Dessa dagar behöver för reflektion och eftertanke. Är det inte ofta så att man i relationen med Gud kan vilja ge honom råd om hur han skall sköta saker och händelser. Många tycks vara rådvilla men ändå bestämda i vad Gud (Jesus) borde vilja och tycka. Och man kan lätt vara säker på sina åsikter om andra, medan det snabbt kan vara svårare när det gäller en själv.
Temat denna söndag är Kärlekens väg och vill lyfta fram att Jesus nu på allvar påbörjar sin vandring upp mot Jerusalem för att bli utlämnad, hånad och dödad. Och det som driver honom att frivilligt gå denna väg är just kärleken! Han kan inte vika undan och samtidigt älska oss och han vet att det är bara på detta sätt människan kan bli frälst - räddad. Det är bara på detta sätt det finns en möjlig försoning för människan att lämna sina fel och brister och hitta en ny väg framåt.
Jag har under senare tid smakat på ordet rådvill. Man är ofta rådvill i olika situationer. För min del handlar det om min livssituation med tjänst, kallelse och dessutom hur jag skall förhålla mig till mina sjukdomar. Jag känner mig rådvill inför hur jag skall tackla min mors död och kontakten med släkten. Vad är bra och dåligt i de olika sammanhangen? Visst vill man ha råd - därav rådvill! Men vill man lyssna och ta till sig råden?
Mycken rådvillhet beror inte på bristande kunskap utan på andra faktorer, som t ex bekvämlighet, stolthet, irritation, hämnd, dålig ekonomi mm. Man är rådvill eftersom man inte i hjärtat är beredd att betala priset.
Jesus är, tack och lov, inte rådvill utan han går upp till Jerusalem för att just betala lösen (skulden) för din och min bortvändhet. I vår rådvillhet har ofta själviskheten och annat hindrat oss att lyssna in Guds vilja. När Guds Ande jobbar med oss, om vi nu tillåter honom det, så blir det mer och mer uppenbart att det Jesus berättar i söndagens evangelietext från Johannes är sant.
Det
är i detta sammanhang som Jesus ger en
liknelse. Liknelsen om vetekornet
som måste dö för att bära levande ax, som dör för att andra korn skall få
liv. Han är själv vetekornet som dör för att vi andra skall få liv.
1.
Jesus kunde valt att behålla sin lycka
och sin härlighet för sig själv.
2.
Eller han kunde ha kommit till oss och
gjort alla sina barmhärtighetsverk och framfört en inbjudan till Guds rike -
och sedan vänt åter och lämnat de otacksamma människorna åt deras öde.
Men han valde att stanna och ge sitt eget liv. Troligen kommer vi kanske aldrig att riktigt på djupet förstå hur viktigt detta är för oss, att Jesus avstod från allt och var lydig
till döden på korset. Han kämpade en otrolig kamp och vill du ha ett råd och inte vara rådvill så öppna dig för detta faktum att Jesus går denna kärlekens väg för din skull. Det håller mig uppe i svåra tider, att Jesus inte går förbi en enda av oss, även om världen har ett annat synsätt.
Och faktum är att det bara är när man själv har erfarenhet av det som man kan intyga att det är sant. Så många har fnyst åt detta och menat att det är floskler. Men det är en sanning som gör att när allt tycks stå en emot så står han där. Det är som det står skrivet på fotot ovan: "Jesus är densamme, igår och idag och i all evighet." Detta står ovanpå porten till den kyrka jag firade min första gudstjänst i som fyraåring. Genom hela livet är Gud med. Han är aldrig rådvill!
Därför behöver inte heller vi vara så oroliga. Gud vet och han har vunnit en seger genom sin kärlek och inte genom hämnd eller hårda ord. Han har vunnit en seger genom ödmjukhet och inte genom stolthet eller att trycka ner. Han är helt enkelt segraren. Döden, mörkret är nedslagna och denna fastetid är på nytt en möjlighet för oss att vandra med Jesus och ta del av hans seger som han så frikostigt delar med sig av.
1 kommentar:
Tar till mig och reflekterar kring ordet Rådvill.
//Pernilla
Skicka en kommentar