Visioner och strategier

Visbybiskopen Lennart Koskinen går till storms mot ärkebiskop Anders Wejryds brist på visioner och strategi för Svenska kyrkan. Det verkar som avgående biskopar eller efter sin pension blir mer engagerade och tar ut svängarna något eftersom man inte tycks vara så ansatt?

Hur som helst är det intressant att se hur kyrkans kris går upp för fler och fler. Men vem är ansvarig för den kyrka vi har idag? Det verkar som ingen vill ta på sig någon skuld över att varit otydlig med den kristna kallelsen och uppdraget. Däremot har man oftast hittat "syndabockar" i andra grupperingar än ens egen.

Att diskutera nattvardsvin och intranät är ganska ofarligt om man jämför med kyrkans kärnverksamhet, som måste hänga samman med mission och evangelisation. Som vice ordf. i Oas rörelsen känner jag ett stort ansvar i att hjälpa enskilda och grupper med att mer och mer ta emot den hjälp Gud själv erbjuder oss genom sin helige Ande.

Det behövs visioner och strategier men det behövs också en ny känsla av vad som är det centrala i kristen tro. Omvändelse, försoning, Jesu person som varandes Guds enfödde son, Skriftens tyngd som innehållandes uppenbarelsen m.m. är enligt mitt sätt att se inte förlegade spörsmål. Ser vi det här som gemensammma problem i kyrkan kommer vi också att kunna ta emot visioner, för visioner tar man emot medan mål sättar man upp för att närma sig visionen.

Men det känns som vi mer fastnar i frågor runt omkring och mer och mer sällan nämns Jesu namn och person. Han är trots allt Kärnan och Stjärnan i den kristna tron!

Joachim - som gillar tankar kring visioner och strategier - frågan är vad vi vill se när vi tänker framåt

Andlig byggnad utan specifik tro?

En stor andlig byggnad ska sätta Göteborg på världskartan. Professor Stefan Tengblad, 44. som säger detta är ingen galen professor men han har en vild idé: - Bygg en universell katedral som står för mänsklig visdom, tolerans och andlighet, här på Heden skriver GT.

Detta förslag är ganska typiskt "svenskt".  Det visar på hur man uppfattar den kristna tron och även andra konfessioner. Det ligger i linje med migrationsverkets utvisningar eftersom grundsynen på tro inte är liv och övertygelse. 

För oss som är kristna är även det heliga rummet viktigt! Vi inviger rum för speciella ändamål och kyrkor får inte användas till vad som helst. Av respekt för det heliga finns det regler.
"- Folk får inte tro att detta är en religiös idé, för det är det verkligen inte. "Min" katedral ska inhysa aktiviteter varje dag för kulturella, sociala, andliga och religiösa ändamål." säger Stefan.

Man kan undrar vem som vill vara där egentligen, vari består andligheten? Men visst är det intressanta tankar och det pekar i grunden på en tomhet vi har i vårt samhälle. De stora shoppingcentrerna mättar inte de inre behoven så värst länge.

Joachim - som inte tron på idén att permanent hysa många i samma rum.

Ett nytt år

Vill önska er alla ett Gott nytt År. Jag tror inte att det handlar bara vad vi vill utan jag har stor förväntan på Frälsaren, vad han vill detta år.

Läste i Aftonbladet om följande händelse!

"Jesus sade: Stig upp, tag din säng och gå! Monique van der Vorst, 26, i Holland har varit förlamad i halva sitt liv men efter en olycka kan hon gå igen. – Jag kan inte förstå det, säger hon."

Du kan läsa hela artikeln om hennes botande här!

Så bönen är: - Herre välsigna detta nya år! Kom med helande på alla plan, för vi behöver det, inte minst i alla relationer. Vi ber om helande på det andliga planet, att den kristna tron utbreds bland det svenska folket.

När man läser om Monique så blir man inspirerad och Gud blir en som inte är passiv!

Joachim - som tror på helande

Den tibetanska buddhismens högste ledare, Dalai lama, besöker Sverige i april.

Detta är spännande och utmanande och ganska lätt hamnar man i det sk. "tyckandefacket", är detta bra eller dåligt och då tänker jag framför allt på Lamans medverkan i en gudstjänst i Lunds domkyrka. Läs vad domprosten i Lund säger angående besöket. Väldigt tänkvärt är Leif Nordlanders, ordf. i Oasrörelsen, kommentar i Dagen.

För mig är alltid syftet också viktigt, varför skall han komma och vilka konsekvenser väntar man sig? Och är det i kyrkans värld bör det ju på eller annat sätt bidra till att kyrkans missionsbefallning finns med. Sedan kan det vara intressant att se hur andra tolkar tillvaron och hur man vill formulera sin tro. 

För mig är det inte de stora skarorna som klarar av att ha en religionsdialog idag, eftersom det finns en relativ bred osäkerhet var man själv står när det gäller den inre övertygelsen. Jag tror snarare att man blir betraktare och att man lyssnar in vad som förmedlas. Vad som den nya kunskapen leder till är intressant och där tror jag att de som arrangerar mötet tar på sig ett ansvar i form av uppföljning. Frågor, typ vad är gemensamt och vad är religionernas särart?  bör ju komma upp i folks tankar.

Det skall bli spännande att se en utvärdering av denna gudstjänst.

Joachim - som som många känner att min religionsdialog är inte med andra världsreligioner utan oftast med något privat hemmasnickat.

Barnet i centrum

Det finns gott om julhälsningar idag och även jag vill naturligtvis önska er alla en riktigt god jul!

Men för att det skall bli det måste både du och jag hjälpa dem som vi tillönskar en god jul att det blir en verklighet. Ord måste bli handling och handling måste ha en kärleksfull tanke bakom sig.

Ingen kan rädda hela världen, men vi kan vara mån om de som vi är nära och som korsar vår livsvandring. Om alla svenskar hade denna mentalitet och tro skulle det se mycket bättre ut. Och framför allt tror jag att just den medvetna tron påverkar våra handlingar mycket mer än vad vi vill erkänna.

Brist på medveten tro skapar omedvetna handlingar där man många gånger bortser från konsekvenserna. Nu talar jag om tro i allmänhet! Personligen skulle jag ju dessutom önska att alla i dag tog till sig Jesusbarnet som sin Frälsare, eftersom jag tillhör den skaran som är övertygad om att världen skulle se bättre ut om alla kom till en kristen tro. Att missionsbefallningens ord i Matt. 28 går i uppfyllelse.

Men det är lätt att ha en vilja i ett land där vi har det så bra. Tänker på mina vänner i Rumänien och hur svårt de har det. Är glad över att vara kyrkoherde i ett pastorat som har ett så aktivt arbete bland funktionshindrade i det fattigaste av alla EU-länder.

Se förtvivlan i de bilder som spelas upp i länken nedan! För mig blir det god jul när man med Guds hjälp ser nöden och först låter sig själv förvandlas, för att sedan hjälpa de man kan. Så när jag önskar dig god jul så menar jag; Må Gud få förvandla dig alltmer genom det att han själv tillåts födas i ditt liv!

Här är länken på en pappa i Rumänien som hoppar från en teaterbalkong i protest mot systemet. Kanske inte det bästa sättet, men det visar på en värld som lider.

Joachim - Som mitt i allt njuter av Julen. Tack för att ljuset finns och att ingen kan ta det ifrån oss.

Skolavslutning i kyrkan vid jultid - religionens plats i vårt samhälle?

Skolverket säger att man får gärna ha skolavslutningen i kyrkan bara man inte ber, välsignar och läser evangeliet.  Samtidigt har mina barn, jag själv och många andra i detta land utsatts för raka motsatsen, att kristen tro är att närmast att betrakta som något påhittat som inte hör den moderna människan till.

Men tron på idoler (tv-utbudet), ekonomisk status, att man gärna får rösta ut varandra och då ibland med pakter etc. (Robinsson och andra tv-program) är okej. Ordet värdegrund nämns allt mer sällan och den stora tron idag, särskilt bland ungdomen om man skämtar till det lite, är snart tron på iPhones nya app-möjligheter. Ungdomarna, och för den del många vuxna, har idag inte möjlighet eller förmåga att tala om tron, om det som de innerst upplever som sin övertygelse. Man har lätt för att säga emot andra och annat, men när man vänder på resonemanget så blir det lätt tyst.

Vi vill ha demokrati och kärlek och förståelse. Vi vill ha mångfald och öppenhet. Vi vill ha vidsynthet och kunskap. Vi vill ha människor som är lyckliga och mår väl i vårt land men det känns som vi behövde lite mer insikt för att nå detta! Skolan, kyrkan m. fl. och inte minst våra politiker har ett ansvar för hur samhället utvecklas!

Elisabeth Sandlund skriver en ledare i tidningen Dagen om religionsfrihet som är i gungning i vårt land.

Hon skriver bland annat: "Lag och demokrati står inte i motsats till religionsfriheten. Snarare hänger begreppen ihop som ler och långhalm. Rätten att ?ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion" är enligt svensk grundlag, Regeringsformens andra kapitel, en av de grundläggande rättigheterna."

Låt oss i allt detta se vilka möjligheter vi har att utöva vår tro. Leo Tolstoy skrev  i sin bok Bekännelser om sitt eget liv. Trots rikedom, många barn, framgång i världen så saknade han något som de enkla människorna på landsbygden tycktes ha - tron. Det är inte alltid välgången kan mätas endast i rikedom och status. Leo såg att den kristna tron hjälpte människor på ett sätt som han själv längtade efter.

Joachim - som ser människan i kropp, själ och ande. Vi behöver fråga varandra hur vi mår andligt, utan att det blir integritetskränkande.

Tabberaset på Hotell Halland

Tabberas är en försvenskning av den latinska meningen Tabula Rasa som betyder rent bord eller att göra rent bord och vi känner främst till det från Emil i Lönneberga. Idag fick jag uppleva det på Hotell Halland. Hotellet och restaurangen Square bjöd in alla dem som annars inte blir bjudna på julbord pga av att arbetsgivare saknas eller något annat.

Då jag fick utgöra kyrkans representant så försökte vi bjuda in dem vi har kontakt med, främst de som vi känner genom våra diakoner och tillsammans med andra föreningar och kommunen blev vi ca 160 barn och vuxna! Ulf Normark ställde upp och spelade och Kungsbacka Lucia Helena Arvidsson var där med sina tärnor (Åke Eliasson sjöng solo!). Barnen fick julklappar av tomten och det sparades inget på julbordet. Mängder av sill och annat, t o m lutfisken var framdukad! Vi åt och njöt och många glada röster kunde höras.

Stort tack till Pontus på Hotell Halland, Patrick och Jonny, hans fru Kicki och all personal som ställde upp för dessa underbara människor som kom. Särskilt tack också till Linda som höll en vakande hand över allt. Det är sådana här stunder som förgyller livet och som ger hopp i en annars många gånger stressad och vilsen värld. Jag är övertygad om att vår himmelske Fader välsignade allt detta och gladde sig med oss.

Joachim - som känner stor glädje

Digitalt julevangelium

Fick på mejlen denna trevliga julhälsning som kan vara uppmuntrande för oss som är ute i cybervärlden.

Detta kan du se på YouTube. Mycket nöje och tack till Jonas/Annika för tipset!

Joachim - som är mätt och nöjd efter julbord med alla anställda.

Kristen tro eller vad?

Läser regelbundet de tre största kristna tidningarna i Sverige; Kyrkans tidning, Dagen och Världen idag. De kompletterar varandra och den som ofta lyfter fram en viss sälta är sistnämnda. Olika skribenter provocerar oss kyrkoledare i olika frågor och det är nyttigt och utmanande eftersom många av oss, präster, diakoner, pastorer m fl offentligt har lovat att följa bibeln och därmed också missionsbefallningen.

Siewert Öholm skrev på "opinion" i Världen idag en artikel om Yoga eller Jesus (se länk nedan) och detta är ett ämne som sysselsatt mina tankar en hel del. Många menar att man idag bör vara öppen för det mesta, för det kan väl inte vara så farligt att ha en tillåtande attityd mot sådant som erfarenhetsmässigt hjälper kropp och själ att må bättre, som t ex Yoga och annat som har sin inspiration från öster?

Att inte vara öppen får konsekvensen att man verkar vara "instängd", försnävad i sin andlighet och t o m kärlekslös. Detta i sin tur leder till att man lätt kan upplevas som arrogant och visar på en bristande ödmjukhet gentemot oliktänkande. Och en sådan person vill man ju inte vara eller bli!

Men då uppstår för mig en tydligt lojalitetskonflikt, inte gentemot andra människor för var och en måste respekteras, utan mot Jesus. Mig veterligen ägnade han sig åt bön, bibelläsande och gudstjänst. Han var med sina lärjungar och bedrev undervisning, som vi kan ta del av och som är grunden för min och andras kristna tro. Om allt detta blev en naturlig del i det ovan nämnda så vore det en sak, men jag upplever att det Jesus gjorde på korset och som är själva kärnan i den kristna tron, hans död och uppståndelse, försvinner när man tar in andra läror och det är detta som är mitt problem.

Läs Siwerts artikel och funderar vidare hur du ställer dig till allt detta.

Joachim - som är övertygad om att allt jag behöver för min salighet finns hos Frälsaren

Att vara medveten om Googles makt!

Satt i morse och lyssnade på ett utmärkt föredrag av Andreas Ekström, hemmason från Fjärås, och som sedan 1998 är anställd hos Sydsvenska Dagbladet, där han arbetar på kulturredaktionen. Han har fördjupat sig i sökmotorn Google, som är något mer än bara den sökmotorn vi alla använder på "nätet".

Små detaljer som är lite skrämmande är att Google visste, före presidentvalet i USA, vem som skulle vinna. Man kunde fyra veckor före smittskyddsmyndighetens rapport visa på svininfluensans spridning. Allt detta och mycket mycket mer vet man eftersom allas våra googlesökningar avslöjar oss. Lägger man därtill; Google maps, Earth, G-mail, You Tube, Health mm så har Google kartlagt hela vårt liv snart. Till detta kommer att man har ambitionen att scanna in alla böcker som finns, allt som allt kanske 100 milj. 

Är detta bra eller dåligt? Vi låter det ske utan större reflektion och kritik, medan kraft går åt till att argumentera emot "Fra-lagar" m m som vi i Sverige upplever som kontrollerande och som hotar vår integritet.

Har du en GPS i mobilen vet man var du är!

Vi har en teknik som utvecklas varje dag medan samtalet runt och den etiska problemställningen halkar efter. Andreas gav oss alla en välbehövlig tankeställare. Det gäller att inte bara vara eller bli anti, utan frågan är hur vi skall förhålla oss till utvecklingen och vad som händer med kommande generationer som växer upp.  

Joachim - som känner ett ansvar för kyrkan måste vara med i denna utveckling

Har du tid och lust kan du se följande lilla klipp om hur man kan slippa Googles kontroll. Obs! Det är inte på riktigt!

Ny religiös karta

Två situationer som fått mig att både småle och känna oro.

1. Första advent kom en kvinna in i kyrkan en timme före första gudstjänsten och undrade om det var något speciellt i kyrkan denna dag? Vänligt försökte vi förklara, det är ju första advent! En stor högtid, ett nytt kyrkoår. Att det var första advent visste hon, men hon undrade om det var något särskilt i kyrkan .. .. .. 

2. I en kassakö någonstans i Sverige utspelade följande samtal. En, som stod lite längre bakom hörde två personer samtala med varandra. Julmusik hördes i högtalarna och någon av de mera kända psalmerna spelades upp. Då säger den ena till den andre, att det är ju för galet, nu har de religiösa lagt beslag på storhelgerna också!

Det är helt klart så att vi inte längre i Sverige kan säga att vi är ett kristet land. Det finns inget genuint som kopplar samman oss eftersom julfirandet, som vi nu går in i, är väldigt individualiserat. Många är vi som fortfarande ser det som en kristen högtid men för andra är det något helt annat. 

Frågan är bara om det var så här vi ville ha det? Eller önskar vi något annat? Hur man än vänder och vrider så slutar det med att var och en får ta ansvar för sitt eget julfirande och i detta far många illa.
Två ljuspunkter som jag vill lyfta fram är Hotellet i Kungsbacka som vill bjuda dem som aldrig annars blir inbjudna till ett julbord. Genom bl a Kyrkan, Länkarna, Kvinnojouren m fl inbjuds människor till detta. Det andra är Kungsbacka pastorats julfirande i kyrkkaféet på julafton. Dit inbjuds alla som vill dela gemenskapen med några andra under några timmar på julaftonen!

Sänder här med en underbar julsång

Joachim - som ser fram emot julfirandet, att det skall bli en kristen jul för alla

En ny lovsång

På grund av olika omständigheter har inte tid eller inspiration funnits för att skriva på bloggen. Men efter nästa vecka ser det bättre ut. Nästa vecka undervisar jag på Rättviks Stiftsgård på "Medarbetardagarna" som Oas anordnar. Ca 100 personer är tillsammans och huvudtalare är Stanley Sjöberg m fl. Jag får står för det svenskkyrliga inslaget tillsammans med Hans och Berit.

Här kommer en länk till en lovsång som ni kankse inte hört tidigare:
In Christ Alone Worship Video with Lyrics. En sång att be över och bli uppfylld av!

Joachim - som önskar er allt gott så här på slutet av detta kyrkoår.

Foto: Eva Spångbergs kors som finns på Lärjungagården i Torestorp

Humanist hoppar av efter 14 års medlemskap

"Humanisterna har stängt in och begränsat humanismen så till den grad att jag inte längre känner igen mig och därför lämnar jag förbundet". Det skriver förskolläraren Malin Jonason i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Hon lämnar efter 14 års medlemskap. Även Dagen har med detta i sin tidning.

Malin skriver bl a "Bland Humanister finns ett ohöljt förakt för troende människor."

Personligen blir jag inte förvånad eftersom humanisterna senare tid mera har livnärt sig på att vara emot troende i olika sammanhang, istället för att komma med den "egna läran"och detta gäller deras attityd både mot kristna, muslimer och andra. Samtidigt finns här ett problem som jag som kristen kämpar med och det är att humaisternas kampanjer, kristendomens försvar och även kyrkans anpassning till rådande samhälle har lett till förvirring bland folk som saknar erfarenhet av att uttrycka sin tro och övertygelse. Det finns idag ett slags "religiös analfabetism" i vårt land. Man kan vara medveten om sin inre längtan - kalla det andligt sökande, men man vet inte hur eller orkar inte gå vidare med den utan konsumtion eller annat blir lätt religionen som fyller ens tid.

En mycket intressant artikel som tar upp detta från en liten annan vinkel finns i Svenska Dagbladet och handlar om hur viktigt det är att vi skall tänka positivt och gör vi det tillräckligt intensivt på något så kommer det till oss, vare sig det gäller hälsa, ett nytt arbete eller en diskmaskin. Artikeln handlar alltså om att positivt tänkande har ersatt bönen.

Människans jakt efter lycka och frid är föremål för många på "marknaden". Många vill tjäna pengar eller göra sig ett namn. Men kvarstår oftast en sökande människa som behöver en varaktig relation, som inte vill lägga ut en massa pengar utan som vill ha sanningen och känna frid. Vem tar ansvar för henne? Jesu anpråk att kunna erbjuda detta är värd att pröva! Han säger ju att han är vägen, sanningen och livet! Det kostar inget att pröva, mer än lite tid!

Joachim - som gläds över varje medmänniska som tar emot en tro som håller. Jesus är densamma igår, idag och i all evighet!

Regeringen kör över Skolverket

"Jesus är viktigare än Allah. Och Jan Björklund är den som bestämmer. Därför blir det mycket kristendom för eleverna i skolan." skriver Aftonbladet och Dagen.
– Det har varit den totalt dominerande religionen i vårt land och påverkat vårt levnadssätt på ett helt annat sätt än till exempel hinduismen, säger Björklund till SvD.

Och visst är det sant och även om man inte kallar sig för kristen så tror jag att man upplever den kristna tron, den kristna läran och traditionen som något som påverkat vårt land och hela värstvärlden mer än någon annan.

För att kunna förstå de andra religionerna är det av stor vikt att man vet var man själv står menar jag. En orsak till att dagens samhälle ser ut som det gör och där sådana krafter som SD får möjlighet att göra sin röst hörd handlar delvis om att vi är så många som inte vet vår egen historia/religion. Många ungdomar, oavsett nationalitet, men oftast svenskar, vet inte vad de tror på. Att presentera alla världsreligioner som s k jämbördiga är att se religionen som enbart en kunskap/teori. Så är det inte för ex en troende muslim eller kristen. Det är mer än en kunskap, det är ett sätt att leva. Jag förstår om Ohly inte begriper detta eftersom han inte är troende i den mening jag talar om. Se Dagen

Respekt för andra handlar alltid om den egna självkänslan och tryggheten. När en bruten självkänsla plåstras om blir det lätt rasism och diskriminering i dessa sammanhang. Därför är identitet, inte minst på det andliga området, så viktigt. Vi har tappat mycket av detta när vi under många år i samhälle, skola, vård etc tagit bort trons betydelse och då i vårt land särskilt den kristna tron.

Vi som är övertygade kristna har i många sammanhang fått stämpel av "tönt" på oss och annat mindre positivt. Det gör egentligen inte särskilt mycket eftersom tron inte är modebunden. Den kristna tron bygger på Guds ord och korsets försoning är densamma oavsett tid och plats.

Men mitt blogginlägg vill bara lyfta fram hur viktigt det är att förstå vår egna kristna tradition och att man inte bara kan ta bort den utan att det märks på ett eller annat sätt.

Joachim - som vill ha mer öppenhet istället för mer likriktning

Europarådet säger ja till samvetsfrihet i vården

Europarådet säger nej till inskränkningar i rätten till samvetsfrihet i vården skriver Dagen och detta är lite spännande eftersom framstående politiker i vårt land inte vill detta. Den medicinska etiken är om möjligt svårare än diverse teologiska spörsmål eftersom det både vid livets början och livets slut dyker upp valmöjligheter som är så svåra.

Rätt till livet har alla och vi skall ha en mångfald. Men när börjar livet? När börjar ens rätt? I detta är det positivt att Europarådet slagit fast att den enkildes samvete måstye respekteras. Vi har inom vården peronal som tycker, känner olika och som kommit fram till olika beslut i dessa vägval. Det handlar om respekt både för patienten och för den som sköter vården.

Samma samvetsfrihet borde man kunna införa i andra sammanhang därdet kan uppstå konflikter. Att göra våld på sig själv och sin övertygelse är i längden omöjligt för somliga. Vi får se vad som händer i framtiden.

Joachim - som vill värna om den lilla människan.

Förberdelserna för Yom Kippur - judarnas försoningsfest är i gång!

Detta kunde man idag läsa i Jerusalem Post: "With a forecast for lower temperatures on Yom Kippur, fasting this Shabbat should be easier, but experts say that heavy coffee, cola, cocoa or non-herbal tea drinkers should decrease their intake now to reduce the risk of headaches from caffeine withdrawal."

Då man skall avstå från koffein på högtiden så gäller det att successivt dra ner på konsumtionen. Ofta drar jag paralleller till det egna livet och se om det är något man kan lära. Som troende saknar jag denna gemensamma förberedelse för en religiös storhelg. Vi kan finna detta hos judar och muslimer och kristna av annan tradition är vår egen. Här hemma tycks det som om vi mest är fokuserade på maten och annat yttre och då inte för att avstå utan tvärtom, på gränsen till frosseri.

Syftet, för mig som troende, är ju trots allt hur mitt vardagliga liv fungerar i relationen med Gud. Att fasta, avstå från något handlar för den som gör det mycket om lydnad och respekt. Om jag nu själv inte fastar, hur visar jag då istället min lydnad och kärlek till Gud, i mitt fall till Jesus? Och hur kan jag göra det kollektivt? Finns det idag ett intresse i vårt svenska samhälle att visa på det religiösa på ett mer allmänt sätt?

Joachim - som funderar på detta, eftersom jag snarare ser att vi tenderar att även under storhelgerna bli mer och mer individualistiska, med följd av ännu större ensamhet

Kristna i riksdagen!

En stor del av kandidaterna i årets riksdagsval är aktiva troende. Av dem som svarat på Dagens enkät är nästan hälften kristna. Naturligtvis undrar man ju vad som menas med kristen. "Jag ser mig som kristen och är aktiv i mitt samfund": svarade 22,9%. Det finns en tydlig skillnad mellan blocken, de borgerliga har större andel aktiva kristna, inte bara bland Kristdemokraterna.

För mig som troende kristen är detta naturligtvis positivt, men likaväl retar det säkert någon annan. Är det över huvud taget viktigt vad våra folkvalda har för tro? Och då är svaret ja, absolut! Och det är i detta sammanhang som jag är glad över att en så stor del är bekännande kristna. För tar man sin tro på allvar, så innebär det att bibeln utgör ett rättesnöre, att Jesus är Frälsaren, att det finns en källa till förlåtelse för den som ångrar och omvänder sig osv.

Inte minst är en kristen människas människosyn annorlunda mot andras eftersom man ser människan som en gudomlig avbild och inte endast som en "biologisk" massa, en naturvetenskaplig produkt. De finns en gudomlig Skapare. Samtidigt finns det för den kristne en fiende, den Onde själv som vill sätta pinnar i hjulet. Inte minst påverkar detta också hur våra politiker måste vara lyhörda i samhällsbygget, så att man bygger på det som håller i ett längre perspektiv.

Joachim - som tycker att det är spännande med val

Alphakurserna mer populära än någonsin

Den här veckan startar mellan 150 och 200 Alphakurser i Sverige. Från Alphakontoret har man uppmuntrat kyrkor att göra gemensam höststart för kursen.   - Den är populärare än någonsin, vi skickar ut rekordmycket Alphamaterial just nu, säger Alpha Sveriges nationelle ledare, Anders Marklund.

I Kungsbacka församling är starten måndagen den 20 september kl. 18:30 (Kyrksalen vid Kungsbacka kyrka). Vi har ännu några platser kvar och du kan anmäla dig  t o m nu på fredag den 17 september.

För att avgöra om något är bra eller dåligt kan ett kriterie vara erfarenhet. Denna säger att just alphakurserna har varit och är fortfarande ett fantastiskt redskap i att få reda på vad den kristna tron egentligen handlar om. Det viktigaste i våra liv rör sig oftast på insidan. Det vi tror på berör och påverkar våra liv mycket mer än vad vi vanligtvis erkänner. Därför, oavsett om man går en alphakurs eller inte, är detta ämne så viktigt.

Joachim - alpharådgivare i Halland och en som är inne på 14 terminen med alpha!

Katolska kyrkans framväxt

I går invigdes den första katolska högskolan i Sverige. Det skedde i Uppsala och påven Benedikt välsignar skolan i ett brev till rektor Philip Geister. Det är bara att gratulera våra katolska vänner till detta. Under senare år har katolikerna byggt kloster och skolor i Sverige.

Och går man till en annan religion än den kristna, så skall "ännu en moské med minaret ska byggas i Malmö. Efter många års funderingar har politikerna i stadsbyggnadsnämnden godkänt en detaljplan som gör det möjligt att bygga moskén."skrev Dagen i januari i år.

Utanför min egen församling, i Åsa, har buddister ett litet kloster och jag tror de är ett drygt 20-tal munkar.

Detta sker i Sverige samtidigt som kyrkor rivs och färre och färre firar gudstjänst enligt Svenska kyrkans ordning. Det tycks ju egentligen finnas ett stort andligt behov i vårt s. k.  sekulariserade land, samtidigt tycks vi i Svenska kyrkan tappa både medlemmar och folks engagemang enligt statistiska siffror. I och för sig är detta intget nytt och vi har analyserat detta ganska flitigt och gett bl. a. olika kyrkliga traditioner skulden. Både enskilt och kollektivt är vi ibland duktiga på att hitta förklarande argument. Men denna gång är jag inte ute efter analyser eller att hitta orsaker till uppkomna situation.

Min fråga är snarare om vi känner en "sorg" över att fler och fler vänder kyrkan ryggen? Räcker det med att andra kyrkor bygger kloster och högskolor? Är vi egentligen oroliga för Sveriges andliga hälsa? Tänker vi på våra barn, hur de skall få det om ca 50 år? Vi kan inte ifrågasätta andra religioner om vi samtidigt inte har något eget att komma med!

Jag måste säga att jag pendlar mellan både glädje och sorg. Glädjen finns i mig som en Andens frukt. Det är ju ändå inte vår kyrka, oavsett om vi titulerar oss katoliker eller svenskkyrkliga, så är det Kristi världsvida kyrka och då kanske det är helt nödvändigt att vissa delar dör! Därför finns det ingen anledningen att bli modlös! Andra religioner är för mig inget alternativ!

Samtidigt är jag ledsen över att t. ex. kunskapen i den kristna tron och läran så fort har försvunnit. Att man i så många olika sammanhang målar upp Jesus som något extremt. Jag är ledsen över att så många barn inte får med sig en aftonbön (barnatro) när de är unga. De kan Bilddagboken men att knäppa sina händer och be för sig själva eller andra är numera inte särskilt vanligt. Bra eller dåligt? För mig som både pappa och kyrkoherde känns det som att vårt lands barn är "snuvade" på något och det är vi vuxna som bär ansvaret!

Joachim - som funderar på de yngres och Sveriges framtid i ett land där girighet och många andra egenskaper driver oss idag!

Det viktigaste valet

Filadelfiaförståndaren Niklas Piensohos idé att lyfta fram ett val som är viktigare än allt annat, har spritt sig till Svenska missionskyrkan, Frälsningsarmén, Pingst - fria församlingar i samverkan, Evangeliska frikyrkan, Svenska alliansmissionen och Svenska baptistsamfundet. Se i tidningen Dagen.

Två tankar får jag när jag läser detta och det är dels är Svenska kyrkan med? Och dels att om man inte lyfter fram detta livsavgörande val så blir till slut inte den kristna tron trovärdig. Visst är det viktigt med jobb, ekonomi, vård, skola, säkerhetsfrågor, miljön, etc. Men i alla dessa jätteviktiga delar finns ju trons aspekt med! Många människor har jobb, har en vårdcentral osv. men är trots detta olyckliga. Vi lever i ett av "världens bästa länder" och ändå är ensamheten så stor och både yngre och äldre känner meningslöshet.

Och vi måste naturligtvis ställa oss frågan varför. Och det spelar faktiskt inte så stor roll vilket politiskt system vi väljer av de svenska alternativen, alla vill ju väl förutom att många av oss sätter ett stort frågetecken för SD.

Oavsett vilka som sitter vid makten behöver de som blir folkvalda och alla som nu röstar en medveten tro på var källan till liv, förlåtelse, frälsning finns. Och det är här vi alla måste göra våra livsviktiga val och dessutom våga stå för dem! Alla val innebär konsekvenser. Inte bara att man väljer fram någon/t, utan man tackar också nej till någon/t annan/t!

Vi som vill kalla oss kristna har gjort ett medvetet val att vi vill följa Jesus, inte bara på söndagen utan också på våra arbetsplatser, när vi har lunch, när vi är bland vänner och naturligtvis också när vi röstar fram ett politiskt parti etc.

Joachim - som med spänning ser på allt som rör årets val.