Varje dag är fylld av personliga möten, samtal, uppgifter, intryck och oändligt mycket mer om man tar ner dagen till dess minsta beståndsdelar. Mycket går oss obemärkt förbi, vi har ett sunt gallringssystem, tror jag, men en hel del stannar kvar i vårt mentala "bedömningsrum", i vilket vi medvetet eller omedvetet gör vår bedömning av vad som är gott eller inte.
Det är här som jag ibland funderar på om man har kunskap, erfarenhet, utvilade sinnen etc. för att göra rätt bedömning. Är man medveten om ens egna syften, att de också styr ens synsätt och val!
Personligen tror jag att det kunde bli bättre och mer kärleksfullt i många sammanhang. Ta bara ett vanligt påstående av en lite äldre personer, att så skulle jag inte göra om jag visste det jag vet idag!
Eller tvärtom, att utvecklingen går så snabbt och informationsflödet går i nya banor, så kunskapen blir snabbt förlegad. Yngre människor kör om äldres erfarenhet...
Ju mer medveten man blir, desto mer ödmjuk kanske man blir och dessutom tror jag att med åren förskjuts perspektivet, i bästa fall, från mitt eget jag till någon annan. För en kristen, att man frågar efter Jesu vilja.
Men trots klokskap och vishet så blir det ändå många fel och missuppfattningar och då har bedömningarna en tendens att blir dömande istället. Från sak går man till person. Och återigen finns frestelsen att man sätter sig själv i en position av att vara bättre, att man har ett bredare och djupare perspektiv.
Vad är bra eller inte handlar om gränsdragningar och var de sätts är många gånger inte vår sak. Det är Guds sak, och vårt förhållande är att söka efter sanningen, som skall göra oss fria. När Jesus säger att han är vägen, sanningen och livet, så känns det som om han bl a har ovanstående resonemang i tankarna.
Vi skall inte göra fel vägval - bedömningar - genom att inte hålla oss till sanningen. Utan kallelsen i livet är att sträva efter att mer och mer ta emot och leva i en relation med honom som skapat oss och gett oss livet.
Då kommer det andra att ge sig. I alla fall blir det lättare och man behöver inte bli så frustrerad, som så många idag går runt och känner sig.
Detta var några korta tankar en onsdagsmorgon.
Nu skall jag fira mässan för att få ta emot vad Herren har att ge.
Joachim - som ser dagen an
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar