som sprider hopp bland alla negativa rubriker, som vi matas med varje dag annars. Så jag vill bara tack KP och i synnerhet Gustaf!

Låt oss nu jobba vidare med att bygga församling på olika sätt. Men i grunden är jag övertygad om att det positiva har en förmåga att sprida sig likaväl som det negativa har en förmåga att förpesta. Ofta har vi med Guds hjälp möjlighet att lyfta fram det förstnämnda.

Joachim - som har födelsedag idag och som önskar att ni läsare skall växa i er tro, det är den bästa "present" jag kan önska mig!

Abortfrågan på nytt

Socialminister Göran Hägglund är oroad över att norska kvinnor åker till Sverige och gör abort av flickfoster. Dagen skrev om den norska abortturismen i fredags. Tidigare i veckan uppmärksammades i media om hur en kvinna i Eskilstuna gjort abort på grund av att fostret var en flicka.

Se länken:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=163127

Aftonbladets artikel:

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article4477948.ab

Lyssnade också på denna nyhet på tv-nyheterna och andra medier har uppmärksammat dessa könsrelaterade aborter. Diskussionen handlar denna gång inte om själva aborterna utan om det är en tillräcklig orsak att göra abort p.g.a. att fostret/barnet har s.k. fel kön. En del av oss säger att det är självklart att kvinnan själv har rätt att bestämma, i alla fall om det är inom de regler som styr våra aborter. Andra anser att det kan inte vara rimligt att könet skall vara en grund för abort. Sjukdomar, våldtäkter mm har hittills varit adekvata skäl.

Kan man som präst och kyrka ha någon uppfattning? Ja, generellt är etiken mycket svår när det gäller både livets början och livets slut. Vi intar mer och mer Guds plats och bestämmer över livet och samtidigt är vi inte rustade. Många hamnar i situationer där man känner att man måste välja mellan "pest och kolera". Men att göra en abort för att man vill ha en pojke och inte en flicka är för mig absolut fel. Barn är inget man "skaffar" utan en gåva. Vill man ha ett speciellt kön kan man ju alltid adoptera! Men grunden till alla dessa ställningstaganden kan man inte göra utan själavård.

Joachim - som tror att vi har större möjligheter än vi klarar av.

Söndagstankar - Fastlagssöndagen

Sitter och ser ut på snön som kommit under lördagen och som tydligen bidragit till att Göteborgs Posten uteblivit på morgonen. Får läsa den på nätet och upptäcker att den stora nyheten i den och andra tidningar är Molly!

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=286&a=478080

Hur det går i melodifestivalen är just det viktigaste och faktum är att när man läser alla argument för och emot och om irritationen över röstförfarandet så känns det lite märkvärdigt. Är det en flykt från alla varsel och allt elände. Är det ett sätt att försöka uppmuntra svenska folket?

Just nu skulle vi behöva känna hopp och glädje. Genom t ex. att vi hittar någon lösning för alla som är drabbade av SAAB kris och att sjuka, ensamma m.fl. får bekräftelse.

För mig är det viktigt med fastan som vi nu inleder denna vecka. Själva fasteperioden handlar om solidaritet och att hitta goda prioriteringar. Idag är rubriken i kyrkorna "kärlekens väg" och Jesus botar en blind man i Jeriko. Jag tror att vi alla kan vara lite förblindade och inte se vad som håller på att hända. Vi behöver också hjälp att se var vi kan hämta kraft, tröst och hjälp. Den blinde ropade på Jesus, vem ropar du på? Vem har en kärlek som inte tänker på sitt eget?

Låt oss tillsammans se alla de möjligheter vi har i detta land. En sund krisbearbetning kan leda till mycket gott.

Joachim - som letar efter de stora nyheterna

Prioritera bön i sammanträdena

Är en omprioritering möjlig, där bönen får större plats i församlingarnas sammanträden? Jag vill intala mod i dig som ledare att tänka annorlunda om bön i de sammanhang du leder. Ja, så säger Anders Blåberg, missionsdirektor, Evangeliska Frikyrkan. Läs hela hans artikel.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=163092

I våra kyrkoråd börjar vi alltid med bön. Och detta är viktigt att inse att vi sitter inte inte där som ägare till något, oavsett om vi är förtroendevalda eller anställda, utan som förvaltare och förväntas av vår uppdragsgivare att ta hand om det som är vårt ansvarsområde på bästa sätt.

I alla sammanhang i samhället förväntas det att man skall avlägga räkenskap inför "ägaren". Nu har vi en enorm möjlighet som har en sådan nådefull uppdragsgivare, vars största önskan är att kunna förlåta och upprätta. Men likväl bör man på olika sätt tala med honom och inte endast om honom. Bönens möjligheter är enorma och skall aldrig ske av plikt utan ses som en förmån.

Låt oss be ännu mer i fler sammanhang. Inte minst i de kyrkliga sammanhangen borde det vara självklart, inte bara på sammanträden utan i alla möjliga sammankomster.

Joachim - som själv behöver bli påmind om bönens vikt

Kristen skolgrupps engagemang

En kristen skolgrupp i Jakobsberg utanför Stockholm la hjärtan med kristna budskap i sina skolkompisars skåp inför Alla hjärtans dag. För det har de fått många negativa bloggkommentarer och en elev hotar att stämma dem. Läs hela artikeln på:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=163099

Jag vet inte om det var så klokt gjort, men min fundering är ändå på de negativa reaktionerna. Vi lever i en värld där så många ungdomar far illa. Alkohol, sex och mycket annat missbrukas i dessa åldersgrupper som för med sig enorma konsekvenser. Detta borde göra oss mycket mer upprörda än att några ungdomar dela ut hjärtan med orden att "Jesus älskar dig".

Jag skall strax till pannkakskyrkan, vilket egentligen inte är något annat än att öppna kyrkans kafé och bjuda ungdomar på gratis pannkakor. Ett samtal, en lovsång och någon bön lär det också bli. Men de flesta av dessa fredagskvällar betyder dessvärre också möte med ungdomar som fått tillgång till alkohol!

Att reta upp sig på skötsamma ungdomar vars syfte inte är att kränka eller något annat negativt är att göra fel prioriteringar. Låt oss istället uppmuntra det goda!

Joachim - som vill uppmuntra dessa ungdomar!

Bibelns placering?

Bibliotekarier i Leicester i Storbritannien uppmanas att flytta Bibeln till översta hyllan för att inte stöta sig med muslimer. Flera muslimska besökare har klagat på att Koranen återfunnits på de lägre hyllorna och menat att den borde placeras över världsliga saker, skriver Daily mail.

Det är sådant här som leder till spänningar och frågan är vart allt skall sluta om det i vanligtvis kristna länder skall tas hänsyn till alla önskemål.

Se hela artikeln från Dagen:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=163048

Nog för att jag vill lyfta upp bibeln, men inte så högt, att inte människor når den!

Joachim - som är bekymrad över framtiden

SAAB - ett krisföretag

De dramatiska turerna kring Saab Automobile tog rent bisarra former på onsdagen. Näringsminister Maud Olofsson dömde ut Saab och ägaren GM bara timmar efter att Saabchefen sagt att läget ser bra ut. Skriver DN idag. Läs länken på:

http://www.dn.se/ekonomi/minimal-chans-att-hitta-vag-ur-krisen-1.802059

Ja, varenda tidning skriver just nu om krisen för Saab.

GP: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=913&a=477551

Expressen: http://www.expressen.se/motor/1.1471190/maud-olofsson-till-attack-mot-mona-sahlin

Och som läsare vet man inte om staten skall betala eller inte. Personligen är jag inte så insatt, att jag vet vad som är rätt eller fel. Utifrån de 15-20 tusen som ev. drabbas av att Saab läggs ner finns det ju inget alternativ, man måste fortsätta bygga bilar! Fast har inte GM klarat av att få ihop finanserna, Saab har ju faktiskt gått back, så undrar man vem som skall klara av det istället? Det kanske blir så att skattebetalarnas pengar kan använda till någon bättre än just köpa ett bilföretag? Kanske kan man ta vara på en del som man slår ihop med Volvo?

Men som sagt, jag vet inte och jag tror att de flesta som läser allt som står i tidningarna vet inte heller. Vi blir matade med så mycket information som man inte riktigt kan hantera. Det är ekonomiska rapporter (ränta, lån, huspriser, banker, bonusar ... ...), det är världspolitik (Afghanistan, USA, Afrika ... ...), det är inrikespolitik (Pirate Bay, polisens beteende, samkönade äktenskap, vården, skolan ... ...)

I många frågor förväntas det att man skall veta och ha tydliga svar. Och frågan är hur enad kan vi kristna vara i olika frågor? Detta är ett rätt spännande spörsmål, nämligen finns det ett specifikt kristet förhållningssätt när det gäller t. ex. ekonomiska kriser, typ det som nu sker med SAAB. M. a. o. kan man tänka ut vad Jesus skulle gjort?

Joachim - som har svårt att tänka sig Jesus i en bil och än mindre i ett flygplan

Strängare regler för asylsökande

Både Socialdemokraterna och Moderaterna vill begränsa asylsökandes rätt att bosätta sig var de vill. Men reformen blir svår att genomföra eftersom frågan splittrar båda blocken. Detta skriver DN och du kan läsa hela artikeln på:
http://www.dn.se/nyheter/utspel-splittrar-blocken-1.801174

Även tidningen Dagen skriver om detta:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162974

Sett från min horisont är det mycket intressant med asylsökande och andra som kommer från olika kulturer. Jag som bor i Kungsbacka har väldigt få runt omkring mig som har en annan kulturell bakgrund än den svenska. Det är stor skillnad mot Värnamo, där jag var bosatt tidigare. Personligen tycker jag att Kungsbacka kommun skulle varit ännu rikare om vi hade haft fler personer med annan härkomst.

Det som är intressant är att många som kommer till vårt land är antingen katoliker, ortodoxa eller så är de muslimer. Och oavsett så blir det en nödvändighet för oss kristna i detta land att fundera på hur vi skall förhålla oss till dessa "nya vänner". Katoliker och ortodoxa har många gånger en stor respekt för sin kristna tradition, kyrkans ämbeten, bibeln och kyrkan. På ett sätt som vi oftast kan se söderut och som vi inte alltid är vana vid idag. Våra muslimska vänner har kanske ännu större behov av att leva ut sin religion och kan många gånger inte tänka sig ge avkall på vissa traditioner.

Detta innebär att man söker trygghet med andra som delar ens tradition och kultur. Man har svårt för att alltför mycket beblanda sig. Det finns rädslor från flera sidor. Tryggast är man, när man känner att man får vara den man är, att man får tro det som man är övertygad om. Detta gäller både kristna och muslimer. Samtidigt så tror en del i detta land, att receptet på en framkomlig väg är en allmän humanism. Men det är ju också en sorts religion, som inte respekterar de andra.

Jag har ingen lösning. Men jag ser med spänning på framtiden. Dock tror jag det är viktigt, att vi inte skäms för vår kristna tradition i detta land. Vår lagstiftning, vår skola m.m. har trots allt denna som en grund. Ca. 80% är medlemmar i Sv. Ky. och de som flyttar/flyr hit vet för det mesta detta och förväntar sig många gånger "kristen barmhärtighet".

Joachim - som tror att man måste börja med att vara trygg i det man själv står.

Präster och diakoner oftare långtidssjuka

Akademiker inom Svenska kyrkan är långtidssjukskrivna mer än dubbelt så ofta som andra akademiker. Det visar en ny rapport från Saco.

Detta är naturligtvis inte uppmuntrande att läsa, se hela artikeln på:
http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/praster_och_diakoner_oftare_langtidssjuka_0_8822.news.aspx http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162949

Samtidigt kan detta kanske bli en väckaklocka för både anställda och alla övriga aktiva församlingsbor. Vi måste komma bort ifrån en kyrka där de som innerhar vigningstjänster och även de övriga anställda förväntas göra allt arbete. Visst finns det många engagerade frivilliga och även arvoderade medarbetare, men det hänger mycket på de anställda. Det finns ett ömsesidigt beroende bland dessa båda grupper och risken för "utbrändhet" kan även drabba den frivillige.

Men ändå menar jag att vi måste hitta strukturer i framtidens kyrka i vilka fler är engagerade och tar ett ansvar. Vi anställda måste bli bättre på att delegera och vi måste tillsammans jobba bort rädslan att göra fel.

Dessutom, en mycket viktig faktor, måste vi mer uppmuntra varandra än kritisera. Fel kan vi hitta hos alla och i allt! Men många gånger leder inte vår kritik till att det blir bättre, snarare krymper människor och drar sig undan. Låt oss ta dessa rapporter på stort allvar.

Joachim - som måste lära sig att säga nej oftare...

Sverige - sekulariserat land

Bara 17 procent av svenskarna tycker att religion spelar stor roll i deras liv. Därmed hamnar Sverige näst längst ner på listan över mest religiösa länder, enligt Gallups nya undersökning. - Människor i länder som inte har den trygghet som ni tar för givet i Sverige hittar alternativ, säger Grace Davie, professor i sociologi vid University och Exeter.

Läs hela artikeln i tidningen Dagen:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162899

Detta är nu egentligen ingen överraskning eftersom de flesta i detta land vet om att vi inte är särskilt "religiösa". Frågan är bara om man måste vara fattig eller råka ut för något svårt för att kunna ta till sig det kristna? Visst är det så att vår s.k. välfärd innebär att vi inte tror oss behöva Gud. Det kan t. o. m. säkert bli så för en del att det är de svaga, ointelligenta, fattiga, socialt missanpassade som behöver Jesus. Att vara kristen i detta land är ett tecken på något inte alltför positivt!

Och jag brukar kontra med att just så är det! Jag är kristen för att jag är svag och vill ha hjälp med bl. a. mina tankar kring döden. Jag är kristen för att jag behöver mening och längtar efter att bli mättad på ett sådant sätt att jag inte behöver hungra. Jag är kristen för att det ger mig ett evighetshopp samtidigt som det berikar detta livet så oerhört. Men tydligen kan andra hitta allt detta någon annanstans och det får väl vara okey för dem, även om jag tror att de lurar sig själva!

Men jag tänker kämpa för att detta land skall ha en annan inställning till den kristna tron eftersom den är bra för så många, så är den också bra för alla! Men hur vi vill förhålla oss till den är i slutänden den enskildes ansvar.

Joachim - som skulle önska att Sverige var mer frimodigt när det gäller kristen tro. Låt oss be om väckelse i vårt land!

Semlor och grisar ersätter kors

Detta är intressant! Vilka symboler som används i samband med dödsannonserna i våra tidningar. Förr var ju fokus på det man hade som grund för tron och då blev det för många naturligt med ett kors som ville visa på uppståndelsen och det eviga livet.

Idag handlar det mer om att man tar med någon symbol som känns personlig för den som avlidit. Läs mer om detta på länken:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162885

Några tankar kan man lyfta fram. Detta livet är mer betydelsefullt, det är det man vill visa, än att man vill vara viss om det eviga. Det blir som det blir med det. Djupast sett har man kanske en önskan eller en högst subjektiv tanke kring detta med himlen. Men den kristna tron och kyrkans syn på himlen delar man inte helt och hållet. Inte tillräckligt för att lyfta fram det i en annons.

Den andra tanken är ju naturligtvis vilken symbol man själv skulle vilja ha eller vilken man kan tänka sig att sätta in på andra. Själv är det fortfarande korset som gäller för min egen del. Jag vill att det skall framgå vad min tro och mitt hopp är. Men det finns ju andra symboler: Duvan - Anden, Herden - som leder ända fram, en öppen grav - uppståndelsen. Ja, inte är det lätt och inte är det lättare, när man kanske sitter där på en begravningsbyrå med tusentals valmöjligheter. Man vill ju så gärna göra det som är rätt.

Joachim - som anser att symboler är viktiga uttrycksmedel

Kristen mångfald

Alla vet kanske inte att Kungsbacka - Hanhals pastorat har ett avtal med en rumänsk - ortodox församling som finns i staden Constanta vid Svarta Havet. Den ortodoxa kyrkotraditionen rymmer mycket som vi inte har i vår lutherska, men det hindrar oss inte att kämpa tillsammans för de funktionshindrade som är anledningen till själva avtalet. Vi, från Sverige, har förbundit oss att betala minst en halv miljon kronor till ett dagcenter för funktionshindrade barn och ungdomar. Det har vi uppfyllt med råge och har i dagsläget skänkt betydligt mer pengar. En rotary klubb har dessutom betalt en handikappbuss som kan möjliggöra transporterna mellan kyrkan och hemmen. Förra året hade vi stort biskopsmöte i Kungsbacka kyrka, då den ortodoxe biskopen Teodocie från Constanta (lika stor stad som Göteborg) och vår egen Carl Axel Aurelius hade gemensam Vesper.

Idag kommer Simon Ådahl, med sin frikyrkobakgrund, att tala och sjunga i Kungsbacka kyrka. Han talar om ekumenik och om att vi troende har ett gemensamt ansvar om vi vill att fler i Sverige skall lära känna Jesus Kristus. Det kommer att bli en spännande kväll. Vi startar kl. 18:00.

Jag tror och är övertygad om att de gränser som vi ibland upplever och som vi själva byggt upp mellan olika samfundstraditioner och kyrkor kommer att suddas ut alltmer. Gränsen kommer istället att gå mellan dem som vill följa Jesus som vår Frälsare och de som inte vill. Naturligtvis är önskan att alla skall med, men här finns ett personligt ställningstagande som också skall mötas med respekt.

Joachim - som gillar ekumenik om den inte blir ett självändamål

Tystnadsplikt och själavård

Tystnadsplikten kan inte längre garanteras när själavården sker via telefon eller internet - undantas inte från avlyssning. - Tystnadsplikten är avgörande för själavården och det är sorgligt om FRA-lagen inte gör undantag för bikt och själavård, säger blivande diakonen Lena Hilding-Carlsson.

Läs på länken:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162821

Det finns idag en samhällsutveckling som känns något otäck. Allt vad du och jag gör registreras snart på ett eller annat sätt. Det är kameror, bankomater, telefoner, datorer och annan elektronisk utrustning som kontrollerar oss alla. Så långt är det förståligt, om än obehagligt. Men om det sedan slår över till att det man säger i förtroende, det man gör i hemlighet, skall vändas mot en, så att ens integritet är hotad, då bli det riktigt hemskt! Då har vi ett samhälle där respekten för den enskilde upphör. Istället får vi uppleva ännu mer rädsla, ännu mer passivitet och individualism och att var och en tvingas bära på sina bördor.

Att det har blivit så här handlar om att kontrollera vad de onda gör. Det är idag ondskan i några enskilda människor som styr hur alla andra skall leva sina liv. Jag har inte någon lösning på detta, för även jag förstår att man måste bekämpa det som är ont. Men jag vill ju göra det ännu mer med Guds hjälp. Och att vi gör det mycket mer förebyggande. Idag känns det som om att det som är gott kommer in för sent. Det är så mycket som bryter ner människors liv som och som kommer in i deras liv alltför tidigt. Det är här jag vill att vi som kyrka skall komma in tydligare. Och det är kanske också därför barnen intar en speciell plats i "KO", Kyrkoordningen för Svenska kyrkan.

Joachim - som vill ha den befrielse Gud ger och inte den bundenhet som kommer från människor.

Jesusmanifestationen

Jesusmanifestation som hölls på initiativ av Stanley Sjöberg i Stockholm förra året är på gång igen. Denna gång under ledning av nio personer från olika kyrkor i Stockholm.- Vi ligger två månader tidigare med planeringen än i fjol, men är ändå sena, säger Gunilla Ågren som är sekreterare i ledningsgruppen.

Se länken:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162829

Detta är stort eftersom så många olika kyrkor är inblandade och man vill verkligen lyfta fram det gemensamma, Jesus Kristus som vår Frälsare. Detta är också ett alldeles utmärkt sätt att lära känna människor med annan kulturell bakgrund.

Manifestationens grund är att vara för något, inte emot! Alla de som går tillsammans kommer inte att tycka och tänka lika i allt, men att lyfta fram Jesus och evangeliet om honom är nödvändigt om man har en längtan efter att kyrkan skall växa. Ber man om väckelse, måste det också ta sig konkreta uttryck.

Joachim - som följer Jesusmanifestationen med stort intresse.

Påven och förintelsen

"Påven Benedictus XVI fördömde på torsdagen alla försök att förneka Förintelsen när han träffade judiska ledare från USA vid ett möte i Vatikanen." skriver tidningen Dagen och andra tidskrifter idag.

Sedan en tid har en stor del av Vatikanens och påvens fokus varit på katolska kyrkans syn på förintelsen. Idag stod det så här:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162798

Hela denna diskussion skadar kyrkan. Ikväll kommer dramatiseringen av Knutby på TV och samma sak här, att kyrkan och den kristna tron tenderar att uppfattas som "knepig". Man kan fråga sig var den sunda kristna tron finns, om den finns överhuvudtaget? Men det gör den!

Liksom i alla andra situationer måste man skilja mellan själva tron och utövarna. Guds plan är naturligtvis att alla troende skall vara så lika Sonen som möjligt, men det är en söndrad värld och såret går igenom varje människa. Det är inte den eller den, utan gränsen mellan det goda och onda går också genom ditt eget liv! Det gäller att finna det som är sant och evigt hållbart.

Att förneka faktiska historiska händelser som Förintelsen eller ta död på andra människor, som det som skedde i Knutby har absolut inte med Jesu vilja att göra. Den som är emot kristen tro kan lätt använda dessa situationer som argument för sitt ställningstagande. Men då får man också ta med Moder Theresa och alla andra som offrat sina liv för fattiga och döende!

Joachim - som hoppas att människor är visa nog att skilja mellan sak/tro och person

Bikten

Behovet av förlåtelse är mycket stort och de flesta av oss, för att inte säga alla, bär på sådant vi helst inte vill att någon annan skall upptäcka. Det är sådant som kanske hänt för länge sedan, när vi var unga. Det handlar om hur vi under livets gång gjort andra människor illa, vi har helt enkelt svikit. Det handlar också många gånger om hat och bitterhet mot sådana människor som gjort oss illa.

I detta, för många, inre kaos, längtar man efter renhet, befrielse och att leva i förlåtelsen. Tyvärr har detta enorma behov dragit till sig oseriösa personer som ser en möjlighet att tjäna pengar. Man erbjuder bikt/själavård via telefon för en hög samtalskostnad. När man kommit upp i 700 kronor bryts samtalet.

Läs på följande länk:

http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/dyra_%E2%80%9Dbiktsamtal%E2%80%9D_pa_tveksam_telefonlinje_0_8781.news.aspx

Bikten finns även i vår kyrkan och förhoppningsvis kommer fler att upptäcka biktens rikedom, att den kan bli det hjälpmedel som faktiskt lyfter av bördor. Men ordningen för den hindrar att det sker via telefon. Vi kan alla finna ordningen för bikten i våra psalmböcker!

Tror du att bikten är viktig idag och hur skulle du i så fall vilja att vi blev bättre på att bruka den? Hör gärna av dig!

Joachim - som hävdar att själva förlåtelsen kan aldrig kosta några pengar. Den är dyrköpt, men Kristus har redan betalat!

Inspirerande bibelord som just nu stärker mig

Ett bibelord som följer mig just nu är från Jesu egna sångbok Psaltaren. Läs och begrunda:

"Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd
och inte går på syndares väg
eller sitter bland bespottare
utan har sin glädje i Herrens undervisning
och begrundar hans ord dag och natt.
Han är som ett träd,
planterat vid vattenbäckar,
vilket bär sin frukt i rätt tid
och vars blad inte vissnar.
Allt vad han gör lyckas väl."(Psalt. 1:1ff)

Som i alla texter finns det mycket att ta fram, men det jag just nu fundera på är två saker.

1. Dels är det att ha sin glädje i Herrens undervisning. Hur viktigt är inte detta förhållningssätt, att förstå att Guds ord är en källa till glädje! Det betyder att Gud vill mig gott och att han verkligen vill det bästa. Trots detta kämpar man alltid med sin egoism och med allt annat i livet som är svårt. Ofta inbillar man sig, att man själv vet vad som skall fylla en med glädje, man har ett färdigt recept. Hur lätt är det inte att dagligen glömma bort att faktiskt fråga Gud, eller att be till Gud, eller att följa Jesu bön "ske din vilja....".

Konsekvensen av detta blir att det är ganska stor skillnad mellan morgonbönen och aftonbönen. Även om båda bör innehålla tacksamhet, så blir morgonens bön ändå mera en konkret överlåtelsebön.

"Herre, var med i det som sker idag, i alla möten och i alla uppgifter......"

Aftonbönen är också att man överlåter det som skett under dagen, men det är, i alla fall för mig, en liten annan tonvikt på själva tacket.

2. Dels gillar jag formuleringen, att "begrunda hans ord dag och natt". Eftersom min tro är att Gud / Jesus är med mig i allt och alltid, så blir livet mer och mer en konstant gudstjänst. Förr så var tonvikten på bönen, att den skulle berika min relation till Gud och detta är ju sunt. Men idag är det mer så, att bönen är en konsekvens av min relation till Gud. Jesus vill ha igång samtalet med oss. Man kan jämföra äktenskapet, där min fru och jag talar med varandra inte för att lära känna varandra bättre utan för att det är en konsekvens av att vi är gifta.

Joachim - som trots hinder och problem ser anledning till glädje både dag och natt.

Välsigna landet

Kristdemokraten Else-Marie Lindgren tycker att statsministern borde avsluta sina tal med att be Gud välsigna Sverige. Detta skulle man väl kunna hålla med om, fast det gör inte jag i dagsläget.

Anledningen är att det snart går inflation i detta, att välsigna. Vem som helst och vad som helst skall välsignas. Mig veterligen är väl inte statsministern särskilt "kyrklig". Det är väl inget som ingår i hans ämbete och dessutom handlar det om vems välsignelse man delar ut.

Men själva grundtanken är intressant om man anser att Sverige är ett kristet land och att vår statsminister därmed bör dela ut Guds välsignelse. Detta borde kanske vara med nästa gång man väljer?

Se länken:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162689

Joachim - som mer och mer tror på att dela på staten och kyrkan

Ytterligare en som målar Kristus

Titta gärna på denna länk och låt dig bli imponerad. Konstnären har ett tydligt kroppsspråk. länkadressen:

http://www.youtube.com/watch?v=qKizDCCj1WE

Glöm inte, att vi alla målar Kristus eller vem/vad vi nu tror på hela dagen, i allt vad vi gör! Även våra tankar är egentligen en slags penslar som målar hur vi ser på andra m.m. Jag upplever tydligt att egentligen är hela livet en gudstjänst. Inte bara en stund på söndagen. Vilodagen är speciell, men Herren är med oss i alla sammanhang och situationer. Viktigt för oss, som är kristna, är att vara medvetna om detta och att vi alla egentligen målar på samma tavla!

Joachim - som målar på sitt sätt

Handledning

Har i dag varit på handledningskurs tillsammans med frun och sonen. Det gäller att bli behörig handledare till övningskörning. Vi har gått kursen nyligen, då det var dottern som skulle övningsköra och naturligtvis inföll sig frågan om man skulle lära sig något nytt.

Att hjälpa någon att ta ett körkort är ett stort ansvar! Det handlar om liv och död och jag tillhör dem som tycker att den nya ordningen är bra, att man måste gå kursen (även om det kostar lite pengar!). Men jag som sitter i passagerasätet är ansvarig för själva körningen, eftersom 16-17 åringen inte kan ställas ansvarig. Händer en olycka, typ man missar en stoppskylt, så är det mitt ansvar! Att man har detta system när det gäller körkunskap är ju för att minska olyckor!

Jag drar paralleller till missionsbefallningen där Jesus egentligen uppmanar oss att vara handledare åt nya lärjungar. Det handlar om att den som har erfarenhet hjälper den som ännu inte kan och ansvaret ligger på den som fått uppdraget! Och det handlar djupast om att Jesus inte vill att någon skall bli skadad eller vilseledd. Religionsdialog kan aldrig ersätta missionsbefallningen. Dialog kan man ha för att förstå, men om alla få göra som de vill i trafiken blir det kaos. Detsamma gäller i den andliga världen. Kristus har kallat oss till ett specifikt uppdrag. Hans nåd och kärlek innebär också gränser och regler. Och att vi som är mer erfarna tar vårt ansvar!

Visste ni att det är lika många drogpåverkade i trafiken som taxibilar, ca 16.000. Detsamma gäller i den andliga världen, att det är många som inte är "nyktra". Oftast märker man det inte förrän olyckan är framme och då kommer frågan varför etc.

Låt oss hjälpas åt i livets trafikskola, så att fler färdas tryggt och färre blir skadade.

Joachim - som gillar att köra

"Nio av Svenska kyrkans 14 biskopar vill att trossamfunden fråntas vigselrätten. De vill att dagens hindersprövning för giftermål görs om till en neutral statlig registrering av äktenskap." Skriver tidningen Dagen idag. Se hela artikeln:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162623

Min egen biskop Carl-Axel är av denna uppfattning och jag håller med. Men detta är en speciell situation, när det är så tydligt att inte ens biskoparna är eniga. Nu handlar det inte om att skrika högt utan att ödmjuka sig och be om Herrens ledning. I en värld som för övrigt är så splittrad och söndertrasad behövs det vishet och att vi lyssnar in Guds vilja. Hur detta sker vet vi bara själva.

Min egen uppfattning att göra vigseln till en statlig registrering och att sedan får välsignelsen av önskad präst, är en lösning som borde kunna respekteras av alla. Vi har olika uppfattningar och en uppfattning ändras inte genom tvång.

Joachim - som ber om en god ordning

Michael W Smith

Michael W Smith kommer till Sverige (Jönköping) och hör till de mest välkända inom lovsången. Han har ett fantastiskt sätt att sjunga lovsång på och har ljudit många gånger i mitt hem och i bilen. Hans lovsångsskivor är bland det bästa man kan inhandla, om man vill köpa en cd med sådan musik.

Ett smakprov finns på länken: http://www.youtube.com/watch?v=HPBmFwBSGb0
Obs, är ca 10 min långt, så koppla av en stund, lyssna och be en bön!

Bland de mest kända sångerna är "Let it rain" som finns på denna länk:
http://www.youtube.com/watch?v=AZfrbb9mg3A&feature=related

Med önskan om allt gott denna dag!
Joachim - som är tacksam över mycken god lovsång

Bokrecension

Har läst en bok som jag fått som gåva och flera med mig och nu vill jag rekommendera den till andra. Bokens titel är "Den vita Tigern" av författaren Tony Anthony. Utgiven på Rhema center.

Undertiteln är "Från djupaste mörker till klaraste ljus - den enastående sanna berättelsen om en Kung Fu-världsmästare".

Tony berättar om sitt liv, sin svåra barndom, sin karriär som världsmästare samt allt elände han mötte på vägen till mottagandet av Jesus. Men även som troende kristen fick han smaka på hur svårt det kan vara, att både tro och förtrösta. Men boken är så välskriven, att man blir berörd av hans önskan att vi som läsare ännu mer skall ta emot trons gåva.

För handen på hjärtat! Hur väl prövas vår tro till vardags? Hur lätt är det inte att tala om en tro eller förneka densamma när det endast handlar om teoretiska resonemang. Men Tonys livsöden med en fruktansvärd barndom , fängelse och andra olyckor hjälper en att ännu mer inse hur viktigt det att hela tiden arbeta med en tro som lägger allt i Guds händer. Jag själv och många med mig vill gärna behålla en del som vi själva vill ha kontroll över.

Det handlar inte om passivitet, att lämna saker i Guds händer, utan mera om att våga och har modet, utan att bli naiv. Läs boken och kom gärna med dina synpunkter!

Joachim - som nu skall läsa en annan gåvobok med titeln "Herrens hus" - Guds plan att befria din stad från mörkrets välde

Oro över besök

En del människor undviker att gå till kyrkan eftersom det av olika anledningar är obekvämt. Man vill inte hamna i en situation där man känner sig utanför, syndig och eländig. Man vet inte om man känner någon och man tror inte att man får ut någonting. Ja, argumenten kan varierar och många känner nog igen de försvarsmekanismer som sätts igång.

Detta hände mig idag! Fast det var ju förstås inte i kyrkan! Men oro fanns i luften, skulle man hitta några fel? Personalen jag mötte var lugnande i tonen och erbjöd kaffe. Detta var inte på något sjukhus eller hos tandläkaren. Det kändes som jag döljt något och risken var att det kunde bli dyrt för mig. Jag var inte heller ensam om att andas obehag. Vi var flera stycken som kände nervositet. Vad är det man skall finna, de är väldigt noggranna, det finns säkert något under ytan? Tänk om man bara kan gå därifrån fri, utan anmärkning!

Platsen var bilprovningen och min Volvo klarade sig utan några större anmärkningar. Men parallellen till att komma till kyrkan finns där, när det gäller den ovane som inte känner till rutinerna. Det gäller att vi visar på en god omsorg.

Joachim - som vill att andra skall känna sig trygga

Det goda samtalet - var kan vi ha det?

Det har varit en serie om hur kyrkorna / kristenheten hjälper, särskilt yngre människor, till goda samtal. Med rubriken "- Var i församlingen finns äkta samtal?" skriver Dagen så här i dag:

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=162439

Med tanke på vad som skrivits på denna blogg tidigare så är det viktigt att se helheten. Det viktigaste är ju naturligtvis att en kristen kyrka står på bibelns grund. Men idag handlar så mycket om förpackningen. Till det senare hör bl. a. vårt språk, våra beteenden och inte minst också hur vi förvaltar våra fysiska resurser.

Att köpa en byggnad som redan i dagsläget är sammanbyggd med kyrkan, handlar inte endast om det fysiska utan det är ännu mer att möjliggöra möten med människor, inte minst de yngre som rör sig i centrum. Och det viktigaste är inte själva huset utan mötet!

Joachim - som anser att vi måste, på olika sätt, gå ut mer bland människor.

Bo Brander

Vill bara nämna att i kväll, tisdag den 3 febr. kommer prästen Bo Brander till Kungsbacka pastorat. Hon kommer att tala över ämnet: Gud, har du övergivit oss? Kl. 19:00 börjar det i S:ta Gertruds kyrka.

Bo Brander är kaplan och föreståndare på Laurentistiftelsen. Så här står det på deras hemsida: "Laurentiistiftelsen är en fristående studentbostadsstiftelse med kyrka inom Svenska kyrkan. Stiftelsen förvaltar 144 korridorrum, pentryrum och lägenheter i södra delen av Lund på Kastanjegatan 19. Präst i S:t Laurentii församling och föreståndare är Bo Brander." Under årens lopp har otaliga lyssnat till Bosse och en av dem är journalisten Göran Skytte, som för inte så länge sedan besökte oss.

Välkommen till en mycket intressant kväll!

Joachim - som redan som tonåring lyssnade till Bo Brander på nyårslägerna på Kronoberg.

Vad är viktigt för dig under detta år?

Så har enkätsvaren kommit in på frågan: "Vad är viktigt för dig under detta år"? Det som dominerade var att man har en önskan om en starkare tro. Ekonomin och att resa var mindre viktigt! Nu tror jag att de flesta som läser denna blogg är troende på ett eller annat sätt och att då önskar sig en starkare tro är inte något ovanligt.

Men frågan är ju hur man tänkt sig att det skulle gå till? Hänger det på någon annan människa eller tänker man ändra på några av de egna rutinerna? Kommer man att gå mer i kyrkan och läsa bibeln flitigare? Man kanske rent av hoppas på en genväg, ett litet under! Ja, frågan är hur motiverad man är?

Själv har jag ambitionen att ge tron ny näring och för min del blir det nog mer bön och bibelläsande som gäller. Men om något skall hända, ligger ansvaret hos mig själv. Jag kan inte skylla på någon annan.

Joachim - som längtar efter våren

Kyrkskolan - 2

Idag kunde man läsa i GP om att kyrkonämnden i Kungsbacka - Hanhals kastar lystra blickar på Kyrkskolan. Läs på:

http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=762&a=473900

Det är spännande att tidningen tar upp det och min lilla fundering är, och den gäller oavsett var vi befinner oss, hur läsarna reagerar. Är det positivt, att det händer något i kyrkan och där vill man gärna vara med! Man blir helt enkelt glad och tycker att det är spännande. Eller känner man ett utanförskap och undrar över hur man skall kunna bli delaktig? Eller kanske är det helt enkelt en negativ reaktion, att centrala lokaler kan användas till något bättre!

Åren har hjälp mig att inse att folk reagerar och beter sig på ett sätt som man inte alltid kan förutse. Rätt ofta när man tror att man möter positiva reaktioner, så är det missunnsamhet eller något annat eller helt tvärtom!

Det viktiga för kyrkan nu är dialogen med medlemmarna, med människor som behöver lokaler under veckan och med de anställda. Ja, just möjligheten att utreda och tänka efter är viktigt och inte minst måste vi tillsammans fråga oss, vad Guds vilja är? Är detta enligt hans plan och hur tar man reda på det? Naturligtvis handlar det om bön och lyssnande!

Joachim - som ber om väckelse i vår bygd och som ser det ovanstående som del i detta

Kyrka och partipolitik

Den stora anledningen till ändrade relationer mellan kyrkan och staten var att kyrkan skulle vara mindre partipolitisk. Man menar att kyrkan hade sina angelägenheter och staten sina. Men så här står det i inledningen i en av Kyrkans Tidnings artiklar:

"Kyrkovalet viktigt för de stora partierna
Nu startar Kyrkans Tidnings valbevakning. Vi har ringt runt till nomineringsgrupperna i kyrkomötet för att stämma av de viktigaste frågorna. Socialdemokraterna, Centerpartiet och Moderaterna ställer med partiapparaten i ryggen upp i höstens kyrkoval. Tillsammans har de över 60 procent av kyrkomötets platser."

Hela artikeln finner du på:

http://www.kyrkanstidning.se/nyheter/kyrkovalet_viktigt_for_de_stora_partierna_0_8593.news.aspx

De olika beteckningar stämmer väl med olika kända partier och följaktligen kan man inte anse att det blivit mindre partipolitik, snarare känns det som om det blivit mer de senare åren. Personligen har jag svårt att få in Jesus i ett speciellt parti. Men likväl måste de olika partierna hävda detta för att värva röster och för att särskilja sig från varandra.

Samtidigt vet jag i dagsläget inte hur man skall ersätta dagens demokratiska beslutsgång med något bättre. Det enda och kanske mer naturliga skulle vara att ha en slags kyrkstämma, där de som går i kyrkan också fick bestämma. Idag kan det ju, åtminstone i teorin, bli så att de som inte går i kyrkan bestämmer hur de som regelbundet går i kyrkan skall fira sin gudstjänst. Argumenten som lyfts fram är att vi skall passa oss för en elitkyrka.

Joachim - som inte vill ha en alltför stor och tung valapparat