Torget i Kungsbacka

Det händer mycket och ganska snabbt när det gäller torgplanerna för Stortorget i Kungsbacka. Förhoppningsvis finns det möjlighet att se över Kungsbackas kyrkas entré i samband med denna upprustning. Se vad jag sa i Kungsbackanytt och tyck gärna till!

Joachim - som hoppas på ett lyft för innerstaden i Kungsbacka

Att uttrycka sin tro

Det finns olika sätt att uttrycka sin tro och här kommer Tamara Lowe's korta, med ordrika predikan som varar 1:42 minuter. Den är på engelska, men rymmer många goda tankar.

You Tube har en motsvarighet i God Tube som kanske kan bli lite inspiration för dig!

Önskar er allt gott!

Joachim - som tackar Pernilla

Den kyrkliga kartan

Apropå Dagens artiklar om kristendomens framväxt i andra delar av världen så skriver Arnaldo Tiburzi: "Det är viktigt att bejaka vår verklighet. Någonstans ska det finnas plats även för oss tröga, okarismatiska, rationalistiska och jag-centrerade kristna."

Vidare skriver han: "Vi vill engagera oss i det som känns rätt för tillfället och vara politiskt korrekta. Kyrkorna i Sverige är naturligtvis påverkade av allt detta. Det svenska och det afrikanska kyrkolivet befinner sig ljusår ifrån varandra. Precis som våra respektive samhällen."

Han har rätt och därmed också gett en del av svaret till att våra nordiska kyrkor tappar medlemmar, se artikel om detta här. Bl. a. kan man läsa: "Björn Ryman menar att i ett nordiskt perspektiv så är Danmark och Sverige de mest sekulariserade länderna, medan kristendomen har en någorlunda starkare ställning i Norge och Finland." Att man sedan har olika grepp som "iCentrum" är bra och viktigt.

Personligen tror jag att det inte handlar om att ta över modeller från Afrika eller andra kontinenter utan fundera på de "principer" som får dem att växa. Och framför allt vilken vision de bär på. Det växer trots allt i väldigt olika delar av världen, men inte i vårt eget land på samma sätt. För mig blir detta en tydlig anledning att fundera på vad man har att lära sig. Jag vill inte engagera mig i det som är rätt för tillfället! Jag vill inte heller vara politiskt korrekt som ett slags självändamål! Jag vill komma närmare Jesus, Guds son! Jag vill växa i tron och känna en sund församlingtillhörighet där jag delar tron med andra. Den stora utmaningen är hur detta kan ske i vårt land! Vi kan inte härma andra kulturer, men jag tror att vi kan bli mer Jesuslika även i Sverige!

Jag önskar att heligheten skulle märkas mer i mitt eget och andras liv och med det menar jag att även känslolivet skulle vara mer involverat. Heligheten hör också samman med Andeutgjutelsen från Pingsten. Att Andens gåvor får vara i funktion. I Afrika eller i Asien eller någon annanstans är allt detta naturligt i kristna sammanhang.

Joachim - som tror att den kristna kartan kommer att se väldigt annorlunda ut i framtiden.

Foto: Joachim Holmgren (Den hängande kyrkan i Kairo - en koptisk kyrka)

Påven: Kyrkan har sargats av synd

Katolska kyrkan har "sargats av synd", sade påven Benedikt i samband med att han på lördagen reste på sin första utlandsresa sedan de katolska övergreppsskandalerna briserade på allvar.

Men trots detta och att påven skriver till katoliker på Irland; "Ni har fått lida fruktansvärt och jag är uppriktigt ledsen. Jag vet att inget av det ni utsatts för kan göras ogjort", så är det människor som anser att detta inte räcker.

Bot och bättring är intressant. Det går inte att göra dessa hemska övergrepp mot barn ogjorda. Tusentals människor går idag med minnen från sin barndom, som offer p g a vuxnas övergrepp. Finns det överhuvud taget en framtid att tala om för dessa; både offren och även förövarna? Kan man hela det som gått sönder? Och vem ansvarar i så fall för det helande? Jag, som tillsammans med hela världens befolkning, tagit del av alla dessa artiklar, vad kan jag göra mer än att ta avstånd och fördöma? Hjälper det?

Hur gör vi med alla de pedofilövergrepp som dagligen sker i vår närmiljö, men som inte fått några rubriker? På något sätt är vi alla del av en bortvänd värld, där vi skadat både oss själva och andra. Konsekvenserna har bl. a. blivit att det för många inte finns mycket mer än att hela tiden lyfta fram bristerna, man fastnar i detta.

Var sak har sin tid, och dessa övergrepp måste fram i ljuset, men just nu känns det som om vi också behöver plats i våra medier med det som hjälper oss med att se det som reser oss upp. Som fyller oss med hopp och framtidtro. Inte för att nonchalera, utan för att visa att det finns något mer, även för de drabbade. Denna balans är inte lätt, men nödvändig.

För mig är det viktigt att skilja på de synder/övergrepp som begåtts och Jesus själv. Han måste gråta floder när han ser dessa onda handlingar, men likväl vill han sträcka ut sina sårmärkta händer till dem som vill ta emot hans hjälp och han erbjuder den frid som övergår allt förstånd.

Joachim - som funderar kring denna balans på den "Gode Herdens söndag"

Vi kan lära av tredje världens kyrkor

Församlingstillväxt är ett ständigt återkommande ämne för västvärldens kyrkor. Av den högst naturliga orsaken: våra församlingar växer inte. Frågan kommer självklart - varför inte? Detta skriver Andreas Dagernäs, EFK-missionär i Tanzania.

En starkt bidragande orsak är att man i Afrika "lägger krutet på evangelisationen. Kyrkans huvuduppdrag är att predika evangeliet för sin omgivning, därför spenderar man mest av sin tid, ork och sina resurser på evangelisation."

Detta med församlingsbygge är så spännande och utmanande och det finns många recept på hur man skall gå till väga. Men grunden måste ju vara vart man vill komma någonstans! Ser man det som en "salighetsfråga" - att människor bör komma till tro, så påverkar det ens församlingsbygge. Tänk om någon går miste om himlen för att jag vilselett eller varit passiv!

Nu känns det som tongångarna i väst inte är riktigt åt detta håll. Det predikas sällan om omvändelse, synd och behov av förlåtelse. Ser man på den nypublicerade statistiken från grannlandet, så är det många präster som inte anser att Jesu frälsningsgärning är nödvändig. Gud är på något sätt större?

Om inte man behöver omvändelse, varför skall man då bygga församling? Är själva gemenskapen ett självändamål? Grunden med bibeln, nattvarden försvinner om det inte är nödvändigt att ta emot Jesus själv i brödet och vinet - hans kropp och blod! Han säger ju själv att man skall göra det till syndernas förlåtelse!

Nog har vi att lära av tredje världens kyrkor och nog är våra grannar och vänner i desperat behov av evangelium om Befriaren och Frälsaren Jesus Kristus!

Kristus är uppstånden! Ja, Han är sannerligen uppstånden!

Joachim - som varje dag funderar över hur andra kan komma till tro och hur man kan leva ett kristet liv i Sverige.

”Hellre en projektledare än en kyrkoledare”

Klas Johansson, distriktsföreståndare i Svenska Missionskyrkan, vill utmana att tänka bredare när det gäller former och organisation. Anställ en projektledare på begränsad tid i stället för en kyrkoföreståndare. Detta förslag kommer inför sammanslagningen av Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan. - En projektledare har lättare att utmana gamla strukturer och tänka nytt.

Jag kan förstå tankarna men som just kyrkoherde funderar jag över detta med begreppen kallelse, ämbete, nådegåvor etc. Man får känslan av att det är ett nytt företag som behöver en chef och kanske ser det ut så här i dagens kyrka? Man söker en VD som kan lotsa församlingar in i den nya tiden. Där ekonomi, strategier och mål är honnörsord.

Själv känner jag mig lite gammaldags eftersom jag fortfarande tror på kallelsen (subj. och obj.) och att det kyrkliga prästämbetet är något mer än ett "projektledarskap". Att bli präst är att vara präst. För mig är orden omvändelse, evangelisation, mission fortfarande centrala.

Jag tror också på en kontinuitet när det gäller ledarskap. Men det handlar egentligen inte om tid utan Andens smörjelse i tjänsten. Denna kan vara längre eller kortare tid. Men när förkunnelsen stelnar, när viljan att bygga församling avtar, när inte ens hjärta är med i det man gör, bör man byta tjänst eller uppdrag. I detta perspektiv förstår jag Klas tankar.

Joachim - som känner glädjen över kallelsen och "kyrkoherderiet"

Tänk på vilodagen

Den första europeiska konferensen för en arbetsfri söndag har hållits. Mer än 400 deltagare från 70 olika kyrkor, fackliga organisationer och andra representanter för civilsamhället deltog. skriver Kyrkans Tidning.

Tänk om det skulle vara stängt i alla affärer m.m. under söndagen! Vad skulle kunna hända? Skulle vi svälta ihjäl? Problemet i början skulle säkert för en del vara "tråkig dag". Kanske några skulle få problem med vad man skall göra och prata om. Man är ju inte van att umgås på det sättet. Man är så van att ta bilen till Ikea eller vart man nu far.

Personligen stöttar jag ett sådant här förslag. Det skulle vara oerhört spännande att utvärdera det hela. Jag är övertygad om att vi behöver vilodagen eftersom den i grunden tillhör Guds plan.

Joachim - som också skulle behöva skärpa till mig vissa söndagar.

Vi kan inte leva utan värderingar

Intressant det Alf Svensson tar upp när det gäller värderingar. Alla har vi värderingar, hur vi uppfattar oss själva, vår omvärld och det som hör till trons värld. Våra värderingar styr hur vi ser på mänskligheten och vad som är ett gott och lyckligt liv. Våra värderingar styr också var vi sätter gränser mellan vad som är acceptabelt och vad som är brottsligt. Ja, våra värderingar styr oändligt mycket mer än vad som är här kan räknas upp.

Alf skriver: "Allt oftare får man höra och läsa om "mänskliga värderingar". Sekulärhumanisternas stridbare ledare Christer Sturmark använder gärna uttrycket. Och han är inte ensam. Är det verkligen rimligt att utan definition - utan att redovisa varifrån dessa värderingar härleds eller vem som avgör rätt och fel, sant och osant - plädera för något så diffust som "mänskliga värderingar"?

Oavsett vilka värderingar man anammar, så har de en grund och en källa. Annars blir värderingar lätt bara tyckanden och oreflekterade "sanningar" som byter riktning nästa dag, om så passar. Jag kan ha oerhörd respekt mot någon som har helt andra värderingar än vad jag själv har, om man upplever en trovärdighet i livsföring och erfarenhet hos den andre. Att värderingen är integrerad med dennes person. Men respekt är inte samma sak som acceptans!

Ofta möter man i diskussioner mest kritik mot den kristna tron, att den är ihålig, tråkig, irrelevant etc. Ett sådant synsätt (värdering) blir inte trovärdigt om den inte åtföljs av något eget. Vi kristna är inte skyldiga att "försvara" vår värdegrund. Men i det samhälle vi lever i idag hamnar vi lätt i dessa samtal. Kanske är det ett uttryck att det saknas genomreflekterande alternativ hos många? Man ger genom sin kritik kanske uttryck för en dold nyfikenhet?

Joachim - som anser att vi talar för lite om värderingar och hur värderingar får bli något mer är intellektuella resonemang

De egna idealen eller andras?

Ännu en riktigt tänkvärd artikel i en av våra dagstidningar!

"Det är påsk och tidningarna fylls av äggtips och kulörta-fjädrar-i-björkris-bilder, påskpynt för barnen, påskgodisrecept och råd om hur relationen klarar några lediga dagar. En gul repris på julen, men helt utan Jesusbarn eller cd-förslag på favoritpsalmer." skriver Maria Ludvigsson som är liberal debattör och medlem av Svenska kyrkan. Och detta i SvD.

Bland annat skriver hon: "Svenska kyrkan verkar ibland så angelägen att passa in i tiden att hon förminskar sig själv och skäms över vem hon är. Vart ska den gå som längtar efter henne och söker henne, som vill höra Guds ord, om hon bara ger precis det som finns i varje vardag och varje kvällstidning?"

Det verkar som fler och fler frågar efter kristendomens djup. Det känns nästan lite genant, när andra talar om vad vi borde förkunna. Men lyhördhet är en god egenskap och idag kan vi läsa i Lukas: Jesus säger: "Ni skall vittna om allt detta." Låt oss ta de orden på allvar.

Joachim - som är tacksam över tips på intressanta tidningsartiklar.

Jesus – historiens största sanning

"Debattörerna: Nya testamentet har en solid förankring i historien" kan man läsa i Aftonbladet. Vidare står det: "Bibelns viktigaste del, Nya testamentet, har en solid förankring i historien. Somligas åsikt att de nytestamentliga berättelserna är legender, visar endast en djup okunnighet om både historiska fakta och mytbildningens långa process. Nya testamentets tidigaste böcker skrevs cirka 20 år efter Jesu död, när ögonvittnen fortfarande var vid liv. Denna tidsrymd är för kort för mytbildning. Nyare bibelforskning pekar på den muntliga traditionens tillförlitlighet."

Läs hela artikeln här!

Att det stod i Aftonbladet förvånade t o m mig och det känns riktigt att så här i påsktid också ta fram något positivt om kristen tro. Det är förvånansvärt ibland att det finns en enda kristen i detta land, så som man hanterar kristendomen. Men de 200 som idag firade mässan i kyrkan gjorde det frivilligt och med stärkt tro på den uppståndne!

Joachim - som önskar er alla en Glad Påsk! Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!

Det urskiljningslösa dömandet

Flera tidningsrubriker får mig att känna att det idag finns ett otäckt behov att döma och tycka med hjälp av internet och även att man drar alla över en kam. Det jag tänker på är bl. a. följande:

"Har fått 10 000 medlemmar att mobba Petra Mede: Det är en sorglig pöbelmentalitet." kunde man läsa i Aftonbladet.

"Angreppen mot påven och katolska kyrkan för sexövergreppen mot barn kan jämföras med värsta sortens antisemitism, sade påvens personliga präst i sin långfredagsgudstjänst i Vatikanen." Dagens Nyheter, Dagen m. fl.

Kanske det tydligaste exemplet från vår egen kontext är Bjästa, där ett helt land talade om hurdan präst, rektor m.fl. borde vara och det var inte nådiga omdömen. Den enda bild man hade var det som kommit via Tv och tidningar. Den senaste rubriken i Dagen handlar om att pojken omhändertas.

När en präst häktades i Halland, så mötte jag folk som sa att eftersom de såg mig på stan, så var det alltså inte jag.

Att döma alla katolska präster som möjliga pedofiler leder till något osunt. De fruktansvärda brott som präster, andra offentliga personer, ja alla! gör sig skyldiga till skall straffas enligt lagen. Men jag tror att det som håller på att ske, att domen sker via massmedia är förödande. Så många oskyldiga drabbas. Tänk på alla anhöriga!

Man hjälper inte drabbade genom att hämnas kollektivt eller via massmedial smutskastning. Jesus sa, att den som är utan skuld kan kasta första stenen.

Joachim - som tror på att i ett demokratisk samhälle måste vi ha fungerande domstolar. Det är där saker skall upp till ytan.

Vision och tydlighet

"En församling behöver vara tydlig med sin vision och vad den står för. Det anser Mikaelskyrkan (EFS) i Uppsala och ordnar rejäla medlemskurser. - Det är alltför vanligt att man som medlem faktiskt inte vet vad ens församling vill och står för, säger Olof Edsinger, Mikaelskyrkan."

Så långt är vi inte, men själva problemställningen finns i de flesta av våra församlingar, att man vet inte riktigt vet hur det ser ut och vad man vill i församlingen. Bara detta att känna sig trygg i att veta vem man skall kontakta kan vara besvärligt och för att inte tala om kyrkans organisation på många lokalnivåer, som för många upplevs som mycket svårbegriplig.

Att anordna kurser är kanske inte det mest aktuella, men i Kungsbacka/Hanhals pastorat kommer vi inom kort presentera en "Guide" för de som kommer till kyrkan. Denna idé tog vi med oss från HTB i London och kanske har flera av er redan det. Tanken är att i ord och bild lätt kunna bilda sig en uppfattning om vad som finns i kyrkan och vem man tar kontakt med.

Församlingens vision måste i denna folder var tydlig och genomgripande. Man behöver inte rada upp alla grupper och verksamheter. Det viktiga är att man känner att man får ett grepp över vad som sker och vem som ansvarar.

Joachim - som är övertygad om att tydligheten hjälper människor att bli delaktiga

Ursäkt och förlåtelse

"Prästen Lennart Kempe, som lät den våldtäktsdömde pojken närvara i kyrkan i Bjästa på den 14-åriga flickans skolavslutning, kommer att ta kontakt med henne och be om ursäkt".

Alla gör vi fel och någonstans blir detta kanske allmänhetens stora läxa, om vi nu vill lära oss? att inte döma så snabbt. Och framför allt inte endast på grund av vad en eller annan journalist skrivit. Eller vad som framkommer i ett tv-program.

Alla gör vi fel, stora eller mindre. Alla sårar vi andra och därmed också oss själva! Här kommer detta med skuld och skam in och jag vet inte varför alltid det tycks lättare att se andras skuld än sin egen. I detta ligger också att vi måste tala mer om skillnaden mellan skam och skuld och vårt eget ansvar.

Min tro är grunden för att det finns en källa i att nysta upp allt detta. Jesu försoning ger möjlighet till förlåtelse och därmed också möjlighet att ta bort skuld. Och tar man bort skuld kan man göra något konstruktivt. Äkta ånger och förlåtelse förändrar liv. I dag ser vi många gånger vad bittra hjärtan uttrycker. Det bli lätt dömande och fördömande.

Joachim - som hoppas på att både pojken och flickan kan se ett positivt liv framför sig.

Våldtäktsdömd pojke fick applåder i kyrkan

Alla våra tidningar och även våra nyhetskanaler har varit fulla av artiklar och insändare kring våldtäkten i Bjästa.

Dagen skriver : "En våldtäktsdömd pojke fick applåder i kyrkan vid skolavslutningen. Nu har prästen Lennart Kempe i Bjästa anmälts till domkapitlet av upprörda tv-tittare." Och det är många idag som kastar sten på både präst och rektor m.fl. inblandade.

Denna historia rymmer bara förlorare och värst är det självklart för tjejen/erna som blivit våldtagna.

Men jag tycker att aftonbladets slutkläm är bra som Karin Ahlborg skriver:
"Det finns inget försvar för en kyrka som bjuder in en gärningsman men inte tänker en sekund på hans offer. Men innan man börjar kasta sten mot alla Bjästabor kanske man bör syna sina egna annaler och fundera över när man senast gick till botten med ett rykte under fikarasten."

Det gjorda går inte att göra ogjort, men man kan lära sig. Heder åt Amanda Ögren som stöttade tjejen. Det modet är inte lätt att uppbåda. Nu uppenbarades sanningen om denne kille enligt vad man förstår av tidningarna. Men det är ju just detta, att finna vad som är sant och att inte döma, delta i rykten eller hänga ut folk offentligt. De flesta vet bara det som stått i tidningarna! Och det har historien visat att det är inte alltid så enkelt.

För några dagar sedan fick minister Ask på pälsen för att vilja meddela familjer om att det finns en sexköpare i pappan. Detta möttes med önskemål om avgång. Här var man mån om att inte offentliggöra. Men att hänga ut präst, rektor m. fl. löser inte problemen.

Joachim - som hoppas att alla berörda får den hjälp de behöver.

Medarbetardagar på Åh stiftsgård

Har varit fyra dagar på Åh på s.k. medarbetardagar för i första hand kyrkliga arbetslag, men även många förtroendevalda var där. Underbara mässor med mycket stark lovsång, förbön och bikt, undervisningpass och många möjligheter till samtal och gemenskap gör dessa dagar till rika och välsignade.

Väl medveten om att de inte passar alla, och jag vet inte exakt hur många hundra vi var, så blir ändå min undran var alla andra hittar sin inspiration? Från Kungsbacka var vi nog tillsammans ca 15 personer varav tre var där alla dagarna. Att göra något tillsammans och att det är fokus på bibel, gudstjänst och bön är starkt. Personligen behöver jag Guds helige Andes påfyllnad i min prästtjänst och inte minst som kyrkoherde. I allt församlingsbyggande, som ju är till för att förvandla landet! behövs det medarbetare som mår väl. Och då menar jag på alla plan, både fysiskt och psykiskt men också andligt.

Det finns många källor till påfyllnad; retreater, konferenser, inspirationsdagar etc. Men hur mycket som än levereras så måste man ta till sig det. Jag kan uppleva, och detta är ingen kritik och snarare kärleksfullt konstaterande, att rätt så många anställda i vår kyrka går på sparlåga. Man är nära utbrändhet och konflikter och för mig är en orsak att man fått för lite "input".

Utbildningar och kurser är det relativt gott om. Men jag menar det som ligger mera på trons plan, som leder till att vi t. ex. sitter i "omsorgsgrupper" och ber för varandra. Var och när fick man som enskild medarbetare frimodigt lägga fram sin nöd inför kärleksfulla vuxna och därefter ta emot deras förbön?

Joachim - som tänker på att efesiebrevet uppmanar oss att ta på hela rustningen!

Bloggandet och Facebook

"Måste en präst alltid säga ja till debatt på blogg och Facebook? Nej, hävdar prästen Karin Långström Vinge. Ja, anser Anders Bylander som anmälde henne till domkapitlet." Detta går att läsa i Kyrkans Tidning. Även Dagen har skrivit om regler när det gäller bloggadet för oss präster.

I dessa lägen är man som präst nästan frestad av att inte skriva eller säga något för då behöver man inte bli anmäld. Vi är i dag ganska många präster som ser nätet som ett plats att möta människor på, precis som i affären eller på torget. Men det finns skillnader som är väsentliga och som man måste ta hänsyn till från både avsändarens och mottagarens håll.

Man kan inte alltid vara uppkopplad och man måste ha rätt att inte behöva svara direkt eller via bloggen. Samtidigt måste man vara tillmötesgående och åtminstone hänvisa till någon annan. Detta är för mig grundinställningen. Om man däremot kastar sig in i en kontroversiell fråga och censurerar motståndarens argument blir diskussionen obalanserad och då tappar blogginlägget sin trovärdighet.

Jag läser själv alla inlägg på min epost före det att de offentliggörs. Detta beroende på att det är jag som har ansvar för vad som publiceras och personliga påhopp och ovårdat språk är inte önskvärt. Skulle sådana kommentarer komma, särskilt med anonym underskrift så försvinner de. Är de sakliga och utan personliga kränkningar läggs de ut.

Jag vill lyfta fram frimodigheten att använda nätet, för det blir många gånger kommunikation med de människor som man annars kanske inte skulle ha mött. Gemensamt har vi ett ansvar att det kan fortsätta.

Joachim - som genom bloggen upplevt många goda samtal

Skagenkyrkan

Nu har räddningsaktionen för den Svenska sjömanskyrkan i Skagen dragit igång. Bakom den står upprörda fiskare och deras familjer från Bohuslän i norr till Halland i söder. - Det handlar om starka känslor och vi hoppas på lösning, säger sjömansprästen Lars Ryderstad till GT.

Så många reaktioner det har varit på beslutet att lägga ner Skagenkyrkan. Till svar har man från riks hävdat ekonomi och att man vill satsa på utlandskyrkan långt borta. Men ser man sammantaget på fiskarnas, båtmännens (inkl. Stena), privata semesterfirare, bofasta, vigselpar, konfirmander m. fl. så är ju Skagen en kyrka som förkunnat evangeliet till otal människor. Att kyrkan ligger för nära Sverige eller andra argument håller inte riktigt enligt många.

Vad som idag behövs är en donator och några pensionerade präster som bildar en stiftelse med engagerat folk. Liknande exempel finns i vårt land.

Vi ber och hoppas att en lösning skall uppenbara sig.

Joachim - som inte alltid förstår andras resonemang

(Foto: Lars Rydestad)

Sensus vill ha ett tredje kön!

"Vänsterpartiet och kyrkliga studieförbundet Sensus vill införa ett tredje kön – hen" skriver Dagen, de flesta av er som läser denna blogg känner till detta, och den undersökning som finns med visar på ett massivt motstånd.

"Om man söker jobb på Sensus kan man numera ange kön, som "han, hon eller hen". Avsikten är inte att väcka debatt, menar Sensus, inte heller att provocera eller att förändra språket."

För mig , som kristen, finner jag inte stöd för detta någonstans i bibeln. Ändå är det en organisation som Sensus, som är beroende av stöd från Svenska kyrkan, som för fram detta tillsammans med ett politiskt parti.

Min egen kritik är egentligen att vi redan har svårt med de båda könen vi har. Vi män är snart några vilsna stackare som inte vet hur starka eller svaga vi skall vara. Detsamma gäller kvinnans roll. Hon är fortfarande den enda av oss som kan bli gravid, är det bra eller dåligt? Osv. Det finns många frågetecken kring de gamla könsrollerna och när de nu luckras upp mer och mer skapar det osäkerhet om vilket det behöver samtalas kring.

Det handlar inte om att vi har för få kön, det handlar om våra värderingar kring de vi redan har!

Joachim - som inte alltid förstår ordet könsneutralt.

Kristen - att vara förföljd!

Som en röd tråd idag står det om olika sorters konflikter kristna är indragna i och som kostar dem mycket lidande.

• Han är son till en av islamistgruppen Hamas grundare - och blev Israels främste agent på Västbanken. Nu lever han under ständigt dödshot efter att ha avslöjat sitt spioneri. - Jag bär mitt kors, säger Mosab Yousef, som lämnat islam för att bli glödande kristen.
• Över femhundra människor, mestadels kristna, mördades i helgen i en massaker i Nigeria. Frågan är hur våldsspiralen mellan kristna och muslimer i landet ska få ett slut?


• Adnan Hana al-Dahan, 60, är en av ett flertal kristna irakier som mördats i Mosul de senaste veckorna.

På Martyrkyrkans hemsida kan du läsa om vad som sker i världen och just nu känns det som om spänningen ökar sammantaget. En del av oss känner kanske kallelsen att fara ut i världen för att stödja och hjälpa. Personligen tänker jag på hur det ser ut i vårt eget land. Om vi inte är vaksamma kommer vi har stora spänningar även här på hemmafront och vad gör vi då?

Vi strävar efter att göra vårt land mer och mer historielöst, vilket för mig betyder att man tappar identitet på det nationella planet. Samtidigt känns det som man försöker sig på det system som praktiserades i öst, att alltmer förbjuda religioner i det offentliga rummet. Att gömma något under ytan som engagerar så många är inte vist. Det blir spänningar som leder till olika "vulkanutbrott".

Joachim - som vill ha ett kristet land med öppenhet för andra

Antisemitismen har återvänt till Europa

Jag tror egentligen att det, antisemitismen, har alltid funnits hos en del eftersom idéen att förfölja ett folk, och just judar, medvetandegörs i varje historiebok genom att skoleleverna ser vad mänskligheten har gjort mot det judiska folket. Och ju längre tiden går är det fler som menar att detta aldrig har hänt, utan förföljelserna under andra världskriget har judarna själva hittat på! En befängd tanke, men just nu accelererar de negativa tongångarna och då använder man staten Israels nuvarande politik som argument.

Ett annat argument som Henrik Bachner menar i tidningen är "att judehatet hade sitt ursprung i Europa och senare blivit tabu här. Men genom att muslimska länder odlat en öppen antisemitism har denna börjat influera även regeringar och opinioner i Europa".

I vårt land talar vi gärna om mångfald och att alla skall få plats, men när t o m framstående politiker, biskopar m fl är med i debatten så får det konsekvenser, som de kanske inte ens själva räknat med.

Eftersom jag själv har ett ursprung i ett annat land vet jag hur det känns att bli anklagad för något man själv inte har haft del i. Jag är född i Berlin och blev betraktad som en liten "rund nasse" av klasskamrater m fl. Jag kände mig inte som ett offer, men det gjorde något med mig.

Våra judiska vänner på hemmaplan och även de som bor i landet Israel, liksom palestinerna, skall behandlas med respekt. Den svåra situationen som råder i mellanösten, och då inte bara landet Israel, utan även de muslimska grannländerna, skall vi vara medvetna om att det är något de själva lider av. Och att måla ut ett folk som den stora boven är att förenkla och blåsa liv i antisemitismen.

Joachim - som inte tror att man löser en konflikt genom att förfölja den ena parten