En söndagsmorgons tankar

Sitter och njuter av kaffet och funderar på vad denna söndag skall föra med sig. Alla planerar vi våra dagar och har en viss kontrollerad förväntan på dagen. Idag skall bl a lilla Wilma bli döpt och det kommer många gäster till dopet. Självklart önskar man att gudstjänsten skall bli så utformad och firad att man går därifrån med glädje och tro i hjärtat oavsett vilken relation man nu har till dopbarnet.

Men det är Gud som gör det, det är hans Ande som ger liv och som överhuvud taget bringar mening i det vi gör i kyrkan. Samtidigt kan man inte bli passiv och säga att allt ansvar ligger på Gud. Var går gränsen mellan det Gud gör och det som vi har som ansvar att genomföra. Denna gräns tror jag många av oss brottas med i olika sammanhang. Antingen förstorar man sin egen roll och gör Gud och hans Ande liten eller så hemfaller man åt bekvämlighet och passivitet och tänker att det är ju Guds sak.

I dag handlar predikotexten om vinträdet och det är aldrig frågan om antingen eller i den texten, utan trädet består av stammen och grenarna. Om vi som lärjungar är koncentrerade på att vara fast i stammen så händer det saker, vi bär frukt. Hur går detta till?

Jo, vi skall kämpa och sträcka oss efter det som är Andens gåvor och frukter. Och vi skall använda dessa och brukar dem så mycket vi kan. Vi är kallade att gå ut, men inte med det vi själva har utan med det som vi tagit emot.Och det är här jag tror det finns en osäkerhet. Osäkerhet, Okunskap, Otro, och mycket annat blandat med trender och politiska strömmar och ekumeniska samtal leder till att man vet inte vad som är rätt eller fel. Detta skapar i sin tur rädslor, otrygghet. Tänk om man får kritik och ens egen brist och svaghet kommer till ytan.

Det är här Paulus ord om de olika kroppsdelarna kommer in. Vi är olika, men vi hör samman i en enda kropp. Vem är det som har rätten att döma? Jo, det är Herrens sak! Fariséerna dömde och trodde att de hade rätten på sin sida, men de bedrog sig. De ville lyfta fram sig själva och hålla fast vid sin position. De var tvungna att hitta falska vittnen för att komma åt Jesus.

Vi har mycket att gå ut med, när vi går med Andens ledning, och den ledningen måste genomgå en prövning så att det inte blir tokigt! Vi skall akta oss för att bli som Fariséerna. Men när man har sin blick fäst på Jesus, när man lever aktivt i en sund församlingsgemenskap, när man läser bibelns ord och flitigt firar nattvarden så formas man.

En del säger att detta är en massa "måsten" och det kan upplevas så, men varje dag påverkas vi av allt som vi med våra sinnen upplever och otroligt mycket är destruktivt som massmedia levererar och vi reagerar inte längre. Det är inte frågan om "kristna måsten" utan om ett alternativ att leva sitt liv. Det är inget konstigt med detta. Det handlar inte om någon sekt utan om att vara medveten om sina val. Vi skall alla leva i världen.

Så även denna söndagsmorgon har jag ett val. Starten och fortsättningen kan jag påverka själv. Precis som valet av frukost och hur viktig den måltiden är för resten av dagen, så är också den andliga hungern viktig att ge näring åt. Jag kan villigt erkänna att jag tillhör dem som slarvar ofta och det jag nu vet är att det för med sig konsekvenser. Det är så skönt, och ett riktigt evangelium, att man får misslyckas, det finns förlåtelse och nystart. Ibland behöver vinträdet ansas, men grunden är hela tiden kärleken.

Joachim - som önskar dig en välsignad söndag