Tacksamhet

Lyssnade på en predikan av en känd pastor under en promenad häromdagen. Hon underströk betydelsen av att vara tacksam. Det bör vara ett signum för den som följer Jesus och kallar sig att vara kristen. Hon förstod självfallet att det många gånger i livet kan vara oerhört svårt att kunna vara tacksam när mycket i ens liv är svårt.

Hon visste att bland gudstjänstfirarna fanns det en kvinna som mist sin son i en trafikolycka för inte så länge sedan. Men nu satt hon ändå där bland övriga och naturligtvis är det svårt att se meningar och förstå händelser när man är mitt i dem. Och dessutom hör det ofta till tacksamheten att man också bör förväntas att alltid kunna känna glädje. 

I första Tess. 5;15ff skriver aposteln "Var alltid glada, be utan uppehåll och tacka Gud i allt. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. Släck inte Anden. Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda och håll er borta från allt slags ont"

När man läser detta låter det kanske klämkäckt och omöjligt. Men alternativet är ofta bitterhet, att man dömer, att man söker hämnd och blir en olycklig och otacksam person. Tacksamhet är en inställning som man behöver hjälp med att hitta. I sig själv är det många gånger helt omöjligt. Men när Guds Ande tillåts verka i en, när man med sin mun och i sitt hjärta bekänner Jesus som Frälsaren, så sker en förvandling inom en. Den pågår ständigt i en lärjunges liv. Man ser på människor och händelser så som Jesus ser, med hans blick. Och man ser också med Andens hjälp hur Jesus ser på en själv, oavsett vilken livssituation man är i.

Men det är en kamp och därför uppmanar aposteln till bön, som är den viktigaste aktiviteten en kristen kan göra (Ni som gått alpha har hört detta!). Att be för människor, både de som är ens vänner och de som inte är det. Att be för situationer, både de (är) ljusa och de som rymmer mörker.

På torsdag kl. 10:00 skall jag på begravning i Berlin. Det är min biologiska mamma som dog under nyåret. Mitt i allt annat i livet, så avlider den kvinna som fött mig. Och för första gången sedan jag skiljdes från mina tre syskon som liten så kommer vi förhoppningsvis att vara samlade runt mor. Det handlar om 45 års tid. Många tankar och funderingar kommer naturligtvis upp. Man skulle kunna se på tillvaron med bitterhet och otacksamhet.. Man har sorg, bär på allvarliga sjukdomar och mycket annat som just nu sker runt omkring en. Men att då tacka för en familj som man inte skulle haft om inte man blev bortadopterad är en annan infallsvinkel. Att tacka för att man inte dog för tre år sedan i cancern. Att tacka för att man faktiskt får möjlighet att göra ett avslut och att vi syskon kan samlas. Och framför allt tacka för att Jesus är densamme oavsett misslyckanden och tillkortakommanden! 

Det är djupast sett Gud som är grunden för tacket. I hans sons namn kan jag lägga lilla mor och hennes slitsamma levnadsöde. I Guds famn kan jag lägga allt som tynger mig och är svårt. Detta är mycket lättare att göra när det går en väl, men så mycket viktigare när bördorna samlas på hög!

Därför finns det en grund för tacksamhet även i det svåra. Det öppnar upp för nya dimensioner och för Gud är inget omöjligt och han vill allas bästa! 

Därför är profetiorna så viktiga för de hjälper oss att hålla ett fokus och det är många gånger Guds sätt att leda, både enskilda och en församling. Men de skall prövas för de kan leda fel om de inte bygger upp. 

Sammantaget är det nog ändå så att tiden för klagan och otacksamhet många gånger överstiger de stunder vi känner tacksamhet. Därför behöver vi alla uppmuntras och påminnas. För när vi på nytt hör detta med att vi skall vara tacksamma säger vi nästan omedelbart att vi är det. Men brister och tillkortakommanden både hos andra, men inte minst hos en själv, får oss många gånger att tappa både glädje och hopp. 

Slutar denna reflektion med att citera Fil. 4:4ff "Gläd er alltid i Herren. Än en gång säger jag: Gläd er! Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. Bekymra er inte för något, utan låt Gud få veta alla era önskningar genom bön och åkallan med tacksägelse. Då skall Guds frid som övergår allt förstånd, bevarar era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus."