”Det blir en konstig stämning på partimötena när man ska jaga folk som kan engagera sig” menar Pontus Löfstrand.
Att kyrkan skall var skild från staten vet de flesta. Grundorsaken för den ändrade relationen som trädde i kraft år 2000 var just att inte blanda ihop partipolitik och kyrkliga spörsmål.
Ändå kan man läsa sådana här artiklar år 2009! Läs hela på http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=170132
Jag håller med Centerpartiet och även andra partier som tycker likadant, att de listor som ställer upp i höstens kyrkoval skall inte vara på partipolitisk grund utan ha sin utgångspunkt i kyrkans behov och framtid. Speciellt viktigt är det att de som är engagerade i kyrkan, på ena eller andra sättet, röstar den 20 september. Men till detta återkommer vi.
En rädsla som kommer fram i dessa diskussioner är att vi präster skulle ta "över" i kyrkan. Men en kyrka utan folk fungerar inte! En kyrka utan frivilliga krafter fungerar inte! Till slut handlar det inte om vad politiker, präster eller andra vill, utan vad Gud vill med sin kyrka. Kristus är hörnstenen och tar man bort honom hjälper inga prästkragar!
En rädsla som kommer fram i dessa diskussioner är att vi präster skulle ta "över" i kyrkan. Men en kyrka utan folk fungerar inte! En kyrka utan frivilliga krafter fungerar inte! Till slut handlar det inte om vad politiker, präster eller andra vill, utan vad Gud vill med sin kyrka. Kristus är hörnstenen och tar man bort honom hjälper inga prästkragar!
Joachim - som tycker det är viktigt att samarbeta med engagerade förtroendevalda och övriga
2 kommentarer:
"En rädsla som kommer fram i dessa diskussioner är att vi präster skulle ta 'över' i kyrkan."
Intressant det där, med tanke på Arborelius avhandling som det pratades om häromveckan. Kan det finnas samma skillnad mellan präster och lekfolk när det gäller frågan om politiska partier i de beslutande organen? Och vad görs egentligen för att överbrygga sådana klyftor...?
På lokalplanet bör väl partilistorna vara ofarliga.
Det räcker med ett huvudnamn som representerar en samhällssyn som man delar.
Det är mer kinkigt vad gäller Kyrkomötet och stiften.
Med indirekta val baserade på församlingsvalen skulle förmodligen Kyrkomötesledamöterna vara andra än de som blir i nuläget. Men vad är det för styrka i en kyrka som inte börjar sina församlingsträffar med ett välsignande av Guds gåvor.
Har besökt USA och ätit middag i familjer där värden alltid ber om Guds välsignelse för tillfället.
Här i Sverige funkar det inte under soppluncherna ens.
Varthän är vi på väg? Avkristning?
Skicka en kommentar