Det är med blandade känslor de flesta av oss kommer tillbaks till sitt arbete efter en semesterperiod. Mycket skall det "kännas" över - Hur har semestern varit? Hur är det att komma tillbaks till jobbet? Vädret?Känslor blir lätt värderingar och grund för jämförelser. Vem fick ut mest av tid och pengar? Samtidigt är det den perioden i livet som vi kanske på ett sätt är närmast oss själva och vårt inre. Vi stressar mindre och har lättare för att ha en en sund distans till det som vi under resten under året så lätt fastnar i. Alla våra kalendermåsten och plikter.
Min första dag på jobbet är oftast väldigt varierande. Förutom att tala in ett nytt meddelande på telefonsvararen, så är det att se alla inbokningar och möten som är planerade, telefonsamtal som måste ringas. Det blev också hembesök och dopgudstjänst av en person från en helt annan religion. M a o en fantastisk dag, men dopet var speciellt!
Att döpa en vuxen som under en lång tids längtan vill bli en kristen, blir en viktig stund för oss alla. Det blev en påminnelse om det goda att få vara ett Guds barn. Och att Jesu ord i Matt. 28 om att göra alla människor till lärjungar genom att döpa dem gäller även år 2012!
Församlingen vision, att alla skall få en personlig tro på Jesus Kristus, känns brinnande aktuell och med Oasmötet i färskt minne och alla goda samtal som det innebar och alla goda stunder av gudomlig närvaro så kommer det att bli en spännande höst!
Men samtidigt så kommer det att bli tydligare, att det är en kamp som pågår i samhället. Denna förekommer på flera plan. När det är frågan om ekonomi och politik, så slängs argumenten mot varandra i hur man skall bygga upp ett bättre system som är mer rättvist osv. Men den kamp som är svårare att upptäcka, men som vi också alla är indragna i, oavsett om vi vill det eller inte, är den andliga, den som har med vår tro att göra!
Redan efter en dag, och så har det varit under en tid, märks det att människor vill veta och växa. Det kristna "alternativet" kan bli en provokation som berör ens egen trygghet. Men många har inte en "medveten" tro utan det är mycket fråga om önsketänkande och mycket om hur man inte kan eller vill tro.
Att vara tydlig i dessa frågor innebär på eller annat sätt kamp. Eftersom allt är inte rätt! Vad och vem man tror på för med sig konsekvenser. Att säga ja till någon innebär att säga nej till någon annan! Oftast vill vi ju säga säga ja till allt och alla, men det går inte att vara alla till lags!
Låt oss tillsammans kämpa vidare för att också Guds rike skall utbredas!
Joachim - som ser fram emot en spännande hösttermin!
2 kommentarer:
Tyvärr har folk mitt i livet inte tid för Jesus längre.
Hur mycket de än skulle vilja gå till Kyrkan mm.
Tid, frid och avskildhet är en lyx i dagens samhälle.
Svårt att ändra,om inte den Helige Anden själv ingriper och förvandlar människors sinnen.
Så låt oss be för det !!
När jag läste näst sista stycket i bloggen kom jag att tänka på en upplevelse under semestern. Jag träffade en släkting jag inte träffat på många år, vars far gått bort för ett drygt år sedan.
Jag kunde där tydligt känna längtan efter en tro, när döden kommit så nära och berört. Nu kändes det som man i familjen konstruerade sin egen tro för att söka tröst och hopp.
Jag berättade om min tro på Jesus Kristus och vad den betyder för mig och det är inte helt lätt som du skriver, att göra det utan att "provocera", deras egen uppbyggda tro som inte riktigt stämde med min kristna tro.
Jag upplever dock att det är både viktigt och respekteras när man vågar vara ärlig och stå för sin tro.
Det gavs dock tillfälle till ett fint samtal om tron, och det känns som vi kommer kunna spinna vidare på det samtalet framöver.
Skicka en kommentar