Läser regelbundet de tre största kristna tidningarna i Sverige; Kyrkans tidning, Dagen och Världen idag. De kompletterar varandra och den som ofta lyfter fram en viss sälta är sistnämnda. Olika skribenter provocerar oss kyrkoledare i olika frågor och det är nyttigt och utmanande eftersom många av oss, präster, diakoner, pastorer m fl offentligt har lovat att följa bibeln och därmed också missionsbefallningen.
Siewert Öholm skrev på "opinion" i Världen idag en artikel om Yoga eller Jesus (se länk nedan) och detta är ett ämne som sysselsatt mina tankar en hel del. Många menar att man idag bör vara öppen för det mesta, för det kan väl inte vara så farligt att ha en tillåtande attityd mot sådant som erfarenhetsmässigt hjälper kropp och själ att må bättre, som t ex Yoga och annat som har sin inspiration från öster?
Att inte vara öppen får konsekvensen att man verkar vara "instängd", försnävad i sin andlighet och t o m kärlekslös. Detta i sin tur leder till att man lätt kan upplevas som arrogant och visar på en bristande ödmjukhet gentemot oliktänkande. Och en sådan person vill man ju inte vara eller bli!
Men då uppstår för mig en tydligt lojalitetskonflikt, inte gentemot andra människor för var och en måste respekteras, utan mot Jesus. Mig veterligen ägnade han sig åt bön, bibelläsande och gudstjänst. Han var med sina lärjungar och bedrev undervisning, som vi kan ta del av och som är grunden för min och andras kristna tro. Om allt detta blev en naturlig del i det ovan nämnda så vore det en sak, men jag upplever att det Jesus gjorde på korset och som är själva kärnan i den kristna tron, hans död och uppståndelse, försvinner när man tar in andra läror och det är detta som är mitt problem.
Läs Siwerts artikel och funderar vidare hur du ställer dig till allt detta.
Joachim - som är övertygad om att allt jag behöver för min salighet finns hos Frälsaren
7 kommentarer:
även Anna Sophia Bonde har skrivit en fin krönika om detta och mindfullnes i Dagen - finns på nätet, LÄS!
pax,
jennifer
Jag har under många år sökt efter lycka, glädje och inre frid inom New Age rörelsen. Yoga kurser, helande av olika slag, tarot mm kunde inte på något vis fylla mitt hjärta. Det kändes hela tiden bara tomt och innehållslöst.
Idag är jag frälst, har lämnat mitt liv till Jesus som har fyllt mig med glädje, kärlek och empati för mina medmänniskor. Jesus är det bästa som hänt mig.
Jag tycker att det är beklagligt att denna ständiga polariseringstendens aldrig tycks klinga av. Det blir så uppenbart att tron är svag, när man ser hot omkring sång överallt.
Yoga KAN inte vara ett hot, mindfulness KAN inte vara ett hot, mot den som har fokus på Kristus. Lika lite som andra metoder att träna kropp och själ kan vara det. Varför inte påstå att LÖPNING eller GYM leder folk från Gud.
Jesus inte bara bad och firade gudstjänst - han åt och drack också och gjorde sådant som människor gör med sina kroppar.
Det är tröttsamt att höra detta och jag önskar alla som har behovet att dela upp sin tillvaro i för och emot en fridfull jul i den Herres anda som sa: "Var inte rädd!". Då upphör behovet att leta efter fiender bakom varje krök och indirekt peka ut andra som värre syndare.
/Johan
PS. Läs något roligare och mer trovärdigt än Världen idag och Siewert Öholm! :)
Johan
Du tycker att det är tröttsamt och menar att Världen idag letar efter fiende. Jag ser det mer så att det är viktigt att hjälpa människor att hitta rätt och det som håller för dem och då är det inte allt som är rätt.
Du drar parallellen till löpningh och fysisk friskvård. När jag går på gymmet är det viktigt att göra vissa övningar rätt, annars kan man skada sig. Så är det också i den andliga världen, att allt är inte sunt enligt mitt sätt och se det och här skiljer vi oss nog åt. Och det är okej att vi gör det.
Du är värd att respekteras för din syn! men har man mött människor inom själavården som farit illa av allt som finns i den andliga djungeln så blir man, i mitt fall, mer försiktig. Alla är inte så starka som du Johan och då behövs det tydlighet och vägledning utifrån vad som står i Skriften.
Vänliga hälsningar
Joachim
Den stora fråga i Siewerts Öholms artikel uppfattar jag framförallt handla om varför kristna är så tysta i sådana här sammanhang.
Varför inte vi gör våra röster hörda och lyfter fram det kristna budskapet, och visar på det hopp och den glädje som finns i det.
För mig är ju Jesus "vägen, sanningen och livet" och den tröst, hopp och kärlek jag hittar i den kristna tron vill jag ju gärna förmedla för att andra också skall få uppleva den. Att andra också skall få en försmak av himmelriket redan här på jorden.
Människor mår givetvis bra av många olika sysselsättningar, yoga, fysisk träning, promenader olika hobbyer och mycket annat, så länge det är komplement till den kristna tron och inte alternativ.
Man får inte glömma att även fysisk träning faktiskt kan leda bort från Gud, om träningen och den egna kroppen blir en "avgud". Jag har själv tränat styrketräning regelbundet i över 30 år och har sett åtskilliga exempel, där den egna kroppen blivit det enda tempel man ägnar sig åt. Det kan jag uppleva som tragiskt.
Jag kan inte uttala mig om alla alternativ som skall ge människor lycka, då jag vet för lite om en del.
Jag kan dock konstatera att för mig ligger styrkan i den kristna tron att jag kan ha en relation till den jag tror på. Det är dessutom en relation jag kan dela med alla andra troende oavsett kön, nationalitet eller ålder.
Väldigt många alternativ är något som blir väldigt "jagfixerat", att "hitta guden" i mig själv och det menar jag blir i längden hopplöst, beroende på att vi är inte och kan aldrig bli så fullkomliga, så att vi blir nöjda med oss själva. Det vill man dock lockas till att tro.
För mig handlar det inte om rädsla för alternativen till den kristna tron, utan snarare om att få fler att förstå vad den kristna tron innebär och vad den ger oss människor.
Jag håller med Johan. Jesus sa "Var inte rädd!"
Vad det gäller yoga eller inte så kan jag av egen erfarenhet berätta att man som kristen helt oskadd kan gå igenom yogapass efter yogapass medan ens rygg blir frisk och ändå samtidigt fördjupa sin kristna tro, be, vara aktiv i kyrkan och växa i Anden.
Och det där med att skriva "alla är inte lika starka som du.." är ett slags övergrepp, för bara jag vet hur stark eller svag jag är. Jag undanber mig någon annans bedömning av det. Det skulle vara som om jag sa att alla präster är rädda för konkurrens, vilket jag inte tror är sant, men skulle kunna påstå om jag ville.
Intressant är jämförelsen med att gå på gymet och träna. Om vi ska se olika träningsformer som kanaler för olika tro, skulle jag i så fall vilja påstå att om du går på gymet och tränar din kropp hänger du dig åt att dyrka Världen i form av ditt ego, Världens skönhetsideal och Mammon. Att vara en god konsument är inte på något sätt att vara avhängig.
Genom att be till Gud har jag fått hjälp med mycket och när jag, genom yoga, blivit frisk från min onda rygg, ser jag det som Guds verk. Gud är större än allt vad vi gör och påstår, han omsluter oss alla med sin NÅD. Också den som letar fel hos andra och i självgodhet pekar på sin egen präktighet, blir omsluten av Hans villkorslösa kärlek.
Om vi ska profilera den kristna kyrkan bör vi göra det på ett tillåtande och positivt sätt, inte genom förbud och fördömanden.
Hej igen,
Javisst skiljer vi oss åt! Och visst är det spännande att inte alla är likadana! :)
Jag menar kort sagt följande: Man bör som kristen kyrka verka för att inducera självförtroende, frimodighet och styrka inte att inducera rädsla och ängslan. Särskilt inom ramen för själavården.
Så när vi skiljer oss åt är det sannolikt i ett större pastoralt hänseende. Jag menar att kyrkan i Sverige idag har allt att förlora på en svartvit världsbild (de kristna mot världen) och att framställa sig såsom förföljd och kränkt när som en aktör bland andra i samhället blir kritiserad eller motsagd. Då får vi också räkna med att inte bli tagna på allvar.
Skicka en kommentar