Två situationer som fått mig att både småle och känna oro.1. Första advent kom en kvinna in i kyrkan en timme före första gudstjänsten och undrade om det var något speciellt i kyrkan denna dag? Vänligt försökte vi förklara, det är ju första advent! En stor högtid, ett nytt kyrkoår. Att det var första advent visste hon, men hon undrade om det var något särskilt i kyrkan .. .. ..
2. I en kassakö någonstans i Sverige utspelade följande samtal. En, som stod lite längre bakom hörde två personer samtala med varandra. Julmusik hördes i högtalarna och någon av de mera kända psalmerna spelades upp. Då säger den ena till den andre, att det är ju för galet, nu har de religiösa lagt beslag på storhelgerna också!
Det är helt klart så att vi inte längre i Sverige kan säga att vi är ett kristet land. Det finns inget genuint som kopplar samman oss eftersom julfirandet, som vi nu går in i, är väldigt individualiserat. Många är vi som fortfarande ser det som en kristen högtid men för andra är det något helt annat.
Två ljuspunkter som jag vill lyfta fram är Hotellet i Kungsbacka som vill bjuda dem som aldrig annars blir inbjudna till ett julbord. Genom bl a Kyrkan, Länkarna, Kvinnojouren m fl inbjuds människor till detta. Det andra är Kungsbacka pastorats julfirande i kyrkkaféet på julafton. Dit inbjuds alla som vill dela gemenskapen med några andra under några timmar på julaftonen!
Sänder här med en underbar julsång
Joachim - som ser fram emot julfirandet, att det skall bli en kristen jul för alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar